Sedan den 13 mars 2020 har jag envist påtalat för alla att de borde skriva dagbok i dessa underliga tider. Och så har jag bestämt mig för att föregå med gott exempel och köpt en vrålsnygg dagbok (Flame Tree Scetch Book) och en fantastisk penna. Min plan var att alla om fem eller tio år skulle kunna häpna åt allt som de hade glömt, men som stod i dagboken: vad munskydd kostade, hur händerna såg ut som kebabstrimlor av allt tvättande och absurditeter som ”nästa vecka är nog allt normalt igen”.

Om jag hade skrivit dagbok som jag ju planerade, hade jag på gårdagens datum skrivit detta:
20 januari 2022
Igår fick jag tredje vaccinsprutan – den som kallas påfyllnads eller booster – och det gick som vanligt finemang. Sjuksköterskan hade ärvt ett byggföretag och sagt upp sig för flera år sedan, men höll på med vaccineringar sedan ett år. ”För det är så kul!”
På kvällen tränade jag basket och sen gick jag hem och kunde inte somna.
Idag kunde jag tvärtom inte vakna.
Sedan hade jag förmodligen inte skrivit mer, för hur kul är det att berätta om en dag där jag bara var vaken runt frukost, lunch och middag? (Därför ser ni att jag är klädd i pyjamas, för dagboksbilden togs i någon av vakenhetsperioderna.) Boosterdosen boostade alltså min sömnfunktion. Men nu är jag pigg och glad klockan 02 på natten eftersom jag ju sov hela dagen!
I min coronavärld är allt jättemegasuperförvirrat. MDU (Mälardalens Universitet där jag vikarierar till 1mars) har gett diffusa order om att undervisningen bör ske på campus – men att de lärare som kan, ska jobba hemifrån. (Nej, det går ju inte riktigt ihop.) Basketmatcher ställs in på löpande band samtidigt som ingen riktigt vet varför vi egentligen får fortsätta träna. Vädret beter sig likadant: snöstorm ena dagen, vårväder nästa dag, följt av en köldknäpp på tio minusgrader och ishalka överallt.


Några av släktingarna som jag har intervjuat om läget ska jobba på plats och frottera sig med 700 andra människor, andra ska sitta hemma på kammarn trots separata enmansarbetsrum på arbetsplatsen. Några har komplett frihet att göra som de vill, andra får strikta order där arbetstiden hemma respektive på plats kontrolleras med sekundexakthet. De som studerar får ibland sitta helt normalt och fnittra i en fullsatt aula, ibland med munskyddstvång blott använda var tredje stol. Några är sjuka mest hela tiden, andra sitter i karantän varannan vecka. Men en sak har vi alla gemensamt:
Vi avskyr att sitta i digitala möten.
Inledningsvis kändes det kul att via Zoom
- hinka vin framför datorn med gamla kompisar
- diskutera dåliga böcker med bokklubbarna
- fnittra i möten när Nisse för femtonde gången frågar om han hörs
- föreläsa i pyjamasbyxor och kavaj.
Imorrn ska jag pigga upp åhörarna mig själv genom att byta ut min profilbild till den här:

Men hur har ni det? Eländes elände, foten i kläm och solsken i blick?
Den översta bilden – den som kallas banner – är en symbol för det förvirrade livet. (Jag tappade en häftpistol i degbunken.)
Var det bara fem avsnitt av Kapten Zoom? Kändes som många fler. Inte för att jag kommer ihåg handlingen i något av dem, bara att jag gillade serien.
Tack för häftpistolförklaringen. Gav huvudbry.
Själv är jag med corona. Antagligen omicron för jag har lyckats undgå de andra tidigare varianterna. Det lustiga är att jag hade exakt samma förkylningssymptom för ca en månad sedan men då visade cprtestet (cpr? pcr? crp? prc? kommer aldrig ihåg rätt kombination) att det minsan bara var en vanlig förkylning.
Förvirrat det är läget inte man vet vad covid möten får och inte får restriktioner vart man sig i världen vänder så har man rumpan bak!
Kapten Zoom återkom i flera omgångar av sommarlovsprogrammen under 2000-talet, de som hette nåt med ”Vintergatan”. Väldigt bra program.
