Eller, om jag ska vara ärlig … minst två. Skruvar alltså.
Det började med att jag hittade detta förtjusande foto från 2013, där den dåvarande Trettonåringen och Tioåringen poserade i basketskor.
Men så slog det mig att de där silvertejpbitarna på väggen, strax under brandsläckaren, ju fortfarande sitter på samma sätt idag. Alltså 13 år senare.
Upprörande!
Jag slet raskt bort tejpen, som jag tydligen inte litade på till fullo eftersom jag även hade pangat fast den med häftklamrar.
Men det är ju plättlätt fixat – jag har ju en hel del annat som en elektriker kan hjälpa mig med.
– Lamputtag i trappan, kontakter här och där, fixeri fixeraaaaa! trallade jag och ringde runt lite.
Efter en vecka gav jag upp; elektrikerna vill inte alls fixa snabba & enkla eller ens krångliga & besvärliga uttag och sånt. Någon skulle möjligtvis kunna komma loss i augusti. Jag borde även dränera huset, måla om panelen, fixa den 25 år gamla verandan och arborista de stackars äppelträden – men allt jag får reklam om är rörsanering, hustvätt och takbyte. (Jävla algoritmer till att gissa fel.)
Jag gick ner i källaren och letade och letade – och fann orsaken till uttagshaveriet 2011!
Jag fortsatte att leta efter el-fixerilådan som jag med bestämdhet vet att jag har nånstans i källaren. Jag hittade ett stort ballonglager, en låda med porslinsdockor, tre försvunna julgransfötter, femton tejprullar, en bensindriven motorsåg (som på inga villkor kan vara min) och dessutom i runda slängar 500 bits.
Men så kom äldste sonen (Trettiofyraåringen i Lund) med sin lilla familj på besök och då kan man ju inte hålla på med trasiga eluttag, så jag satte på silvertejp igen.
Med huset fullt av folk blåste jag ballonger, tappade porslinsdockor i golvet, dammsög porslin, krafsade bort köttfärssås från köksväggen, tappade en hel låda med färgsorterade pärlplattepärlor (som aldrig kommer att sorteras igen), och så gick en hel vecka. På lediga stunder irrade jag runt i källaren i den vilda jakten på el-lösningen. Mycket tokigt hittade jag, t.ex. en ballong på irrvägar.
Men plötsligt!
Fast hur gör man? Jaja, stäng av strömmen och sätt sladdarna i rätt hål, yada yada. Men hur?
Under tre dagar kollade jag på instruktionsfilmer, attackerade en pensionerad elektriker vid Valborgselden, bad Tjugosexåringens händige svärfar om råd och vred mina händer av irritation. Det saknades nämligen två små skruvar av okänd diameter och längd – som skulle göra att mojängen inuti satt fast.
En varm eftermiddag åkte jag runt till stans alla byggfirmor och blev skickad från ena stället till det andra. Ingen kunde hjälpa mig. Tre gånger blev jag hänvisad till ställen som kräver att man har byggfirma för att handla.
– Men har du konto här?
– Konto? Bank … konto har jag. Eh.
– Okej. Vi säljer bara till företagare.
– Jag har ett företag.
– I byggbranschen?
– Nja … Jag bygger … i … bokstavsbranschen …
Nu ska ni få se en ryslig bild som jag tog innan jag förstod att den vita kåpan ska tas loss från inner-mojängen.
På Bil*ema fann jag till slut en låda med småskruvar i säkert 20 olika storlekar. Två av dem passade! Jag stängde av strömmen, anlitade närmaste barnbarn M (3 år) och så tittade vi tillsammans på några extra instruktionsfilmer och sedan … lyckades vi äntligen!
Innan ni tittar på bilden nedan och förfasas; oroa er inte. Jag har vidtagit alla upptänkliga försiktighetsåtgärder – och den unga damen, som är mycket, mycket intresserad av att spika, banka och skruva, har dessutom fullt fokus på säkerhet.
