Jag tänkte berätta att förra veckan var fylld av roliga aktiviteter, men är så distraherad.
Huset är är nämligen fullt – men inte som brukligt är av övernattande gäster, barnbarn eller basketspelare. Det är fullt av inte alls röriga rörmokare från två olika företag som tar av sig skorna i hallen, som snällt ber om trefasuttag och som vill att jag röjer i källaren. (”Skoja ba” tillade en av dem, men det gjorde han verkligen inte alls.)
Redan 2001 var det stökigt i källaren, minns jag. (Och så gläds jag åt att så himla mycket värre har det i så fall inte blivit på 23 år …)
När jag nu skulle fixa lite i den ständigt omnämnda källaren, råkade jag välta omkull ett gäng rullgardiner, skidor och tältpinnar som stod bakom en dörr. De landade inte alls tyst, vackert eller fint, utan ungefär som träden i Forsakar.
En av rörisarna ska byta en trasig blandare, fixa läckande rör under diskbänken samt ordna dålig avrinning i duschen. Rörmokarna från det andra företaget ska fixa avloppet: ett originalrör i gjutjärn, nedgrävt 1937. Det är rostigt, sprucket, fullt med rötter från sedan länge avrättade buskar … och så är det stopp i det förstås. (Favorit i repris.)
Fixningen handlar om att med snygga kedjor fräsa bort alla rötter, spola bort all skit, lägga in ett strumpliknande, vitt fodral som ska härdas och bli blått – och med denna ”relajning” ska jag klara mig tills jag får Nobelpris och råd med stambyte.
När vi ändå är inne på Danmarksvistelsen, kan jag berätta att Ami och jag såg hantverkare även där. Designmuseet har en underbar möbelavdelning med kreatörer som Arne Jacobsen, Børge Mogensen & Poul Kjærholm – men den var stängd pga. renovering. Jävla hantverkare till att sabotera en skönhetsupplevelse.
Oj, nu ropar Ensamföretagarrörmokaren på hjälp! Den Stora Firmans rörisar som sköter ”relajningen” lystrar och tillsammans löser de problemet med duschkabinens avrinning.
– Nu kommer det att flöda som aldrig förr! konstaterar ensamföretagaren som var alldeles nytatuerad på hela ryggen och ändå låg och ålade på golvet.
Detta påminner mig om några andra flöden under den gångna veckan. I Köpenhamn drack Ami och jag drinkar som funnes det ingen morgondag, och i centrala Lund bjöds jag under en kort paus i AI-konferensen in till en trädgård.
Då är steget inte långt till en intressant syn på väg mot bingen i Lund …
Som ni förstår, är detta röriga inlägg en pyttipanna – jag tog vad jag hade och tillagade en bloggpost. Nu får ni hälla på HP-sås och lägga rödbetorna snyggt i kommentatorsbåset!
Kort reflektion, bara.
Den 12 juni är det ett halvår sedan Olle stupade. Jag är fortfarande omhändertagen av familj och vänner – för det behöver jag. Ensam är jag inte alls särskilt stark.
Åh, Louise Bougeois spindlar! Jag (letar rimligt verb här …) äckelälskar dem, tror jag. Så bräckliga och hotfulla. Jättespindeln ”Mamam” kunde jag sätta mig under och luta mig mot ett av spindelbenen och titta upp mot den runda kroppen.
Vilken fin safari. Och trots allt skönt (fast dyrt!) med rörisar i huset.
Vet ni att om jag inte hade haft snälla grannar som hjälpte mig med toalett under dessa dagar, hade jag fått en toaletthink av rörmokarna! Och den hade de (med innehåll) tagit med sig när de åkte efter välförrättat rör-värv. (Se bild här!)
Jag läste röv-värv och fick en massa missuppfattningar för mig.
Många kramar 🧡
❤❤❤❤❤❤❤❤ ba!
Lite rörigt, men också intressant. Hur kan 6 månader gå så snabbt och innehålla så mycket händelser? Kram i alla fall.
Röran var rörig, men den röda tråden var orörlig. (Hoppas jag!)
Själva har vi öppnat stugan för säsongen, vilket gick bra även om det var onödigt varmt för att vara maj. Däremot blev vi fördröjda på vägen dit, eftersom vi tittade in i det förråd vi hyr i tätorten för att se om vi skulle hämta något, vilket vi inte skulle, men det hade varit inbrott någon gång sedan i höstas. Så anmälan till hyresvärden, och sen anmälan till polisen, per telefon, för de har bara öppet två eftermiddagar i veckan på den orten och det var inte de dagarna. På återvägen städade vi upp lite, och det visade sig att min gamla barbiedocka är borta, och hennes okände kavaljer (alla kläderna verkar vara kvar, fast de flesta är förstås hemstickade) och dessvärre även lådan med groomens tågbana. Och kanske fler saker, det låg misstänkt mycket kringstrött tidningspapper där.
