Hoppa till innehåll

Trumpna tanten och förbannade farbrorn

(Eller ”Förbannade tanten och trumpna farbrorn”. Men allitterationsmässigt funkar det inte lika bra.)

När vi bodde i en lägenhet i Lund, hade vi en trilskande tant som ovanpågranne. Hon vattnade nämligen vår balkong – men bara, blott och endast när vi var ute på nämnda balkong.

– Oiiiih, stopp, det rinner ner på oss!
– Så pelargonerna ska dö, tycker ni? Va? Va? Tycker ni det?

Splosch, så kom en till dusch.

De arga farbröderna möter jag de mest skilda sammanhang. På bussen sitter de längst fram och kör. I baskethallar coachar de små barn. I affären har de gått vilse bland hälsokosten. I trafiken kör de runt i rondellerna. Och de är ofta riktigt, riktigt arga … på småsaker.

– Men linfrön? Är det för mycket begärt att ni har linfrön på rätt hylla?
– Förlåt, jag jobbar inte hä…
– Röd tröja, du har röd tröja, hur i helvete ska man fatta att du inte jobbar här om du har röd tröja?

Men jag tror att jag anar orsaken.

På Centralen i Stockholm: en översvämmad papperskorg. Ser ni den oöppnade uppånersalladen? Den symboliserar löneökningen som uteblev för 13 år sedan.

Deras ilskna hjärnor svämmar över av oförrätter. Den där cykeln de inte fick 1947, den där brylkrämen som bara kladdade på skjortkragen, de där förbaskade underkjolarna som skulle stärkas med potatismjölsvatten, den där bilfilten som möglade och cigarretterna som blev så onyttiga plötsligt.

Eller kan man födas arg och sedan fortsätta vara arg resten av livet? Jag har t.ex. blivit utskälld av

  • en inte särskilt gammal basketcoach (och det är svårt att fästa blicken när man blir utskälld av en karl som är över två meter lång)
  • en purung brevbärare (våra gäster hade parkerat framför brevlådan)
  • en lärare i USA (jag protesterade när han sade att Frankrike fortfarande hade en kung)
  • en boxare (som tack och lov befann sig på 60 mils avstånd).

Vänta, nu talar jag ju emot mig själv. Man ska 1) pysa ilska hela livet, annars svämmar det över sina bräddar när man blir tant eller farbror. Men om man 2) släpper ut ilskan hela livet, går man ju omkring och är arg från vaggan till graven.

Så. Var inte så himla arg. I alla fall inte hela tiden. Det var nog bara det (mesiga) jag ville ha sagt.

——
”Asså kan dom inte ens tömma papperskorgarna nuförtiden? Är det för mycket begärt i en storstad som Stockholm? Se här hur det ser ut! Vad ska de tro, turisterna? Titta, nu måste jag ju lägga min kaffemugg på toppen här! Den kommer ju att blåsa av! Det var bättre förr. Det säger jag bara! Disciplin, D-I-S-C-I-P-L-I-N, det var pli på oss! Jag fick mig en hurring då och då, men det har jag inte mått dåligt av!”

Share
Publicerat iBloggen

18 kommentarer

  1. C

    Men är det inte bitterhet?

    Min mamma är en väldigt bitter människa, nedärvt från min mormor som inte bara var bitter utan också kvalificerat elak.

    Jag jobbar hårt på att BARA bli som min pappa och absolut på inga sätt som min mamma och mormor.

    Jag undrar ibland över om det inte är en åldersgrej.
    Liksom “jag har ont, är gammal och j-vligt sur så då borde alla andra också vara det!”.

    Hur reagerar du tillbaka? Med ett soligt leende, ignorerar du eller fräser du ifrån?

  2. snällhet..
    en svår och underskattad inställning till livet..

    men snällhet gör att man blir glad..
    och frisk…
    och lycklig…

    så sant som det är sagt..

