Det är inte lätt, när man som jag är intresserad av VM i olika sporter – mest pingis, hockey och fotboll.
(Pfffft. Det är visst lätt. Jag är ju inte på isen eller på planen eller i hagen och jag har inte ens träningsvärk. Eller jätteont i axeln som vårt underbarn i pingis har. Truls Möregårdh har inte bara bollsinne och ett coolt namn – han skadat axeln såpass att han nog snart kommer att sitta med kylsprej som Björn Borg gjorde i setpauserna på sin tid.)
Men nu tillbaka till min längtan efter hockey-VM, som blott sänds på ett hopplöst ställe som heter TVsex eller *ia*lay eller *lle*te. (Här ska inte göras reklam, därav asteriskerna.) Jag hittade ett superdupererbjudande på 125 kr för en månad, och klickade JA, fyllde i alla uppgifter och kontonuffror samt godkände transaktionen via Bank-id, och möttes av detta.
Ja, jag var kund senast för drygt ett år sedan, så jag bara gjorde om proceduren fyra gånger till med några andra mejladresser. (Den som har flest mejladresser när den dör, vinner.) Sedan gjorde jag om proceduren tio gånger till. Och chattade med en robot. Mejlade kundservice (handläggningstid tre dagar). Chattade med roboten igen. Gav upp och somnade sött utan att ha sett ett enda hockeymål.
Dagen efter lärde jag mig att man i chatten kan skriva ”människa” så slipper man (på kontorstid) robotar, men det hjälpte inte. Människan stängde av mitt gamla konto, raderade alla mejladresser, tog bort min användarprofil och lyckades på detta vis inte alls fixa ett konto, men sa att jag istället måste ringa (på kontorstid) och prata med en av fyra avdelningar – oklart vilken – och önskade mig sedan lycka till. Jag skrev tack och rekommenderade läsning:
Sedan ringde jag och blev omkopplad till de fyra olika avdelningarna i tre eller fyra varv, där ingen fattade ett enda någe, men allihop lyckades ”radera det gamla kontot” och sa mycket övertygande att ”nu finns du inte”. Alla gav mig olika råd som inte alls funkade trots att jag ju inte längre fanns. Efter 47 minuter (min envishet gagnar mig inte alltid) sa någon på tekniskaproblem-avdelningen att jag juuuu hade varit kund tidigare.
– Ja. Men jag är raderad nu, sa jag för 57:e gången. Jag är så raderad man kan bli, men det funkar ändå inte. Det påminner om Mumin, där Ninni, det osynliga bar…
– Men du kan inte abonnera på 125-kronorn om du har varit kund tidigare.
– Öh. Okej. Men är jag inte raderad?
– Nej, du finns även om du är raderad.
– Lite skönt ändå.
– Va?
– Okej, men. Var hittar jag denna information?
– Vet inte.
– Nu vet jag! Kan jag be en kompis som är helt okund skaffa ett konto och dela med mig?
– Ja om du vill kan du ju det.
Och det ville jag.
Samuel Becket hade inte kunnat göra det bättre:
– Nej, du finns även om du är raderad.
– Lite skönt ändå.
– Va?
Apropå kundtjänster har jag nyss blivit uppringd av Sveriges Radio, som gör ett reportage om SL:s ofog att sno dubbla avgifter av personer som passerar deras spärrar. En uppmärksam reporter hade hittat mitt blogginlägg om detta (https://www.karinenglund.com/2024/04/lurad-igen/) och ville ha lite mer info. Det fick hon SÅ gärna.
Jag läste ditt blogginlägg, Karin, och studsade direkt när du skrev ’frontpersonal’. Bland det sista jag hann utsättas för innan jag fick sparken från SL’s entreprenör Keolis var Keolisparlören Och där, jävlar anåda, gicks det till angrepp mot ’frontpersonal’.
’Det heter inte frontpersonal. det heter MEDARBETARE I RESENÄRSNÄRA STÄLLNING!!!
Att det ska vara så förbannat svårt för resenärerna (NEJ, DET HETER INTE TRAFIKANT, DET HETER RESENÄR!!!) att lära sig detta.
Att vara sur, tvär och fullkomligt charmlös är en urgammal, fin SL-tradition som ömt vårdas och överförs till nya generationer av medarbetare i resenärsnära ställning av de drakoniska damer som tillbringat hela sitt yrkesliv under de flimrande lysrören i T-Centralens entrehallar.
Följande historia, som cirkulerar bland medarbetarna i resenärsnära ställning, uttrycker på ett klart och tydligt den inställning till resenärerna som sagda medarbetare hyser;
Det går ut ett allmänt anrop över bussarnas kommunikationsradio att tunnelbanan står still, SÅ NI KAN FÖRVÄNTAR ER MYCKET FIENDER VID HÅLLPLATSERNA.