Barbieförlust! Docktjyven må steglas!
Sparrisen ser mycket smarrig ut.
Tid är konstigt. Och definitivt inte konstant. Känns det som.
I det senaste avsnittet av Historiepodden referas boken Vilda västern, myt och verklighet av Olle Bergman. Det tyckte jag var coolt och samtidigt lite sorgligt.
Men vad bra, PK! (Och ni som inte vet det: jag har jättemånga böcker här som jag gärna skickar till er mot portokostnad.)
Jag har följt din blogg i många år men aldrig haft mod att skriva någon kommentar.
Men nu är det så att jag mycket gärna vill köpa den där Vilda Västernboken, håller tummarna att det ska gå bra.
Hej Jackie! Vad bra att du tog modet till dig! (Mejla adressen till mig på info@Lotten Bergman.se.)
Kanske Bokbörsen kan funka? Jag har haft en tendens att köpa på mig för många böcker, men det är inget mot min sambo. Han läste mycket och så gott som varje vecka anlände ett bokpaket. Uppskattningsvis hade vi 200 hyllmeter när han dog. Det gick bra i en femrummare, men när jag flyttade till en tvårummare krävdes krafttag. Bokbörsen blev räddningen och det är förvånansvärt smidigt. Man behöver inte knappa in en massa uppgifter, bara ISBN-numret och då dyker allt upp: titel, författare, utgivningsår osv. Sedan sneglar man lite på om samma bok redan lagts ut av andra och justerar priset i förhållande till dem.
Karin! Barnen har lagt ut en massa böcker på Bokbörsen (åt mig alltså) och sålde friskt i två veckor. Sedan måste man kanske fortsätta att lägga ut böcker för att intresset ska kvarstå?
Aha, vad bra! Jag hade nog lite tur med mina (och Martins) böcker för de gick åt vartefter. Fast, som du skriver, det kanske var just för att jag lade ut dem vartefter? Bokbörsens vägar äro outgrundliga, men det är en rätt praktisk inrättning i alla fall.
Och nu kollade jag länken. Mycket frestande, men som medlem i Book buyers anonymous FÅR jag inte köpa på mig hursomhelst …
Bokbörsen, here l come!
Bokbörsen är bra. Det enda jag saknar är att kunna välja befraktare innan köpet är klart.
Schenker har här i alla fall i Örebro län gjort sig ökänd som slarvig leverantör. De påstår att de ringt men aldrig fått nåt svar, de påstår att de inte hittat till mitt hus, (det är väldigt lätthittat) de påstår att telefonnumret är fel och några andra undanflykter och sen lägger de paketen hos postens utlämningsställe och i bästa fall skickar de ett meddelande per brev! och i bästa fall har liggetiden inte gått ut. Så jag brukar försöka förvissa mig om att bokleverantören har en annan distributör och lycka är att hitta ett pålitligt antikvariat som skickar små paket till min postlåda och bifogar faktura att betalas med pappersblankett hos baanken.
Har ni vägarna förbi i trakten av Kopparberg och Nora försök då ta er till Bokhyttan i Hjulsjö. Se deras hemsida. De är snåla med öppettider bara några veckohelger mitt i sommarn men uj, ujuj,jejuj va med böcker där finns.
Jag minns att Annika och hennes karl ofta var där och botaniserade.
I trakterna av Hyttis finns Norberg som också har ett antikvariat (samt Elsa Anderssons konditori …).
Hej Lotten,
Vilken underbar och fin beskrivning .
Det låter allt som en liten, liten sommarutflykt!
Tacktack, Helene! (Som är en gammal basketkompis från nittonhundrafrösihjäl.)
Jag skulle precis yra om att Elsa Anderssons ju inte finns kvar för att det brann upp förra året, men jag fann mig och kontrollerade fakta:
1. Det brann 2015 (mordbrand).
2. Det öppnade igen 2017.
Med andra ord … och nu använder jag Ninjas ord: ”Det låter allt som en liten, liten sommarutflykt!”
Alltid en röd tråd!! Rörigt med rörisar i huset … jag är också lite rörig i huvudet, men det ör sen gammalt, som man säger.
Kanske blir det utflykt för mej med. Länge sedan jag var på Elsas men jag har en syster boendes inte långt därifrån. Tänkte försöka låta bli att bara vara flitig stugägare/byggare i sommar.
Ingela, kan du inte hojta till när du är i krokarna, så kanske en liiiiten bloggbåsfika hos Elsas kan komma till? Det vore väl trevligt?!
