Vi sitter inne när vi inte går promenader. Vi träffar blott nära och kära, dvs barnen, spanjoren och basket-Emma, som går som barn i huset. Vi tränar så gott vi kan, och barnen använder huset som träningslokal.
Jag har propagerat för att man ska föra dagbok så mycket man nånsin kan, vilket Orangeluvan (söstra mi) gör med sån bravur att hon har dokumenterat coronanyheter sedan i januari. Igår hittade jag Institutet för språk och folkminnens enkät som handlar om hur vi upplever vår värld och hur vi påverkas i detta nu. Spring dit! Skriv!
Men idag hände något underligt. Jag förstod plötsligt att vi ska ha kalas ikväll för att fira basket-Emma som
- är nyutexaminerad sjuksköterska
- fyller år.
Raskt packade jag iväg mig i bilen för att köpa en flaska rödtjut, allergimedicin, två avokador och ett paket ögonkakao. Döm om min förvåning!
Det var fullt med folk överallt!
– Vad är det här? sa jag till personalen på Systemet.
– Det är helt galet. Och då har du ändå missat rusningen: för 20 minuter sedan hade vi tiometersköer i alla kassorna!
– Men! Är hela Eskilstuna härinne? sa jag till personalen på apoteket.
– Ja. Vi vet inte vad som händer. Jag säger till alla att åka hem.
– Är allt okej sa jag till en mataffärsanställd som såg lite trött ut.
– Vi har aldrig haft så många kunder på en gång. Inte ens till jul. En del köper för uppåt 2 000 kr. Vi fattar inget.
Okej, för att platta till den berömda kurvan måste ju inte alla stanna hemma och isolera sig. Det räcker kanske med att vi och alla vi känner gör det. Men alltså … så stora, koncentrerade folksamlingar har jag nog inte sett på tre veckor. Och i USA köper folk skjutvapen som vettvillingar. Det känns som om jag måste göra nåt åt det här!
Så när jag kom hem gick jag ut med min basketboll och tränade prickskytte.
På bygghandeln klockan 9:00 en lördag var det medeltjockt med folk och underbemannad personal och de som var där var nya … och alla golvsocklar i vitt var slut.
Häromdagen for jag och maken på utflykt för att se om tofsviporna hade kommit. (Det hade de inte, men sångsvanar, kanadagäss, tranor och odefinierade måsar.)
In på affären först. Men innan vi for så frågade jag sonen om han behövde något från affären. Och sen var det bara jag som gick in, maken satt kvar i bilen.
Se där! En på affären istället för tre!
”Alla andra” ska jobba hemifrån om de kan. Jag måste jobba på jobbet även om jag skulle kunna sitta hemma med en del arbete.
Rapport från Gotland: stockholmarna har tydligen tagit färjan till sina sommarhus nu. Ingen knorrar (än), för på Gotland är alla fortfarande friska. Sägs det.
Hmmmm. Vi känner en handfull sjuka gotlänningar, en av dem ligger på intensiven. Alla verkar vara smittade av sina barn/ungdomar. Bara så ni vet.
I dessa tider är väl det här erbjudandet något man inte vill missa?
Haha! Det kommer bli rusning, Niklas. PK kanske kan öppna filial.
Aha, bra, då ska jag korrigera ynglingen som sa att alla på Gotland är friska.
PK ska ju helt klart öppna DB-filial.
Jaha, vad ska man hitta på?
Jag vet en sak som man ska göra om man sitter i karantän.
Ta tag i foton och fotoalbum.
Sortera, klistra in och SKRIV så utförligt det går om varje foto.
Jag vet också två på Gotland som är sjuka i covid-19. Fast de är otestade och hemma.
Och så finns det en och annan som har hål i huv’et … En granne till mig här i Skarpnäck, en sjuttioplussare som lever som hon ska (med hemskickad mat och hennes barn fixar diverse andra ärenden), brukar gå sin av Folkhälsomyndigheten rekommenderade promenad i det närbelägna skogspartiet. Igår blev hon åthutad och uppmanad att gå hem.
