Hoppa till innehåll

Matlagningshandlingslistetrubbel

Hm. Jag undrar … Kanske så här?

Lammfärsknyten …
Laxrullader …

Kräpp schoschong ..?

Bästisgrannen gör med stor framgång veckomatsedlar som (tadaa) ”underlättar både handling och matlagning” och förbättrar familjeekonomin. Jag försöker jag också.

Apstark zucchini ([tsoki:ni] eller [soki:ni]?)
Köttfärsfylld aubergine och marockanska morötter
Fiskbiffar med chili och timjan, bönsalsa och örtsås

Jo tjenare. Kommer aldrig att hända. I ett hushåll på sju – där alla väntar ut varandra mellan klockan fem och sex – finns ingen som helst framförhållning. Dessutom vet vi aldrig i förväg om vi är sju eller t.ex. tolv runt middagsbordet.

Ett inte ovanligt scenario när klockan närmar sig kvällsmat:

Jag:
– Hm, klockan är fem över fem. Hör jag kastrullskrammel? Nä.

Fyraåringen:
– Snälla rara mamma … fårjagsnällararmammataenglass?

Min djefla man:
– Vad underlig jag känner mig. Snurrig, förvirrad och glömsk. Har jag glömt att sova? Och så det mullrar i magen. Är jag månne sjuk? Oj, klockan är tio över fem, jag måste vara hungrig. Maaaaaat.
Jag:
– Klockan är kvart över fe… oj, sitter du här och äter förrätt?

Min djefla man:
– Mmmm. Jag är en cowboy år 1826. Måste ta igen mig innan jag går ut och fångar kossor och indianer.

Ni förstår? Vi behöver hjälp!

——
Bonusbild!

Zeb Macahan åt mången böna, han.
Share
Publicerat iBloggen

32 kommentarer

  1. Emi

    Trots att vi varje dag vet precis hur många vi blir vid matbordet har vi också värdelös framförhållning. Vid femtiden försvinner sambon iväg med skamsen min och chipspåseprassel i hasorna och jag sitter med håglös min, oftast utan att äta chips, och båda väntar vi på att den andra ska ta sig för att laga middag. Den enda som är nöjd är ettåringen, som fortfarande vägrar allt annat än en-halvminut-i-mikron-barnmatsburkar, och vet precis hur hon ska kommunicera sin hunger: “mammamamammammama mejamejamejameja *smacksmacksmack* meja meja MEJA!”.

  2. Vad trevligt att höra, Emi. Det konstiga är ju att vi slarvpellar över huvud taget överlever utan att ens drabbas av skörbjugg.

    Det enda fungerande trick jag har kommit på är att bjuda hem folk på mat, för då plötsligt står jag där vid spisen och nynnar.

  3. Ica

    Hm, jag är ju sämst på att komma med tips på sånt här eftersom jag lagar mat en gång i månaden ungefär. Men, gör en matlista, och för bövelen: sätt upp en tid för krubb.

    Men nu ser jag din kommentar här och har lösningen: bjud hem mig på mat så kan du få nynna hur mycket du vill, och jag kan hacka lök 🙂

  4. Det var bättre förr:
    På torpet (se min blogg idag)
    kunde man inte bara svänga ut och köpa en pizza.
    För att maten skulle räcka vintern ut måste man VERKLIGEN planera:
    Odla potatis,mjölka kon, sätta filbunke, plocka lingon, baka bröd (obs surdegen sparad..)salta in sill…
    Ja, SALT var ju något man måste KÖPA.
    Socker likaså, men det var så dyrt så man klarade sig mestadels med HONUNG.
    Mer om Augusta och Johannes´överlevnadsstrategier följer.

  5. Fanns det konservburkar 1826? Jo, minsann, konstaterar jag efter lite googlande. Första plåtkonserven producerades i England 1813. Hela konceptet var dock stulet från dåvarande ärkefienderna på andra sidan The Channel.

    Konserveringskonstens fader var med andra ord fransman och hette Nicolas Appert — en man som när han dog 1841 vid en imponerande ålder av 92 år måste sägas ha levt som han levde.

  6. … ööö … levt som han lärde, menar jag.

  7. Sätt upp en matlagningsansvarig för varje dag!
    Här är vi ansvariga en vecka i taget. I andra “far-och-flyg”-familjer kanske man ska ha andra tidsuppdelningar.

    Det betyder att vi inte behöver uppleva chicken race om middagslagningen.
    Och man behöver bara skärpa till sig var fjärde vecka. De andra veckorna, om allt fungerar som det ska, kan man gå och sätta sig vid dukat bord!

