Hoppa till innehåll

Att komma till korta utan kort som är borta

Förra söndagen tappade jag bort både Ica-kortet och Coop-kortet. Ingen större skandal; på dem finns det inga pengar insatta – men det är vansinnigt irriterande att handla utan att få fem öres medlemsrabatt på bananer.

I onsdags kom glassbilen, där jag köpte Mormors godaste och Glassbåtar. Smidigt är det att även där nuförtiden kunna betala med kort, så det gjorde jag. Glassbilskillen tog emot betalkortet, men sa att han inte behövde legitimationen eftersom vi nu har handlat av honom i fem år och han ju litar på oss. Jag lade ner korten i plånboken. Tror jag.

I torsdags anmälde jag Coopkortet försvunnet, men hittade Ica-kortet på ”ett bra ställe” (besticklådan). Fast då upptäckte jag att betalkortet och legitimationen var borta. Jag tror i alla fall att det var då jag upptäckte det.

Nu måste jag snart agera. Legitimationen och betalkortet är alltså på rymmen tillsammans. Jag har inte spärrat dem, eftersom det till 99 % säkerhet är jag själv och inte en tjuv som har dem i sin närhet. Tror jag.

Himla tur att vi inte har en massa pengar på banken!

Share
Publicerat iBloggen

10 kommentarer

  1. a

    Hmm…plastkortsåldern är hopplös ibland, dock tappar jag vanligtvis inte bort kort, men i de stunder då hjärnsläpp eller liknade kortslutning infaller så har det hänt att koden till något kort är som borttappad, nånstans i nån avlägsen synaps.
    🙂

  2. Åh. Det där låter precis som mina eskapader. Jag har börsen/betalkort/körkort/nycklar/larmkort borta var och varannan dag. Men hittills har de faktiskt (nästan) alltid dykt upp igen. Så jag hoppas du får tillbaka dem också!

  3. Helena 2

    Det jobbiga är också att man inte kan ringa till sitt betalkort, sin plånbok, sina nycklar o.s.v. som man gör när man har tappat bort mobilen. Har du letat i tvättkorgen och tvättmaskinen? Där brukar jag hitta saker. (Troligen för att jag har stoppat dem i byxfickorna och sedan lagt byxorna i tvätten. Eller för att de promenerar dit själva. Jag är inte riktigt säker.)

  4. Tack för ert stöd … men jag har till och med letat på allvar i kylskåpet, i barnens matsäckar och i gummistövlarna som vi använde senast i november.

    Det underligaste är när jag konstaterar att “nähe, i skafferiet har jag inte lagt dem” och trots detta fem minuter senare tänker “men i skafferiet skulle de väl kunna ligga?”.

  5. Helena 2

    Frysen (eftersom du köpte glass)? Vantkorgen i hallen? (Eller var ni nu lägger era vantar.) Fel fack i plånboken? Det brukar jag göra och sen få en mindre panikattack när jag inte hittar korten.

  6. Jag hade faktiskt inte rotat i hallen (som ser ut entrén till ett dagis). Nu har jag det. Plånboken är också vänd ut-och-in. Men! Det kanske är den det är fel på, den är numera så sladdrig att allt bara rasar ur den hela tiden …

  7. Har du räknat in barnen så du inte har tappat bort ett av dem också?…*slarver!*

  8. Såja. Nu har jag nästan varit uppe på vinden och letat, men bestämt mig för att ge upp.

    Nyss ringde jag och beställde nytt körkort och nytt betalkort. På banken fick jag prata med världens snorigaste tjej som dessutom pratade så nära telefonluren att hon i min ände lät som Darth Vader.

  9. Helena 2

    Ja, nu när du har beställt nya så hittar du alldeles säkert de gamla.

  10. Se där, Helena 2 skådade sanningen i framtiden. Betalkortet tog legitimationen i handen och kröp fram från under soffan i vardagsrummet alldeles nyss.

    (Vad säger det om städningen i vårt hem?)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.