Hoppa till innehåll

Etikett: corona

Pinsamma jobbhistorier

Nu behöver vi samlas kring pumpen för att minnas hur det var att gå till jobbet.

(Ni som fortfarande går till jobbet för att ni inte är satta i husarrest: heja er! Och förlåt oss för att vi … eh. Har ett knasigt sittapårumpanyrke. Se detta som prepping inför framtiden och pepping i nutiden! Yes!)

Pinsamt på jobbet?

Jag föreläste en gång för ett gäng på Grand i Lund när det visade sig att en tjej som satt längst fram var var synskadad, så hon bad mig att läsa lite extra tydligt på bilderna som jag visade. Helt okej utmaning. Den här bilden till exempel – en tvättlapp i ett par dyra kalsonger, där mellanslaget måste höras:

Varpå jag HÖJDE MIN PRATVOLYM som vore tjejen hörselskadad. Ja. JAG TALADE HÖGRE ÄN NORMALT ETT TAG. Men så kom jag på mig själv, och kommenterade det med ett skratt och skulle precis säga ordet ”blind”, när jag kom på att det nog inte var lämpligt. Ungefär så här lät det:

– Huh … bli… eh … jag, förlåt … jag menar ögo… nej, förlåt synskada…

Tjejen skrattade medan hon slog sig på knäna – medan jag var fullt beredd att sjunka genom parkettgolvet som jag stod på. Alla de andra hundra personerna i lokalen flackade med blicken och mumlade tyst eller fnittrade nervöst. Tjejen slutade skratta och skrek:

– JAG ÄR INTE SYNSKADAD! JAG ÄR SÅ JÄVLA BLIND MAN KAN VARA! JAG ÄR FÖDD BLIND OCH JAG KOMMER ATT DÖ BLIND!

Puh. Det blev till slut en utmärkt föreläsning.

Vad man bör och inte bör säga i sammanhanget.

Typiskt blind.

Min översättarkollega Gunnar Redmalm berättade idag om sitt pinsammaste ögonblick på jobbet.

”Det var på 1970-talet och jag var ung och grön redaktör på B. Wahlströms bokförlag. Jag höll på att granska en roman där det förekom en massa SS-soldater och hade problem med officerstitlarna. Min dåvarande chef, Karl-Rune Östlund, sa lättvindigt:

– Ring militärattachén på Västtyska ambassaden och fråga!

Jag kanske var mesig men det kändes lite genant att ringa den tyska militärattachén och fråga om SS-soldater. Men order är order, inte bara i SS. Så jag ringde ambassaden, där en dam med vänlig och kultiverad röst svarade på klingande högtyska.

Min skoltyska var väl sådär, så jag började stamma fram min förfrågan på Goethes tungomål medan kallsvetten letade sig nedför ryggraden. Hon avbröt mig nästan genast, i samma vänliga ton:

– Tack, jag talar svenska.

Aningen lättad drog jag nu min förfrågan. Varefter damen svarade, oföränderligt vänligt, lugnt och servicemässigt:

– Tyvärr så har vår militärattaché just blivit skjuten och vårt bibliotek har brunnit upp. Men om jag får be er återkomma om ett par veckor så har vi säkert fått en ny attaché.

Men jag som pendlade i svinottan från Uppsala hade varken hört på radio eller läst någon tidning, inte ens hunnit se en löpsedel på morgonen.”

Västtyska ambassadens bibliotek brann alltså upp den 24 april 1975. (Västtyska terrorister sprängde av misstag en bomb i huset när de ockuperade ambassaden för att kräva frigivning av 26 terrorister i västtyska fängelser.)

Så … mejla sådana här minnen till lotten@bergman.com eller skriv i kommentarerna! Jag lyfter gärna upp era historier till själva inlägget – och anonymiserar om ämnet så kräfver!

Share
37 kommentarer

Promenader, apparater och katastroffilmer

Medan det låter som om alla andra har plöjt ner till botten på Netflix och röjt bland HBO-serier, har jag bara översatt på varje ”ledig” stund. Eller hållit på med basket, förstås. När jag nu äntligen sedan i lördags har en normalare arbetsbör…

Hehe. Det har jag ju inte alls. Sällan har jag haft en sådan onormal arbetsbörda. Nåväl: jag har fått fritid! Vad gör man då?

