Genom åren har jag berättat om datorhärken som går sönder och inte är bra, men som är ljuvliga och som jag använder som snuttefilt. Jag sliter ut mina laptoppar som väl ingångna skor tills de varken har sulor eller bekvämlighet kvar. Hälsporrar och knäknaster är förvisso besvärliga att hantera, men datorernas minnesproblem stör mig mer än min pappas alzhemierdiagnos.
Jag rotade i arkiven och fann att
- 2006 hade min nya dator så hårda kanter att jag vände mig till Steve Jobs
- 2007 dog den datorn
- 2012 dog den då fem år gamla datorn
- 2014 köpte jag obegripligt nog en ny dator
- 2019 dog ännu en dator (ser ni ett mönster?)
- 2020 blev jag tvungen att rota fram en gammeldator för att nydatorn inte funkade.
Förra hösten trillade jag på lottenskt vis omkull med datorn som jag köpte 2020: pang, klatjofs på plant golv mitt på blanka förmiddagen. Datorn blev sned och vind och kunde inte stängas helt. Den centimeterbreda springan har under det senaste halvåret bekymrat mina åhörare, kompisar, släkten och helt främmande män på tåg:
– Din dator har ett svullet batteri!
– Ursäkta, men får jag titta på din dator?
– Vad har hänt, får jag se, jag kan fixa!
Men inte förrän andra mystiska åkommor dök upp och den svullna datorn behövde konstgjord andning, bestämde jag mig för en månad sedan april för att klicka hem en ny dator. Efter att ha rådfrågat kompisar, Pricerunner och AI, bestämde jag mig för en underskön tingest via en officiellt auktoriserad återförsäljare av Apple-produkter på Amazon. (Ja, Amazon!)
När paketet kom, blev jag en smula misstänksam eftersom det var lite buckligt. Apple-lådor äro icke buckliga. De är glänsande vita och säger swooooooooosh när man öppnar dem.
– Skkkrrrrrnnnnfff, sa den här lådan, som visade sig innehålla tre gamla mobiltelefoner och ett skjutmått fasttejpade med den fulaste tejp jag har sett på länge.
Någon hade alltså stulit datorn. Tydligen vägs och röntgas lådorna när de skeppas ut – därför var min låda full av distraherande elektronik och metall. Besvikelsen var så intensiv att jag inte kunde förstå vad nästa steg var, så jag skrev naturligtvis ett mejl till Amazon.
Hmmmm. Amazon tar ju inte emot mejl. Amazon vill heller inte att man ringer. Amazon vill faktiskt inte ha med kunder att göra över huvud taget. Amazon kan dra åt pepparn. Alla kan dra åt pepparn! Och idag fick jag vatten på min kvarn, för detta står i DN:
Efter en evighets klickande, skrollande, svärande och morrande, hittade jag en sida där jag kunde reklamera min vara, men inte anmäla den stulen. Klicketiklick och klacketiklack, fick jag plötsligt skriva i mitt mobilnummer i en ruta.
– Ringring! sa ett okänt nummer tio sekunder senare..
– Hallå?
– Hellooooo, I am Bazra, sa en man på indiskklingande engelska.
– He…llo …? What? Why?
På något magiskt sätt kunde jag via Bazra reklamera den försvunna datorn, och om jag skickade tillbaka paketet med mobilerna och skjutmåttet, skulle alla pengar återbetalas ”inom en månad”. Eh, okej, sa jag och tänkte på allt som under det senaste året har pajat: bilen, kakelugnen, kylskåpet, frysen, bilen, dammsugaren, avloppsrören, bilen, duschblandaren och en toalettstol. Samt bilen.
När fulpaketet hade skickats tillbaka, tog jag mina besparingar och gick in i en fysisk butik och valde ut en ny dator. När jag hade betalat, satte jag mig på golvet i affären och öppnade lådan för att försäkra mig om att allt var rätt.
– Swooooooooosh, sa lådan.
– Åh, suckade jag lyckligt.
Men pengarna som Amazon skulle betala tillbaka då? Ja, de kom ju inte. Jag bara väntade och väntade. Under tiden som jag väntade, gick lådan till air-fryern sönder, en gardinstång lossnade från sitt fäste och föll ner på en tallrik med tomatsoppa och diskmaskinen började låta som Chewbacca. Ja, och så fick bilen förstås körförbud.
DÅ JÄVLAR. Dåååå skrev jag ett ilsket meddelande till Amazon, som ju ville ha feedback på mitt senaste köp. Recensionen publicerades inte pga. ”policy violation”, men så kom alla rara tusenlappar plötsligt tillbaka på kontot. (Fast först fick jag välja om jag heller ville ha ett presentkort. Pffft.) Orsaken till att återbetalningen till slut kom, var: ”account adjustment”.