Ja! Hojta, Ingela!
Lotten
En häst gnäggade så fint och tittade menande ner i min postlåda och jag förstod genast vad som hänt att nu vill alla Vilda Västerns hjältar komma in i mitt kök och berätta om sina bedrifter.
Så nu får Aspenström ta igen sig några dagar och han ursäktar säkert.
Nu ska jag läsa! Historia har alltid varit ett stort intresse.
Tackar
Underbara Elsa Anderssons konditori. Jag säger bara tangotårta….
Oj, nu blev det mycket på en gång. Skogsgurra, dvs brorsan, gillade också Elsa Anderssons konditori och han råkade ha vägarna förbi några veckor före branden. Han förfasade sig över någon überamatöristisk ellösning och meddelade att fikat, tillika doppat var utsökt, men att de hade usla elektriska installationer. Han var mycket skeptisk till mordbrandsteorin. Dessutom finns i trakterna av Norberg även jag. Lite närmre än Hyttis faktiskt, men det är ju ingen tävling. Bloggbåsfika hos Elsa låter lockande, tycker jag! Eller varför inte hos mig? Och Bokhyttan i Hjulsjö! Det är något alldeles extra. En kompis till mig hittade böcker där som hon sedan sålde och nästan blev rik på.
Nu börjar det likna nåt! Häng här på lotten.se så basunerar jag ut nyheter om Elsabloggbåsträff eller till och med exakt datum och tid!
Imorrn åker jag till Gotland och tar med mig Mellanbarnet, numera 26 år gammal, hem. Han ska bäddas in i moderlig omsorg och dessutom tvingas till gräsklippning. (Just den biten är svår – jag är så rysligt gräsallergisk nämligen.)
Glömde att berätta att jag investerade i ett dödligt vapen idag!
(Se bild.)
Oj, den tårtan var lockande! Men vad är vattenvispgrädde?
Lotten, akta! Man blir nästan beroende av att såga grenar med en sån där. Träd kan bli väldigt tilltuffsade.
Vi hade nästan flyttat till nypörtet då SG fick ett uppdrag i Älvkarleby och åkte dit. På vägen i förbifarten tittade han in hos Elsa och på natten brann kondiset upp.
”Var det du?” frågade jag när han kom hem kvällen därpå.
”Nej den som blev misstänkt hade parkerat bilen utanför under natten.” svarade han.
Det var en av de allra sista dagarna i augusti 2015 som det slog eld och jag har själv sett
den bristfälliga installationen på toa hos Elsa. Nu är det bättre.
Någon talade om hämnd andra om pyromani i allmänhet men ingen tänkte särskilt på de bristfälliga elinstallationerna.
Mellan Norberg och Horndal är det ca tre mil.
Här kan ni se SG:s (Skogsgurras) Elsa-kommentar med el-bild och allt! (Även om han oftare skrev om falska/äkta Napoleonbakelser i konditorisammanhang.)
Jag följde länken, jag läste i båset och då dök den här refrängen oombedd upp i huvudet;
https://open.spotify.com/track/6CVqdefyKI9ltgNIIBokxS?si=138a794699544011
Grattis Lotten till fina lilla motorsågen! Vi kan duellera, för jag har just köpt en liksdan!
Åh, Karin, vad vi är coola! (Dock har jag inte provat min än. Annat kom i vägen, bland annat blev jag tvungen att under tandagnisslan först ta kål på massa spanska sniglar, sedan konstatera att alla mina dahlior var uppätna. Måste jag stå med hagelgevär och vakta dyrgriparna?)
Just det, apropå att såga i träd … mitt äppelträd och säkert 5 rhododendronbuskar har kolavippat efter förra årets hårda beskärning. Jag var så less på alla grenar som stack ut överallt och gick bärsärk med sågen. Stackars träd! (Man kan behöva behärska sig.)
Hej båset! Fick ett mail om ev. båsfika i sommar. Det vore väldigt trevligt. Det finns inga bestämda planer för min del annat än att jag tänkte unna mej nån liten utfärd. De tre senaste åren har jag tillbringat hela sommaren i relativ ensamhet på min lilla plätt i södra Lappland så det börjar bli dags för mer sociala aktiviteter. Jag hör av mej till Lotten om jag blir social i Västmanland, Dalarna eller Sörmland.
Bra plan, Ingela!
Den där lilla behändiga sågen, Lotten, kunde du inte använda dem och såga sönder sniglarna!