Jag har gått på basketpromenader.
Jag tror att jag har hittat en gammal stencilapparat i ett ödehus.

Men även inomhus händer det saker. Källaren är visserligen fortfarande ostädad och alla gamla foton är oframkallade, men …

Jag har lagat fantastiska luncher.
Jag har råkat dammsuga upp ett försvarligt antal pusselbitar.
Vårt kylskåp har börjat läcka.
Brödrosten har gått till de sälla jaktmarkerna.

Att apparaterna väljer att gå sönder nuuuuu måste ju vara någon sorts konspiratorisk komplott. Men vi klarar oss – foten i kläm och det var bättre förr samt korven den har två. För att distrahera mig i dessa coronatider fick jag för mig att kolla på ”Outbreak” med Dustin Hoffman. Och kunde inte ens skratta åt eländet.

  • De tvättade inte ens händerna!
  • Alla stod jättenära varandra!
  • Ingen sa ”stanna hemma!”
  • Ingen sjöng och spelade musik från balkonger.

Komplett overkligt!

Så då tittade jag på den underbara ”De 12 apornas armé” fastän 12:an enligt svenska skrivregler borde ha skrivits med bokstäver. (Det är år 2035 och ett virus har härjat på jorden så att nästan alla är döda – och då skickas Bruce Willis tillbaka i tiden för att eliminera viruset. Tack och lov träffar han Brad Pitt.)

Kommen så långt med min fritidssysselsättning hittade jag en förtjusande nördig och rolig genomgång av virus- och zombiefilmer där jag fick lära mig vad som är verkligt; även zombiefilmerna analyseras på allvar. Just ”Outbreak” är problematisk på flera plan – bl.a. är en apa i fel världsdel och alla desinficerar sig innan de går in i virusfyllda rum, inte efter … Den är väl värd en titt:

Och så avslutningsvis – dagens larvigaste problem. Den nya stekpannan är kass!

Share
43 kommentarer

Är coronaviruset bortsprunget nu?

Vi sitter inne när vi inte går promenader. Vi träffar blott nära och kära, dvs barnen, spanjoren och basket-Emma, som går som barn i huset. Vi tränar så gott vi kan, och barnen använder huset som träningslokal.

Jag har propagerat för att man ska föra dagbok så mycket man nånsin kan, vilket Orangeluvan (söstra mi) gör med sån bravur att hon har dokumenterat coronanyheter sedan i januari. Igår hittade jag Institutet för språk och folkminnens enkät som handlar om hur vi upplever vår värld och hur vi påverkas i detta nu. Spring dit! Skriv!

Men idag hände något underligt. Jag förstod plötsligt att vi ska ha kalas ikväll för att fira basket-Emma som

  • är nyutexaminerad sjuksköterska
  • fyller år.

Raskt packade jag iväg mig i bilen för att köpa en flaska rödtjut, allergimedicin, två avokador och ett paket ögonkakao. Döm om min förvåning!

Full parkering!

Det var fullt med folk överallt!

– Vad är det här? sa jag till personalen på Systemet.
– Det är helt galet. Och då har du ändå missat rusningen: för 20 minuter sedan hade vi tiometersköer i alla kassorna!

– Men! Är hela Eskilstuna härinne? sa jag till personalen på apoteket.
– Ja. Vi vet inte vad som händer. Jag säger till alla att åka hem.

– Är allt okej sa jag till en mataffärsanställd som såg lite trött ut.
– Vi har aldrig haft så många kunder på en gång. Inte ens till jul. En del köper för uppåt 2 000 kr. Vi fattar inget.

Okej, för att platta till den berömda kurvan måste ju inte alla stanna hemma och isolera sig. Det räcker kanske med att vi och alla vi känner gör det. Men alltså … så stora, koncentrerade folksamlingar har jag nog inte sett på tre veckor. Och i USA köper folk skjutvapen som vettvillingar. Det känns som om jag måste göra nåt åt det här!

Så när jag kom hem gick jag ut med min basketboll och tränade prickskytte.

