– Vilken ljuvligt varm höst! utbrast jag i måndags kväll när jag satte mig i bilen för att köra hem efter basketträningen. Det var mörkt och lite fuktigt, men ljummet.
Brum, brum, brummade bilen. ”Smells Like Teen Spirit” vrålade på radion. På en 80-väg där jag var helt solo och nästan hemma tornade sig ETT MONSTER upp på min vägbana.
Jag ställde mig på bromsen. Fem meter från monstret stannade jag och stirrade rakt in i rumpan på en älg. ”Den är större än en friggebod!” hann jag tänka. Sedan begick jag ett stort misstag.
Istället för att ta en bild, tryckte jag på tutan för att skrämma iväg älgen. Så dumt.
TUUUUT! Älgen skuttade till lite, vände sig mot mig och sa med blicken:
– Men duuu, asså va. Luuuugna neeer dej.
Och inte ens då kom jag mig för att slita fram mobilen för att ta en bild! Långsamt och värdigt klev älgen sedan ner i närmaste dike och in i en av alla dessa skogar med massa granbarkborredöda trän.
Darrig – men vid liv – körde jag hem.
Alldeles nyss cyklade jag hemåt i natten vid ungefär samma tid som i måndags. Samma ljumma, sköna känsla. Jag var trött efter att ha föreläst om den ädla konsten att skriva basketprotokoll, och hungrig eftersom kvällsmaten inte hade kommit i min väg. Humdidum, tänkte jag, och planerade hur jag i morgon skulle … WHAT? VA, vänta, vad faan kommer här rakt emot mig på den smala cykelvägen?
Jag bromsade lite. De två lamporna kom närmare. Jag bromsade lite mer. Lamporna kom närmare – och då hörde jag att det fnittrades våldsamt framför mig.
Jag plingade eftersom jag har en liten lagstadgad cykelplinga. Inget hände. Jag plingade mer och harklade mig inför årets vråligaste skrikinsats.
Då såg jag vad det var.
På de två sparkcyklarna som kom emot mig färdades fyra (!) tjejer som tittade överallt utom rakt fram. När tjejerna var två meter från mig VRÅLADE jag:
– HALLÅ! HALLÅ! SE UPP! AKTA ER!
Att se upp var förvisso en dum uppmaning, men de hörde mig i alla fall – och väjde i sista stund. Jag passerade mellan dem. Då, bakom mig, hörde jag hur de härmade kärringen som hade vrålat åt dem:
– ”Hallå se upp akta er”, men duuu, chilla lite va.
Och det var då jag kom på att älgar och unga tjejer faktiskt kan vara lite lika.
Uppdatering
En liten stund senare, visade det sig att Nobelpriset i litteratur 2021 gick till Abdulrazak Gurnah, som ingen av experterna i tv-studion kände till. Men här i kommentatorsbåset slog vi oss lite för bröstet eftersom vår vän Översättarhelena ju är den som har översatt Abdulrazak Gurnah till svenska.
Till yttermera visso var motiveringstexten så ypperligt skriven att tidningarna som kopierar och klistrar in, inte kan göra fel: Han får priset för att ”kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”. WOHO!
Off topic!
Den forna kommentatösen Översättarhelena har nyss tilldelats Nobelpris! Nästan! Det är hon som har översatt Abdulrazak Gurnah!
Grattis till Översättarhelena!
Och till alla oss andra. Jag hoppades på någon jag inte kände till, och det blev det. Vilket möjligen säger mer om mina kunskaper än om något annat.
Och hon är nöjd, ÖH, hörde jag. Det bästa hon har översatt tyckte jag hon sa.
Och Brid, det var ingen i kulturradon heller som visste vem det var, så det är ingen skam.
Och ääääntligen är motiveringen skriven så att den kan kopieras av tidningsredaktionerna utan att det blir fel på ”hans/hennes” och ”sin”!
”… för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter.”
Han låter spännande, och om det är det bästa ÖH har översatt så ska det bli vähäldigt spännande att läsa.
Men hur i hela helvete kunde båset missa att roa sig självt med nyskapande motiveringar? En sån fin tradition får inte bara försvinna hux flux, så där.
Mittåt, Ninja! Jag jobbar för mycket för brödfödan! (Men det är kul. Jobbet asså.)
Grattis ÖH! Och föralldel grattis till Abdulrazak också.
Själv har jag blivit påsprungen av ett vildsvin. Eller, ja, inte jag personligen men bilen jag körde. Jag såg den inte ens när den kom springande ut på vägen men kände att något träffade bakdelen av bilen. När jag stannat för att kolla vad det var som hänt, såg jag den ligga på vägen. Innan vi (andra bilister hade också stannat) beslutat vad bäst göra, tog den sig upp på benen och vinglade tillbaka. Visade sig att jag kom lätt undan för tydligen är det lika vådligt att krocka med ett vildsvin som med en älg.
Elsparksolyckor är inte heller att leka med. De hade tur som mötte dig som var uppmärksam.
ÄR DET HÄR NI ÄR?
NEJ!! DET ÄR INTE VI, DET ÄR NÅGRA HELT ANDRA SOM BARA LÅTSAS ATT DE ÄR OSS.
Ja jösses – jag borde sannerligen ha bloggat om Nobelpriset istället för älgar och sparkcyklar. Vilken kalabalik det blev i alla kanaler! Ni skulle ha sett kommentatorerna i SVT som inte hade den blekaste aning om vem han var, vinnaren. Världsrekord i 30 minuters hummande och mumlande samt spekulationer.
Jättekul!
Det märkliga är att det ingenstans verkade som om folk trodde Akademien höll på och jävlas med folk, bara för att de kan. Ingen fattade någonting, men alla var ändå positiva. det var mycket märkligt.
Men att gå ur bilen när man kört på ett vildsvin! Det har jag hört är minst av allt rekommenderat.
Grattis ÖH och Abdulrazak Gurnah!
Ja, jättegrattis ÖH!
För en gångs skull tycker jag det vore lite kul att gå på Nobelfesten. Jag skulle glida upp bredvid Abdulrazak Gurnah och säga ”Poah, bwana, poah kabisa, cama ndizi!” Det är ett uttryck som jag lärde mig på Zanzibar ungefär samtidigt som Gurnah lämnade ön och det betyder ”Bravo!” eller ”Coolt!” (ordagrant ”Coolt, mannen, coolt som en banan!”). Fast med tanke på hans ålder skulle jag nog byta ut ”bwana” mot ”mzee”, som betyder gamle man, vilket är mycket artigare på swahili än på svenska.