rör – Lotten

Tapeter, troll, nostalgi och strömming

Publicerat av Lotten Bergman den 12 juli 2026 22:44

Det är inte lättja som håller mig från att blogga om allt som händer denna sommar (jag har för bövelen fortfarande inte rapporterat färdigt om Englandsresan i juni!) utan pur upptagenhet. Tröskeln för att öppna datorn är hög (väldigt dåligt bildspråk, för trösklars höjd och datorers öppnande har sannerligen inte mycket med varandra att göra) när dagarna bara far förbi som en racerbil på rymmen.

Jag vaknade förra måndagen, körde till Tullinge för att hjälpa Moa (den nuvarande Tjugosexåringen) & Co att tapetsera renoveringstapet i två rum som hade förtifjuttron tapeter lager på lager, varav minst fyra var strukturtapeter. När det var halvgjort åkte jag till Bandhagen och somnade ovaggad hos söstra mi. Detta upprepades i tre dagar och sedan… var allt inte alls färdigt. Min tapetserarkompanjon Ina fick slita hund med fintapeterna medan jag åkte på viloläger.

Rummet som kallas Ateljén hade tapet som gick att riva bort i större och mindre partier. Rummet hade även plastlister, plastdörrfoder och runda hörn.Grrr.

Arbetsrummet ”Kontoret” hade svarta tapeter, randiga tapeter, knottriga tapeter, blommiga tapeter och tapeter som varken hade fäst på spackling eller brutalbetong. När jag trodde att jag hade rivit färdigt och började kleta klister, skrynklade ännu ett tapetlager plötsligt bara ihop sig och ramlade av och låg som blöta skinnslamsor på golvet. Här på bilden är jag INTE på bra humör.

Här känns det lite bättre, för skinnslamsorna är bortsopade och en hel vägg har klätts med den bängliga renoveringstapeten.

En enorm fördel med att åka på arbetsläger: man får krubb! Svart frukostkaffe i plastmugg serverades – starkt kontrasterande – med en nygräddad jättecroissant!

Och så hem igen, där ett plaströr i medelåldern plötsligt krackelerade.

Ja, det måste sägas: den vackra porslinsfoten till handfatet har synnerligen effektivt dolt pungvattenlåset och det gulnade röret.

Oskar (den nuvarande Tjugoåttaåringen) har tack och lov starka armar och nypor, och med dessa samt polygrip, metallsåg (i brist på plastsåg?),Youtubevideor, akututryckning till ett byggvaruhus samt en och annan svordom – när en packning fanns vara av fel storlek – lyckades vi med detta mästerverk!

Så var det då dags att stoppa in Ida (den nuvarande Trettiotvååringen) och hennes familj i en bil. Barnvagn, blöjor och kläder samt pryttlar till fem personer (som alla tack och lov inte behöver blöjor … än) och kommentarer som ”men kolla, mina knän får ju plats hääär” kryddade resan till Stocka i Nordanstigs kommun.

På ett rastställe stod en mystisk bil med massa böteslappar. Vi letade efter lik, men fann inga.

Vi lånade två basketkompisars sommarhus, som till min stora besvikelse inte alls behövde tapeter, nya rör, golvslipning eller några träd fällda. Fast jag hittade i alla fall en trasig rullgardin som jag med list och mod lagade utan att fråga om lov först.

Men plötsligt gick barnvagnen sönder! Hurra! Laga laga laga! Barnbarnet M (3 år) och jag klurade och klurade.

Men nej. Ack o ve. Vi fick ge upp. Söndervridna plastbitar låter sig ju sällan lagas. Basketspelarnas hela släkt engagerades i jakten på finurliga reservdelar som i Apollo 13, grannar kom med kloka åsikter, en moster kom med tröstande sockerkaka – men vagnen är oåterkalleligen trasig.

Nu en varm rekommendation till alla barnfamiljer på resa i Hudiksvallstrakten! Besök Trolska skogen! Jag ska inte skriva mer – kolla på länken om ni är intresserade. Men några bilder!

Inne på dass hängde gamla koppar i taket!

Inne i ett litet hus fick barnen leka som på 1970-talet!

Och så en fantastisk upplevelse i Harmånger: ett nostalgimuseum inrättat av två polare på 1980-talet!

Allt i denna avdelning kommer från en Icahandlare som lade ner och gav bort allt han hade. Han fick de två polarna att skriva på ett kontrakt där de lovar att inte sälja köpmansdisken till någon. ”Om han visste att vi har satt upp Konsumskylten bland hanses grejer hade han vänt sig i sin grav.”

Jag hade kunnat ge mitt vänstra knä för att få gå in och klämma och känna på allt!

”Ramlösa är alkoholfri” … för Ramlösa är inte öl – eller öl är inte alkoholfri?

