Hoppa till innehåll

Mördarbloggen / Dead Mouse Walking

Känsliga läsare varnas. Igen. Allvarligt talat. Det blir blod.
Läs inte om du är känslig.
Läser du trots att du är känslig, får du inte bli arg på mig utan på någon annan. Jag lovar att skriva om ofarliga saker imorrn.

Det var en gång en liten mus som hade byggt sig ett bo i ett gult hus i mellersta Sverige. I ett hörnskåp fanns det nötter, under diskbänken fanns ett utrymme som varje dag fylldes på med slarvigt ursköljda mjölkkartonger och i skafferiet fanns guld och gröna skogar samt stora mängder pasta.

Häromkvällen bestämde sig musen för att nu, nu var det minsann dags att visa vem som var boss i huset. Trots att männschorna satt och fnittrade vid köksbordet, var det läge för en uppvisningspromenad.

– Humdidum. Trarajdiraaa. Se där. Jaha. Vissel, vissel. Pfuh, ska bara vila en stund. Såja, nu går jag in dääär och sover.

Sedan mindes musen inte mycket mer. För vad som hände (nu byter vi alltså tvärt point of view, vad tusan heter det på svenska – berättarjaget?) var att jag och Åttaåringen satt vid köksbordet och fick se en ovanligt välgödd mus stillsamt vandra på sitt livs sista promenad alldeles bredvid oss.
Uppdat! Ulla förstod vad jag menade: ”det narrativa perspektivet”.

Den stannade till, tittade på oss, gick ett par steg, vände sig ett varv runt, promenerade framåt igen, tog ett par steg åt sidan och gick sedan vidare mot hallen. Vid tröskeln tvekade den – som Burt Reynolds eller Rödöga gör när de närmar sig ett vattenfall eller stup – och skuttade sedan vidare in i en vedlårsliknande sittbänk som vi har skarvsladdar i. Jag och Åttaåringen ropade:

– Kom! Kom!
– Kom! En mus!
– Stor som ett hus!
– Den är inte rädd!
– Kolla!
– Kom!

Alla kom – men lite för sent. Efter fem minuter var alla övertygade om att musen var stor som en liten ponny och att den nog var väldigt gammal.

Den djefla mannen gillrade sedan snabbt vår snällfälla som garanterat knäcker offrets nacke på det allra humanaste sättet.

(Djurvänsparentes: Det funkar inte att fånga dem och släppa ut dem långt bort. Fångafällorna är inte humana eftersom musen ju är rädd och skrämd och instängd under obestämd tid, vilket kan vara flera timmar. Och sedan är den ju helt vilse när den blir fri igen! Dessutom kan vi pälsdjursallergiker inte hantera mössen utan att drabbas av snor, snörvel, kli och andnöd. Var finns alla människovänsaktivister när man behöver dem?)

Fällan placerades alldeles utanför vedlårens musingång. Under tiden skrev Åttaåringen i sin dagbok:

Ja, dagböcker är hemliga. Men just denna sida har jag fått tillåtelse att visa upp. (Klicka gärna.)

Men det var inte slut där. Snällfällan fallerade under natten. De till frukosten nerdansande barnen möttes av en mus i kläm. En levande mus i kläm. Tjo och tjim och ropanden och den djefla mannens snabba agerande med sprint ut i trädgården och splatt och tjoff och pang med ett vedträ … så var musens saga all.

När den djefla mannen var forskare och skulle disputera på muskelfibrer, lärde han sig att man genom att klämma med två fingrar över musens nacke och ett snabbt ryck i musens svans kunde vara både effektiv och djurvän samt mördare. Men det var då det.

Åttaåringen och den … ehum … JÄTTESTORA musen …

Apropå bilden: i vilken film är det ett öga som inte riktigt sitter där det ska?

Share
Publicerat iBloggen

22 kommentarer

  1. Rena blodbadet ju!!
    Stor ja, den måste ha ätit rejält med spaghetti och diverse annat i familjens hushåll. Ack vilket slut dock, ihjälbankad av ett vedträ.
    Den djefla mannen behöver kanske över, nej stryk det, inte öva men i praktiken funkade alltså inte den humana avlivningsmetoden. Inte på The Killer Mouse i varje fall.

  2. Vi hade ett sommartorp några år när barnen var små, och där var det gott om möss. När vi var där höll de mest till i skåpet under diskbänken (när de var ensamma var det troligen party i hela huset), så där satte vi musfällor. Det var väldigt otäckt när man hörde hur en fälla smällde igen och hur musen sen sprang omkring med fällan en lång stund. Men självklart var det ännu otäckare för musen.

