– Plingplioooong!!! ringde det på dörren.
Jag vred mig mödosamt (revbenet ställer till det) mot klockan och såg till min stora irritation att den var 05.05, och att jag faktiskt måste ha drömt att det ringde på dörren. Eftersom jag var helt ensam i huset, hade jag inte heller någon att rådfråga. Jag bestämde mig för att somna om. Men så började jag fundera.
– Tänk om det är Bruce Willis som har sprungit från mördarna och ligger och blöder utanför dörren!
– Tänk om det är en gammal vilsen dam som inte kan hitta hem, och som behöver min hjälp!
– Eller … tänk om det är en helt vanlig bov med en pickadoll!
Som ni förstår, tog jag mig själv i kragen och stånkade mig upp ur sängen och gick ner till ytterdörren; hade det varit en dålig film hade jag väl blivit omkullputtad av ett spöke där och då. Men nej. Ingen Bruce Willis, ingen gammal dam och ingen bov.
– Gå och lägg dig igen, dummer, sa jag till mig själv; jag bara behöver vara ensam hemma i fem minuter innan jag börjar prata med mig själv.
Eftersom jag inte somnade om och dessutom hade varit uppe och tittat på den utmärkta The Banshees of Inisherin till långt efter midnatt, blev det en tung dag vad gäller koncentration. Mycket stort fokus låg på att inte gäspa rakt i ansiktet på mina medmänniskor. Revbenet hjälpte mig vänligt genom att då och då göra ont så att jag skärpte sinnena.
Men mitt i en privatlektion med en elev som har svårt med ordföljd, konsonantljud och uttal av vokaler, ringde sotarn.
– Hej! Jag står här och ringer på dörren!
– Nej! Jag är ju inte hemma!
– Ja, och vi har ju sagt att jag skulle komma idag.
– Förlååååt, jag har brutit ett revben och inte sovit.
Någon timme senare stod jag inne på posten och försökte förgäves att utan leg hämta paket.
– Jag har brutit ett revben och inte sovit, så jag glömde min legimitation hemma.
– Legitimation, rättade personalen mig.
– Ja.
– Men har du laddat ner appen så kan du hämta ut via Bank-id och en QR-kod?
– Ja, men mobilens minne är fullt så jag fick radera och nu kan jag inte ladda ner appar.
– Höhö, både du och din mobil har inget minne.
– Varken … eller, rättade jag.
Sedan spillde jag en påse frysta blåbär över hela köksgolvet, öppnade ett brev som jag själv hade skrivit och som skulle postas, slog pannan i toasitsen och glömde helt bort vad buktalare heter på engelska. Nu närmar sig klockan midnatt. Jag har förvisso brutit ett revben och inte sovit, men är pigg som en guttaperka! I normala fall hade jag ju börjat tapetsera, sy gardiner, satt en deg och gjort armhävningar. Men nu?
Äsch, jag får nöja mig med att göra lite hjärngymnastik och vifta på tårna.
(I kommentatorsbåset finns lite hjärngymnastik: ett matteproblem som man kan lösa utan att vara bra på matte.)
Hjärngympan:
Du har en hink som rymmer exakt 5 liter och en hink som rymmer 3 litersamt en aldrig sinande vattenkran. Hur ska du göra för att mäta upp exakt 4 liter vatten med hjälp av enbart dessa två hinkar?
Får man skriva redan, om man kan?
Visst är det den hjärngjympan som förekommer i den tredje Die Hard-filmen? På tal om Bruce Willis.
Men Ninja, det kan jag då rakt inte tro att man får.
Oh nej – detta är ju en övning inför december, Ninja!
Helt rätt, PK! (Jag kommer med länkar och facit å sånt senare. Det viktiga är att få den där hjärngympan först.)
NU tror jag att jag vet hur man gör med didär hinkarna.
Annars har jag tillbringat natten med att försöka bygga en modell av nånting med ventiler, av glas, tappat bort bitar, fått dem diskade så de inte syntes i vattnet och i största allmänhet haft problem med att få ordning på det hela. Det var nästan en lättnad när väckarklockan ringde.
Äntligen!!!
Jamen det var väl en bra pristagare. Går att läsa på originalspråk och allting.
Bob Fosse och Jon Fosse är verkligen inte lika varandra.
IGEN!!!!