Hos mej är det långtråkigt. Jag är fullvaccinerad och har inte haft covid fast många i min omgivning har fått den lätta varianten nu efter nyår. Första och större delen av andra pandemiåret jobbade jag i skolan villket betydde att dagarna såg ut ungefär som vanligt. Sen blev jag sjukskriven och lever eremitliv, mer eller mindre. Försöker få dagarna att gå med hjälp av böcker, handarbete och ett ihärdigt tränande. Nu blev skidföret tragiskt nog ganska kasst här i Ske-å men jag hoppas att det kommer mer snö. Hemmavid i inlandet är det bra före men jag vill inte trängas med min gamla mor och i stugan går det inte att bo vintertid – än. Det är så mycket mer smitta här i stan och man känner sej som en pestråtta från 1300-talet när man besöker glesbygden. Jag ser fram emot sommaren (fast jag egentligen älskar vårvintern mer än andra årstider) så att jag kan flytta ut till stugan och fortsätta med bygget.
Jag approcherade min djefla man (aka Olle Bergman här ovan) och frågade om han var full (nykterist som han är) och om han ville ha min hjälp att redigera sin kommentar. Han ba:
– Det var ju med flit! Det är ju förvirrat! Så jag skrev förvirrat!
Snacka om förvirring!
Några reflektioner:
Angående borttappad penna: Jag har en särskilt snygg penna som jag har ärvt efter fadern, och som jag upptäckte kostar hundratals kronor att köpa som ny. Den kom jag på att ”den kan ju inte ligga här, då kommer någon att få tag på den och försnilla”. Så jag lade den på nåt säkert ställe, och har sedan dess inte sett den.
Angående pyjamas: Vi ser på dagboksbilden att Lotten är klädd i pyjamas står det, betyder det att vi förväntas känna till att hon endast har tartanpyjamas och allt hon har i tartan är pyjamas? Alternativt kan det vara grå fleece.
Angående digitala möten: Dem är jag gärna utan. Dem tyckte jag rätt illa om att sitta i redan före pandemieländet, men det var ju bra att slippa åka till Stôckôlm för ett entimmasmöte. Det var inte roligare för att det inte var Zoom utan Skype eller Teams.
Nu är möten överhuvudtaget synnerligen sällan förekommande eftersom jag har slutat med förvärvsarbetandet.
Angående Kapten Zoom: Jag undrar vad han har gjort med de europeiska, afrikanska och asiatiska kontinenterna, och kanske även de australiska och antarktiska. Det jordklot han håller fram ser knappast ut att rymma dem.
Och varför börjar en världsdels namn på en annan bokstav än de andra? (Om vi bortser från Syd- och Nord- dårå.)
Annars har vi det ungefär som vanligt, utom att hemtjänsten har petat modern i näsan och inte släpper ut henne eller in mig i nåra dar. Träligt.
Magganini! Jag fick frågan om världsdelarnas namn av barnen för 20 år sedan. Å ja ba – som en messerschmidt:
– Nämen Oceanien börjar på oooo.
Jag ska klura på ett roligare svar. Och kanske skriva en bok som heter ”Varför är det så gott om världsdelar på A?”. Eller ”Vägen genom världsdelar på A”.
ERB och hennes bror rör sig ute bland mycket folk i Örebro och Karlskoga så de låter mig vara ifred här i pörtet i Ljusnarsbergs kommun i några veckor. Jag har inte tråkigt alls, har ingen TV men kan ju se det mesta på datorn , läser. stickar, spelar synth, hämtar ved från högen runt knuten och eldar i öppna spisen och dessutom finns ju allt det som ska gås igenom, allt som SG lämnade kvar här i jordelivet.
Var tionde dag ungefär tar jag lilla Nissan och åker till affärn, en stor låda där det vissa tider på dan är mycket glest befolkat.
Hela den där processen och den pappershantering och allt skrivande hit och dit, som går igång när någon dör, den har barna och jag nu klarat av och vårt företag har jag sålt och parkerat på tio år hos en firma som köper upp företag. Så nu gäller det att gå igång med min egen döstädning och jag har lovat dem att när så är dags att vända näsan i vädret, ska de i princip bara ha två stycken pärmar att gå igenom.