Nu har jag sammanstrålat med kompisarna Eva & Kicki, och vi ska sova en natt i Stocka före resan norrut mot Byske. Nyss var vi på restaurang Måsen och krubbade (inte ~~krängde)~~ stekt strömming fastän köket egentligen hade stängt!

– Inga problem – det fixar vi! sa servitrisen glatt.

Stocka med utsikt mot Rönnskär. (Den där lilla dungen till vänster såg spännande ut och ”skogen borde ju leda hem till huset” sa vi.)

Som yra höns pratade vi om väderstreck, laddade ner Naturkartan och sneglade ner på våra Birkenstocksandaler. Men jodå, en stig gick ju så fint från hamnen hela vägen hem. Vi började gå.

Efter bara 100 meter hittade vi en spännande båt! Vi fortsatte att gå.

Vi gick och gick. Nu borde vi ha snubblat omkull, tappat sandalerna, hittat liket som hänger ihop med den mystiska bilens böteslappar och gått vilse så att närmaste orienteringsklubb hade fått rycka in och leta. Då hade den här skogspromenadshistorien varit något att läsa om.

Men inte då. Vi bara gick och gick hela vägen hem till huset. Ack.

18 kommentarer

Tiden är förvriden

Tiden är förvriden

Publicerat av Lotten Bergman den 15 juni 2024 00:35

Golörda, det var ett tag sen sist!

Jag läser Bodil Jönssons böcker om tid och kollar på friidrotts-EM som ju nu avlöstes av fopolls-EM, där jag (min idiot) har bestämt mig för att – i brist på svenskt deltagande – heja på Skottland. Ibland tränar jag basket. Så går jag på mammografi och försöker sedan byta en trasig, jordad väggkontakt, jag betalar kvarskatt, hittar ännu ett problematiskt rör i källaren och konstaterar att potatislandet är fyllt av smultron.

Böckerna om tid är inte alls den ögonöppnare som jag hade hoppats på … vilket kanske var förmätet. Kanske har jag bara för mycket tid att fundera på? Min inre stress beror inte på tidspress utan på prestationspress, misstänker jag. Och då är nog Bodil Jönsson inte lösningen.

Men nu vill ni väl se röret som inte ingick i 40 000-kronorslagningen häromveckan?

Strunta i att källarväggen är skitig och fokusera istället på den mystiska trasan som sitter inklämd i en helt öppen inspektionslucka.

– Hörru, sa 40 000-kronorsinspektören, va ä dä?
– Eh, hm, va? Va … det där har jag aldrig lagt märke till! Jättemysko. Vad är det för rör? Varför sitter det fluff i hålet? Varför, alltså brukar man göra så?
– NEJ. Det ska sitta ett lock där. Det måste du fixa.

Jag gick till en vanlig rörmokarfirma och visade upp bilden och fick råd:

– Du måste köpa den här och den här och byta ut just den där biten, så det är lättast om du sågar däääär och skarvar med den hääär.

Dessa två vackra mojänger kostar lika mycket som en begagnad cykel.

Bakom fluffet, inne i röret, fanns underligt nog en till konstig barriär – tillverkad av en gammal plastpåse från Hedenhös. I den låg massa jord och rost som jag gärna hade gjort ett kol 14-test på.

Obegripligt. Obs bytte namn till Coop hösten 2001 och varken jag eller någon av alla mina rörisar har den blekaste aning om vad proppen hade för funktion.

Men se en sån snygg spira det blev! Jag har namngivit henne: TINA TURNER. (Ni ser att Edward Munch spökar här?)

Apropå ben. Knävlarna trilskas såpass att jag faktiskt haltade till vårdcentralen och fick träffa min truttifnuttonde läkare som glatt konstaterade att jag har finfina muskler, utmärkta korsband och galopperande artros som orsakar inflammationer och svullnader.

Mina knän är inte så håriga, men annars påminner de lite om Rocky Balboa.

Kortisonsprutan mitt i den smärtande slemsäcken gjorde helvetiskt ont, men ska förhoppningsvis dämpa inflammationen.

Jag tror att jag i och med alla mediciner och psykologbesök, knätrassel, hälsoundersökningar och vaccinationer (TBE och bältros) är på väg mot mitt livs första frikort. (Eller inte. Ser nu att jag har prickat nästan allt som inte ingår i högkostnadsskyddet.)

Strax åker jag mot Dalarna för årets första arbetsläger i de tre husen Enbo, Tvåbo och Fyrbo; tapetsering, besvärliga gamla skruvar och en krånglande tv står på agendan. Då går tiden och tankarna inte i kringelikrokar och nätterna är precis lagom långa!

16 kommentarer

Ett rörigt inlägg

Ett rörigt inlägg

Publicerat av Lotten Bergman den 24 maj 2024 09:55

Jag tänkte berätta att förra veckan var fylld av roliga aktiviteter, men är så distraherad.