VI GLÖMDE IGEN!!
Båsmotiveringarna till litteraturpriset, allså!
Håller med Brid! Fosse är bättre på nynorsk och mycket lättare att läsa än många andra nynorska texter.
Vi glömde igen! Ack!
Men vänta, ska vi redan nu lista ut när Nobelpriset 2024 avslöjas så att vi hinner göra båsmotiveringar? Vem vet, kanske jag har betalat mina förbjudna bilder färdigt då, så att det blir kul att blogga oftare?
Torsdag vecka 40 nästa år är den 3 oktober!
Kan vi inte göra en liten insamling här så att Lotten kan pynta för de utestående avgiftsbelagda bilderna? Och sen gå vidare?
Det är lugnt, Ökenråttan. I’ll bounce back.
Bild 1, jag räknar då inte med revbensbilden utan bilden på Bruce, är den från Die Hard 1 eller 2? Jag minns inte om han kröp/ålade i ventilationstrummor i ettan, men vill minnas att han gjorde det i tvåan. Eftersom det ser påfallande rent och fint ut i trumman så vill jag tro att det är tvåan eftersom han där tar sig ut till en nybyggd terminal på flygplatsen, så nybyggd att den inte har tagist i bruk. Och då kan ju ventilationstrummor vara så där rena och fina. Å andra sidan så tror jag inte att dom hade använt skitiga trummor i ettan, även om trummorna i en skyskrapa som varit i drift under en längre tid borde vara jättedammiga. Och om bilden är från ettan så har dom tagit en ful och orealistisk genväg med den rena trumman, vilket är synd i en i övrigt så välgjord dokumentär.
Bild 2, Downton Abbey?
Bild 3, Leon? Gary Oldman är en favoritskådis. Riktigt duktig.
Många spännande saker att klura på i detta inlägg.:”stod jag inne på posten”! Finns det postkontor i Eskilstuna? Hur gick det med paketet, hjälpte det med revbenet? Och hur och varför slog du huvudet i toasitsen?!
Vet du, PK, jag tror faktiskt att det är trean! (Dock kan jag inte finna belägg för det. Återkommer om jag hittar rätt.)
Bra, mycket bra, Karin. Så jobbar en textgranskare!
1. För mig är Icas hörn med paketuthämtning ”inne på posten”. Och nja, det är ju inte riktigt korrekt … men kanske protesterar jag lite mot att Posten försvann och att jag saknar den? En jul när jag var tröttare än vanligt och skulle posta 14 paket men julkalendertischor och det var en miljard människor i kö, stod en liten flicka på 5, 7 eller kanske 14 år i kassan. Hon gav mig inte XX antal häften med förklistrade frimärken utan massa rullar med frimärken som var värda 10 kr, 5 kr och sånt.
Jag fick sätta mig på Icas golv och slicka, frimärken i en halv evighet och svära eder över att jag betalade 1 kr för mycket på varenda paket. (Nej, jag gick inte tillbaka och krånglade. Jag var bara arg, sådär som man är i december ibland.) Så: det var med andra ord bättre förr.
2. Paketet som jag inte kunde hämta ut utan leg, fick hämtas ut två dagar senare. Med leg. Och det visade sig vara mindre och tunnare än ett kuvert med ett A4-papper i. ”Det kunde inte delas ut” var anledningen som post/brev-utbäraren hade angivit.
3. Huvudet slogs i toasitsen när jag tappade mobiltelefonen på golvet och bara helt simpelt och dumt böjde mig ner för snabbt – utan att tänka efter och fundera över var toastolen var placerad i relation till mig själv – plocka upp den.
Attans då, jag hoppades att ett brutet revben skulle kunna ersätta en giltig legitimation. Men då ska jag alltså inte satsa på brutna revben som universallösning för min glömska.
Var har vi båsets Dina, i dessa dagar?
Lotten, trean? Var i trean krälar Brucan i ventilationskanaler? Jag minns inte det.
Hinkproblemet löst. Men Bruce-problemet (när han kröp i ventilationskanaler) kan jag inte utan att se om filmerna … igen. Vi såg om Sjätte sinnet häromkvällen, den är ju riktigt bra trots några år på nacken.
Okej, nu har jag gjort en Bruce Willis-utredning och tittat på både håret och kläderna i respektive film och funnit att bilden här i inlägget med all säkerhet är från den första filmen!