Det är förunderligt hur olika myndigheter reagerar när man meddelar dem att ens make har gått bort. Somliga gör det mycket enkelt, lite papper i brevlådan – skriv under här bara så är det klart, och andra kan krångla till det helt otroligt. Det är som om det vore förbjudet att dö för då ställer man till med oreda i rullorna.
Nu kan jag andas ut och sänka axlarna för nu har jag bytt gamla företagsbredbandet mot ett eget privat med trådlös Wi-Fi vid knuten. Gissa om det var nervöst de där dagarna innan lilla söta routern var på plats och det sagt pling i min telefon att Telia grejat min kontakt med rymden.
Det finns många saker att glädja sig åt i allt elände som tränger sig på och det skulle ha varit ytterst tråkigt och enformigt om jag inte haft er i båset att skriva till och ”prata” med, det kan jag försäkra.
Är det nån som gillar Piraten, Slas, Trenter och ”Franske Bengtsson” som jag trodde han hette när jag var liten. Här finns dubbla exemplar av deras böcker för att inte tala om Wodehouse och Alf Henriksson och många fler. Hör av dig till Lotten som knyter ihop våra mailadresser. Jag kunde ju ta några kassar med böcker och gå till ett etablerat antikvariat men det är roligare att veta vem som tar hand om boken efter mig. Ska strax sätta mig och läsa Somerset Maugham (Mååm). Han hör väl inte till de mest aktuella i våra dagar.
Alla borde vi anamma Hyttfogdens sätt att
1) erbjuda böcker här
2) skriva författaruttal som Somerset Maugham (Mååm).
Hyttfogden: Jag är inne i en Alf (affepaffe) Henrikson-period och är intresserad av särskilt dagsverserna. Eller, ja, rim i största allmänhet.
Tackar som frågar, utmärkt. Vederbörligen bespruttad, går till jobbet som vanligt, umgås med folk när jag vill, dricker öl och åker kollektivt – allt ryms inom ramar och direktiv, nån ängslan har jag inte känt förunderligt nog. Dessutom har jag fått ett litet barnbarn, det är roligt.
Hej och välkommen tillbaka Cruella!
Ängslan har jag verkligen inte heller upplevt, analyserade jag nu fram. Inte ens när vi i vår sjumannabubbla var så coronasjuka under julen 2020 fanns oron med i spelet.
Men irritation, däremot: fifan för Zoom!
Ja, jag är oerhört tacksam över att på det stora hela ha undgått Zoom! Mitt jobb är ju inte sådant att det tarvar möten dagligen och stundligen, så det har varit precis lagom med digitala aktiviteter för att få kläm på det tekniska. Åtminstone det är ju något positivt – en sån rejäl allmän kunskapshöjning gällande det digitala hade varit svår att åstadkomma utan kris…
Du HAR ju en dagbok, Lotten. Skriver en, menar jag. Blogginläggen blir ju vartefter en dokumentation av vad du har för dig. Lätt sökbar, dessutom. Om det är något du undrar över, till exempel det där som hände ”häromåret”, tar sökmotorn fram inlägget och då visar det sig ofta att det hände för 12 år sedan, minst. Tänk vilket bläddrande det skulle bli i en pappersdagbok!
Så bra Hyttis att du gått i mål med avvecklingsadministration och annat praktiskt. Väl kämpat! Hoppas du har dokumenterat ett och annat som borde förbättras när det gäller myndigheternas handhavande.
Idag har jag promenerat till järnvägsstationen, missat ett tåg sådär alldeles precis (jag utgick från att det skulle gå ett tåg någon gång och läste inte på så noga), druckit kaffe med rosa chokladboll, åkt tåg till Stockholm, åkt tunnelbana till familjens lägenhet därstädes, överlämnat en nyckel till bredbandsinstallatörerna som ska installera om måndag, mätt ett par möbler, åkt tunnelbana tillbaka på samma biljett, hunnit med ett tåg ganska precis men inte hunnit köpa något att äta, och därför druckit kaffe igen med lite större tilltugg innan jag promenerade hem igen och hann med två timmars arbetsdag innan jag tyckte att det var fredagkväll.
