Hur går det? Hur har ni det? Har ni övergått till att torka er med smörknivar för att toapapperet är slut?
Från vår horisont är allt nästan som förr. Vi skriver, översätter och redigerar – men alla föreläsningar är inställda. (Måtte det finnas en föreläsningsmarknad digitalt vad det lider …)
Jag kollar hur barnen har det. Hur föräldrarna har det. Sjuttonåringen får inte längre åka till skolan.
Till och med min distanskurs i konsthistoria via Uppsala universitet är pausad. Tjugoåttaåringen kör bil till jobbet istället för att ta buss, och jobbar dessutom hemifrån varannan dag.
Men spanjoren som är lärare undervisar för fullt i en högstadieskola med hälften av eleverna frånvarande. Detta beror på att föräldrarna håller dem hemma – inte på att de är sjuka. Fast det innebär ett himla trassel för lärarna eftersom skolplikten gör att personalen måste se till att de hemmavarande eleverna får samma chans till undervisning som alla som går i skolan.
Tjugotvååringen på Gotland meddelade glatt igår:
– Jag köpte gymkort idag! Det var bara jag och två till där!
Min djefla man har drabbats av en byggabovurm. Han kan inte sluta plantera blommor, prata om krukväxter och rota fram krukorna som hamnade i källaren för 20 år sedan. Sent igår kväll:
– Jag går över till grannen och frågar om de har planteringsjord!
Nu sitter han och fixar naglarna med en gitarrnagelprodukt som införskaffades när han såg en karriär som professionell gitarrist framför sig.
En bieffekt som jag inte tänkte på förrän nu, är att allt tar så himla lång tid att göra. Jag ska översätta fem sidor, och då måste jag ju hela tiden avbryta mig med att läsa nyheter, kolla hur nån mår, svara på ett inte översättningsrelaterat mejl … Så ruskar jag på mig och fortsätter jobba.
Jag skulle varit på jobb i Norge den här veckan. Men redan i slutet av förra insåg jag att det blev nog inget med det. Mycket riktigt stängde Norge sina gränser. Jag arbetar normal hemmifrån när jag inte är på kundbesök. Eftersom vissa kollegor är satta i karantän åkte jag på att sköta vår supportfunktion. Just den veckan jag skulle behövt för att röja upp i mailboxen och skriva rapporter.
Toapapper har vi, en och en halv bal. Jag gick emot min egna princip att hamstra och köpte en extra säck kattmat och två lådor kattsand. Jag kan ju svälta om det skulle krisa ihop sig fullständigt, men mina älskade katter ska inte behöva lida. Nu har jag mat och sand för två månader framöver. Till dess har förhoppningsvis läget lugnat ner sig.
Jo tack. Den 21 februari sjukskrevs jag för utmattning etc och har sedan dess inte varit ute bland folk i någon större utsträckning. För en vecka sedan åkte jag till sommarstugan för att vila hjärnan. Här, i en talldunge på en ö i norra Bohuslän, känns hela corona-grejen högst overklig. Som att följa en illa skriven dramaserie med ett manus som ingen kan bestämma sig för hur det ska sluta.
Resten av familjen är dock kvar hemma i stan och kan bekräfta att de nu inte får gå till skolan eller jobbet, att allting stänger, att det är gott om sittplatser om man, som maken, ändå måste besöka sin arbetsplats i Stockholm någon gång.
Men jag har skjutit på min hemresa några dagar, för hur ska vi få ihop det hemma? Med två gymnasieungdomar som behöver plugga, en man som behöver sköta jobbet hemifrån och så jag, som helst bara ska promenera och i övrigt ta det så lugnt som möjligt. Vårt hus är inte riktigt anpassat för att få ihop det så.
Så nu planerar vi hur vi ska hitta lugna arbetsplatser åt alla och samtidigt kunna låta mig vila utan att jag ska vara bunden till sovrummet. Allt går, men det kräver en viss omställning. Och städning av utrymmen som kanske inte befunnit sig i rampljuset på ett tag.
