En liten varning … Känsliga läsare ombedes skrolla försiktigt idag.
Kapitel 1
Som jag berättade igår, har jag varit på husvisning med VBK som går i köpetankar. Det äldre paret som skulle sälja hade inte gjort mycket med de mycket charmiga huset på några år. Spår av familjens numera vuxna barn fanns överallt, men mest i källaren med guldväggar, klotter, pyssel och ett mycket ömtåligt skyddsrum. Den intressantaste gardinupphängningen sedan 80-talets storblommiga volangfluff fann vi också.
Cykelkedjornas brutala framtoning accentueras av den tuktade tyllgardinens skörhet.
Kapitel 2
Vita små möss lär vara söta och sällskapliga. Bisamråttor kan man tillverka ytterkläder av. Min mamma har klappat ihjäl en liten en med träsko och min farfar vaknade en gång liggandes på en nydöd, ganska stor – men så var farfar längst på kompaniet också. Hemma hos oss har vi inga problem med möss, så länge de håller sig i väggarna eller leker tomtar på loftet. Men när den senaste gästen under den gångna veckan hade börjat äta på vår potatis i skafferiet, klättra upp och äta på nötterna och dessutom bygga bo av kartongåtervinningen under diskbänken, rotade vi fram en fälla. Han var ju inte ens rumsren.
I fyra dagar matade vi honom med leverpastej, skinka och ost.
– Mums. Titta, jättegott, sa musen. De är inte så bra på att gillra den här fällan, jag kan ju sitta här och till och med peta tänderna utan att fällan slår igen! Mums. Rap.
Men nu. Ända upp till ovanvåningen hörde jag förtvivlade pip-pip-pip på hjälp och dunk-dunk-dunk när fällan i dödskampen slogs mot bänkskåpets dörr.
Möss lär bli 10 cm långa, men med en näringsrik diet kan de bli riktigt stora.
Jag tänker … på en dödsscen i en film … men vilken? Öppna ögon. Stillhet. Inte som Kevin Spacey i American Beauty, nej L.A. Confidential … och inte som John Hurt i Alien. Någon annan som minns? Finns det en beskrivande lista över dödsscener? (Kolla i kommentarerna, Anna har hittat en massa andra listor!)
Uppdatering:
Glömde ju det viktigaste: gick jag ner och av barmhärtighet hjälpte honom på livets sista färd? Jag, som snabbt byter bajsblöjor och däck på bilen, lätt spolar ur variga sår, gullar med ormar och på det stora hela inte är ärskilt brydd?
Nej.
Jag väckte min djefla man. Som den glade vetenskapman han är, sprang han ner meddetsamma för att på CSI-vis undersöka den döde. Som var jättedöd. Tydligen hade det gått snabbt.
Jag hade velat svara: – Självklart finns det en sådan lista på Wikipedia. Men tyvärr kunde jag bara hitta en lista över ovanliga dödsfall, en lista över uppfinnare som dött av sina egna uppfinningar, en lista över folk som dött i dueller samt en lista över folk som dog på sin födelsedag (ganska sorgligt, man ska akta sig för att blåsa ut alla ljus när man fyller hundra). Jag ska leta vidare.
Usch, usch… rusade du ner och slog ihjäl den fort?
Vad gjorde du när du hittade den fulla fällan? Jag ringer alltid Anders om jag påträffar nått sånt. Fast han kanske bara är vaktmästare på mitt jobb, inte ditt.
När jag kom ner till köket var musen död och stilla.
Vi har numera bara möss i vårt förråd som vi matar med fågelmat och dekorationsmajs(ja, det var dumt att ha dessa i förrådet …).
Men vår andra vinter här upptäckte jag att det hade läckt ut pulver från kryddskåpet. Jag öppnade såklart och en liten söt mus tittar ut på mig. Nu har jag tätat med folie runt fläktröret och sanerat skåpet men fy vad det var äckligt!
Man jag tycker att det musen vilar på ändå säger det bäst ”Var glad! du är i…” Och så ligger det en stor död mus..
Vad står det under Lotten och var det verkligen med mening du valde att placera fällan just där eller bara en tillfällighet?
Nu har jag uppdaterat inlägget, AB!
C: När det gäller glädjande budskap under döda möss är inget en tillfällighet!
VBK-Kicki: Vaktmästaren på mitt jobb heter ju Lotten.
Tiila: Min syster hade en mus på sin balkong, som hon matade med flit så att den skulle må bra. Musen alltså, inte balkongen.
Kolla på Annas länkar; ni kommer inte att få något vettigt gjort idag.
… under musen står det förresten Spanien. Caramba!
Wikipedia har även en lista över äckliga dödsscener med sådana underrubriker som ”Death from being consumed” och ”Death from exploding head”. Bara ett annat brutaltrevligt litet surftips att förgylla arbetsdagen med!
