Hoppa till innehåll

Etikett: rörmokare

Jag – en sabotör!

Jag har faktiskt svart snickarbälte. Jag har en miljard bits, två borrmaskiner och en geringssåg med sladd. Jag har byggt ett kök, kapat garderober på hälften, slitit upp säkert 300 kvadratmeter plastgolv och byggt fem kilometer bokhyllor, tapetserat halva Sörmland och nästan inte ens spikat mig på tummen.

Men ändå är jag en klåpare av rang. Nu ska ni få höra hur jag inte har hjälpt Tjugofyraåringen och spanjoren med hantverkartjänster sedan de för snart tre år sedan flyttade in i en lägenhet. Det är en trestegsraket.

1.

De unga tu konstaterade snabbt att den 1½:a  som de hade köpt faktiskt med en vägg kunde bli en tvåa.

– Ska jag hjälpa er? sa jag utan att tänka efter.
– Ja!

En vecka senare hade jag hittat en perfekt, gammal skjutdörr med karm och speglar och jag vet inte allt.

– Ska jag sätta in skjutdörren och bygga en vägg runtom?
– JA!
– Eh … jag måste ju … [bla bla bla, hösten 2016 hade jag massa föreläsningar utspridda i hela Sverige], så det kommer inte att bli av förrän kanske på jullovet!
– Gah.
– Jag kan leta upp en proffssnickare!
– Ja!

“Och katten sprang till skogs och kom aldrig mer igen.”

Två dagar senare hade jag hittat en rysk snickare som var så trevlig att vi skickade sms till varandra lite då och då bara för att det var så kul. Han kom pronto och punktligt, han byggde väggen, han satte in skjutdörrarna och var nästan färdig när han bara skulle hämta en grej och försvann. Med dörrnyckeln.

Nyckeln var i Arboga med en polare, sedan var den på sjukhuset med en norrman vars son hade blivit sjuk, sedan skulle den levereras på en så konstig tid att den spanjoren fick älga hem från jobbet – men ingen kom.

Nyckeln kom till slut till lägenheten igen, men inte snickaren. På söndag ska jag förhoppningsvis snickra färdigt den där väggen …

2.

Spanjoren ringde.

– TOALETTEN ÄR SPRUCKEN!
– VA?
– Den är sprucken och allt vatten har runnit ut på golvet!
– Vad kul! Var det bajsvatten?
– Nejnejnej, det var den där, vahettere, cisterna de agua.
– Cisternen! Aha. Hur … eh, hur …?

Herr Toalett fick liksom en väldigt markerad rynka i pannan.

Det här kunde inte jag och mitt snickarbälte hantera, så medan de unga tu anmälde skadan till sitt försäkringsbolag, och vi hittade snabbt den trevligaste rörmokaren i världen. Allt var perfekt. Priset var okej. Toastolen var modern och snålspolande och dessutom tog rörkillen med sig det gamla porslinet.

– Hurra! sa jag.
– Hurra! sa spanjoren.
– Hurra! sa Tjugofyraåringen.
– Jag vill ha betalt svart, sa rörisen.

Och nu är det så att det faktiskt inte alls går att betala svart i den här familjen. (Det är bara jag som inte har något samvete eller känsla för lag och ordning, men vad har jag för det när jag inte bestämmer över just detta.)

Efter att ha förklarat för den synnerligen förvånade rörmokaren, sa han att han då aldrig hade hört på maken. Kvitto? Okej! Tjugofyraåringen och spanjoren betalade ett korrekt (högre) pris och fick ett med alla regler överensstämmande kvitto.

3.

I lördags hjälpte jag ungdomarna att skruva ihop en farlig massa Billy-bokhyllor. Schwupp, schwipp, stod de där mangrant och vinglade på det gamla parkettgolvet från 1927.

– Vi förankrar dem bara i väggen med de här blecken! tjoade jag och svingade mig upp i snickarlianen som heter trappstege.
– Zzzzzzzzzz sa min fina borr.
– Skrnfffff, sa väggen.
– Mamma, sa Tjugofemåringen. Eh. Alla lampor släcktes plötsligt.
– Hallå, det är släckt i kylskåpet! tjoade spanjoren från köket.
– Oh nooo, min mobil behöver laddas, sa kompisen Emma.

Jag hade helt klart borrat rakt in i en elledning. Det har jag aldrig gjort förut. Försäkringsbolaget kontaktades och jag ringde en jourhavande elektriker som först förklarade att det här ju skulle kosta skjortan exklusive moms, och så sa han ”exklusive moms” flera gånger. Jag kontrade med att säga ”försäkringsbolag” många gånger.

Han talade om att han satt och åt entrecôte (och jag tänkte på skånska att ”di rige di kan”), men att en av hans anställda strax skulle komma.

Detta är Hålet Hålberg, gjort av mig och en 10 mm-borr.
Detta är Hålet Hålberg en stund senare, utvidgat av en elektriker och hans morakniv. (1 = regel, 2 = röret med elledningar.)

Nu måste hela alltihopa draaaaaaaas ut ur röret. (Det påminner mycket om att tillverka en dragsko i en klänningsmidja eller en resår i en kjol från 1982.) Tyvärr tickade taxametern iväg någe alldeles förfärligt eftersom en klåpare (inte jag!) hade tapetserat över hålet där man draaaaar.

Alltså precis som om någon helt sonika hade sytt igen det där hålet.

