Hoppa till innehåll

Etikett: köp

Ny dator på omvägar

Genom åren har jag berättat om datorhärken som går sönder och inte är bra, men som är ljuvliga och som jag använder som snuttefilt. Jag sliter ut mina laptoppar som väl ingångna skor tills de varken har sulor eller bekvämlighet kvar. Hälsporrar och knäknaster är förvisso besvärliga att hantera, men datorernas minnesproblem stör mig mer än min pappas alzhemierdiagnos.

Den understa är från 2002, så den översta borde vara den som pajade 2007.

Jag rotade i arkiven och fann att

  • 2006 hade min nya dator så hårda kanter att jag vände mig till Steve Jobs
  • 2007 dog den datorn
  • 2012 dog den då fem år gamla datorn
  • 2014 köpte jag obegripligt nog en ny dator
  • 2019 dog ännu en dator (ser ni ett mönster?)
  • 2020 blev jag tvungen att rota fram en gammeldator för att nydatorn inte funkade.

Förra hösten trillade jag på lottenskt vis omkull med datorn som jag köpte 2020: pang, klatjofs på plant golv mitt på blanka förmiddagen. Datorn blev sned och vind och kunde inte stängas helt. Den centimeterbreda springan har under det senaste halvåret bekymrat mina åhörare, kompisar, släkten och helt främmande män på tåg:

– Din dator har ett svullet batteri!
– Ursäkta, men får jag titta på din dator?
– Vad har hänt, får jag se, jag kan fixa!

Men inte förrän andra mystiska åkommor dök upp och den svullna datorn behövde konstgjord andning, bestämde jag mig för en månad sedan april för att klicka hem en ny dator. Efter att ha rådfrågat kompisar, Pricerunner och AI, bestämde jag mig för en underskön tingest via en officiellt auktoriserad återförsäljare av Apple-produkter på Amazon. (Ja, Amazon!)

När paketet kom, blev jag en smula misstänksam eftersom det var lite buckligt. Apple-lådor äro icke buckliga. De är glänsande vita och säger swooooooooosh när man öppnar dem.

– Skkkrrrrrnnnnfff, sa den här lådan, som visade sig innehålla tre gamla mobiltelefoner och ett skjutmått fasttejpade med den fulaste tejp jag har sett på länge.

– HHHHHHHhhhhhhhhhhh! väste jag.
Jag pillade loss lite tejp och kände pulsen dunka i tinningarna.

Någon hade alltså stulit datorn. Tydligen vägs och röntgas lådorna när de skeppas ut – därför var min låda full av distraherande elektronik och metall. Besvikelsen var så intensiv att jag inte kunde förstå vad nästa steg var, så jag skrev naturligtvis ett mejl till Amazon.

Hmmmm. Amazon tar ju inte emot mejl. Amazon vill heller inte att man ringer. Amazon vill faktiskt inte ha med kunder att göra över huvud taget. Amazon kan dra åt pepparn. Alla kan dra åt pepparn! Och idag fick jag vatten på min kvarn, för detta står i DN:

Sannerligen! Precis! Just det!

Efter en evighets klickande, skrollande, svärande och morrande, hittade jag en sida där jag kunde reklamera min vara, men inte anmäla den stulen. Klicketiklick och klacketiklack, fick jag plötsligt skriva i mitt mobilnummer i en ruta.

– Ringring! sa ett okänt nummer tio sekunder senare..
– Hallå?
– Hellooooo, I am Bazra, sa en man på indiskklingande engelska.
– He…llo …? What? Why?

På något magiskt sätt kunde jag via Bazra reklamera den försvunna datorn, och om jag skickade tillbaka paketet med mobilerna och skjutmåttet, skulle alla pengar återbetalas ”inom en månad”. Eh, okej, sa jag och tänkte på allt som under det senaste året har pajat: bilen, kakelugnen, kylskåpet, frysen, bilen, dammsugaren, avloppsrören, bilen, duschblandaren och en toalettstol. Samt bilen.