Puh. Groomen skulle ha varit med, och vi skulle ha åkt bil och även träffat grabben i Vällingby, men eftersom groomen hade nästan 39 idag får det bli en annan gång.
Vi saknar en del Alf Henrikson-verk, men vi har inte något överskott på bokhylleplats heller. Hm.
Jag är nog undantaget som bekräftar regeln och gillar möten som hålls online, men så behöver jag sysselsätta händerna för att inte somna under möten och folk tycker inte att man verkar seriös om man stickar, viker origami eller något liknande på mötestid. Vid digitala möten löser jag saken enkelt genom att inte ha kameran på mer än när det, ca 1 gång av 100, är uttalat krav på det. Trivs toppen med att jobba hemifrån och har insett att det går att förverkliga drömmen om ett liv längre från Stockholm utan att först byta jobb.
Just denna vecka inleddes i måndags med dos 3 av vaccinet. I tisdags våndades jag när en ovaccinerad hjärtevän akut flögs till sjukhus pga covid och bla fick fem hjärtstopp på ett par timmar. Personen klarade den krisen, men långsiktigt vet man ju inte än.
Sen meddelade skolan att fritids stängs pga personalbrist. Det behöver vi dock inte fundera över just nu för Maj-Lis är sjuk och jag febrig, troligen har åtminstone M covid, men jag har denna gång valt att inte jaga test. Vi har satt oss i karantän ändå.
Tur vi gillar att vara hemma och bor stort nog att kunna vara i varsitt rum när vi ledsnar på varandra.
Tur också att vi var friska när hon fyllde 8 förra måndagen så hon åtminstone kunde få sitt pandemianpassade minifirande med trampolinhoppande ihop med bästa vännen.
Skrutt att vi inte kan vara ute i pulkabacken när vi nu fått snö igen.
Nog.med rant för nu.
Vet ni att Somerset Mååååm hade en fru som var en sån där inrednings-stylist? Oväntat, va?
Jag har just avslutat en Mååååm om en pompös man som påminner starkt om en släkting.
Jag ska tillägga att vi även avkrävt löfte av Hyttis att dröja åtminstone 20-30 år med att lägga näsan i vädret!
ERB barnet mitt!
Nej jag kan inte leva så länge för då måste jag skaffa nytt körkort. Det går ut i juli 2031
Om jag någonsin hade behövt klistra en skrattemoji på en kommentar här, så är det på Hyttfogdens svar till ERB!
[lycklig suck]
Men nu blir man ju nyfiken på om det har gjorts inredningsreportage från Mååååms bostad.
Jag har nu hittat Syrie Maughams (Måååms) famösa, helvita vardagsrum (se bild) – helt revolutionerande på sin tid. Och på Pinterest finns fler bilder: https://www.pinterest.se/antonster/syrie-maugham/
(Inte särskilt upphetsande med dagens mått mätt.)
Jag är så larvigt lättroad att jag gärna skulle fördjupa mig i Woodhouses författarskap, enär jag mest tagit del av Bertie Wooster dårskaper i teveformat.
Törs man säga att om man är så isolerad att man kommit att betrakta distriktssköterskorna på vårdcentralen som kära vänner så här man inte hunnit tröttna på digitala möten?
Jag har en släkting som har haft lite otur på senaste, vilket har renderat i flertalet besök på både vårdcentral och hos tandläkare. Hon funderar på att bjuda all vårdpersonal på sitt stundande bröllop!
Hyttfogden! ”Franske” Bengtsson är jag intresserad av!
Jag har ”Röde Orm” och en tunnare bok ”Valfrändskaper”
som innehåller artiklar han skrivit i Svensk Uppslagsbok.
Vad har du dubletter av?
Syrie Maugham gillade vitt i sitt inredande. Men ibland tyckte hon tydligen att det kunde behövas kontrasterande detaljer, vilket hon löste på ett sätt som kanske inte är lika gångbart idag. När jag klickade på bilden för att få en större version dök det upp en varningstext om att den inte var rumsren (minns inte riktigt hur det var formulerat). Så den här lilla bilden är en skärmdump.
Kära båsmor Lotten vill du knyta ihop mig och Agneta med våra respektive mail.
STURLUNGA
Har någon läst Understreckaren i SvD i går (21/1 ) där Dick Harrison anmäler en översättning till svenska av denna isländska historieskildring.