Själv har jag klarat mig bättre och fick till och med applåder i går när jag lyckades kicka iväg en fotboll i en vid båge över hela Skarpnäcks allé. Selfies hinner man ju inte ta i sådana lägen, men det finns ju andra sätt att föreviga.
Nämen Karin, har du åkt ”hem” till storstan igen?
Jajamen, here I am! Fast det märks ingen större skillnad, måste jag medge, annat än att jag har tjänstvilliga barn på närmre håll.
Det är en sån där boll som ser ut som en bil, va? Eller hur det var.
Ja! Precis! Vilket minne! Så här ser bollen respektive spanjorens bil ut!
Imorrn ska jag göra som Ninja säger och fixa foton. Men först måste de ju framkallas, förstås. Ska jag börja i kronologisk ordning fram- eller baklänges eller i en hullombullerröra lite som jag vill?
Men först ska jag redigera färdigt den där barnboken om DNA. Och inte träffa en levande själv som inte bor i huset.
Och ni, vilka ska ni inte träffa?
Jag ska inte träffa Tippis tant, Tina, för hon är förkyld, så det låter jag bli. Möjligtvis kan jag ställa en kasse garn utanför henes dörr, så hon har nåt att göra mellan nysningarna.
Sen ska jag inte träffa Gunilla för vi har inte setts på evigheters evighet så vi skulle antagligen smitta varandra med allt möjligt.
Jag ska inte träffa bagarbodens personal, se sprängdeg det bakar jag allt själv.
Liksom semlor och chokladmuffins.
Jag ska inte gå till Skansen på stödbesök.
Jag vet inte jag, vad jag ska tycka om detta att de håller på att kånka bafatt coronaviruset härjar.
Borde inte en stiftelse med 130 år på nacken ha bättre ekonomi?
Eller borde inte regeringen skjuta till lite kosing även åt det hållet?
Kan de pynta ut till företag som en s överväger aktieutdelning så.
Igår kväll var jag på nätverksmöte i annan stad fast från skrivbordet. Skönt att slippa köra i rusningstid. Även om det inte finns en endaste liten trafikkö någonstans alls i landet. Alla är beordrade att sitta hemma och om man nödvändigtvis skall ut så får man bara gå 100 m bort. Såvida det inte är till mataffären eller så.
Idag skall jag inte gå till apoteket. Skickar maken. Av ren omtanke! Han är ju van att ta tåget till jobbet varje dag så tänkte att han ju får en chans att gå ut lite. (För det är ju inte jag som blivit lat.)
Garn, böcker, vin, onlineföreläsningar … Förråden är fortfarande fulla.
Nu skall jag strax zoomqiqonga.
Må gott alla!
En massa arbetskamrater ska jag inte träffa. Men kanske ett par stycken för i dag måste jag åka in till kontoret och skanna lite.
Kom ihåg att dokumentera det ni gör – om två år kommer vi att ha glömt hur det var!
Vad vi gör? Lille Maken skickar räkningar. Jag har påbörjat en strukturering av våra bokhyllor. Alla böcker om vin och mat ska samlas på ett ställe, i stället för som nu i fyra olika hyllor. Jättejobb. Dessutom ska jag tömma den allra översta hyllan i varje sektion. Vi har så högt i tak och inbyggda bokhyllor därefter. Rätt vad det är kan vi trilla ner från stegen där vi står och letar efter nån bok högst upp. – Senare i dag ska jag baka rågbröd. Betongbullarna kastar vi. Faktiskt.
Vacklar fortfarande fram och tillbaka mellan ”men det är ju typisk allergi, jag kan omöjligen smitta någon” och ”men om de där symtomen som tabletterna inte biter på skulle vara en atypisk covid-19 är jag pestspridare”. Vi ska i varje fall inte besöka föräldrarna till påsk. Men kanske man törs gå till biblis och lämna tillbaka böcker i automaten?
Annars har jag ett korrektur som är så långt som härifrån och dit att roa mig med. Fullt med upprepningar i nästan samma ordalag. Jippi.
I brist på kolleger i närheten av hemmakontoret så har jag, påhejad av Maj-Lis, pysslat ihop lite sällskap åt mig.