Med tanke på att jag är superduperallergisk mot pälsdjur, borde rubriken här ovan kunna klassas som klickbete – eller kanske i alla fall som lite braskande? Read all about it!
I januari bloggade jag om 2026 års kristallkula, och på bloggbåsvis skrev Karin då helt off topic:
”Bakom Bellmans byst på Djurgården begravdes katten Rosa på 1880-talet. Hon var tryckerikatt på Beckmanska boktryckeriet med anor från Lars Johan Hiertas tid och typograferna bildade ett Rosa-förbund, som varje år träffades för att högtidlighålla minnet av Rosa. Jag får sån lust att återuppliva Rosaförbundet!”
Karin bloggade även om hur katten Rosas människor sörjde henne:
”Det blev sorg och saknad inom officinen och Rosa bäddades i vitaste pappersspån från bokbinderiet i en gammal stillåda och fördes högtidligen ut till Djurgården, där bakom Bellmans byst stoftet nedgrävdes i jorden.”
På något sätt lyckades vi i kommentatorsbåset komma ihåg att vi redan i januari yrade om att just internationella Världsboksdagen den 23 april skulle vara ett utmärkt tillfälle att på något sätt hedra denna katt (trots att hon förr firades i augusti). Jag gick in på KB:s tidningssajt (där alla tidningar som är över 100 år gamla kan läsas gratis) och fann detta från 1920:
Det var tydligen så att alla tryckerier hade katt. Förmodligen har det att göra med det olämpliga i att ha möss fritt springande och ätande bland alla trycksaker – men det var så självklart att termen ”tryckerikatt” inte förklaras någonstans.
Så … den 23:e dennes samlades vi på förmiddagen ett litet gäng som bestod av
- Karin, the pensionär
- Moa, the mammalediga
- Lilla L, the bebis
- Lotten, the egenföretagare.
Karin hade förberett med kopior av den text som för 130 år sedan lästes över lilla Rosa och jag hade med mig en påskasillburk som jag stal ur Orangeluvans kylskåp.
Marken bakom Bellmanmonumentet var rysligt hård, och om vi idag hade velat begrava en katt hade vi fått beväpna oss med spett och hacka samt svordomar och utsökt tålamod.
Tryckerikatten Rosas eftermäle måste ju vara något i denna stil:
Denna i storlek ringa, men tryckeriet trogna, katt har nu stilla insomnat efter att i många år ha skänkt Beckmans stab både värme och sällskap. Med mild blick och varsam tass vandrade hon genom de tryckerisvärtade lokalerna, älskad av alla utom mössen.
Orangeluvan hälsar förresten att sillburken inte är saknad.
Wow Lotten, väl researchat! Och ser man på, det brukade vara fanor och sångare och Reimersholms brännvin! Vi får försöka levla upp nästa gång. Och här behövs (som så ofta) mer forskning. I ett dokument från det Beckmanska boktryckeriet står det att katten Rosa dog en mild vårkväll. Men i artikeln som du hittat att hon dog i augusti. Det är ju fint på Djurgården både på våren och i augusti, så jag kan acceptera vilket som. Eller båda.
Åh, var det min cue?
– Sillburken är inte saknad.
Gott så! Sillburken är inte saknad och nästa gång blir det brännevin! (Får man dricka sånt skräp på allmän plats?)
Den här hade jag tänkt medföra, inte som dryckjom allena, utan som dryckesoffer till Rosa.
Attans att rullstolen drabbades av punktering dan innan.
Oooh, Ninja, vilken elegant besk! Även om det troligen inte är tillåtet att inmundiga så starka drycker i parken och även om vi hade åkt fast hade det varit värt det! Tycker nog även Rosa.
Oh, Besk som är det absolut värsta min mun någonsin stött på! Och då har jag ändå smakat italiensk trippa. (Men etiketten var verkligen elegant.)
Jag har inte köpt den speciellt till Rosadagen, utan det är en långtidsförvarad sista rest av en samling småflaskor med smakprover som Salig Maken fick i present.
Men jag håller med, det finns betydligt smakfullare brännvin.
Till nästa år ska jag ta med mitt hemkryddade åbroddsbrännvin, som visserligen samlat kraft i femton år så där, men tappat i stort sett all färg. Men rundare och lenare brännvin får man leta efter.
Tack för denna fina rapport
På grund av omständigheter med många mil med mera fick jag stanna hemma.