  3. Ah.

    Kör inte så mycket nuförtiden, men efter 19 år i taxibilar har jag en viss vana att tackla bitterhet. I regel håller jag med tanterna och farbröderna (de är inte nödvändigtvis gamla, men beteendet är ålderdomligt enligt mig) om att det bara är dunkadunka på radion, varför ungdomar klär sig illa osv. Håller med? För fridens skull såklart.

    En del är bara elaka. Då är det ens plikt att vara elak tillbaka. Jag har sedan länge nolltolerans mot elaka människor. T ex balkongtanten.

  4. Bra rutet. Jag tycker alla ska vara snälla. Och glada. Själv är jag alldeles för snäll, egentligen. Fast jag måste skamset erkänna att hornen kan titta fram i just idrottsliga sammanhang. Och det är förstås alltid domarens fel.
    Så har det alltid varit: Snälla Stellan var den enda i fotbollslaget som tilldelades gula kort redan i tidiga tonår för tjafs med domaren. Och mitt muskelberg till gympalärare i högstadiet var nära att lappa till mig en gång när jag tjafsat om olika domslut i en basketmatch för att slutligen gå ut och smälla igen dörren.
    Det har blivit bättre i vuxen ålder, men härförleden märkte jag av det igen, när min son spelade basket mot ett gäng flåbusar från Borås och domaren inte blåste när han skulle…

  5. Bra, C, klart att det handlar om bitterhet! Och jag reagerar helt olika när jag möter argbittrarna. De som skäller på mig får RÅSKÄLL tillbaka. Vilket inte är trevligt eftersom jag är synnerligen verbal och har mål i mun. Då är det JAG som är en trumpen tant. Hm.

    (Varje gång någon säger “mål i mun” försöker jag skoja till det med att man ju inte ska prata med mat i munnen. Ingen fattar.)

    När man berör detta ämne, håller alla med om att man ska vara snäll. De som då är balkongtanter och rondellgubbar … håller de också med utan att skåda sig själv i given hästmun?

    För övrigt, Stellan, var jag i min tjafsiga ungdom förfärlig mot basketdomarna. Jag dömde åt dem genom att ropa “tre sekunder”, “foul”, “kolla armbågen” och sådant. Tills en domare en gång sade:

    – Hörru Lotten, det är inte kul att döma när du spelar.

    Jag skämdes som en hund, och bättrade mig.

  6. Studiomannen: Jag har länge längtat efter en kriminalroman skriven av en taxichaffis. Skriv!

    (Kanske har jag tryggat din ålderdom nu?)

  7. Ja! Taxideckare – vilken fantastisk idé. Jag vill läsa. Nu.

    När det gäller domare på fotbolls- och basketplaner, så brukar jag ALLTID tjata på mina fotbollskillar om att domaren bestämmer. “Han har alltid rätt, även när han (eller hon, rätt ofta tjejer som dömer våra matcher, faktiskt) har fel!”

    Då fnissar grabbarna, och sedan spelar de tre minuter innan det är tjafs igen.

    Egentligen finns det bara en sak som hjälper mot detta. Att döma själv. Jag har dömt några fotbollsmatcher, och det är apsvårt. En basketmatch skulle jag inte drömma om att döma, och jag brukar mest bli impad över hur basketdomarna kan ha sån koll. Utom snubben i Borås, då…

  8. Allt vad I viljen…
    Stygga, arga människor är ofta RÄDDA människor.
    I vanliga livet – (jag menar inte nattetid bland drogade o. likn.) hjälper det ofta om man inte tar åt sig och blir KRÄNKT – utan BJUSSAR på sig.
    Dessa sura männikor är ju vana vid att bli ilsket bemötta – så ofta tappar de alldeles fattningen när man är vänlig och glad tillbaka!
    Framför allt ska man inte ta åt sig – ovänligheten, bitterheten riktar sig ju inte till MIG personligen utan mot deras bittra öde -.
    Min syster har boken om snällhet av Stefan Einhorn – den tar hon med sig till DEN STORA FESTEN (HIP) och sedan ska jag läsa den i maj – återkommer

  9. Mirre

    Hej! Jag kan inte svara på alla hemliga frågor för min mor läser min blogg och hon skulle förmodligen svimma sjutton gånger om och få hjärtklappning och diverse andra åkommor om hon fick veta vissa saker om mig…tyckte det var modigt att skriva att jag druckit vin…

  10. Mirre, nu svarar du på en kommentar som jag lämnade på din blogg, vilket stökar till det lite grann i kommentarerna på min blogg.