    Månne det är smart att på något sätt skriva in vilka dagar som man förväntas vara många? (Jag anar att Bästisgrannen skriver in “middag hos Lotten” eftersom hon sägs vara välplanerad. Kolla med henne.)

  8. Usch vad jag känner igen mig. Nästan alltid utan planering. En sväng till affären mest varje dag.
    Men igår planerade jag middagen för idag. Kryss i taket. Så nu står klyftpotatisen i ugnen, skalades för övrigt redan i morse. Fast sambon är i affären IGEN eftersom vi glömde köpa grillkol igår!

  9. Bruna bönor på burk! Så gör jag också. Dels så är det gott och dels så är det en vink åt gubben att han ska börja laga middag!

  10. Fast, Matilda, det är vita bönor på burk.

    Bruna bönor. Ah. Mums. Nu har jag (i minnet bara) skrivit en sjundedel av nästa veckas matlista.

    Men Moster Mjölgumpa, det är ju bara eftermiddag än så länge! Potatis redan?

    Cecilia N: Det funkar inte med delat ansvar i den här bedrövliga familjen. (Jag har försökt.) Plötsligt sitter vi där och äter fil & flingor kl sju på kvällen och alla är sura och griniga och jag tjoar “grönsaker, alla måste äta grönsaker!”. (Tomater i filen?) Bästisgrannen – nu ska det avslöjas – skriver matlistor, men … följer dem inte någe vidare. “Nu går vi hem till Bergmans, de har vin” säger hon, och så kommer de.

    Ica: It’s a deal! Varje tisdag kan vara en “ojnukommerIca-dag”?

  11. Vi har heller ingen framförhållning och vi är “bara” fem vid middagsbordet, ibland fler. Träningar och annat ställer till det om man vill äta tillsammans, så det får ofta bli grab and go. Söndagmiddag idag blev pommes frites och köttbullar – det var vad som fanns i frysen. Men det drabbade bara oss tre som var hemma. Hoppas de andra fick något bättre.

  12. Ica

    hm… tisdag. well, ja, varför inte. Låter bara trevligt. Ofta jobbar jag dock till 20:15 de dagarna… eller vänta, det gör jag ju inte alls längre, bara ett par stycken. Jag är inte mycket till käkshjälp, men jag kan roa kottarna eller leta fram försvunna saker.

    Har DU bokat bord förresten?

  13. Ica

    haha, käkshjälp funkar ju med, även om det var kökshjälp jag menade.

  14. Emi

    Saken är den att jag faktiskt tycker om att laga mat, och jag gör det gärna. Dessutom ser jag oftast till att det finns råvaror hemma och har en tanke om ungefär vad middagen ska bestå av. Men principmässigt stör det mig att sambon helt vilset inte har minsta tanke på middagen förrän magen skriker, så jag envisas istället (även om det i stort sett alltid blir jag som lagar maten till sist. Det blir bäst så). Principer är bra att ha 😉

  15. Käkshjälp var väl det som erbjöds på tandkirurgröntgenregleringsdentalkliniken häromdagen.be

  16. Det är kanske där haken är: du har försökt.

    Har familjen Bergman försökt?
    Har försöket varit ganska nyligen eller har barn som tidigare varit mindre mogna, nu blivit än lite mer mogna?

    Har ni försökt finna någon lagerkrans att sträva mot? Restaurang det eller det datumet om det funkar fram tills dess, t ex. Eller nåt annat trevligt som är ovanligt.

    Eller om A fixar middagen så belönar B med efterrätt. Osv genom lagom mycket alfabet. (Och efterrätten behöver inte vara konstigare än glass.)

    Själv har jag just avslutat min vecka. *lutar mig bekvämt tillbaka*

  17. Ica

    olle: eller att man hjälper till att käka skulle nog jag säga 🙂

  18. Ajaj, Ulrika, nu kommer jag att skamlöst be dig om råd!

    Fråga till alla: köttfärs som glömts bort och som skulle ha förbrukats igår men fortfarande ligger i sin plastlåda i kylskåpet — kan jag frysa in den idag om jag lovar att steka upp den på tisdag eller kommer vi att drabbas av mask i magen då?

  19. Agneta

    Jag tillhör den skara som inte är bra på matlagning, men jag försökte i alla fall tappert i dryga tio år tills min man en dag fixade käket och samtliga söner med en mun sade “pappa, du lagar mycket godare mat än mamma”. Några dagar senare hoppade han in som matlagare igen och nu blev berömmet ännu större.

