Tänk, va. I februari 2020 kunde jag åka till Lund när jag ville. Jag kunde plättlätt föreläsa på Grand Hotell för 300 personer, pussa folk på kinden (om jag ville, vilket jag inte alls ville) och jag var fågelfri som egenföretagare.
Nu är jag i Lund för första gången på två år, fjättrad vid en boja som heter ”adjunkt” och … allt är sig likt! Underbara Lund är fortfarande underbara Lund, om än med fler sparkcyklar än 2019. Här bor numera tre av barnen (nr 1, 4 och 5), nästan alla mina forna NE-kolleger, några barndomskompisar och barnens gudföräldrar och många fler (125 000 för att vara lite mer exakt). I varenda buske dyker en öppen champagneflaska upp, i varenda gathörn står en cykelpump (tack, min lånecykel har pyspunka) och solen strålar ikapp med studentorkestrarna.
För att ni ska förstå hur upptagen jag är, kan jag meddela att jag inte hann se mer än fyra minuter på gårdagens strålande fopollslandskamp när Sverige slog Spanien med 2-1. Det känns som att missa ett tåg, en Nobelfest eller att bara få äta chokladpralinen sist i en sjurättersmiddag.
Jag sover hos vår gode vän arkitekten David Sim, som vurmar för ”mjukare” städer. Mer människor och färre bilar, fler cyklar, massa parker och vilda blommor i alla upptänkliga jordplättar – mitt i storstan. Nyss åt vi frukost på hans trappa, där han glatt hejar på alla stressade stadsmänniskor.
När frukosten är uppäten, låter David spåren av den stå kvar ett bra tag.
Davids tankar om detta – att vara en ny sorts stadsbo – finns i den här boken, som förhoppningsvis snart kommer i svensk översättning.
Nu ska jag vingla iväg på cykeln hej vilt på smala, smala cykelbanor som ofta korsar biltrafikens vägar. Bäva månde lundaborna!
David är fantastisk på alla sätt och vis!
Det här måste nästan vara rekord väl i ickekommenterande i båset?
Ah well!
Första gången jag var i Lund var 2 februari 1965 (tillika Lottens ettårsdag) för då föddes jag på lasarettet där. Nu måste det vara 4-5 år sedan jag var där senast. (Lund, inte lasarettet.)
Vad mysigt det ser ut med frukost på trappan och vad trevligt det låter med mjuka städer!
Jaskabara
… hela tiden.
Nytt ord i båsvokabulären, tack för det Magganini.
Jaskabara.
Sim har simmat förr här i bloggen. Har han gjort nåt spännande nytt på sistone?
Hälsa Christer Engqvist om du ser honom! (Det var förresten hans son John som du tyckte vinkade hejdå till basketbollen på ett så fint sätt för sisådär 12 år sedan.)
Nu ska vi se om jag får tummen ur.
I Lund har jag varit aldrig.
Fopollsungdomarna skötte sig utmärkt.
Ni har babblat lite om svamp i ett par inlägg bakåt, men nu tar jag det här, lite efter. Jag behöver hjälp. Det finns en eller annan svampadjunkt bland båsen, eller hur?
Vad är det vi har i växthuset? Jag hittar den inte i nån av mina böcker och inte på näätet. Det är ingen kungschampinjon, ingen fjällig tofsskivling och ingen flugsvamp. Men väldigt fjällig är den. Skivorna är fria från foten och oföränderligt vita, och köttet är vitt och rodnar eller gulnar inte.
Stavningsjädervulen anser att den är väldigt gnällig, men det har jag inte hört.
Se bild.
En till:
Jag tycker att Davids bok borde heta SimCity.
I dag håller jag med Karin.
Vi har försökt klura ut ett bra namn på boken i svensk översättning (på danska heter den ”Blød by”) och dessutom ett bra namn på hans nya företag – Sim’s Cities kom upp som ett seriöst förslag, Karin! (Misstänker dock att det skulle underkännas av SimCity-advokaterna.)
Storstadsliv, mjuk stad. Vi ser rakt in till grannarna på andra sidan gatan, 18 meter bred. Det faller oss naturligtvis inte in att stå och GLO på ett indiskret vis, men ändå. VI kan kolla in ful konst, snygg takkrona, obäddad säng, nu har dom fest, med mera. Våningen rakt mittöver har stått tom en tid men nu har en familj flyttat in. I går kunde man se en ung pappa som dansade omkring i det stora vardagsrummet med en baby på armen.
Magganini, jag tror dt är Intesåstolt fjällskivling du har.
Jag har nog inte varit i Lund på ganska exakt tjugo år då jag var på begravning i domkyrkan och procession upp till norra kyrkogården. Postmästaren var inte där och lackade, men väl polisen för att dirigera trafiken så att vi skulle komma fram.
För övrigt är jag trött av allt skabara och annat som tjafsar med mig.
Niklas, stolt fjällis har bruna skivor, vita fjäll på hatten och vattring på foten, samt en tydlig och delikat ring.
Precis så Ninja! Alltså är den inte så stolt.
Ynklig fjällskivling, jo jag tänkte allt på det. Vi brukar ha rätt många stolta fjällisar på tomten, men i år var det nästan ingen. De kanske har råkat ut för nåt som har stukat dem så se har krupit ihop och in i växthuset?
Tidningsrubrik: ”Våldsamt bråk på restaurant. Minst två skadade i Lund – tiotals personer inblandade: ’Rörigt’. ”
Lotten, du håller dej väl unnan när di bråkar där nere i södern?
