Hm. Jag undrar … Kanske så här?
Lammfärsknyten …
Laxrullader …
Kräpp schoschong ..?
Bästisgrannen gör med stor framgång veckomatsedlar som (tadaa) ”underlättar både handling och matlagning” och förbättrar familjeekonomin. Jag försöker jag också.
Apstark zucchini ([tsoki:ni] eller [soki:ni]?)
Köttfärsfylld aubergine och marockanska morötter
Fiskbiffar med chili och timjan, bönsalsa och örtsås
Jo tjenare. Kommer aldrig att hända. I ett hushåll på sju – där alla väntar ut varandra mellan klockan fem och sex – finns ingen som helst framförhållning. Dessutom vet vi aldrig i förväg om vi är sju eller t.ex. tolv runt middagsbordet.
Ett inte ovanligt scenario när klockan närmar sig kvällsmat:
Jag:
– Hm, klockan är fem över fem. Hör jag kastrullskrammel? Nä.
Fyraåringen:
– Snälla rara mamma … fårjagsnällararmammataenglass?
Min djefla man:
– Vad underlig jag känner mig. Snurrig, förvirrad och glömsk. Har jag glömt att sova? Och så det mullrar i magen. Är jag månne sjuk? Oj, klockan är tio över fem, jag måste vara hungrig. Maaaaaat.
Jag:
– Klockan är kvart över fe… oj, sitter du här och äter förrätt?
Min djefla man:
– Mmmm. Jag är en cowboy år 1826. Måste ta igen mig innan jag går ut och fångar kossor och indianer.
Ni förstår? Vi behöver hjälp!
——
Bonusbild!
Zeb Macahan åt mången böna, han.