När fan blir gammal, blir hon fullständigt galen i gamla kolorerade filmer med pålagt ljud.
Se!
Nu skulle jag kunna rabbla allt som fascinerar och sticker ut – men jag kan också låta er titta och häpna såsom jag gjorde nyss. Jag ska inte nämna vad ni ska titta på skorna, hattarna, kläderna, packningen, den plötsligt uppdykande bilen utan bara låta er njuta.
Men för att sätta filmen i ett sammanhang ska jag ändå berätta vad som hände 1909. Den elektriska brödrosten uppfinns, Edvard Munch målar Skriet och Selma Lagerlöf blev den första svensk som får Nobelpriset i litteratur.
I Frankrike var det lite mer dramatiskt.
Den f.d. franske presidentens famösa franska frilla Marguerite-Jeanne Steinheil anklagades för att ha strypt både sin make, den ytterst kompetente miniatyrmålaren Adolphe Steinheil, och (i samma veva) sin styvmor. Hon ljög och fabricerade bevis, men var så oskicklig att hon hela tiden avslöjades.
– Det var tre svartklädda män och en rödhårig dam som gjorde det!
– Men varför ströps inte även ni?
– Jag vet inte! De tog mina gobelänger!
– Men alla gobelänger hänger ju kvar …
– Nej! Och förresten hade bovarna nog vita kläder. Och kvinnan var nog blond!
Dock fälldes hon till slut ändå inte för morden – trots en ytterst misstänkt bläckfläck på ena knät – eftersom det inte var ställt utom allt tvivel att hon var skyldig.
Denna (för mig okända) historia spreds till Sverige, där man undrade om det månne var så att kvinnor i största allmänhet for med osanning oftare än män. Svaret blev ”nej, vi är nog alla lika goda kålsupare”.
Men kanske inte ändå, för den 30 maj 1909 visade det sig att kvinnor som kunde misstänkas vara demimonder inte fick röka inne på Berns salonger.
Vilket inte har ett dugg att göra med filmklippet ovan. Seså, njut av det nu!
Och tänka sig, att nu kan fruntimmer röka lite här och där!
Minst lika mycket folk på stan som i dag, men färre sparkcyklar. Och inga hjul på bagaget.
En utmaning: Hitta en människa utan huvudbonad.
Ja! Jösses vad folk bar omkring på bagage!
Jag tror att vi har nämnt det förut: orsaken till huvudbonadsfrenesin var att man inte var ”snygg i håret”. Alla hade liksom ”a bad hair day” hela tiden, och då kom ju hatten väl till hands.
Faan vad jag behöver en hatt.
Nämen! Jag är också inne på 1909-spåret! Fick en fråga från en medlem i heavy (rusty) metal-gruppen ”Horndal” om jag hade något material om storstrejken 1909. Det var ju bara att hänvisa till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, som har en fin 1909-samling.
”Men något om just Horndal?” Då blev det att börja rota bland pappas papper, som alltid brukar kunna släppa ifrån sig något – och se där! Några suddiga bilder från de omskrivna vräkningarna av arbetare i Horndal. (Sensationella eftersom både polis och militär var inblandade). Bland annat hittade jag en bild med en förment samhällsomstörtande familjs flyttlass. Överst på flyttlasset en stor kungabild.
Och ”alla måste gå och se” det två timmar långa nyhetsprogrammet på biografen Blanche om vräkningarna i Horndal.
Vad intressant, Karin! Det står ”bildserie” – var det månne stillbilder? Eller rörliga bilder som gick under det namnet?
Nu kollade jag i SAOB, och fann att bandet med just uppslagsordet ”bildserie” trycktes 1909! Men nej, det verkar inte handla om rörliga bilder. Ex.:
Delacroix litograferade bildserier till Goethes ”Faust” (Uppfinningarnas bok, 1907).
Ja, stillbilder med prat till. Hittade en bättre bild på affischen. Där framgår de olika 8 avdelningarna, bland annat ”Flygares soffa”, som var den kökssoffa som satte sig på tvären och vägrade att låta sig vräkas.
Kan varmt rekommendera läsning av Johan-Olov Johanssons böcker. Hans barndomshem är huset Tvåbo i Horndal, som ju några av er i båset har gästat.
Karin är mycket inblandad i J-Os litterära sällskap och själv är jag till viss del också däri eftersom mina svärföräldrar ägde och bodde i ovannämnda hus under många år.
Filmen är helt fascinerande! (Såg den på fejsan där någon lagt upp den.)