    (Alla ruskar på huvudet och undrar vad Lotten yrar om.)

    Nu passar jag på tillfället och berättar om detta.

    Hur man ska kommentera för att undvika missförstånd

    Man ska svara på sina kommentatörers kommentarer, det ska man. Man måste inte svara på alla, för alla kan man inte svara på.

    Ett svårsvarat exempel är “Lyckliga grodans” trevliga kommentar som betyder ungefär “jag håller med”. Den har jag svårt att kommentera med annat än “vad kul att du håller med”. Däremot kan man återgälda trevligheten med att kommentera på Lyckliga grodans blogg.

    När Mirre (hej Mirre!) nu skriver om “hemliga frågor” här, så svarar hon på en kommentar som jag lämnade hos henne i förra veckan. Det behöver man inte göra.

    Håller ni med?

    Är jag obegriplig?

  11. Taxideckare?

    kanske det? jag har funderat över pekböcker, men…

  12. Anonymous

    De personer som har en positiv inställning lever i genomsnitt sju år längre.
    //Anette

  13. Ica

    Hihi, känner du att du verkligen vill bli utskälld kan du komma till bibblo och snacka med somliga av våra stammisar. De är väldigt duktiga på att skälla 🙂

    många människor är tyvärr väldigt duktiga på det. Jag vågar ofta inte, även om jag skulle vilja skälla tillbaka ibland. Fotbollscoacher är med en smula aggro. Vår gamla tränare kickade sönder både det ena och det andra och skällde som en galning när vi bara var fem spelare som dök upp på träningen när det var 18 minus, fast gränsen för utomhusträningen går vid 15 minus. Nödvändigt att sälla på oss som var där då. pfff.

  14. När jag sommarjobbade som brevbärare (~25 år sedan) blev jag utskälld och kallad gubbjävel av två ungar som var drygt knähöjd på mig (bara för att de inte fick gummiband av mig den dagen)… Undrar om dom går omkring som arga trettioåringar idag?

  15. Man ska inte vara för snäll heller. Min mormor var den mest blida, förnöjda människa man kan tänka sej och sa aldrig ett hårt ord till någon. Inte förrän hon fyllt 101. Då blev hon som förbytt och trätte och svor på hemtjänsten och alla andra. Jag försöker träna mej att “pysa” lite då och då när det är berättigat, för tänk om man samlar på sej en stor säck med ilska som sprutar ut helt utan urskillning när spärrarna släpper en dag?

  16. För att ytterligare bryta mot alla förmodade kommentarsregler så kommenterar jag vidare…Tänk för att jag ville kommentera det du kommenterade i min blogg..hahaha…ännu mer förvirrande!??! Förstör jag i din ordning nu Lotten?

  17. Hjälp, Mirre, i min “ordning”, nu har du skapat kaos och jag försvinner som Wicked Witch of the West … som en skrumpen, trumpen tant … iiiiih.

  18. Mirre: Heja på, strunta i alla kommenteringsregler (kommateringsregler, däremot, ska man hörsamma & efterleva) — jag tycker (som jag har sagt på annan plats) att hela grejen är jätterörig från första början. Jag säger som han som ska stenas i Life of Brian: “Makin’ it WORSE? How can it be worse? [trallar:]JEHOVAH, JEHOVAH, JEHOVAH!”

    Och så här säger Jojje Wadenius — som svar på frågan om all vrede är förvärvad under levandets lopp:

    Kalle föddes klockan tre
    ilsken som en varg
    Han hade kommit ut på sne
    kal om huvet, sur och arg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.