Hoppa till innehåll

Så dags att bli sömnig … nu?

Det finns saker man bara måste få ur sig. Man och man, förresten, det är ju olika för alla. Olle måste ju få ur sig en massa fakta om andra världskriget ideligen, Broder Jakob måste få ur sig massa politiska åsikter hela tiden (vilka som helst, bara de inte överensstämmer med någon annans åsikter) medan treåringen ständigt rapporterar om antalet och längden på sina egna nyproducerade bajskorvar.

Jag vill berätta om min nattsömn. Och smärtor. (Ja, jag är ungefär 82 år idag.)

1. Vänster armbåge har läkt, medan höger har begåvats med en uppåtbacke som Janne Boklöv hade kunnat göra underverk i.
2. Fåglarna i gamla köksfläkten verkar nu ha kommit in i förpuberteten eftersom de är uppe och grälar och röjer på nätterna.

Krafs krafs, krafsar jag på min armbåge, medan krafs krafs, krafsar fåglarna runt i skorstenen.

– Ta upp den där pinnen, väser pappafågeln. Kräää.
– Ska jag? Kraaaaaaväääs. Det var ju hon som tappade den!
– Ska du säga, du som kraaaaahäääääää kackar i eget bo!
– Roligt, hörru, det där var ett gammalt skämt. Väääskrahaa.
Piiiiväääskraaaa på er allihop, gör nu som jag säger så att människorna får sova, säger mammafågeln som en fin medsyster.

Men inte somnade jag. Jag bytte säng och bytte säng (vi har trots inhysingarna flera sängplatser lediga), men somnade inte. När jag väl vaknade i morse sade jag förstås till alla att jag inte hade sovit en blund, vilket måste vara osanning eftersom jag de facto vaknade.

Hade jag varit en fotbollsturnering eller en travhäst hade man nu kunnat satsa pengar om (på?) vilket klockslag jag kommer att somna med pannan mot tangentbordet så att det i mina inkomstbringande försäkringsspråksredigeringar bara står sdkljööööd ööösdklf jöööööööf …

Share
Publicerat iBloggen

14 kommentarer

  1. Ami

    Man blir väldans skröplig när man fyller fyrtio
    Det känns mer som man närmar sig sjuttio
    och sömnen blir skör
    mycket sämre än den bör
    och kroppen går sönder som på en dam som är nittio

  2. Har ni ens funderat på möjligheten att avhysa fågelfamiljen? Det kanske är både moralistk och praktiskt omöjligt. Men se för guds skull till att täcka över skorstenen med något så fort pippifåglarna har sagt hej då för i år.

  3. Het korrekt, R. I sommar (eller när ornitologsvågern Patrik säger att tiden är inne) blir det galler på. Fast vad händer då i månadsskiftet mars-april 2007? Kommer det att sitta ett gråtande fågelpar på skorstenskanten och förtvivlat försöka hacka sig ner i hemmets mörka vrår? Som när folk kom tillbaka till forna Östtyskland efter murens fall 1990:

    – Men här bodde jag, jag ägde huset!
    – Skiter väl jag i, nu har jag bommat igen det, jag ska sälja det till västerlänningarna.

  4. Men är just den där fågelarten återboende? Med det menar jag en fågelart som återvänder inte bara till samma område utan till exakt samma skorsten, år efter år.
    Finns det ens någon fågelart som är det? Finns det någon ornitolog som kan svara på det? Finns det ens ornitologer?
    Nej de har vidare utbildat sig till ornitohöger. (Även om en del valde att bli ornitovänster.)

    Ja, jag skall sluta nu.

  5. Patrik

    Kajorna kommer att vara både förvirrade och ledsna när de kommer tillbaka nästa år.
    Jag rekommenderar starkt att ni inte täcker för skorstenen, utan snarare byger en till så att de kan få några trevliga grannar.

  6. Den där Patrik är alltså svågerornitologen som jag nämnde förut. Kan man lita på sådana som bryr sig mer om fåglars väl och ve än fina svägerskors sömnbrist?

    Men Patrik — när flyttar de hemifrån? Eller kommer de att bo kvar och kivas? Jag läser i NE:

    ”Arten håller samman i par, som speciellt under häckningstiden visar stor tillgivenhet för varandra.”

    Ja, det stämmer. Det är ett jädra gullande. Kraaammyyyys säger de nu. Mähäääp, väser ungarna nasalt.

  7. Patrik

    Kajorna hittar ett nytt ställe nästa år, de kommer att sträckflyga till er skorsten, men vänder snart näbben mot en ny, grannens troligtvis.

    Men kajor är roliga och snälla fåglar, jag kan sätta upp en kajholk i er trädgård. Den är hemskt stor och man sätter upp den med fara för eget liv, men vad gör man inte för fåglarna..och för släkten.

  8. |F |C7 |
    Ja, tjo, vad det var livat i holken i lördags.
    C7 |F |
    Moster hon fastna med näbben i kläm.
    F |C7 |
    Tjo, vad det var livat i holken i lördags.
    C7 |F |
    Uti de tokiga stararnas hem.
    F |C7 |
    Tjo, vad det var livat i holken i lördags.
    C7 |F |
    Alla for runt i en flygande dans.
    F |C7 |
    Tjo, vad det var livat i holken i lördags.
    C7 |F |
    Fyllkajor är ju vi lite till mans.

  9. Jag är inte ornitolog, men våra svalor återvänder ju, liksom deras barn och barnbarn…
    I fjor blev det tre kullar. Bona är mitt över den FINA nya bilen!
    Se även min blogg 7 maj!
    (vi har bon på två ställen, således även i carporten)
    Där brukar även en koltrast bygga, men det boet flyttar vi! De bygger flinkt ett nytt! I fjor var vi sjuka några dagar – när vi sedan skulle gå ut hade de byggt i klängrosen utanför köket – jag stängde den utgången, men de övergav boet ändå…

    Apropos amis rimmande blev jag inspirerad att återuppta mitt haikudiktande:

    De som är 40,
    men känner sig som 70.
    piggnar med åren!

  10. […] kast med liten fågel ska jag roa mig med nu. Fåglarna i skorstenen väcker hela huset i ottan och just i ottan vill jag inte vara vaken. Anticimex vill inte uppfostra […]

  11. […] Ibland rapporterar jag om sömnsvårigheter. Vilket oftast inte är vad det låter som. Sova kan jag nästan alltid, men sömnen är svår att njuta av i längre sjok. Men nu har jag härdats. […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.