Medan elektrikern klättrade på väggarna, spelade vi ett meme-spel. Och det visade sig att memesarna (bilderna dårå) illustrerade vår situation perfekt.

Den här symboliserar mitt deppiga jag, min elektricitetsångest (och mina väldigt snygga ben).
Grodan (jag) sabbar elen, alla blir bekymrade tills elektrikern kommer och tar alla våra pengar och då är vi glada och applåderar de lysande lamporna.

Efter två timmar, funkade allt som det skulle, och jag – sabotören – drog en lättnadens suck. Elektrikern vände sig till mig och artikulerade med ett stort leende:

– Du ska borra lite, lite. Och titta in i hålet. Sedan borra lite, lite. Och titta in i hålet. Då det inte aldrig blir så här. Du förstår?

Okej.
Share
13 kommentarer

Rörmokarn fråm Hispinge

Rumpan på bilden har nästan inget med mannen i texten att göra.

När diskmaskinsinstallerarna var här, frågade vi dem lite om våra röriga rör under diskbänken. För rörovana ögon var de bara rör. Men precis som vi misstänkte, var det någon billig skit som jag av dumekonomiska skäl valde när jag byggde köket för tio år sedan.

(Jag byggde köket? Japp, jag. Allt utom el, golv och rör gjorde jag själv. Visserligen var jag både gravid och ammande och samt distraherad och ofokuserad och visserligen fattade jag 473 idiotiska beslut på vägen, men köket är mitt verk.)

Min djefla man tittade då i Gula sidorna, valde en rörmokare på måfå och ringde. Rörisen var trevlig, men hade mycket att göra och bad att få återkomma ”i morgon”.

– Jag mejlar bilder på hur rören ser ut idag så vet du vad som behövs!
– Ok! sa rörmokarn och så hörde vi inte av honom på tio dagar.

Jag förstod. Det var förstås ett komplicerat fall och rörmokarn låg naturligtvis vaken på nätterna och glömde pga. sömnbrist att ringa oss. Stackarn. Men efter en tid bestämde vi dag (inte tid, hur skulle man kunna jobba om man var tvungen att passa tider?) – och så kom han!

– Tjena. Jahaja. Jag förstår, inge vidare rör det där. Jag åker och hämtar nya!

Swoooosch, så var han borta i en dryg timme. Bilderna som vi hade skickat var förstås otydliga och tvådimensionella. Jag förstod.

Efter några timmars stök och bröt och bök, gick jag in i köket för att heja lite på honom.

– Går det bra?
– Ja! Jag är färdig nu!
– Nämen! Vad bra! Hurra!
– Det är bara den här slangen som är för kort. Den når inte fram diiiit. Men det är lätt att fixa.
– Bra!
– Ni köper bara en slang och fäster den häääär med en s…
– Stopp-stopp-stanna-vänta-vanu? Vi är inte så vana vid rör, vi vill inte riskera något. En gång bytte min (djefla) man en packning och det slutade med att vi fick bygga om ett helt badrum utan garanti eftersom det var ett 70-talsbadrum utan fuktspärr men bidé och därf…
– Men det är lätt. Slangen ska in däääär.
– Men … Varför … Hur … Vi …
– Vill du hellre att jag gör det?
– JA!
– Men då måste jag iväg och hämta en annan slang. En som är längre alltså. Kolla, den där är ju för kort.
– Nähe? Really? Du? Åka iväg? Hämta grejer? Ser man på. Men jag förstår.

Nej, så sa jag inte. Jag sa bara ja tack och gick ner i källaren och primalskrek och slängde en antik gjutjärnsgryta i väggen.

Nej det gjorde jag faktiskt inte heller. Och jag förstod inte. Jag bara ryckte på axlarna, gjorde ännu ett rött kryss i telefonkatalogen av papper och satte mig vid datorn.

Det gamla röret hade i alla fall tjänat oss väl i tio år, och förtjänade en hedersplats uppe på kullen i trädgården.
Share
20 kommentarer

This is your wake up call …

… fast så sa han inte, han som ringde strax efter sju i morse. Han sa med inte särskilt mild och vän stämma:

– Ja hallå, Byggaren här. Det ligger inte nån nyckel där det ska ligga en nyckel och nu ska det faktiskt in en rörmokare i huset!
– Rörmooo… eh?

(Whiskyrösten från igår satt i och jag visste inte att vi hade behov av en rörmokare just nu. Hade rören månne sprungit läck under natten?)

– Ja, nu!
– Oj, jaså, du menar Bästisgrannen, oj, förlåt … å hennes vägnar. Jag ska genast … kommer strax … hejdå.

Knuffkontakt klockan sju på morgonen. Tänk om det hade varit så här istället:

– Hej, förlåt att jag ringer och väcker dig, men vår rörmokare kommer inte in i Bästisgrannens hus.
– Men ringer du och väcker mig för en sådan struntsak? Jag var faktiskt uppe jättesent igår!
– Jo, förlåt, men … nyckeln? Skulle du kunn…
Nuuu? Vad är det egentligen för arbetstider ni har, va?

Hu. Nej, idag ska vi alla vara snälla mot varandra och ha blommor i flätorna, säga tack och förlåt och hjälpa gamla tanter över gatan. Idag är vi alla scouter, tycker jag. Sedan kommer matchen mot Tyskland på midsommardagen. Då kan vi kanske få bete oss som djur igen?

Share
9 kommentarer