  3. Jag minns fortfarande hur min storasyster, i vår barndom, för kanske 40 år sedan, en dag torkade sina händer på en handduk, som var upphängd på insidan av en skafferidörr i köket. Och hennes VRÅL, när hon upptäckte att hon rört vid en livslevande mus, som också hängde där i handduken.

    Point of view frågar du om. På svenska talar man om berättarens position eller synvinkel och vill du vara riktigt berättarteknisk talar du om det narrativa perspektivet

  4. PGW

    Majj gadd, den är stor som en häst ;-))

  5. Kerstin

    Det var en gång hemma hos min mormor&morfar när mamma och hennes syskon var små. Mormor stod och diskade och några av barnen satt vid köksbordet. Då utbrast ett av barnen, ca 5 år: "Titta, en liten häst!"
    Det var en mus.
    (fortsättningen blev ungefär som hemma hos Lotten).

  6. Vi har en sändare som sänder ut någon sorts ljudsignaler som mössen avskyr. Det har blivit bättre sedan vi började med den.

  7. Jag kommer på flera filmer med ruskiga ögonplaceringar. T.ex. gamla Ringaren i Notre Dame med Charles Laughton. Och Minority Report där ögonglober utgör en viss krydda. Om man så säger.

  8. Bra, Cruella, mera!

    Ulla: Det uttryck jag inte hittade i huvudet var ju “det narrativa perspektivet”. Tror tusan att det hade gömt sig långt bak.

  9. Well, vi har ju gamla Mad-Eye Moody i Harry Potter förstås… Är det i Prisoner of Azkaban (Abchazien?) han dyker upp först?

  10. em

    She wolde wepe, if that she saugh a mous
    Kaught in a trappe, if it were deed or bledde.
    Chaucer
    Canterbury Tales

  11. Hajen, den första filmen. Då dyker de i frid och fröjd i böljan den blå och hittar ett vrak. Vips gliiiider ett lik fram med ett öga hängande utanför. Gliiiiider, var det alltså.

    Vilken underbar dagbok! Tänk när man gav sig tid att illustrera sina tankar. Jättefin, hälsa Åttaåringen det.

    Musen var stor också. Mitt bästa musminne var förra året när jag öppnade toaskåpet och såg på hyllan: gul deo, rosa deo, hårspray, mus, hudkräm, grön deo …

    Maken tog ut den fjärde produkten med hjälp av en stekspade och en karott.

  12. En gång när vi bodde på landet i Skåne fick vi med jämna mellanrum kortslutning och propparna gick som … eh … smör i solsken?

    Varje gång det hände gick vi till proppskåpet och plockade ut en elektrifierad mus.

    Jag hoppas att de som bor där nu är händigare än vi.

    Hajen-ögat hade jag förresten glömt bort! Måste se den filmen igen.

    Chaucer, Chaucer. Mera Chaucer!

  13. “Titta, en liten häst!” får mig att tänka på när vår son Gustav,3-årig var på Borås djurpark. De hade där en nedsänkt “savann” där han plötligt bara såg övre delen av en struts.
    Vi föräldrar tittade välvilligt på den förbluffade gossen och sa´:”Vad är det?”.Han replikerade ängsligt KALKON!??? (vilket ju var den största fågel han då kände till….

  14. Howdy sailor: kul historia.
    För oss som inte har pälsallergi så fungerar katter ganska bra.

    Förra sommaren var “Bag it and tag it!” ett ofta använt uttryck; alla gnagare som katterna fångade och dödade som var i hyfsat skick stoppades i en plastpåse med information om tid och plats. Och så in i frysen.

    Vi var på jakt efter en husmus men hittade bara mindre och större skogsmus samt åker- och vattensork.

    Så skulle det vara kul att hitta gråsiding, bara för att det är ett så underbart namn.

  15. Egentligen skulle jag ju säga att jag valde bort immunologi under studietiden för att slippa dra isär ryggraden på möss med jämna mellanrum.

  16. F’låt.

    “… dra isär ryggraden på möss med jämna mellanrum.”

    Hihi. F’låt.

  17. Hur vet man vad som är en mus och vad som är en råtta? Jag har sett råttor som har varit i samma storlek som mindre hundar.

  18. Ja, jisses! Detta är väl vad som på engelska kallas ”rude awakening”. Eller möjligen ”rodent awakening”.

  19. Lotten,
    vaffö ber du om ursäkt? Fnissa på, bara.

  20. Helt rätt, Dieva, jag ska fnissa vidare!

    – Hihihihihihhihiii.

  21. Howdy: maken bar ut den FJÄRDE produkten med en stekspade och en karott?? Det är sinnesnärvaro.
    Själv skulle jag ha slängt igen dörren och skrikit att det är en jävla mus i badrumsskåpet!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.