När fulpaketet hade skickats tillbaka, tog jag mina besparingar och gick in i en fysisk butik och valde ut en ny dator. När jag hade betalat, satte jag mig på golvet i affären och öppnade lådan för att försäkra mig om att allt var rätt.

– Swooooooooosh, sa lådan.
– Åh, suckade jag lyckligt.

Kolla, den är inte svullen!

Men pengarna som Amazon skulle betala tillbaka då? Ja, de kom ju inte. Jag bara väntade och väntade. Under tiden som jag väntade, gick lådan till air-fryern sönder, en gardinstång lossnade från sitt fäste och föll ner på en tallrik med tomatsoppa och diskmaskinen började låta som Chewbacca. Ja, och så fick bilen förstås körförbud.

DÅ JÄVLAR. Dåååå skrev jag ett ilsket meddelande till Amazon, som ju ville ha feedback på mitt senaste köp. Recensionen publicerades inte pga. ”policy violation”, men så kom alla rara tusenlappar plötsligt tillbaka på kontot. (Fast först fick jag välja om jag heller ville ha ett presentkort. Pffft.) Orsaken till att återbetalningen till slut kom, var: ”account adjustment”.

Far och flyg, alla tjuvar och banditer!

Share
12 kommentarer

När jag skulle köpa en fickkniv i Spanien

explorer_red_45Jag har blivit av med min förtjusande fickkniv som jag har haft sedan tågluffarna på 1980-talet. Det var naturligtvis en flygplatskontrollant som avslöjade mitt slarv, när jag hade placerat kniven i handbagaget.

– Aha! sa kontrollanten och drog upp kniven som satt ihop med en domarvissla i ett snöre.
– Neeeeeej! sa jag med klump i halsen när jag såg mitt självförsvars-kit försvinna ner i en stor plexiglaslåda full med nagelsaxar och skalpeller.

Nu måste jag ju köpa en ny. Den ska vara smidig och ha penna, pincett och pyttliten skruvmejsel förutom flasköppnare, sax och kniv. Här i Spanien har jag hittat en perfekt affär, men som vanligt är det ett himla bängel när man ska få reda på vad saker kostar.

– Yes, 68 euro, men du får 20 % rabatt om du kommer in i affären.
– No, only 23 euro eftersom du har så blåa ögon.
– Please, 93 euro, kom och titta här har jag en handväska som passar till kniven!

minichamp2_30

Igår gick jag in i denna affär och hittade en bild på den jag ville ha. Den hette ”Någonting Någonting Lite”, vilket jag sa till personalen. De svarade:

– Nonono, no.
– No?
– No.

Då pekade jag på en annan som hette ”Någonting Någonting Traveller” och frågade hur mycket den kostade.

– How much?
– No. No lite.
– No, Traveller!
– No Lite!

handyman_46Då provade jag att istället prata den engelska som man gör i engelskspråkiga länder.

– This is the thing; I’d like to buy i Swiss Army Knife – the one that’s got a tiny screwdriver in the corkscrew, a pen and tweezers.
– No. Only this. Lite. This is no Lite.
– But the name doesn’t matter, sa jag eftersom jag fortfarande inte hade fattat vad ”Lite” stod för.
– No, no Lite. This is Lite.

Sa personalen och skakade på huvudet samtidigt som de pekade på ett jättemonster till fickkniv som inte på några villkor hade gått ner i en normalstor ficka. Eftersom vi inte förstod varandra och de inte ville dela med sig av några som helst prisuppgifter, gick jag vidare, muttrandes något kränkande om flygplatskontrollanter och spanjorer.

Men nu förstår jag: de knivar som heter ”Lite” har lampa. Fickkniv med inbyggd ficklampa! Teknikutvecklingens under!

Skärmavbild 2014-07-04 kl. 10.12.31

Nu är frågan om de tänker produktutveckla med en inbyggd domarvissla också.

Share
41 kommentarer