Går ibland med hatt, då tillfället gör sig, men tycker alltid att hatten orsakar det dåliga håret så det måste vara ett tillfälle det är ok att ha hatten på i alla lägen.
Fin film. Men jag blir lite störd av den svajiga färgsättningen.
Groomen har på liknande sätt färglagt en del gamla familjefoton, och resultatet är oftast inte riktigt trovärdigt. Tyvärr.
Jag håller med om att färgsättningen är svajig, men står ut just eftersom jag vet att den är påklistrad. Nu tittade jag en gång till! HATTAR, HATTAR!
Vid 1,30 passerar en kusk utan huvudbonad! Det är strax innan filmens enda bil dyker upp.
En pinne till Agneta uti Lund!
(Det är troligen rätt, det är en aning suddigt hos mej när jag försöker stoppa filmen och kolla om det möjligen ändå sitter nån kepa på svaj på nacken.)
Nån halvminut längre in är det en yngling med en hög bulle till vegamössa som blir så fascinerad av filmkameran att han backar in i en dam som får klämma sig fram bakom honom med sitt hjulfria bagage.
Ja, honom lade jag också märke till, Magganini! Jag tänkte att hon kanske skulle himla med ögonen eller hötta med näven. Men nej, hon smet bara förbi honom.
Jag tycker det är slående hur smidigt många av personerna rör sig, trots klumpig klädsel eller tung last. Många gick och kånkade saker väl mest hela tiden, kan man gissa.
En tidig gitarrhandbok från 1500-talet föreslår att stycke ska spelas ”i hjärtats rytm”. Dagens normala vilopuls är dock lite för snabb – folk hade sannolikt bättre kondis på den tiden.
Ett liten parallell till Marguerite-Jeanne Steinheils (o)förmåga att tala sanning inför rätten, och kanske inspirerat därav är Frans G Bengtssons beskrivning av när en grupp kvinnor skulle vittna om ett dråp vid Krakasten:
-Att söka sanningen hos en man är som att söka efter göken i djupa skogen, medan att söka sanningen hos en kvinna är som att söka efter ekot efter gökens rop.
Aldrig i livet går jag med på att man hade haft för att man hade en dålig hårdag, inte i ett tidevarv när man tvättade håret högst en gång i månaden. Det hade man för att huvudbonad, liksom handskar, tillhörde en anständig klädsel. På 40-talet när Gustav den femte vistades nere i Skanör-Falsterbo och fick besök av sina barnbarn, de små hagasessorna utbrast han förfärat; -Men barn har ni inga handskar?
Filmen är i alla fall rysligt rolig att se. Färgen bryr jag mig inte så mycket om, men att hastigheten är rätt uppskattas.
1909 föddes för övrigt Fassan å hanses tvillingbrorsa.
Eftersom jag bodde i andra änden av den där bron i många år, på Urvädersgränd, och eftersom min dotter bor där nu, tänker jag skicka den här bilden till dem som planerar ”Nya slussen”. Klippt ur den trevliga filmen. Gondolen i all ära, men ett fint café med utsiktsbalkonger där längst ute vid hissen vore väl fint?
Ah, Karin, då kanske även den här filmen kan vara av intresse? (Ni andra kan titta för att rivningstekniken är intressant och de pålagda ljuden är häftiga.)
https://youtu.be/jMri1nGs6EA
(Själv ligger jag till sängs idag med vaccinsjukan. Tredje dosen har knockat mig helt.)
Ta det varligt, Lotten. Jag hade feber av samma orsak hela helgen och är fortfarande trött. Fast det kanske också beror på januari.
Groomen fick feber idag. Antingen reagerar han extremt sent eller också har han fått en vanlig förkylning, som i så fall ska antas vara omikron. Bleah.
Strömkarlen – vafalls? Är inte han ny? Och var är Örjan, i så fall.
Strömkarlen. Hade det varit FÖRR kunde man ha trott att kanske SG skaffat sej ett nytt nick. Men inte nu. – Jag saknar Gurra.
Strömkarlen är vad jag kan se (en hel dag för sent!) ny i båset!
Välkommen! (Vi har en Örjan som ansvarar för alla nypåstignas välkomnande. Men Ökenråttan och jag vikarierar!)
Ja, Lotten, rivningsfilmen är av synnerligt intresse och skillnaderna mot den brutalare rivning som jag bevittnade från köksfönstret är många. Men bristen på skyddsutrustning och ljudet från skärbrännare är samma.
Och ja, ÖR, Skogsgurra är mycket saknad. Undrar om Strömkarlen också håller på med elektricitet?