När jag vaknade och till min förvåning kände mig normal – alltså inte sjuk – efter tio långa dagar i bingen, fanns bara en sak att göra: åka på roadtrip!
Jag vet inte riktigt hur beslutsgången gick till, för ingenstans på planeringsstadiet gick jag omvägen runt faktakontroll, ekonomiska förutsättningar eller rimlighetsaspekten på det hela. Jag bara knattrade in ”hyra liten lastbil” och VIPS rasslade tusenlapparna all världens väg.
Nu lyfter ni blicken och tänker ”men jag måste ha missat nåt” eller ”vad ska hon med en liten lastbil till?” eller ”nu har det helt slagit slint”. Men så läser ni nyfiket vidare.
I Skåne finns ett stort hus som släkten ska sälja. Då slängs förstås pryttlar, grejer, böcker, diverse nipper och allt annat … som ju är så underbart. ”Barnen” (i 30-årsåldern, gubevars) har fått klämma och känna på gamla Kalle Anka-tidningar, små badankor från 1971, nylonskjortor, spetsdukar och fotoalbum fulla med människor som som sitter runt matbord och äter samtidigt som de röker cigaretter. Jag ryckte på axlarna. Mitt hus är ju fullt. Men så kom jag på att jag nog ville ha ett gäng köksstolar.
– Köksstolar? Ska hon köra 120 mil tur och retur för några köksstolar?
– Är det inte billigare att köpa nya köksstolar?
– Är vi säkra på att hon inte är lite sjuk fortfarande?
Snicksnack. Nu ska här köras liten lastbil! Men …
Brrrrumm, så körde jag iväg – efter tio minuter i regn och plask utan vindrutetorkare eftersom jag inte på några villkor kunde se var torkarna sattes på. Har inte moderna bilar automatiserat sånt?
Efter en timme kände jag mig så bekväm med alla reglage, att jag ville sätta på radion. Vilket var komplett omöjligt! Dutt, dutt, duttade jag på skärmen. Inget hände. DUTT DUTT DUTT! Inget hände. Sånt ska man inte hålla på med i 100 km/h, så jag stannade och tog en bild på displayen för att googla instruktioner.
Under långa bitar av resan kändes det som i ”De överlevande”, för jag körde helt solo i flera mil. Två gånger blev jag omkörd på högersidan av Teslor och en gång fick alla bilister stå helt stilla som umareller och titta på hur en bit av motorvägen skars upp, knöcklades ihop, belades med ny, het asfalt och rullades platt av en cool vält!
Nu bor köksstolar, en hög Kalle Anka-tidningar, ett par raggsockor och 25 fotopärmar i min stora lastbil. Maxlasten är 1 000 kilo, vilket jag verkligen inte på några villkor kommer upp till även om jag skulle fylla på med några tidningar till. Ska jag kanske köpa ett piano och ta med mig hem? Betongplattor? En cirkuselefant?
Imorrn går resan från Helsingborg söderut till Bjärred, Lund, Hjärup, Åkarp och kanske något annat ställe. Jag är som gjord för roadtrippar!
Vad synd att jag är i Eskilstuna. Annars hade du såklart roadtrippat förbi Malmö🙂!
Självklart, Helena!
Nu måste jag ut och skjuta en älg eller nåt: är vansinnigt hungrig efter kånkande, släpande och ett evinnerligt bedömande: ta med eller inte ta med?
Skaffa inte nåt piano, du ger bara bort dem i alla fall.
Det är klart man måste ta reda på saker.
Och nu över till något helt annat.
Var det inte tal om ett båshäng, aka Gofika med båset på Rosendal med anledning av Rosa-sällskapets firande av tryckerikattens dag på internationella bokdagen, torsdag 23 apr. · 14:00–17:00?
Hur går det med planerna för detta?
Var det i ett facit till en lucka i senaste adventskalendern idén dök upp? Och hur hänger allt samman?
Frågar en vän.
Helt korrekt, Kråkan! Dagen är spikad, men klockslaget är lite dimmigt. Själv kör jag ju lastbil hela dagarna och är inte det minsta lilla kulturell!
(På söndag morgon är jag mitt vanliga jag igen.)
Tanken är att vi nedlägger en sillstjärt på Rosas grav den 23:e april, samt kanske tar med en kaffetermos och bulle åt oss själva. Från början sa vi i tvåtiden, eller tretiden, men det kan bli senare med tanke på att Pysse inte hinner annars. Vi kan väl hålla koll här i båset så att vi inte går till Bellmans byst på Djurgården vid olika tider!
Här är info om tryckerikatten Rosa: https://www.karinenglund.com/2026/01/rosa-forbundet/
Jag har noterat Rosas minne, men tyvärr håller bostadsrättsföreningen stämma den kvällen. Och med tanke på tågens tillförlitlighet eller brist på dito kan jag inte chansa på att hinna med båda.
Bra plan Karin – att hålla koll här i båset för tider och sånt. Sillstjärt, bulle och kaffe!
Koll!!
(Men för min del kan vi fira på vilket datum som helst. 23:e var ingen av de bättre på mig.)
Passerar du Mjölby på söndag? Vi är i Brasseborg – titta in och kolla på ett stort, gediget och aptungt ekskåp fullt med gamla tidningar. Troligen ska det ut, vi vet bara inte hur.
Nej, tyvärr kommer jag inte förbi Brasseborg! (Ack, det där skåpet hade plättlätt fått plats i min lastbil.)
GOD SILLSTJÄRT PÅ ER ALLA!
Jag kommer att genomföra ölskvättande och sillnedläggande bakom Bellmans byst på Djurgården den 23 april klockan halv elva på förmiddagen!
Alla som kan är välkomna, och om jag blir solo och allena lovar jag att hälsa från er!
Så bra att tryckerikatten Rosa kommer att hedras på Världsbokdagen den 23 april! 10.30 funkar bra för mig.
Noterat! Kommer. Nu gäller det bara att hitta en sillarumpa.
Ville verkligen vara med om detta, men det är mycket som trängs i veckan. Har planerat och försökt att hitta ett sätt att, något så när ekonomiskt med tid och pengar, ta mej från Kroppefjälls sluttning till Bellmans byst på Djurgården och hem igen på torsdag . Det har inte lyckats så bra om man säger.
Viftar lite med en sillsvans och hojtar från västra sidan av Vänern och besöker ett bibliotek med anledning av dagen.
Jag vill också ha köksstolar.
Jag hade faktiskt en liten liten tanke på att åka till Rosas grav i morgon, men det bidde inte så. Hälsa från mig vid sillsvansnedläggningen.
Halv elva skulle teoretiskt ha funkat, men efter två dagars feber efter bältrosvaccin måste jag försöka komma ikapp här hemma. Dessutom är groomen justerad efter att ha lyft sommardäck. Hälsa från oss också.
Och det ordnade sig med sillsvansarna?
Jajamen!
Rapport från dagens begivenhet kommer! Jag ska bara … (Det är ett himla flängande här på min kant!)