Även om han var inklämd i diverse små utrymmen i alla filmerna (och säkerligen bröt en himla massa revben hela tiden), hade han det allt smutsigare linnet blott i del 1 när han kröp genom ventilationssystemet.
1. Die Hard (1988): vitt linne och byxor, ganska mycket hår.
2. Die Hard 2: Die Harder (1990): mer vintrig outfit, ungefär likadant hår.
3. Die Hard with a Vengeance (1995): enkel T-shirt, mycket tunnare hår.
4. Live Free or Die Hard (Die Hard 4.0) (2007): långärmad, grön tröja, rakad skalle.
5. A Good Day to Die Hard (2013): t-shirt, svart jacka , rakad skalle.
Har jag inte nåt bättre för mig än att utreda Die Hard? tänker ni. Jodå, men det är tristare ting!
Hinkarna är under kontroll, tror jag.
Angående Bruce skulle jag ha sagt ettan direkt. Linnet alltså. Men sen började jag kolla lite och då visade det sig att han blottar visst linnet lite i trean också. Men nä, ettan. Vill bara bekräfta Lottens utredningsresultat.
Viktigaste beviset hittills kommer från PK och Pysseliten. En bild från nyss nämnda linne-scen eftersom de naturligtvis tog denna utredning på stort allvar och faktiskt tittade på första Die Hard!
Undrar om Jon är bror med Bob.
https://www.imdb.com/title/tt0078754/
Meh … Det syns ju tydligt att liksom in i (eller ut ur dårå) TVn där hemma hos PK och Pysseliten, framför den bladiga tapeten mynnar ventilationstrumman. Den måste väl fortsätta in i tapeten också för inte kan väl hela trumman inklusive Bruce rymmas i en plattTV.
Vi var just på biblis och groomen hittade en bok av Jon Fosse som inte var utlånad. En dramatisering av den äldre Eddan, tydligen. Ska läsas.
Vi gjorde en insats och tog en för laget. Ett hårt jobb, men någon måste görat.
Ja vi som inte har sett Die hard-filmerna sitter lika dumma som förut. Hur var det med hinkarna?
Brid, du ligger där och drömmer och försöker få till diverse tekniska problem men jag vaknar mitt i natten och skriker Hjälp, Hjälp så lille Maken hoppar högt i sängen och grannarna – antar jag, men de är så fina i kanten så de säjer inget – hoppar högt i sina sängar. Mardrömmar.
Haha! Kråkan 12:44, det påminner om en gång när TV’n började ryka (den var tjock) och effekten passade så bra in i baletten att ingen reagerade förrän vi kände lukten.
Tänk om Brucan faktiskt kom utkrypandr ur TV’ n in i rummet!
Lika sci-fi som när Hedvig pratade med syrran genom TV’n (i Barnprogrammet Från A till Ö)…
Stackars Ökenråttan och Lille Maken som inte såg Die Hard anno dazumal. Ni hade faktiskt gillat den! (Men nu är den – om man ser den för första gången – nog alldeles jättetramsig.)
Imorrn övergår vi till ett annat ämne, så kan alla lägga Die Hard åt sidan!
(Revbensrapport: nu, alltså efter 16 dagar, är det klart bättre, men jag kan inte nysa, skratta eller hänga tvätt än.)
Men hinkarna, hinkarna! Först kom jag på hur enkelt problemet var och sen – nej men … Inte enkelt.
Konsulterade Lille M som också tänkte äsch det där var väl ett enkelt problem och så – nej, inte.
Får man skriva nurå?
Vi kan testa att göra en kedjelösning! (Haha, jag bara förstöööör)
Jag börjar:
Först fyller man trelitershinken med vatten och häller i femlitershinken.
Haha Pysse, jag trampar vidare!
Sen fyller man trelitershinken igen och häller över så mycket som går i femlitershinken.
Då har man en liter kvar i den lilla hinken …
Bästa båset briljerar! Underbart samarbete!
… fortsättning följer förstås …
Sen tömmer man femlitershinken.
Och så häller man över den ensamma litern i femlitershinken.
Spänningen är olidlig!
Sen tar man en fikapaus och pustar lite.
Matte ska vara lätt, så det gäller att ta det lilla lugna också.
Men ..
A hole in the bucket!