Vi hade bokat vår vårliga 24-timmars till Åland till den 1 april, men Viking Line ställde in. Vi har ett halvår på oss att boka om till en ny kryssning. Sen har vi bokat in oss på PRO:s vårträff på Kreta i början av maj. Den lär knappast bli av, antingen pga många avbokningar eller utökad UD-avrådan eller för att Novair ställer sina plan på backen, liksom bland andra Delta har gjort. Men jag lägger ändå slutbetalningen i veckan, eftersom vi blir av med anmälningsavgiften om det är vi som avbokar. Ställer PRO in, får vi pengarna tillbaka.
Delta har förresten satt undan ett antal maskiner bland annat i Arizonas torra och fina öken, liksom det amerikanska flygvapnet har gjort i decennier. Airbus bredvid B52:or är bilder man vill se.
Vi har även bokat in oss på ett hotell i Rhodos stad i början av september. Detta skulle bli för sjätte året och vi är vänner med flera i personalen. Därifrån kom en vädjan om att ’keep tourism alive’ i veckan. De bör ha märkt av färre reservationer trots att de inte öppnat för säsongen ännu. Så länge inte UD (utsläpp), Grekiska staten (insläpp) eller Novair (nedsläpp) sätter käppar i hjulet, så reser vi.
Föräldrarna gladde oss just genom att meddela att grannarna handlar åt dem. Vi gläds också åt att de accepterar detta.
Inte så stor skillnad emedan jag jobbat hemma de senaste 20 åren. Förutom att försäljningen blivit ännu sämre. Jag hoppas på sommarmånaderna (som vanligt) och att min planerade utställning i Göteborg i mitten på maj blir av.
För övrigt är jag nyvaccinerad mot pneumokocker och i samband med det handlade jag. ICA Liljeholmen är kreativa och har fyllt toalettpappershyllorna med chips. Går det verkligen lika bra?
På vår ICA i Sickla är dasspapperet givetvis slut, liksom krossade tomater på burk och snart även torr pasta. Den färska finns kvar i högönsklig välmåga. Jag blev lite lack på att vårt vanliga knäcke, Falu Rågrut, var slut. Det som finns kvar på den fronten är dessa opraktiska solhjulsförpackningar som tar halva köket i anspråk.
Mystifikt är dock att vissa, men inte alla, rapsoljehyllor gapar tomma. Faktum att kokosmjölken på burk också är slut känns lite larvigt, på min ära.
Jag märker att man är trött när kvällen kommer. Det är mycket som stod i prydlig ordning på hyllorna i korridorerna i hjärnans vindlingar som måste stuvas om. Samtidigt så bygger man all denna planering på väldigt vaga data.
Jag menar – för två veckor sen antog man bara sådär att man skulle dansa kring majstången på midsommar. Men det kanske blir Kalle Anka och hans vänner önskar Glad midsommar istället? Und so weiter …
Vi gick ut på promenad (inte så lång för det regnade) och mötte under den två unga män med intellektuell funktionsvariation som vi känner lite grann. Den förste frågade mötande ”Vad är coronavirus?” vilket gladde oss lite, eftersom det är ytterst sällan han har ett nytt ämne att tala om. Nu kommer han förstås att upprepa detta i veckor och månader, men det kan vi ta.
Den andre är mer allmänt verbal och utbrast ”Jävla skitvirus! Det är så tråååkigt!” vilket man ju inte kan annat än hålla med om.
Min kusin P. som är läkare säjer också ’skitvirus’. Är DET kopplingen till toapapperet??
Kompisen F. som bor i Brasilien meddelar att landet valt samma förhållningssätt som UK och Sverige. Den tokige brassepresidendenten besökte ju nyss den tokige presidenten i USA och en person i det brasilianska entouraget är smittad. Brassepresidenten tänker inte göra virustest. Det är hans ensak om han är smittad eller ej, förklarar han!
Herr T var den som skrev hans lyysande hälsoförklaring. Händelsevis angavs han vara några kilo lättare än sin matchvikt, och ett par tum längre än i körkortet.
Själv är jag i dag tre centimetrar kortare än vid mönstringen 1971.