Salig Skogsgurra hade varit stolt över mig!
Lite stolt kanske men nog mera förundrad över att du och det lilla barnet överlevt.
Salig Skogsgurras syster är storligen imponerad! Du har troligen listat ut det som jag lärde mig the hard way för länge sedan, nämligen att jord-tåten inte är svart.
Det jag HAR listat ut, Karin, är att man verkligen inte ska tro på
1) AI
2) beskäftiga videosnuttar
3) sitt eget omdöme.
Salig Maken, som ju var elektriker, hade inte varit så värst imponerad, utan hade kommit kutandes och gjort jobbet.
Man saknar inte elektrikern innan sladden är tom.
Det finns en fd utbränd elektriker baserad i Nacka som bara tar på sig småjobb. Hans firma heter fyndigt nog ”Hyr en timme”. En sådan elektriker skulle det finnas i varje samhälle för det är rent omöjligt att få tag på en som tycker att det är värt att göra småjobben utan att det ska göras svart.
Tihi, utbränd elektriker, tihi.
Jag kanske måste flytta till Nacka?
Nån tyckte att ballongen matchade marimekkogrejen i tvättmaskinen och det gjorde den ju nästan. Tvättas med liknande färger.
Tappat två skruvar men hittat så många andra grejor, det måste väl vara vinst i alla fall? Men jag tänkte på en sak, passade du inte på att hitta några gamla tischor som du kan sälja till fansen när du ändå höll på? Merch di kallart.
Men åh! Tack för påminnelsen, Magganini! MERCH!
(Jag befinner mig på arbetsläger på Runmarö, men ska ta tag i tischafixeriet när jag kommer hem!)
Jag bröt upp en pumpförsedd hudkrämsburk idag. Pumpen hade slutat fungera, och jag vet inte hur den någonsin fungerade för ingen del av den nådde ner i krämen. Det mesta av innehållet var kvar och är nu överflyttat i två kroppssmörsburkar från B*dysh*p, för en räckte inte. Det blir förstås mer ohygieniskt att ta krämen med fingrarna men vad gör man?
Apselut inget panikläge, Lotten, jag tänkte bara att du kunde ju ha snubblat över nån hög när du rotade runt.
Annars är det som aprilväder. Så fort man tar på sig lortkläderna och går ut så börjar det regna, och så fort man går in och kokar marmelad i stället blir det strålande solsken. Och ibland haglar det en skvätt.
Om det är aprilväder i maj så hoppas jag att det (vanligtvis) fina majvädret kommer dagarna före Midsommar. Då har maken och jag, med försiktig optimism, bokat flyg så vi ska kunna promenera runt i Stockholm med omnejd. (Tack S*L för möjligheten att ta sig nästan överallt man vill.)
Någon som vill fika 16-20 juni?
Dina, då håller vi tummarna både för att flygbiljetterna ska funka och för fint väder i midsommarveckan! I normala fall skulle jag vara i Dalarna den veckan, men det elvaåriga barnbarnet har fått en roll i Junibackens sommarteater och det kan innebära ändringar. Genrep 17, premiär 18 juni, står det på hennes schema. Allt flyter, men kanske det går att få till en fika?
Jag vill bara
GILLA!
Själva inlägget och alla kommentarer
Tummen upp och hjärtan på er.
Hihi, vad trevligt, Kråkan! Jag gillar också alla kommentarer!
Nu är jag ju inte längre på Runmarö, men jag jobbar mer än vanligt (skriver bokstäver, vilket inte lönar sig så bra) och spelar massa basket (min egen skojturnering EBA med blandade lag för alla åldrar i klubben) och så ska jag (HUR tänkte jag när jag bestämde mig för det mitt i all stress?) åka till Lundakarnevalen på fredag.
Så hang in there allihop, rätt som det är kommer ett nytt blogginlägg!
Tuuut på er!