AHHH!! Det var andra gången! Nu vill jag inte se några fler döda möss! Stackars liten.
I australien hade vi en hel massa möss, ödlor och jättespindlar i ett hus vi bodde mitt i regnskogen. Där knaprade mössen på min tandborste och tandkräm första natten. Sista natten knaprade han på min choklad… den låg bredvid min huvudkudde. Jag tvingade min medresenär att flytta.
Dödsscenen ser jag exakt som G-Babys i Hardball… om nu musen hade en bror med sig. Eller som Aida i Paradiset. Eller varför inte som Maximus i Gladiator. Eller Gandalfs första död när han var grå. You fools. Det sa nog musen.
Min mormor hade många små möss i sitt hus och min mamma satte dit en fälla. Mormor försökte hindra mig från att gå in i rummet där fällan stod, men jag öppnade dörren och såg… en styck musfälla med en mikroskopiskt liten, uttorkad ostkant och en styck ostbit, ganska stor och saftig, snyggt placerad bredvid, men på behörigt avstånd från fällan. Mat skulle musen ha, tyckte mormor, men inte skulle den skadas…
Sedan gick vi över till föllor av burtypen, som mamma bar ner till stranden och släppte ut musen (som troligen alltid var samma mus).
Jag själv brukar hämta husets egen hitman katten och låta honom sköta saken.
Thank God att vi bor på femte våningen i ett hus dit inga möss ännu klättrat upp. Jag gillar dem INTE vilket är ovanligt sjåpigt för att vara mig — ormar, spindlar, inga problem.
När jag var liten fick vi barn hamstrar och marsvin och hur det nu gick till förökade de sig i otrolig takt. Vips hade vi 22 stycken som sprang i hjul och pep och tjoade nätterna igenom. De fick bo i en stugby av burar (hamstrar är inte så sällskapliga utan måste hållas isär, marsvin är vänligare) i ett rum där ingen mänsklig varelse kunde sova. Sen såldes denna fertila klan till en smådjursfarm och vi fick två hundar istället. Så jag borde ju vara van vid råttliknande smådjur kan man tycka.
Möss skulle kunna vara ganska gulliga om det inte vore för svansen. Usch för svans.
En gång i min ungdom avlivade jag en sån där liten rackare meddelst luftgevär inomhus i sommarstugan (traditionella fångstmetoder för tillfället då ej tillgängliga). Döden blev ögonblicklig och varelsen flög en bra bit. Därefter var bara bekymret att städa upp.
lotten: ”När det gäller glädjande budskap under döda möss är inget en tillfällighet!”… Så musen kunde läsa, och lockades till spanien? 😉
Det är HEMSKT att det liksom inte finns någon annan bot än att ta livet av dem. Buhu.
Lotten .. jag har en fråga till dig på min sida …, du får gärna svara!
Själv är jag uppvuxen på en bondgård där döden är allestädes närvarande (fast möss äter vi inte), och tycker ärligt att gardinupphängningen är en värre bild. Mycket, mycket hemskare.
Äntligen, Helena T, jag har väntat på en åsikt om gardinerna!
Elisabet undrade om jag skulle våga hoppa bungyjump. Nu har jag svarat. (Våga eller inte våga, det är frågan — vad tror ni?)
Till Carls glädje: jag har ju klippt av bilden — svansen fick inte plats, så lång var den!
För alla mössälskare som Lottas mormor och Cruella kan jag meddela att Rigg har rätt: musen har det bra, han är nog i Spanien nu. (Att Ica fick se honom på riktigt igår är bara för att han inte hade rest än.)
Och så ska jag skrämma slag på Ingrid: möss struntar i om du bor på femte våningen. Har du bara lite mat till dem, så kommer de. Problemet just i Stockholm är väl bara att råttorna är så många? Och stora! (Moahahahaaaa.)
Nu ska jag så här strax före lunch gotta mig åt Översättarhelenas länk.
De stora ludna råttorna vimlar oftast omkring vid barnens skola … där de blir väl omhändertagna av djurvännerna i sjuårsåldern. Uuuuuäääääh. En vettskrämd och frusen stackare hade gömt sig under snön vid en mur häromdagen, jag slapp se den men råttans fan club stod i en ring och sprudlade.
När jag för 13 år sedan av någon outgrundlig anledning hade anmält mig till vätternrundan fick jag gå lite kurs hos min jobbarkompis Vesa för att lära mig hur man cyklar. En av lektionerna handlade om att man måste koka sin cykelkedja i något fettlösande (möjligen fotogen?) inför varje större lopp, och därefter smöjrja in den i rikligt med olja.
Däremot minns jag inte att han sa något om att hänga dem på tork runt en tuktad tyllgardin. Inte konstigt att det tog så många timmar att cykla runt den förbaskade sjön, när man missar sådana viktiga detaljer.