Huset är är nämligen fullt – men inte som brukligt är av övernattande gäster, barnbarn eller basketspelare. Det är fullt av inte alls röriga rörmokare från två olika företag som tar av sig skorna i hallen, som snällt ber om trefasuttag och som vill att jag röjer i källaren. (”Skoja ba” tillade en av dem, men det gjorde han verkligen inte alls.)

Ungefär så här håller de på. (Photo by Unseen Histories on Unsplash)

Redan 2001 var det stökigt i källaren, minns jag. (Och så gläds jag åt att så himla mycket värre har det i så fall inte blivit på 23 år …)

När jag nu skulle fixa lite i den ständigt omnämnda källaren, råkade jag välta omkull ett gäng rullgardiner, skidor och tältpinnar som stod bakom en dörr. De landade inte alls tyst, vackert eller fint, utan ungefär som träden i Forsakar.

Stök och bröt efter stormen i Forsakar. Jättespännande promenad! (Det blåa är min vän Ami, som såg till att jag förra veckan fick uppleva både Skåne och Köpenhamn som en ljuvlig 60-årspresent.)

Det hade varit trevligare om det som ramlade i källaren hade landat lite som Amis sparris på Österlen..

En av rörisarna ska byta en trasig blandare, fixa läckande rör under diskbänken samt ordna dålig avrinning i duschen. Rörmokarna från det andra företaget ska fixa avloppet: ett originalrör i gjutjärn, nedgrävt 1937. Det är rostigt, sprucket, fullt med rötter från sedan länge avrättade buskar … och så är det stopp i det förstås. (Favorit i repris.)

Fixningen handlar om att med snygga kedjor fräsa bort alla rötter, spola bort all skit, lägga in ett strumpliknande, vitt fodral som ska härdas och bli blått – och med denna ”relajning” ska jag klara mig tills jag får Nobelpris och råd med stambyte.

Bismarcklänk à la rörmokare. (Renskättingen, som den egentligen heter, sätts på nåt som liknar en borrmaskin och så snurrar den snabbt och fräser bort alla rötter.)

Så här har även jag provlegat, men jag såg inte ett jota. En annan röris står samtidigt inne i huset och styr en kamera, och så pratar de med varandra via en mobiltelefon. Ni ser spindelnätet i brunnslocket, va? Det påminner ju om …

… helgens fantastiska besök på Louisiana – spindeln av Louise Bourgeois har dock aldrig varit i en brunn utan har dagarna i ända denna vackra utsikt att njuta av.

När vi ändå är inne på Danmarksvistelsen, kan jag berätta att Ami och jag såg hantverkare även där. Designmuseet har en underbar möbelavdelning med kreatörer som Arne Jacobsen, Børge Mogensen & Poul Kjærholm – men den var stängd pga. renovering. Jävla hantverkare till att sabotera en skönhetsupplevelse.

Däremot fick vi på de öppna avdelningarna se många ting som var övertäckta som funnes de i en vinterstängd strandvilla.

Vi gick även in på Rosenborgs slott, som är en upplevelse för att det är så smaklöst inrett. Det intressantaste var faktiskt rummet som höll på att renoveras; kolla hur det ser ut när tavlorna är nedplockade!

Oj, nu ropar Ensamföretagarrörmokaren på hjälp! Den Stora Firmans rörisar som sköter ”relajningen” lystrar och tillsammans löser de problemet med duschkabinens avrinning.

Det är så fint samarbete över företagsgränserna att man nästan kan fälla en tår.

– Nu kommer det att flöda som aldrig förr! konstaterar ensamföretagaren som var alldeles nytatuerad på hela ryggen och ändå låg och ålade på golvet.

Detta påminner mig om några andra flöden under den gångna veckan. I Köpenhamn drack Ami och jag drinkar som funnes det ingen morgondag, och i centrala Lund bjöds jag under en kort paus i AI-konferensen in till en trädgård.

Arkitekten David Sim (som håller på att göra världen till en mjukare plats vad gäller stadsplanering) öppnade raskt en flaska champagne!

Då är steget inte långt till en intressant syn på väg mot bingen i Lund …

Jag står alltså uppe på gatan och tittar ner i ett falafelhak, och si där ligger ju en pizza.

Som ni förstår, är detta röriga inlägg en pyttipanna – jag tog vad jag hade och tillagade en bloggpost. Nu får ni hälla på HP-sås och lägga rödbetorna snyggt i kommentatorsbåset!

Kort reflektion, bara.

Den 12 juni är det ett halvår sedan Olle stupade. Jag är fortfarande omhändertagen av familj och vänner – för det behöver jag. Ensam är jag inte alls särskilt stark.

58 kommentarer

Etikett: rör

Tapeter, troll, nostalgi och strömming

Tiden är förvriden

Ett rörigt inlägg