Share
22 kommentarer

Översättning och slagsmål

Åker ni skidor i fjällen? Trängs ni på bussen i Nacka? Går ni på fest i Lund? Eller sitter ni jättestilla i Eskilstuna?

Bild ur Aftonbladet. (Det handlade dels om förarbrist, dels om felberäkningar. ”Vi har inte fått några restriktioner från Smittskydd Stockholm, säger Andreas Strömberg, på SL:s presstjänst.”)

Sedan i november har jag översatt ett gigantiskt utbildningsmaterial åt Socialstyrelsen. Det handlar om medicinsk terminologi i en termbank som heter Snomed CT. Den finns här, och ser till alla alla patientjournaler i världen förstår varandra, oavsett språk. Jag tänker att jag är en bokstavsmusketör i dessa tider hjälper sjukvården med det jag kan … (Om man är intresserad finns en pdf-guide här, men den är lite svårgenomtränglig.)

Det gör att jag om dagarna sitter så rysligt stilla i vårt pörte, förlåt château, att lifvet faktiskt är sig väldigt likt, virus eller inte virus. Imorrn eftermiddag ska jag tydligen till tandläkaren, vilket låter oerhört spännande. Kommer de att svara på alla mina frågor? Har de ännu fler handskar och visir än vanligt? Får jag beröm för mina tänder utan en enda lagning eller bara påpekande om att framtänderna står ut?

Igår var jag inne i en matvaruaffär och köpte kasjunötter och frågade då – som alltid – hur det går med allt. En expedit berättade att det nyss hade varit slagsmål om toapapperet:

– En farbror kom och tog de tio sista paketen. Då kom en liten gumma med rollator fram till honom och sa ”kan jag få ett paket, för jag har inget papper kvar hemma” och då sa farbrorn nej. Då kom andra och skulle hjälpa till och så blev det slagsmål en liten stund. Men farbrorn gav sig inte. Jag försökte prata med honom men han ba nääää.
– Vilken skitstövel! sa jag.
– Ja. Fast då bytte jag med den som satt i kassan. När han kom fram och skulle betala sa jag ”tyvärr, man får bara köpa tre paket åt gången”, och då lydde han.
– Blev han arg och ville slåss igen?
– Nej, han bara trodde på mig. Och den lilla tanten råkade stå precis bakom honom i kön, så när hon skulle betala tog jag fram ett paket och gav henne. Karma is a bitch.

Det om detta! Hur har ni det?

Tjugoåringen i Lund berättar att det är vår, men blir avbruten.

Avslutningsvis – för er som inte har trillat över detta redan: Hitler är upprörd.

Share
26 kommentarer

Vi fortsätter väl att prata om karantänen, eller?

HEUREKA! Jag har äntligen fått bukt med snoppförlängarna som har förpestat mejlen i flera år. Spammen har plötsligt sinat! Kan det vara så att spamtokarna är sjuka – eller har de drabbats av sunt förnuft? Eller funkar snopparna igen? Har de kanske förstått att jag inte har nåt snopp-problem? Eller ens snopp?

Tysk-romerske kejsaren Karl V med blygdkapselsniffande hund. (Ämnesrelaterad bild.)

Nu kikar jag på annan reklam som dyker upp och i all sin normalitet ter sig komplett absurd när vi allihopa försöker utöva ”social distansering”. Tre icke-corona-relaterade exempel som jag förmodligen inte ens hade sett för bara tio dagar sedan:

1. Vinn en gul påskduk! (Genom att sälja din själ och lämna alla personuppgifter så att vi kan sälja din mejladress till ett snoppförlängarföretag.)

2. SPELA CASINO! Registrera dig med mobilt ID. Enkelt att spela, slipp störiga mail och SMS. (Tillåt mig att slå nån på käften, hur kan detta ens vara lagligt?)

3. Långhelg på spa! (Hahahahaha.)

Knäpp spabild i slutet av mars 2020.

Under den kommande veckan tror jag att kreativiteten kommer att flöda; inte bara gym, restauranger och idrottsklubbar kommer att ha utomhusaktiviteter. Vad tror ni?

Avslutningsvis något för er alla att roas av!