Stackars lilla mus!
🙁
Inte rest?? Nä, den stackaren hade då inte rest då, men jag vet sanningen! Den bistra sanningen om vart han egentligen reste sedan. Spanien, hrmf, det var ju också en förskönande omskrivning.
R.I.P Ludwig(musen).
En wv som passar mig. yrhwr=yrväder med en snobbigt gammal stavning.
Möss?
Ja, min far har vid ett tillfälle suttit i sin säng och skjutit en sådan. Mitt emellan ögonen med ett luftgevär när den råkade sticka fram sitt lilla huvud under en byrå. Kanske borde testa den varianten då vår tydligen INTE fungerar. Bevis finns i bloggen, 😉
Äldsta dottern brukar ibland fånga dem med händerna. Ja, när katten INTE tar hand om dem när de befinner sig mitt framför ögonen på honom, hm. Ja, då fångar hon dem själv och tom spolar ner dem i toaletten, hrm. (Blir det något slags vattensorksaktig mus då, eller?)
Själv har jag väldigt svårt att ta bort en liten mus från en fälla. Ja, tom att rigga en sådan. Orsak? Ja, jag anser dem vara allt för söta, 😉 Även om jag samtidigt anser att de gör för stor skada. Har sett vissa resultat av dem, ja. Och vill INTE ha kortslutning i mina elkablar i tak eller väggar, nopp. De är inte så nogräknade nämligen på vad de gnager på och inte, suck.
Om nuvarande katten Leo Tass ens bryr sig om dessa djur har jag ingen aning om. Än har han INTE kommit in med någon, hm. Men, han lyssnar på dem när de springer i väggar och tak. Man får väl hoppas att han håller koll på dem (?) och kanske de känner hans doft och håller sig undan – lite…
Må så gott… värmländskan… som INTE har rumsrena möss heller… 😉
Sjöbackas blogg
Två mycket obehagliga bilder.
Burr.
Den första finner jag mycket alarmerande!
Ja, Salt!
(Ni försår att jag sitter här och för statistik över er möss- respektive gardinångest?)
Och: ni har väl kollat in Annas och Översättarhelenas länkar? Jag … jag … blir så imponerad. Vilka listor! Vad ska man göra med all denna nyvunna kunskap?
Åh. Här kommer Bästisgrannen med ett glas vin.
Usch. Jag minns vad jag gjorde i somras med min blogg. Jag publicerade många bilder på döda möss, sork och råttor! Stackars mina läsare.. Vem minns? Din är grymmare, eftersom råttfällan var med. Mina hade inte, eftersom det var Katten Moa Martinsson och gammelkatten Millie som fixade föda till familjen. TIll sommaren blir det återigen med kattungen Lilly.
Det var en väldigt intressant gardinuppsättning!
Musen däremot scrollade jag snabbt förbi…
Hmm första riktiga mus/rått fångsten gjorde jag med min morfar… min morfar var inte den ”blödiga” typen.
Hur som helst hade han fått in en mus som sprang runt i köket när han(vi) inte var där.
Lätt som en plätt gav han mig uppdraget att sitta på köksbänken med en träplanka tyst som en ”mus” och sen täppa till hålet då musen smugit in…..
Jag gjorde ett jättebra jobb och musen var fast inne på golvet i köket, jag skriker efter ”moffe”.
Vilken fantastisk syn att se honom komma in med sitt ”musdödarvapen”.
En hockeyklubba ………. han visade hur man kan döda en mus/ skjuts slagskott med hockeyklubba …..
Underbart med barndomsminnen …
Beckis
Tack Lotten!
Du har löst ett problem för mig.
När jag nämligen nu går in på andra varvet på min blogg med 25 utvalda födelsedagsbarn som skall uppmärksammas för ANDRA gången, måste jag ju hitta på nya fascinerande vinklingar…
Jag erinrar mig nu en ”musepisod” ur Födelsedagsbarn 5:s antecedentia.
Den skall jag berätta 7 mars.
Jag tänker använda mig av Din bild och har ”stulit” den.
Jag kom då att studera musfällan.
På vår tid var den inte dekorerad – säljs de bättre med bild på det tilltänkta offret?
Anne-Maj — dina barn kommer att minnas precis som Beckis gör här ovan … fast det kommer att låta så här:
– Min mamma var ingen blödig typ! Hon lade ut alla nydöda sorkar på sin blogg!
Den Blyga har rätt i sin iakttagelse: tänk att de smyckar dödsvapnet med en stiliserad mus. Kanske för att man inte ska få för sig att det är en fågelfälla?
[…] läsare varnas. Igen. Allvarligt talat. Det blir blod. Läs inte om du är känslig. Läser du trots att du är känslig, […]
[…] är inte första gången. 2007 2008 […]