Jo tack. Det är ungefär som vanligt för oss i Spanien, faktiskt. Mannen min och jag är ju hemma hela dagarna ändå men nu har vi även sonen hemma som trodde att det är två veckor extralov och datorspeleri. Han svär högt (väggen mellan hans rum och mitt kontor är väldigt tunn) åt alla de arbetsuppgifter som lärarna via mail, hemsidor och WhatsApp påtvingar de stackars skolbarnen.
Tror jag måste ta mig till en affär i morgon. Då en vecka sedan vi var ute, faktiskt. Är lite nyfiken på hur tomt/fullt det är med människor och produkter.
Nordiska museet samlar in våra minnen:
Coronaviruset i Sverige – berätta för framtiden
https://minnen.se/tema/corona
Jag kan tipsa om att det finns toapapper i Skarpnäck. Kanske beror det på att man möts av en stor Coronaskylt när man kommer in i affären (se bild).
Lotten, du ville ha rapport från retreat-pörtet. Kommer här:
Dag 1. Vaknade. Åt lite hö. Tittade på Rosa… nej, jag menar Tegnell.
Ja, Karin! Mera, mera!
(Vi borde ALLA åka till Karins pörte. Nu. Det är fullständigt förtjusande och underbart på alla sätt och vis.)
I affären som jag var igår (jag var i fyra olika, så jag minns inte vilken det var) fanns
1) massa tvål
2) massa toapapper
3) blott en enda flaska Coronaöl.
Båset går i karantän, samt och synnerligen, i Karins retreat. Va säjs?
Så gärna så, Ökenråttan! (Men jag går ju omkring med massa ungdomsbaciller på mig, så vi får se till att spöka ut mig i heltäckande skyddsdräkt.)
Vilken strålande ide-idé Ökenråttan! Båset är välkommet. I min faders hus äro många boningar (för det är ju mina föräldrars hus som jag tagit över).
Lottenfrågade: Oh, hej Kråkan! Hur är hälsan? Är du isolerad och får du hjälp?
Isolerad kanske i mitt lilla hem, men med utsikt över landskapet och Kinnekulle i fonden på andra sidan Vänern. Inte mycket händer, varken olyckor eller lyckor letar sig hit. Men solen stiger allt tidigare varje morgon och småfåglarna jagar runt i buskarna.
Vänner och hemtjänsten kommer och hjälper med det som behövs.
Snart ska jag börja äta mat, bara min såriga hals läkt lite till! Har prövat med lite äggröra på ett ägg idag! En blir ganska trött på välling genom sond i näsan!
Och snart ska jag kunna köra runt med bobilen Bodil igen!
Isolering förresten, det är ganska lätt att bryta tristessen i isoleringen när Internet öppnar små luckor till alla skrymslen i världen.
Niklas, halloj! Me too – nyvaccinerad alltså. Är det en bra grej? Det bara råkade bli så för mig. Nu läser jag om detta vaccin mot pneumokocker som skyddar mot allehanda, som hjärnhinneinflammation och blodförgiftning. Inte mot virus, men mot sånt som kan komma i virusarnas spår. Är detta – kära allvetande bås – något man bör rekommendera sina medmänniskor att ta?
PS. Kråkan, den utsikten kan man ju stå ut med!
Här är en spännande lucka bakåt i tiden. En utställning på nätet om Riddarhustorget. Där har det hänt saker, må ni tro!
http://www.riddarhuset.se/palatset/riddarhustorget/
Varför blev det inte en blå länk? Gud vad jag är värdelös! Suck.
—
Det är du alls inte! Länken hade bara tappat förnamnet! Jag fixade!
//Lotten
Karin, jag vet inte, har inte testat om vaccinationen hjälper än. Majlis. Men jag tror att det är bra för oss i riskgrupperna (jag tar immunförsvarsnedsättande medicin) eftersom en luftvägsinfektion så att säga öppnar portarna för pneumokocker. De andra infektionerna låter inte heller så trevliga.