    Det räckte för att han skulle få blodad tand och helt lägga beslag på först matfixandet och sedan även inköp. Till saken hör att han i samma veva börjat arbeta hemifån som frilans.

    Det här inträffade för sisådär trettio år sedan och jag är fortfarande lyckligt befriad från dessa göromål. Min man var synnerligen bra på att hålla reda på vad sönerna fick i skolan, så att han inte serverade samma hemma och därtill hade vi några år en gosse som hade diverse synpunkter på vad han kunde och inte kunde äta. Passade inte det planerade middagsmålet för honom så gjorde min man alltid en portion av något annat som denne gosse kunde äta.

    Under pojkarnas tonårstid (alla fyra var tonåringar samtidigt en period) gick det i allmänhet åt 12 liter mjölk och fil per dag. Vi hade i princip dagligen ett par extra mellanmålskalvar efter skolan hemma hos oss, som hjälpte till med drickandet. Denna mängd vit dryck bar sönerna själva hem enligt något schema de sinsemellan kommit överens om. Vi hade ett par livsmedelsbutiker inom gångavstånd.

    För att återgå till min husmorsperiod så hade jag i alla fall en struktur på det hela som innebar fisk två dagar i veckan, soppa en dag, fågel en dag, helt kött en dag och övriga två dagar kunde variera. Den strukturen fortsatte min man med.

    Visserligen var jag en dålig kock, men min planering innefattade utträkningar så att såväl vårt som det uppväxande släktes födebehov skulle vara väl tillgodosett. Jag hade nämligen gått kurs i allmän djurvård som tonåring och lärt mig räkna ut foderstater! Nu fick jag lite nytta därav.

  20. Agneta

    Skulle stå i förra inlägget.

    födobehov

  21. När det gäller diverse kylskåpsresters ätbarhet kan jag bara säga till dig Lotten, och alla andra, vad jag brukar säga till min kära IT-mamma: Använd näsan! Dålig mat luktar illa. Dessutom kan en rejäl uppstekning ta kål på det mesta.
    I övrigt måste jag dock hålla med IT-mamman om att vår framförhållning är katastrofal. Och jag som dessutom ska föreställa matbloggare 🙁
    Fast jag har å andra sidan aldrig gjort anspråk på att vara DEN sortens matbloggare. Inget av dina recept kom ju från min blogg…

  22. Stellan och Ulrika och alla andra: ge mig ett simpelt recept som brukar gå hem! Men helst inte med korv. (Jag lider av ett korvfabrikstrauma.)

  23. Vi har samma jättejobb att inte veta om det är fyra eller sex-sju stycken som skall äta middag och det är sällsynt att alla lyckas äta samtidigt…

  24. “ge mig ett simpelt recept som brukar gå hem”
    Jag har nog skrivit om det förut här men det tål att upprepas:
    När den gamle var hemmaman i ett år (se blogg 25/4-2006) hade han en handfast, “lista”:
    spaghetti med köttfärssås
    blodkorv med lingon och bacon
    Fiskpinnar med potatis och reumuladsås
    Fläskkotlett med gurka, kokta morötter och potatismos

    inemellan litet stekt lever eller falukorv med löksås.
    Sedan kom jag hem och lagade mat lördag/söndag – slängde in litet vitaminer…
    Man kan ju tänka sig att cecilia n:s idé om delegation kan starta med fredagar -ju högre veckopeng deto större insatser i köket…

  25. Tiila

    Kassler i bergakungens sås.
    Enkelt och himla gott!

  26. Ica

    Kräftor!

  27. Kära Lotten.
    Du lider av en folksjukdom. Som snart smittat hela Sverige.
    Men om du nu vill ha ett recept på nåt snabbt-som alltid går att ha hemma så kommer det här:
    Mjölkstuvade (eller inte) makaroner med laxbullar. (Dock ej prövat ännu.) Detta var vad jag kom hem med nyss i icapåsen. Så om en stund får jag höra om detta går hem. Isåfall blir jag glad. Laxbullar är bättre än köttbullar känns det som…
    Själv är jag svårt tagen av sjukdomen.

  28. “Matlagningshandlingslistetrubbel”

    Hur långa sammansatta ord får/kan göras utan att de blir helt obegripliga?

  29. Jag vet inte Bengt, men 32 tecken som i “Matlagningshandlingslistetrubbel” är helt klart förbjudet!

    Laxbullar? Har då aldrig hört på maken! Måste leta i affärn.

  30. Härmed meddelas att findus laxköttbullar gick hem. (Men då var de hungriga!!!)
    Själv var jag måttligt road…men det uppvägdes snabbt av att de tog max 5 minuter att tillaga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.