Hoppa till innehåll

Marsvin är bara marsvin, men möss är monster

Mobilen ringde. Jag såg att det var Tjugosexåringen, som nästan aldrig ringer. (Sms:en står däremot som spön i backen.) Jag svarade, och hörde en fullständigt förtvivlad dotter.

– MAAAAMMAAA! Det har inte hänt nåt allvarligt men det är jättehemskt!!!

Detta tarvar en förklaring. Eftersom hon ringer så sällan, trodde jag under en period alltid att hennes oväntade samtal berodde på att en katastrof hade inträffat. Då började hon inleda samtalen med ”det har inte hänt nåt”, vilket oftast följdes av ”men jag måste snabbt ha svar på om …”.

– Okej, vad har hänt? sa jag kolugnt med fullt fokus på att det ju inte hade hänt nåt allvarligt.
– Vi har en mus, en råtta, en sork eller nåt i huset! Jag satt här och allt var bra och så k… k… kohoooom nåt svahaaaart spring…ande. Därifrån till dit! Jag måhåste stå på soffan! Iiiih!

Stackarn är alltså – utan något i barndomen upplevt trauma – paniskt rädd för möss. Särskilt svansen. Marsvin är bara dumma marsvin, medan möss och råttor pga. svansen är livsfarliga monster.

– VAD SKA JAG GÖÖHÖÖÖÖRA? Den lever! Var kom den ifrån? Vi kan inte bo här! Jag hörde klorna klicka mot golvet när den sprang!

Tjugosexåringen och spanjoren samlade i höstas ihop alla sina pengar, tog lån, köpte ett blått hus och skaffade allehanda försäkringar som vuxna plägar göra. Sedan dess har tvättmaskinen pajat, väggar tapetserats och innertak målats. Men mössen har lyst med sin frånvaro.

– DEN VAR JÄTTESTOR!
– Okej. Hann du alltså se den?
– NEJ! MEN DEN VAR JÄHÄÄÄTTESTOR!

En timme senare hade alla våra musfällor flyttats från Gula huset till Blåa huset och placerats i lämpliga hörn. Och ytterligare en timme senare låg en stendöd mus i Gröna rummet i Blåa huset.

Spanjoren vandrade frustrerad över inkräktaren omkring i huset, när han hörde smällan slå igen. Han frös till is. Som en stenstod stod han orörlig i ”minst fyra minuter” eftersom även han är livrädd för möss. Särskilt när de lever.

Så tog han mod till sig och smög som en indian med höga knäuppdragningar mot hörnet där fällan var. Han blundade. Han öppnade ena ögat lite, lite grann. Och såg i ögonvrån att fällan hade gjort sitt jobb med den äran eftersom musen was no more, had ceased to be, and förstås expired and gone to meet his maker.

Som denna papegoja.

Och där, på golvet i Gröna rummet fick musen ligga eftersom de musrädda inte på några som helst villkor ens under pistolhot hade kunnat förmå sig att agera. ”Hejdå musen” sa de unga tu och gick hem till oss.

Ytterligare fem timmar senare när vi allihop hade firat den djefla mannens födelsedag i Gula huset, och ätit oss runda som paltar, vandrade vi bort till Blåa huset och tog hand om musen.

Tjugosexåringen och spanjoren KBT-tränade och petade på den döda med en pinne, och så levde vi alla lyckliga i alla våra dagar.

Utom musen dårå. Den ligger på ett bra ställe i vår trädgård och kommer som genom ett under att försvinna i det kretslopp som naturen kallar liv & död.

Share
Publicerat iBloggen

32 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Jag vet inte riktigt vad man kan säga här,
    jag hade en gång en tam större skogsmus som hette Musis Busis, och som liksom hänkade på allt jag gjorde. Den bodde i min ficka på utflykterna, den var till och med på båtsemestrarna till Finland, och rymde på lotsstället utanför Mariehamn, Kobba Klintar,
    Kobba Klintar består mest av stora sprängstensblock, så paniken var fullskalig innan Musis Busis återfunnits.
    Men en liten rar kompis var det.
    Nu får Blå Husets invånare se till att täta alla små hål som kan finnas i grunden för det är där de små frusna mössen tar sig in.
    En liten hink med bruk och en gammal planteringsspade av smärre modell räcker bra, och sen är det bara att ta sig runt i alla källarvrår som finns.
    I vår får de krypa runt grunden på utsidan och täta hålen från den sidan.
    I lockpanelens nederkant kan de redan nu pula in små bollar av myggnät i metall.

    Men nån Musis Busis-kompis blir det förstås inte då.

  2. Jag tror att sånt där krypande och pillande och tätande kommer att funka som perfekt terapi, Ninja. Och måste säga att i just det rum som musen var, hade ju JAG precis ryckt loss alla tätande golvlister eftersom de var fula och försvårade tapetseringen. Musen ba:

    – Wohooooooo! Fritt spelrum! Hela världen är min! Parkettgolv! Yes!

  3. Vi har funderat över hur mussäker nya stugan blir. Den gamla var tät, och det var svårt för dem att ta sig upp på verandan också. Den nya, tja, vi får väl se till våren. Än så länge är det ont om lämplig musmat både inomhus och på kalhygget utanför.

    Skogsmöss är fruktansvärt söta så länge de håller sig utomhus. Husmöss är mindre söta. Brunråttor ska vi inte tala om. Och ökenråttor är givetvis helt charmerande (hej ÖR!) men där bortfaller normalt problemet med att skydda specerierna. Åtminstone här i Norden.