Kråkan, jag hoppas du pallrar dig till Gotland i sommar så vi kan fika på Fattigstugan igen! Ta hand om dig!
Strax har Sjuttonåringen historieprov vid köksbordet. Läraren kommer att lämna två uppsatsfrågor som ska besvaras på 60 minuter (max en A4 per fråga) och lämnas in via Google drive. Vi tassar omkring som små möss OCH katten kring het gröt, för vi vill inte störa; vi vill också göra historieprov.
Babs, hur har du det, och hur går det att ta sig hem igen?
Känner varmt med dig eftersom jag varit i samma situation.
Kära Kråkan!
Även SG och jag har undrat vart du tagit vägen. En morgon kanske vi upptäcker att Bodil och du parkerat framför vårt pörte. Hoppas vi. Den där soppätningen kanske kan bli av nån gång i framtiden.
hälsningar från SG och Hyttis
En oumbärlig dasspapperskalkylator i dessa hamstringstider. Gardering för USA:s respektive Sveriges standards, och personliga later.
Nu läser jag om ’Anne Franks dagbok’. Karantän i våra dagar är ju lyxtillvaro i jämförelse. Ingen anledning att klaga.
Var till s-st-met med några flaskor alkoholfritt vin som ingen ville ha på bjudningen (grabben är ju i Australien, så vi kan inte hälla det i honom). Det gick bra att lämna tillbaka. Kundkretsen i övrigt bestod till minst lika stor del som vanligt av personer jag bedömer som 70-plus.
Hoppas Orangeluvan kommer hit och berättar om sitt ”hjälpadomgamlaprojekt” idag – annars rapporterar jag.
A propos alkoholfritt. Stockholms stad brukade vid sina evenemang ha alkoholfria alternativ och det gick åt en del flaskor. Så kom man på att man skulle ange vad som var alkoholfritt och inte. Efter det gick det knappt åt nåt alkoholfritt alls.
Jag har länkat hit lite folk som undrar vad alla andra gör hela dagarna – så berätta gärna vad ni gör hela dagarna!
(Själv översätter jag bara. Och går promenader. Och idisslar. Och pratar med massa människor som jag vanligtvis inte brukar prata med.)
Idag har jag jobbat hemifrån. För igår var jag och hämtade material på jobbet för att kunna det. Men jag var ensam på jobbet då.
Imorgon ska jag vara bland folk på jobbet.
Men på lördag jobbar jag nog hemifrån.
Och på söndag ska jag vara bland folk igen.
Men den stora happeningen med PRO, barnkör och konfirmander (och alla barns och ungdomars föräldrar m fl) och våfflor och pyssel i en ganska liten lokal ställdes in. Nu anar jag att vi blir kanske tio pers. Max.
I vår hade vi planerat psalmmello vilket inbegriper en turné på fem tillfällen. Men vi hann bara två deltävlingar innan vi fick avblåsa det hela till ett senare tillfälle.
Alla aktiviteter/dagträffar för äldre är inställda. Jag har inte så mycket med dem att göra personligen, men det blir tomt i huset ändå. Det är bara barnaktiviteterna på torsdagar som vi har nu. Ännu.
Kyrkoherden gick just ut och berättade att vi ska inte längre ha minnesstunder efter begravningar, och begravningar får inte vara i kapell utan bara i kyrkorna, som ju är större lokaler.
Och från och med nästa vecka ska vi bara ha gudstjänster i kyrkorna och inte i församlingshem. I vanliga fall är vi i församlingshemmet mellan trettondagen och skärtorsdag.
Jag har just fått tanken i skallen: hur blir det med konfaläger och konfirmationen? Jag anar att det blir annorlunda på nåt sätt.
Alla aktiviteter som kurser och liknande som inbegriper resande/träffa andra från annat håll är avblåst. Även för små grupper.
Vilket får mig att också fundera: om man är en förening och inte kan ha årsmöte. Vad gäller då? Den förening jag tänker på är rikstäckande.
Det beror väl på vad som står i föreningens stadgar?