Fredrik Backman vill inte att ni ska läsa den här läsvärda texten. (Fast  det vill han ju. Väl. Jooo. Eller?)

Min djefla man, Sjuttonåringen och jag skulle bara gå en runda i kvarteret – men kom hem med detta.

Och så en gammal favorit från (gulp, tiden går) 2012. Den är fullständigt förtjusande.

Jag har ett råd: hör av er till människor som ni anar att ni inte kommer att träffa på ett bra tag. (Även om ni inte har träffat dem på ett bra tag bafatt och orsaker samt livspussel.) Jag gjorde det igår och fick helt otrolig respons: en har förmodligen corona, en ligger på sjukhus av en annan anledning, några bakar, nån bygger om hela huset, tre jobbar mer än nånsin och sju var permitterade. Men alla var på gott humör.

Share
19 kommentarer

I Coronatider – hur har ni det?

Hur går det? Hur har ni det? Har ni övergått till att torka er med smörknivar för att toapapperet är slut?

Från vår horisont är allt nästan som förr. Vi skriver, översätter och redigerar – men alla föreläsningar är inställda. (Måtte det finnas en föreläsningsmarknad digitalt vad det lider …)

Jag kollar hur barnen har det. Hur föräldrarna har det. Sjuttonåringen får inte längre åka till skolan.

”Konferens, hm. Mattekonferens. Hm. Jag väntar på en konferens …” säger han, för hans gymnasieskola har på ett dygn sett till att alla lektioner förs via nätet.
Tjugofemåringen får inte längre åka till kontoret.
Tjugoåringen tentade i Lund i måndags, men tentan på fredag är inställd. Nu chillar hon i pyjamas som en proper frilansarbetare.

Till och med min distanskurs i konsthistoria via Uppsala universitet är pausad. Tjugoåttaåringen kör bil till jobbet istället för att ta buss, och jobbar dessutom hemifrån varannan dag.

Hans hustru håller på att lära sig allt om metoder att undervisa på webben.

Men spanjoren som är lärare undervisar för fullt i en högstadieskola med hälften av eleverna frånvarande. Detta beror på att föräldrarna håller dem hemma – inte på att de är sjuka. Fast det innebär ett himla trassel för lärarna eftersom skolplikten gör att personalen måste se till att de hemmavarande eleverna får samma chans till undervisning som alla som går i skolan.

På en toa.

Tjugotvååringen på Gotland meddelade glatt igår:

– Jag köpte gymkort idag! Det var bara jag och två till där!

Min djefla man har drabbats av en byggabovurm. Han kan inte sluta plantera blommor, prata om krukväxter och rota fram krukorna som hamnade i källaren för 20 år sedan. Sent igår kväll:

– Jag går över till grannen och frågar om de har planteringsjord!

– Ooooh, är det en knarkplanta? sa jag, men fick ett enkelt ”tyvärr nej” till svar.

Nu sitter han och fixar naglarna med en gitarrnagelprodukt som införskaffades när han såg en karriär som professionell gitarrist framför sig.

Snacka om att vi har livsnödvändiga ting i huset: jordbortskrapare.

En bieffekt som jag inte tänkte på förrän nu, är att allt tar så himla lång tid att göra. Jag ska översätta fem sidor, och då måste jag ju hela tiden avbryta mig med att läsa nyheter, kolla hur nån mår, svara på ett inte översättningsrelaterat mejl … Så ruskar jag på mig och fortsätter jobba.

 

Share
50 kommentarer

Hamstring förvånar på alla plan

Vart jag mig i världen vänder, står det om Corona och efterföljande panik, katastrof, inställda basketmatcher, tvättråd – och tomma butikshyllor. Här i Eskilstuna märks ingenting.

Men tänk att allt rostebröd i Lund tog slut igår!

Idag drabbades jag av en underlig oroskänsla när jag läste om hur folk i Stockholm slogs om toapapper i Coronaspåren. Som handlade det om en diarré. Jag konstaterade att vi hade slut på toapapper hemma, och nöjd cyklade jag iväg och köpte ett paket. Plättlätt. Oron borta.

Men tänk att allt toapapper i Lund är slut!