OOOOOOOOHHHH! Jag var nästan där Ökenråttan!
Kontrollpaus. Gah. Det där hände ju nyssens enligt kvällstidningarna. Och här sitter jag hemma i Eskilstuna och har det lugnt. Vem bråkar sådär en måndagsförmiddag?
Det jag skulle berätta om, hände i lördags kväll. Jag stod helt lugnt på en gata och låste cykeln. Två vakter stod och småpratade utanför Pressbyrån. Då kom en polisbil med ljus och tut och sladdade in alldeles framför oss. En polis vråååålade till vakterna:
– STORBRÅK! KOM! MINST TIO INBLANDADE!
Och så sprang de iväg. Jag hann tänka att både killen och tjejen i polisbilen var små som två räkor (såna där som bor i vatten i en glasflaska) medan vakterna mer påminde om citronmuffinsar som pöser över pappersformskanten.
TUUUT!
Hesa Fredrik fyller 90 år idag. TUUUUUT på den.
Här är det som vanligt tyst som inne i en tjock sammetsgardin. Inget tuhuuut.
TUUUUUUUUUT! Tur att du inte kom i kläm, Lotten.
Med öppet fönster;TUUUT.
Här tutas det minsann inte alls varken på det ena eller det andra sättet. Grannen kånkade ju iväg med Fredrik för tre år sedan. Jag har inte hört att grannen tutar, om han gör det så är det en tyst tuting.
Vi är uppe i f d skogen på ett par dar och här tutar det icke. Men jag såg en räv igår!
I valet mellan HF och en räv, väljer jag räven. Tveklöst.
Hyttis, grannen behöver ju inte nödvändigtvis låta bara för att han tutar. Sitter han stillsamt nere i källaren eller framför teven så kan han ju tuta rätt ordentligt innan ni andra märker nåt.
Läste att där det inte tutar där kommer det (nog) inte hända så mycket farliga saker.
Jag bor t ex ganska nära en fabrik. Så därför tutar det väl hos mig. I Mesta händer inte det mesta, tydligen.
Men HF varnar ju också för t ex bränder, lastbilsolyckor med farlig last, allmän mobilisering, osv, så det borde låta överallt.
I dagens program av typen Nordegren och Epstein togs frågan upp. MSB har ett avtal med SKR om HF, och därmed hart kommunerna ett ansvar för att alla kan nås av larmet. Närmast ansvariga är den lokala räddningstjänsten, så det är dit Lotten ska höra av sig för att få till TUUTELITUT i Mesta.
Dessutom håller man på att byta ut de gamla tryckluftsdrivna till modäääärna elektroniska TUUTOR som ska klara av sju dygn utan ström. Så kompressorn kan med lugn och tillförsikt hänvisas till glömskans tassemarker.
Gack alltså åstad, kära Bergmän, till den lokala Räddningstjänsten och kräv en elektronisk TUUTA på taket.
Här har gackts sedan många år! Första gången jag kontaktade Räddningstjänsten svarade de att de gamla tutorna skulle fasas ut, men att vi i vårt område inte var prioriterade …
Men jag kan säga till idag igen!
Åh. De jobbar på vardagar! Vilken tur att det är torsdag idag! Svaret:
*** Ditt mail har mottagits av Räddningstjänsten Eskilstuna och kommer att tas om hand enligt gällande regler. Personal som öppnar och läser inkommen e-post är i tjänst på vardagar.***
Och nu fick jag svar – samma som förr:
”1995 påbörjades avstängningen av flertalet tyfoner efter att Eskilstuna kommun tog över ansvaret ifrån Länsstyrelsen. Nedläggningen resulterade i att vi 1996 hade 14 system kvar vilket är detsamma som finns kvar idag. Detta gjordes samtidigt som Sverige i stort bantade ner sitt civila försvar och med samma motiveringar. De tyfoner som lämnades aktiva var tanken att de ska kunna varna invånare inom speciella riskzoner där icke krigsrelaterade faror kan uppstå. De anläggningar som stängdes av finns fortfarande kvar för att kunna driftsättas om Sveriges beredskapsläge skulle förändras.
I Eskilstuna kommun finns det 14 st aktiva signalsystem (Hesa Fredrik). Dessa är placerade på följande ställen:
2 st i Kvicksund, 2 st i Torshälla, Ekgatan, Hörnedalsgatan, Kungsgatan 75, Västeråsvägen, Västra Storgatan, Fristadstorget, Tegelbruksgatan, Kjulavägen, Stensborgsgatan, Högbovägen.
Givetvis tycker Räddningstjänsten att så många som möjligt ska kunna varnas vid fara och idag görs det förutom tyfoner i vissa områden även genom TV och radio men även via sms till alla mobila enheter som befinner sig inom ev. riskzon oberoende av vart denna ev. riskzon skulle uppstå.
Du kan läsa mer om VMA på webbplatsen: https://www.krisinformation.se/”
Men det kräver ju att man har på spårningsfunktionen på telefonen. Eller?
Intressant med 14 system. För mig betyder det inte 14 st grejer som är lika. För mig betyder det en sorts hesa Fredrik som fungerar si och en sort som fungerar så, en som går på ånga och en som går på el. En som reagerar på den här sortens stimuli och en sort som reagerar på en annan sort, osv.
Är det inte bättre att de har ett enhetligt system? Och att enheterna i detta system hörs överallt.