Sen beror det väl på vad för slags föreningen det är. En ekonomisk förening styrs ju av vissa lagar, men Knyppelpinnarnas vänner kan nog göra ungefär som de tycker.
Jag är med i ett av basketdistriktsförbundens styrelse och vi skulle ha haft årsmöte enligt konstens alla regler nu på lördag, men SBBF (överkuckun) har meddelat att vi kan skjuta på det till okänt datum och att vi ska återkomma. Förmodligen genomförs det digitalt.
Exempel på sådant som SKA genomföras (till allas förvåning) är en prisutdelning för det som kallas ”Eskilsstatyetten”, där man nu på lördag ska samla 200 inbjudna personer till ett hotell för mingel och tal. Det skulle ha varit bankett och hoopla, men blir nu ”bara” 200 personer …
Ja jag, jag jobbar ju på som vanligt då. Eller inte som vanligt förstås, för vi är uppmanade att jobba hemma från och med i måndags. Så jag har släpat hem grejor och ockuperat det rum vi har som tjänstgör som kontor. Jag fick först jaga ut Herr M och hans föreningsprylar därifrån, han får nu hålla till godo med ett betydligt mindre utrymme. Men han är så snäll så.
Det har, som mycket här i världen, fördelar och nackdelar att jobba hemma. Det tilltalar mina eremitiska sidor att sitta för mig själv och gneta utan att behöva vara trevlig mot en massa folk som kommer och ska snacka om ditt och datt hela tiden. Men ibland har man ju uppgifter som kräver lite mer samverkan med andra, och då är det besvärligare. Jag har ju även en del något socialare sidor, och där blir det torka.
Man får förändra inköpsrutinerna något också, även utan hamstring, för nu konsumeras allt kaffe hemma i stället på jobbet. Stor skillnad.
Härlig utsikt, Kråkan, titta mycket på den!
(Min, betydligt kortare men dock utsikt, har jag vevat ner markisen hela vägen för, eftersom solen lyser rakt in i skärmen annars. Går inte.)
Förresten, de som bemannar konsthallen med Hannoias utställning, de har fått hosta. Det kan ni ju räkna ut vad det betyder. Stängt. Men nu har de tydligen raggat upp nån frisk, för nu ska det visst vara öppet på tisdag-onsdag i alla fall.
Idag skakade jag en trasmatta som hade fått mjöl på sig. Skaaaak, skaaaak, skakade jag.
Naturligtvis andades jag in en försvarlig mängd mjöl – och fick då mjölhosta. Also known as torrhosta.
– Host host! hostade jag på förstubron.
– Grattis! hördes då på andra sidan häcken.
När man jobbar hemma hör man tinnitusen mycket bättre. Klart på minussidan.
Jobbar hemma gör jag jämt.
Funderar nu över om jag ska ringa upp favorittanterna i huset (det finns minst två som veterligen inte har hemtjänst) och erbjuda mig att gå ärenden åt dem, eller om jag ska isolera mig med min pollenallergi/vaddetnuär. Men snart behöver vi i varje fall mjölk själva.
Folkdanslaget har startat en fejsbokgrupp för digitala dansövningar.
I dessa Decamerone-tider har jag (precis som de tio ungdomarna från Florens som var rädda för pesten) slagit mig ner på landet. Men till skillnad från dem är jag ensam. De berättade en historia var under tio dagar, dvs hundra berättelser. Jag funderar på att måla en akvarell om dagen i hundra dagar. I dag blir det akvarell nummer tre.
