Vi sitter ett gäng bloggare och kränger räkmackor som är störst i Sverige.
Trulsa och Studiomannen och min macka. Jag sitter mot alla regler och brandföreskrifter på golvet.
Allt var synnerligen trevligt och gott, även om Salt-Stellan och Översättarhelena var överens om en skum bismak på majonnäsen. När det var dags för betalning, levererades notan för tolv personer tillsammans med en miniräknare.
– Kan vi inte få den splittad?– Nej. Använd miniräknarn.
Miniräknare som är så hårdsmälta. Tur att ni hade lite skum majonnäs kvar. *avundsjuk*
(wv: snobokp – något man bara kan göra om man är på bokmässan. Och har långa fingrar. Utan alltför mycket majonnäs på.)
Hakke – tack för skrattet!
Ah, bilder! Tack för det! Kul att se kära Trulsa och Peter med näsan nästan nere i den summa majonnäsen.
Fråga: Varför använde inte servitrisen/tören miniräknaren själv…?
SKUMMA majonnäsen.
Du vinkade väl, Lotten?
Är ni på mitt gamla jobb?
Den var ju hur rolig som helst! Har nog aldrig varit med om detta… *hahaha*
Ab: dricksen blev därefter (först nu ser jag att Lotten skrev detta i sin rubrik!)
Hakke: läste härdsmälta först. Kanske bäst att kasta miniräknarna och använda räknesticka igen, precis som farfar gjorde.
Men suck …! Ni bad väl om ursäkt för att ni stört? Instämmer f. ö. med (i?) ab:s fråga.
Provade ni om det gick att glida på räkmackorna?
Alltså, skum var majonnäsen inte. Jag tyckte att den smakade en aning åt light-hållet, lite för syrlig. Sedan påpekade Översättar-Helena att det även fanns en röksmak någonstans, och det gjorde det definitivt. Den smaken kände jag i munnen hela vägen hem.
Röksmaken var dock mycket, mycket subtil, och jag undrar faktiskt om det inte var räkorna som hade en liten bismak. Kanske.
Tack så extremt mycket för nyckelringen! Hoppas min far inte var dum mot dig.
Ni skulle ha tagit kycklingsalladen! Den var perfekt i både smak och konsistens.
Jag måste erkänna att jag fick lite lätt panik där med miniräknaren – med en släng av dyskalkyli blir det inte lättare med en apparat och ett kvitto där man ska leta upp sin öl och mat och kaffe… Undrar om det är därför jag hade så lite pengar med hem från B&B…
Grejen är att inte bli inblandad i räkningen överhuvudtaget, då får man fnatt… man lägger krampaktigt på minnet (det lilla man har) vad ens förtäring kostar redan när man beställer, stoppar fingrarna i öronen så man inte hör när alla andra grubblar och kalkylerar, och håller envist fast vid vad man är skyldig. Hu, det var bättre förr i tiden!
Fråga: skulle du bo med oss på lördag eller har du löst det där? Det där med att öla på bokmässan verkar gå oss förbi. Men vi ölar ju ihop så mycket annars iofs… men vem ska jag blogga med imån. Jag brukar ju vara kung på kommentarerna under bloggträffarna.
Servitrisen använde inte miniräknaren eftersom hon gick därifrån efter att ha slängt den på bordet.
Efter ett tag kom hon tillbaka, tittade på mig som försökte få ihop räkningen och frågade: Är ni klara?
Tog pengarna och gick bort till kassan och kontrollräknade.
Kom tillbaka, eftersom det visade sig att Lotten i allt bloggande inte hunnit lägga dit sin del än, så den saknades, fick (hoppas jag) på kronan av Lotten.
Jag menar, visst, det ÄR skitjobbigt att dela notan efter ett större sällskap, men om man verkligen inte vill göra det så får man i alla fall fråga!
Härdsmältor kan vara hårdsmälta.
Räksmaken kan ha en aning röksmak.
Och sist men inte minst, mina räkningar för miniräkor kan splittas med miniräknare.
Jag vinkade som en vansinnig, AB!
Magic: Din far skötte sig med den äran och recenserade majonnäsen mycket mer utförligt än min trista skum-formulering beskrev. Jag bara åt och slafsade i mig och funderade inte alls på nyanserna. Men jag kan stava till majonnäs!
Vad kul att ni kommenterar fastän jag är helt väck i alla dubbla betydelser! Nu ska jag sova sött i Översättarhelenas gästsäng.
Med honung i majonnäsen får den bismak.
Tack för mig.
Men huärk, varför, Eff, vill man klegga majonnäs tihopa med honung? Eller … det kanske man inte vill, nej.
(Det känns som om jag borde prova lite i alla fall.)