Nu har jag varit med i Stockholm Maraton. Jag skulle gå till Konstakademien för ett föredrag i Marcel Proustsällskapet. När jag kom ner på den soliga Strandvägstrottoaren brakade Maraton förbi på väg ut mot Jövvgårn. Ganska glest med löpare. Jag gick över körbanan till allilén, som det hette på sin tid, för där var det skugga. När jag kom till Nybroplan skulle jag gå över till Arsenalsgatan, men si, då var det avstängt och en ohygglig massa maratoner kom forsande. Förra året var det en övergångsmöjlighet vid Strand hotell så jag lunkade dit. Helt stopp. Jag irrade lite på trottoaren och till slut vågade jag mig på att smita över bland löparna, tillsammans med en stor kille. Så jag har sprungit på banan, tillsammans med löparna. Då har jag väl varit med?
Apselut!
Ett rent förbiseende att du inte fått medalj eller diplom..
Den bilden vill jag se:
Mitt bland de trötta, svettiga löparna med nummerlappar på sniskan och dimma i blicken, trippar Ökenråttan i proper Chanel-dräkt – skyddad av en stor kille som inte kan vara annat än hennes livvakt.
Jag vill bloggfilka!!!
Bloggfika låter extremt trevligt. Men det är ovisst om jag kan vara någonstans i närheten vid den antydda tidpunkten. Kanske, kanske.
Chanel-dräkt nothing, Lotten. Jag hade min älskade jeansklänning, modell städrock, helknäppt fram (horisontella knapphål!) och inköpt på en möbelaffär på Karlavägen – Vardagsrum heter den och kan rekommenderas. Inte dyr heller. Till detta hade jag mina golfskor, som jag kallar dom: vita och blå med plös och lågklackade. Chanel skulle ha dött över min outfit; hon skulle fått en fit, hehe.
P.S. Det där att klänningen har lite städrocksstuk tror jag att Lille M inte finner alldeles tjusigt, men han är så vänlig och säjer inget.
Ha, Lille M skulle bara veta att när jag en gång såg dig i den där jeansklänningen, så sa jag till personen som gick presiss breme me, att det är väl ändå bara Ökenråttan som kan få en jeansklänning att se ut som en Chanelkreation? Och ifrågavarande person höll med.
PLM!! (Pilutta Lille Maken.)
Mina memoarer, kapittel XXII
Jag jobbade på filmen ”Stockholm Marathon”, 1993 tror jag det var. Manuset hängde löst ihop med Sjöwall-Wahlöös ”Terroristerna”. Mycket löst. Man hade fått tips om att en stjärna, sångaren Ypsilon (spelad av Thomas Anders från Modern talking) skulle skjutas i loppet och det blev naturligtvis en sekundjakt på mördaren precis enligt formulär 1A. Av svenska skådisar var alla med: Ekman, Lassgård, Bergqvist osv.
På själva marathondagen hade vi 7 kamerateam på olika platser längs banan. Jag var på Söder Mälarstrand där själva attentatet skulle äga rum. En lastbil stod parkerad uppe på Torkel Knutssonsgatan och i den låg mördaren. (Nej det gjorde han ju inte. Han låg i en fejkad lastbilsinteriör i en filmstudio på Filmhuset. Det är alldeles för trångt att filma i en lastbil.) Nere längs banan hade vi byggt upp en egen vätskekontroll som vi till löparnas förtvivlan stängde då och då när vi inte filmade. Mycket folk och mycket rörigt var det och ännu rörigare blev det när vi skulle ta bilder på Ypsilon springandes i loppet. Fotografen hade svårt att springa med kameran för att följa en springande man så lösningen blev att jag fixade fram en paketcykel. Fotografen satt omväxlande på bakre och främre pakethållaren och filmade och jag cyklade fram och tillbaka i loppet till löparnas måttliga uppskattning.
Hur är det, kan man få diplom för att ha cyklat i Stockholm Marathon?
Endera dagen, hörni, kommer kioskvältaren ”Bloggbåset minns” att ges ut på mitt nystartade förlag.
Tuuuut!
TUUUUUUT!
Tuuuuuut!
Ah, äntligen faran över-signalen. Jag hann bli lite orolig där.
Faran över!!!
Tuuut.
Niklas, du borde få medalj och diplom för att ha baklängescyklat i Stockholm Marathon, för det har nog ingen, ingen annan gjort.
Hoho, jag hörde också – fastän jag inte var hemma utan på barnbarnets förskola! (Hon blev vettskrämd. Men jag sa att ryssen nog inte kommer än.)
Senare kom en granne och la huvudet på sned och frågade om vi står ut med ljudet. Ja ba:
– Ljud? Vilket ljud?
– TUTAN!
– Nämen vi älskar tutan! TUUUUT!
Hoppas dagen kom och gick på ett bra sätt.