Ja, gott om tid har vi. Så jag tog mej nu samman och beslutade mej för att sy i en knapp i min morgonrock. Jag är mycket ohändig, vilket är en sorg för mej. När barnen var mycket små sydde jag dom mest bedårande plagg åt dom, men det var nog nåt med förlossning och hormoner som kom i gång då. Nu har jag finmotorik som en säl. Nåväl, beväpnad med nål, tråd och en tändsticka (för att skapa en hals på knappen; jag vet hur det ska va, jag är bara så innerligen fumlig) satte jag i gång. I likhet med Bang behöver jag en lugn weekend på mej för att trä på en tråd. Eller är det nålen man trär på? Nå, det gick riktigt bra och jag satte igång med liv och lust. Det första som hände var att jag sydde fast min långa, tunna utanpåskjorta. Suck. Då måste nålen av tråden och så börja om från början. Skjortan knöt jag på ryggen. En rätt stor knapp med 4 hål var det. Röd. Upp i ett hål underifrån och ned i nästa hål uppifrån, det kan väl inte vara svårt. Då gick trådf-n runt kanten på knappen! Hur 17 kunde det bli så? Av med nålen, trä på tråden igen och nu gick sömmandet faktiskt som en schottis. Glad och stolt skulle jag sätta tillbaka den lilla lådan med nålar, trådrullar och diverse små verktyg i det gamla medicinskåp där den hör hemma. Då tappade jag f-nskapet!! Jo, jag sa att jag tappade hela sk-ten på golvet. Suck igen.
Under hela denna operation höll jag tyst. Om hade gormat och väsnats så hade Lille M kommit och undrat vad som stod på och sen skulle han ha skrattat ihjäl sej och det vill jag inte.
Här är det nästan som vanligt eftersom jag mest jobbar hemifrån ändå och alltid försökt att koncentrera mina ’stora’ utetillfällen till 1-2 gånger i veckan för att inte använda bilen för ofta. (Fortfarande ingen cykel… Smågrejor går jag.)
Nästan, eftersom maken nu också jobbar hemifrån. Som tur är har han sin egen hörna. Skulle inte klara av hans oordning. (Inte för att jag har det speciellt orörigt men hans är i hästklass.)
Det jag märkt mest när jag varit ute är att israeler plötsligt håller avstånd i kö! Skulle jag inte trott om jag inte sett det med egna ögon för de står annars oftast i klump. När de inte frågar vem som är sist och ber denne hålla platsen medans de går och gör något annat.
Maken var ute och sprang i morse för det får man göra. (Gym är stängda men oorganiserade grupper upp till fem pers kan springa/cykla/gå om de håller avstånd.)
Och en väninna berättade att för första gången tjafsade alla familjemedlemmarna om vem som skulle gå ut med hunden för alla ville.
Hihihi, ÖR! Nu fick jag kaffe i tangentbordet.
Ja, Ökenråttan, så du ställer till det! Jag spillde te i mitt magra dekolletage!
Jobbar hemifrån. Den kund jag konsultar hos har skickat hem alla som inte har jobb som är kritiska för produktionen/leveransen av produkter (läkemedel) ut på kaj. Man har även stängt lunchrum och låter folk boka tid i en särskild matsal med extra långt mellan platserna. Som kompensation bjuder de på luncherna i 2v.
Mitt jobb är sådant att jag skulle få jobba på plats om jag ville, men jag föredrar att jobba hemifrån där utrustningen är bättre.
För att pigga upp helgen har vi lånat en av mina föräldrars labradorer. Då kommer vi ut på promenader i alla fall.
Har varit på jobbet och hämtat bildskärmar, tangentbord och lite sånt. En tur till Ikea blev det också, eftersom det saknades ett ben på det skrivbord jag hittade i förrådet.
All set inför nästa vecka!
Gymmet är igång som vanligt, så dit ska jag nog i morgon bitti.
Vi lever inte allt för aktivt, men jag tar min morgonliga halvtimmespromenad och sambom är förgrymmad över att alla 55-plusaktiviter i vår förening och annorstädes, såsom gympa är inställda. Sen får man se vad som händer.
I förrgår mötte jag en kille på väg från vårt Konsum med en bibba toapapper under ena armen och en bibba hushållspapper under den andra. Inget mer. Han såg att jag flinade trots att jag kämpade med mina gåstavar och hade vett att se generad ut.
Vår resa till PRO:s vårträff på Kreta i början av maj är ännu inte inställd. Jag har dock gjort slutbetalningen trots att jag tror att träffen inte blir av. Då får vi nämligen tillbaka även anmälningsavgiften.
ÖR, om man kan laga blomkål polonaise, så behöver man inte kunna sy i knappar.