Efter gårdagens galna skogspromenad och sena kvällsmat vaknade vi till regn och slask samt slut på toapapper. Så Kicki och jag travade iväg till närbelägna Asda, som är en sån där rolig affär som t.ex. Ica Ma*i skulle kunna vara. Där ska allt från balklänningar till inlagda citronskivor finnas!
Men först åt vi lite frukost och drack snabbkaffe i duggregnet medan Chizz och Skotten fortfarande sov.
Vår plan var att åka till just detta Arbroath för att hälsa på ”Mad Dogs dotter”. På vår resa åker vi nämligen inte bara mellan slott och hotell eller museer, utan vi söker upp Skottens alla gamla polare som är utspridda i hela Skottland. Det som förenar dem är att de har åkt land och rike runt för att kolla på Skottlands fotbollslandslag – som förlorar nästan alla matcher och nästan aldrig tar sig till VM eller EM.
Mad Dog själv dog för några år sedan – men då ser detta galna killgäng förstås till att hålla lite koll på dottern Megs. (Ingen minns idag varför Mad Dog egentligen kallades just det.) Vi sammanstrålade med denna dotter på en pub i Arbroath, inrymd i en lokal som 1980 respektive 1981 såg ut så här:
Och just idag så här:
Under hela vår resa har Skotten kört bilen, även om jag har ”co-driver’s licence”, som hyrbilsfirman uttryckte det. Jag sitter bara i baksätet och smular kex, dricker te, kommenterar saker som vi inte ser och roliga ortnamn som jag uttalar fel; jag är på det hela taget som ett oansvarigt barn.
Sista målet var idag det lilla samhället Scone [sgyn], där vi omedelbart kastades in i ett kompisgäng som ses på söndagar i bowlingklubbens lokaler. Eftersom ingen av dem spelar bowling men alla är högljudda och envisas med att komma varje söndag, har det tydligen blivit så att bowlarna själva håller sig undan just på söndagar …
Bowling, förresten? Jo, det som alla i gruppen skrattade mest åt var när vi undrade hur i hela friden käglorna kunde stå på gräset. Men det var ju inte bowling, utan bowls – som spelas med asymmetriska klot som inte kan rulla rakt! Det låter helt sanslöst, så i morgon kanske vi kan hitta några av de där bowlarna som håller sig undan på söndagar.
Dagen avslutades på en chippy-shop, där vi beställde sånt där som de äter i brittiska filmer: friterade saker som är mjuka, superkladdiga och insvepta i papper.
Nästa projekt: att titta på en mystisk sten!
Nu har jag inget smeknamn, men om jag hade skulle det knappast vara i nivå med ”Mad Dog”. Snarare ”Dull Cow” eller ”Introvert Ewe”. Men det har liksom inte samma klang, så jag kan gärna avstå.
Hette Mad Dog möjligen Joe i förnamn eller Cocker i efternamn? Eller var han helt enkelt Engelsman? En liten rebus till er unga pensionärer som inte har koll på musikhistorien.
Kul att hänga med på er resa! Skottland vill jag åka till snarast och jag har utmärkta galonbyxor med hängslen som jag ska ta med mig.
Nu måste jag verkligen kolla vad Mad Dog hette egentligen!
Här ligger jag och rapar och kan inte annat eftersom jag har ätit en meter skaldjurstallrik.
[…] vi sent omsider, proppmätta och ölglada somnade hemma hos Skottens gamla polare Tam & Leonie, anade vi inte att vi bara några timmar […]