Men vad i fridens dar kan denna inställning ha sitt yttersta ursprung i? Jag tror det beror på Stockholms Spårvägar, föregångaren till Storstockhholms Lokaltrafik, i tidernas begynnelse byggdes upp av gamla avdankade militärer. Det märktes på vokabulären liksom. Lunchrum och rastlokaler hette MÄSS, det fanns TRAFIKBEFÄL, TRAFIKMÄSTARE med silversnoddar på ärmarna och silverne eklöv i uniformsmössorna. Trafikmästare fanns i olika grader, vanlig sketen trafikmästare- ett streck på ärmen, förste trafikmästare-två streck och så Gud Fader själv överste trafikmästare-tre streck. Hela surven förkortades till TRAFIKBEFÄL
Ledighet hette PERMIS, det fanns ORDERVÄGRAN om man insisterade på att gå hem när arbetsdagen var slut.
Man hade förkortningar till förbannelse, TM, FTM och ÖTM. Men absolut allt förkortades, så det fanns en tresidig lista i den interna telefonkatalogen. Vet ni vad en BREPTEK kan tänkas göra?
Alla tunnelbanestationer hade trebokstavsförkortningar, SOP, MBP, AKA, MÖC, IST osv.
Likaså större busshållplatser TSM, ÄST, ÅKB.
Jag tror att allt det här gör något med en. Man blir förvägras all egen tankeverksamhet, all medmänsklighet, man blir det man förväntas bli, känslokall och avtrubbad. När man inte har några möjligheter att åtgärda ett problem, som i Karins fall, de felaktigt avdragna enkelbiljetterna, då orkar man inte med det femtionde klagomålet för dan, Man säger helt enkelt ’Hej då, håll ordning på kortet’ och lägger på.
Det är inte bra, men det är.
Förlåt, SL!
Mycket intressant, Ninja.
Jag kan berätta att Sverige igår vann matchen mot Tjeckien fastän jag satt och kollade. Och Truls Möregårdh vann pingisen fastän jag tittade även på honom. Någonstans däremellan lyckades jag spela två basketskojmatcher och idag vaknade jag och var JÄÄÄHÄÄÄTTEFÖRKYLD.
Nä, för mycket idrott kan inte vara nyttigt.
Ninjas inlägg får mig att tänka på ridskolor. En gång i tiden var det gamla militärer som var ridinstruktörer. Jag har rent av i vuxen ålder drabbats av en sådan som vikarie. Man skulle inte rida som vanligt på den lektionen utan då handlade det om att rida på rad, efter varandra med bibehållet avstånd till framförvarande häst. Så har jag inte ridit sen jag var liten. Då inte för någon gammal militär, men pedagogiken fanns väl kvar.
På min nuvarande ridskola finns ett anslag på dörren: ”Varning för trevlig personal”.
Glömde du att sparka på kakelugnen, Lotten?
Vad är en BREPTEK, Ninja?
Själv lärde jag mig förkortningen PEBKAC när jag ibland gav support för översättningsprogram (problem exists between keyboard and chair)
Kakelugnen, Christer, tLDPT, kakelugnen, KAKELUGNEN!
(Ni kan likna ovanstående vid ett primalskrik.)
Kakelugnen var ett av alla andra levande och döda ting som gick hädan i december 2023. Den har ”beckat igen” och fått körförbud precis som bilen. Eller eldningsförbud dårå.
De tre kakelugnsmän som jag har haft kontakt med varje månad sedan dess, skakar på huvudet och säger att kakelugnen inte är värd besväret. Och framför allt inte deras besvär. Och att jag borde
1) riva den
2) sälja den
3) köpa en ny för truttfjon triljoner.
Så nu står den bara där och luktar fågelbajs. (Förmodligen är den ett kajdass.)
Karin! Jag kan inte kommentera på ditt ljuvligt irritera(n)de SL-inlägg. Jag vill skriva HEJA HEJA och HURRA att du blev framgooglad av Sveriges Radio och HOPPAS HOPPAS att det tas fram en åtgärdslista till detta jävla oskick.
AI, anyone, AI ? AI kanske kan komma på en teknisk lösning?
Nä, det går inte att kommentera på gamla (hur gamla har jag glömt) inlägg, men det är ju lite kul att de kommer till nytta så här långt senare. Den trevliga SR-reportern och jag var överens om att några hundralappar hit eller dit kanske inte är hela världen, men när någon bara klickar bort ens samtal när man försöker förklara problemet – där går en gräns!
Den tekniska lösningen är helt enkelt att begränsa SL:s kortavläsare så att de bara kan läsa kort som man lägger på avläsningsytan, inte andra kort som ligger i handväskan en decimeter därifrån.
PS. Å andra sidan är det kanske inte högprioriterat hos SL att göra sig av med denna extrainkomst från extremt effektiva kortavläsare, som drar in rätt mycket pengar varje år.
Christer, tLDPT, en BREPTEK är en biträdande REPTEK, som helt enkelt är en reproduktionstekniker, en trycknisse på tidtabells- och blanketttryckeriet.
Nu antyder du intressanta historier om bilen igen, Lotten. Hur länge ska du hålla oss (mej) på halster.
Jag har antytt färdigt, PK – rapport följer om några dagar!