Far och flyg, alla tjuvar och banditer!
Hm, avhandlade vi inte köpa-saker-på-nätet-frågan lite alldeles härombåset? Det har sina sidor.
Men nu är jag nyfiken på om du (Lotten dårå) brukar sitta och äta vid fönsterbrädan. Tittar ut på nåt rart i trädgården kanske, eller om det är folkliv i busskuren? Eller har du nån slags katapultinfästning av gardinstängerna, och i så fall varför då?
Precis, så, Magganini! Jag köpte en satans jacka! Och sa ”ALDRIG MER!” …
Nu undrar jag om fler än jag börjar tröttna på allt som blir fel. Idag försökte jag fixa ett 125-kronorsabonnemang på Allente för att kunna se hockey-VM. (Följ den spännande fortsättningen på en blogg nära er.)
Tomatsoppan var undanställd på en jättebred fönsterbräda (f.d. sänggavel) medan jag bytte bordsduk. Splätt! sa det när gardinstången landade.
Hittade den två år gamla rapporten om sängaveln –> fönsterbräda. ”En 50 år gammal sänggavel blev idag uppgraderad till fönsterbräda. De gamla lakanen är numera gardiner.” (Se bild.)
Vid alla apsvansade analfabeter, bålnötter, erbarmliga gargantuaner, kramsfågelmördare, möshumlor, sakramentskade sumprunkare och vinlöss §&^°#@!!!! Vad elakt att sno din dator!!! Och jag gissar att de dittejpade mobiltelefonerna inte var så mycket att ha.
Det där med att datorns batteri sväller och sabbar hela datorn hände mig nyligen (*kollar* eh, 2011, var det tydligen). Handhavarfel, fick jag veta, men trots ihärdigt frågande fick jag aldrig veta vad jag gjort fel och sen la den butiken ner. Men de senaste 14 åren har jag aldrig råkat ut för det igen, så förhoppningsvis är i alla fall det problemet löst.
Vilken fin bild, Karin! Och vilka förtjuuusande svordomar!
Att de svullna datorerna numera är så sällsynta kanske var orsaken till allt hallabaloo runt min dator som inte gick att stänga.
Imorrn ska jag intervjuas i lokalradion på ämnet ”hur gick dina barn med på att ärva äldsta barnets studentmössa?”, vilket jag ser fram emot!
Karin, du glömde ett okvädingsord: jävla troglodyter! Mycket i svang på Ö-Helenas tid, minns jag.
Och att ”ökenråtta” ingår i kapten Haddocks lista på svordomar, det glömmer vi helt, tycker jag.
SG skaffade en liten fin Lenovo straxt innan han gick hädan. Fabrikatet hade vi haft mycket goda erfarenheter av och jag skriver just nu på min kära gamla kompis sedan 12 år. Den krånglar inte men Microsoft är på mig och påstår en hel del och säger att Windows 8 och 10 inte fungerar utan jag måste skaffa elvan. så i beredskap står en Lenovo för Windows 11 invigd och klar att göra tjänst men den ”gamle” bara fungerar och fungerar…
Nu har jag inga avancerade mappar och inget MOLN att gömma saker i och inga andra avancerade anslutningar heller och nu är det mest spännande att se vilken av Lenovo som tröttnar först.
Den Lenovo som SG köpte delade på sig efter ett tag – tangentbordet höjde sig av någon orsak. Det gick att reparera. Kraftig tejp lindades runt maskin. Nu gick det då inte att använda tangenterna men en anslutning med en stor skärm och ett trådlöst t-bord ordnade det hela. Så körde vi med den datorn och nu är den bortplockad men jag är övertygad om att om jag bara iddes att starta den så skulle den fungera igen.
Köper aldrig nåt elektroniskt på nätet. Går till Elgiganten och tar hjälp av min sonhustru om något fel uppstår. Hon är mycket duktig på dylika företeelser.
Troglodytperioden kom sig av det här parkeringsbestyret:
https://lotten.se/2008/03/troglodytrepris.html
Japp ÖR, troglodyt borde vatt med. Nu har jag kollat troglodytlänken, som är hysteriskt rolig läsning! Där framgår (eller hävas i alla fall) att det är en Modesty Blaise-svordom. Oväntat! Jag tänkte att det i likhet med Ökenråtta är ett Kapten-Haddok-kraftord (vilket jag tycker att du ska vara stolt över, ÖR!).
Troglodyte!
Tack CtLDPT! Bra start på lördagen.