Från Stockholm fick jag nyss jag oroliga meddelanden om att det är närapå slagsmål inne på Systemet när vissa lådviner börjar ta slut. (Vilka lådviner? undrar man ju då.) Som den undersökande bloggare jag är, begav jag mig ut i vimlet här i Eskilstuna för att

  • köpa en flaska bubbel på Systemet
  • köpa avokado, te, fänkål och kasjunötter på Coop
  • köpa tandtrådsbyglar på Apoteket
  • fixa nytt BankID till min nya mobil
  • köpa två paket jongleringsbollar på Teknikmagasinet.

Resultatet blev en nästan hundraprocentig succé för att

  • det inte ens var kö på Systemet
  • det var avokadorea inne på Coop
  • tandtrådshyllan var full
  • banken inte kunde ge mig nytt BankID utan ”dosan”, som jag mig veterligen aldrig har ägt
  • jag fick köpa Teknikmagasinets allra sista jongleringsbollar – måste därför ringa runt till andra butiker.

Jag frågade all personal jag mötte om de hade märkt av någon hamstring. De tittade på mig som om jag hade hostat lite torrt på dem.

– Va?
– Asså, säljer ni mer av nån vara just nu?
– Öh, näe. Hurså?

Vi vandrar vidare i Sverige.

Så här såg det ut på pastahyllan i Göteborg!
Dock verkar inte gräddtopparna vara åtråvärda. Än.

Men köerna i Lund, hörni!

Och de tomma hyllorna!

Så, nu låter jag barnen rapportera!

Erik i Lund:

”Vi gick för att handla lite till de kommande dagarna men blev alldeles nervösa när vi såg att det var helt smockfullt av folk som sprang runt och ryckte åt sig det som fanns kvar. Så vi kom hem med massa mjöl, havregryn och ris.

Slut i butiken var 80 % av osten, 90 % av pastan, 80 % av riset, 100 % av köttfärsen, 90 % av smöret, 100 % av jästen och 100 % av toapappret. Ah. Kom just på att vi har 6 liter handsprit kvar sedan bröllopet.”

Moa i Lund:

”När jag handlade var allt bröd slut förutom hamburgerbröd och *trumvirvel* bröd med lång hållbarhet! Asså wtf? Kompakta rågbröd med bäst före i augusti, inplastade baguetter och knäckebröd ligger kvar på hyllorna. Ett par köpte 3 kg fullkornspasta fastän den tjejen sa ’fullkornspasta är det VÄRSTA jag vet, men all annan pasta är slut’.

Jag läste förresten en artikel om varför alla vill köpa toapapper. Det är för att alla andra vill köpa toapapper.”

”Strykande åtgång på tvål!”
”Plötsligt var alla väldigt förtjusta i vitkål och morötter.”
”Men inte ananas och päron.”

Oskar i Visby:

”Allt är precis som vanligt i affärerna! Men det snöar jättemycket, vilket ju är otroligt konstigt.”

Ida i Eskilstuna:

”Tydligen har folk börjat stjäla handspriten från köken och toaletterna på arbetsplatserna; nåt annat har jag inte märkt.”

Sigge i Eskilstuna: 

”Gah. Mina pingismatcher imorrn är inställda.”

Såja. Luuugn nu. Låtom oss alla sansa oss. Och göra bättre grafik än det här som presenterades i Aktuellt igår.

Diarrén saknar dessutom fnutt.

Men det allra mest förvånande måste ju faktiskt vara att det är slut på jongleringsbollar i alla jongleringsbollsaffärer i hela Eskilstuna.

Det allra sista paketet.

Berätta gärna i kommentarerna om ni märker av hamstring! (Eller om det bara snöar kanske.)

Också en hamstring.

Uppdatering två dagar senare …

  1. Hamstringen har nått Eskilstuna, där alla idag enligt rapport köpte 25  kg mjöl var.
  2. Och till Gotland, där fullkornspastan ligger kvar på hyllorna i ensamt majestät.
  3. Febertermometer har vi inte haft hemma sedan 1999 eller nåt. Och nu är de tydligen slut på alla apotek.

En video från Ökenråttans kompis i Venedig:

 

Share
108 kommentarer