Men här i trädgården under en något stympad, men tät gran, jordades för mer än tjugo år sedan en älskad katt (Trisse Amadeus Näs-Vis af Silvertass) som fick en liten minnesstund i gemenskap med Rosa.
En annan gång blir det en annan träff, då hoppas jag att jag också kommer.
Var med i tanken!
Tyvärr blev alla flyg inställda pga irandebaklet så det blir ingen resa i Maj. _mycket sur smiley_ (surley?)
MEN om allt går vägen och inget förändras till det sämre så blir det snabbvisit i dagarna fyra lagom till Midsommar. DÅ ska jag gå och kolla om sillburken fortfarande är kvar.
En surley! Perfekt, Dina!
Japp, vi ska återknyta till forntiden genom att anordna bloggträffar som förr. Och om inte punkteringar och andra debacle sätter käppar i hjulen, kan vi ju bli ett gäng!
TT meddelar att två tonårspojkar har dömts för att ha stulit Hesa Fredrik-tyfoner från en skola, enligt uppgift för att använda som högtalare i epatraktorer. Just den idén skulle jag aldrig ha kommit på.
Kan inte låta bli att tycka att det var lite påhittigt av tonårspojkarna! Men Lottens tyfon får de allt låta bli!
PS. Glada Vappen (som man säger i Finland) alla båsvänner! Tydligen tänker det bli trevligt valborgsväder i år. En riktigt festkväll, med andra ord, som två tonårstjejer såg fram mot på tunnelbanan i går kväll. De tyckte det var en himla tur att kungen föddes på våren. ”Tänk om han varit född, typ i slutet av november – vilken trist Valborg!!” Jag insåg att de var trodde att hela valborgsgrejen har kommit till på grund av hans födelsedag. Kunde inte låta bli att lägga mig i samtalet och förklara att valborgsfirandet fanns innan kungen föddes. Det var svårt att ta in. ”Men hur kommer det sig att han har födelsedag då, då?!” Ja, säg det …
SÅ kul, Karin! Heja oss som tilltalar ungdomar fastän det känns lite läskigt.
Min Hesa Fredrik är hopplöst svår att sno eftersom inte ens sotarna tar sig upp på taket utan att först morska upp sig med mantra-rabblande och säkerhetssele.
Ja, heja oss som tilltalar ungdomen. Synd att inte den tiltalas av oss …
Jag satt en gång mellan Gullmarsplan och Tumba medan jag rattade min nattbuss och talade med två töser om Ulla Billqvist, beredskapstiden, analoga inspelningar, Folkets Park, nattstift, folkhemmet, statarsystemet, skiftesreformen, industrialismen och min farmor.
De frågade och frågade och jag svarade och svarade and a nice time was had by all.
Lysande sammanfattning, Ninja:
”Ja, heja oss som tilltalar ungdomen. Synd att inte den tilltalas av oss …”
Jag har i huset just nu fyra vuxna barn plus respektive, fem barnbarn, en av barnens kusiner och det ser ut som om en virvelvind har gått genom huset. UNDERBART!
Äggrörerapport från hotell i södra Dalarna, nämligen Riverside i Avesta. Kanske glömde de att salta röran, men impeccable konsistens. Annars fräsch frukostbuffé som även bjöd på frukt och små, goda muffins och munkar i miniatyr,
Vi besökte också kära Elsa Anderssons konditori i Norberg och köpte deras drömgoda klassiska Napoleonbakelser samt en nyhet: världen sötaste pistagegrodor.
Och här kommer Ökenråttans bild på nyss nämnda pistagegrodor!
Ja de var söta! Men hoppas de inte var för söta så inte tunga och läppar krullade ihop sig och tänderna lossnade.
Martina Schaub, känd från Tom Alandhs filmer om henne och hennes mor och deras kamp för ett värdigt liv för Martina, som hade Downs syndrom har avlidit.
Vila i frid Martina, du lärde många av oss så mycket. Tack ska du ha.
Lotten, din darling Attenborough fyllde 100 år i går!
Allas vår darling! Jag kände mig lite inspirerad av hans födelsedag när jag stannade upp för att se vad en humla hade för planer. Jag borde ha filmat, förstås, men det blev i alla fall en bild. Humlan surrade omkring ett tag bland de olika blommorna på min alpklematis. Så bestämde den sig för en av blommorna och jag undrade bekymrat hur den skulle komma åt något godis, när klockorna är så där slutna mot kvällen. Inga problem. Den förde isär blommans blad med frambenen och kröp in och försvann! Kändes som ett Attenborough moment.
Aaah Karin. Vilken poesi.