Helt fantastiskt tycker jag.
Väldigt länge sen jag var här, dock finns jag
Jodå böcker finns det och dom ska avyttras. Vi har planer med Hyttis.
Och dagbok skriver jag, två t o m. En 10-årsdagbok med tämligen lapidariska konstateranden. Och så en något mera berättande. Nu har jag fyllt 10-årsdagboken och skulle väl köpa en ny men p g a stigande ålder bestämde jag att en 5-årsdagbok får räcka (jag mår bra). Men råkade ta fel så nu sitter jag här och får lov att skärpa mig i ytterligare 10 år.
Dagbok har jag skrivit i alla tider. Särskilt värdefulla att ha är dom som kom till när jag var hemmamamma med två små barn. Och när jag var 18 år och tillbringade en sommar i Paris. Och när vi bodde långt från lilla Sverige. Och så där. Skriv dagbok, det är aldrig för sent.
Kicki Englund Frost! Ditt namn borde för böveln vara Fru Frost! (Kicki är syster till Karin och Skogsgurra och svägerska till Hyttfogden samt faster till DRB.)
Ökenråttan: Hear, hear! Och jajusde, Karin, den här bloggen är ju en enda lång dagbok.
Nu har jag skrattat mig fördärvad åt Karins färgformulering angående bilden ovan!
A propos Karins inredningsbild. Snart får dom väl stänga av parken vid Ulriksdals slott. Eller får man fortfarande säja (och visa) morian? Goggla får ni se!
Nejmen ÖR, det får vi väl verkligen hoppas att de där snyggingarna vid Ulriksdals slott får vara kvar. De är värda ett besök, virtuellt or alive. Först trodde jag att någon pryd slottsträdgårdsförvaltare knutit på dem små höftskynken, men de röd- och blårandiga skynkena ingår i bronsskulpturerna och fräschas upp då och då med målarfärg.
På bilden ser man dem där de stod på 1890-talet, innan Brunnsvikens vattennivå sjönk. Foto Axel Sjöberg.
Glömmer aldrig när Lille Maken, då Fästemannen, och jag strövade genom parken vid Ulriksdals slott på det där planlösa viset som man gör när man är alldeles bortkollrad av sina amorösa känslor och PLUTSLIT dök där i grönskan upp två svarta gossar med randiga bloomers, måste jag beskriva det som. Nej nu får jag försöka hitta färgbild på detta. Återkommer.
Den prisbelönte deckarförfattaren Jan Ekström skrev på sin tid en deckare som hette just ”Morianerna” där dessa svarta gossar figurerar.
Eftersom det här är min dagbok, ska jag sammanfatta den senaste veckan!
onsdag: jobb på MDU, vaccinering, basketträning
torsdag: låg nerklubbad som en säl och bara sov
fredag: kunde inte vakna, ville bara sova
lördag: FRISK! gick en entimmespromenad och åt ikapp
söndag: fortfarande frisk på förmiddagen, gick sedan en promenad och blev trött som en gnu och fick svårt att andas
måndag: jobbade på MDU, pratade en helt timme i radio, fick feber, åkte hem, däckade och kunde inte spela basket
tisdag (idag): hemma med huvudvärk & feber, helt orkeslös
Men det är värre för den stackars Tjugosjuåringen som just nu har
• feber
• huvudvärk
• muskelsmärtor
• kräkts.
Men! Usch vad jobbigt. Det där förloppet stödjer väl din teori om att du kanske inte blev sjuk pga av vaccinet, utan råkade bli sjuk samtidigt som du fick vaccinet. Den Covid, som flera i min omgivning fått, utmärker sig just med det där omtaget: feber och däckad, sedan frisk och så feber och däckad igen. Dubbelusch!
Men! Tycker ni har varit tillräckligt sjuka nu. Krya på er!!!
Själv gick det över fort hos oss. Jag hade som en svårare förkylning i två dagar (utan feber) och maken huvudvärk i en kväll. Men vi fick båda hålla oss hemma i isolering en vecka och nu har vi vaccinpass för några månader framåt. Han är fullvaccinerarad (tre st), jag inte alls.
Jag tror faktiskt inte att detta virus följer några regler öht.