  4. Ack, alla mina möss … De kommer in på senhösten när det börjar bli lite kyligt utomhus. Jag fångar dem i en musbur och kör dem låååångt bort i skogen. Sedan dröjer det ett tag, ofta någon månad innan nästa mus eller muspar tar sig in, blir fångade och körda till skogs. Utom förra veckan, när det var en så ovanligt charmig liten mus i buren. Så söt och verkligen tyst som en mus. Annars brukar det vara en hel det stök i buren när musen, eller mössen försöker hitta flyktvägar, men den här lilla sötnosen satt bara där och tittade på mig med vemodiga ögon.

    Jag funderade lite på alternativen. Inte skogen, där skulle den snabbt hungra och frysa ihjäl. Kanske ishockeyplan, för där finns ofta korvbrödsmulor och annat att äta. Nej, för nära bostadshus. Det fick bli i närheten av en öde lada, där det borde finnas möjligheter att boa in sig.

  5. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    När jag en period bodde på landet, hade vi lite möss inne. Jag tyckte inte att det gjorde så mycket så länge de höll sig i köket, men när värmepannan lade av en natt och en mus kröp ner för att värma sig i min säng, då tyckte jag att de hade passerat gränsen med god marginal.

  6. Men Christer tLDPT, det tycker jag var otacksamt! Musen ville såklart vara hjälpsam och värma dig, som tack för husrum.

  7. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    Sen måste jag komma med något helt OT också.
    Friluftstips i coronatider: reflexbana!
    Det är alltså banor ute i skogen som är markerade med ca kvadratcentimeter stora reflexlappar på träden. Man ger sig ut i mörkret med förslagsvis en bra pannlampa och följer de små lapparna som leder en än hit, än dit på små djurstigar, över stock och sten. Man känner sig lite som Hans och Greta som följer kiselstenar i månskenet.
    Jag har provat reflexbanan i Stadsskogen i Uppsala tillsammans med hundarna, och de tyckte att det var ungefär det mest spännande de nånsin hade varit med om.
    På reflexbanor.com finns en sammanställning av reflexbanor över hela landet. Jag hann se att det finns i både Knivsta och Eskilstuna.
    Tag en lampa och gå ut i mörka vinternatten!

  8. Skogsgurra

    Karin, varför undanhålla menigheten Rossbergaincidenten? Jag minns inte alla detaljerna så det är bäst att du själv redogör för den.

    Eftersom det är en distinkt och fristående händelse anser jag att namnet ska skrivas med versal.

  9. Ökenråttan

    Reflexer, you say, CtLDPT. Det finns mössor (à propos möss …) som reflexar av sej själv. Dom ser ut som vanliga stickomössor med reflekterar som reflexer. Vi fick såna mössor i julklapp av yngste sonen.

  10. Ninja i Klockrike

    Det finns reflextråd man kan sticka in i sin vanliga vantstickning så lyser det om händerna också. Dessutom praktiskt om man råkar tappa bort vanten, bara att beväpna sig med ficklampa och lysa längs vägen man gått.

  11. Orangeluvan

    Och så har vi storyn om mamma som slog ihjäl en näbbmus med en träsko anno 1978.

  12. Ninja i Klockrike

    Näbbmöss ska man inte slå ihjäl, de smakar illa. Men det kanske mamman lärde sig, då 1978.

  13. Ja, Orangeluvan! Eller vår farfar – han som helt enkelt låg ihjäl en mus medan han själv var jättesjuk i spanska sjukan 1918.

  14. Magganini

    Så där ömsint och hjärtegod som vissa av er är icke jag.
    ”Köra ut dem i skogen”, nä nä, det skulle jag inte öda tid på, och där finns nog tillräckligt.
    Och ”ha dem i köket”, nej vet nån vad! Ska de springa runt där och baja där vi tillreder mat och äter? Och knapra av knäckebrödet? Och baja där också förresten. Jag vill inte ha dem på vinden heller, där de gnager sönder och lortar ner alla nödvändigheter man sparar där. Även i fickan är de oönskvärda.
    Nej ”Döda, döda, döda!” är min melodi. Sen ut med dem i syrenhäcken så får skatan dem, eller nån nattlig kringsmygare. De ska väl också äta.

  15. Magganini, du gör rätt och jag gör fel, för egentligen är det ett jaktbrott att inte döda mössen som man fångar. Fick jag veta nyligen. Så nu har jag att välja mellan att fortsätta på min brottsliga bana, eller att låta mössen ta över huset; döda dem förmår jag helt enkelt inte.

  16. Dina

    Katter hjälper inte! Har jag märkt.
    Små skogsmöss är leksaker, tills de inte rör på sig mer, och större bryr de sig inte om. Så när vi hade några större som sprang omkring i a/c-rören blev det till att hämta gubbe med gift i lådor. Vet inte om någon fastnade där men de tassande ljuden upphörde.

  17. Skogsgurra

    Små gosemöss i ventilationstrummorna går väl an.
    Men varanödlor som krafsar omkring och skäller ödsligt blir jobbigt i längden. Deras dygnsrytm stämde inte alls med vår.

  18. En tant

    Åh, möss i köket under avloppet har vi haft. Vilka korkskallar, man kunde vakna av att fällan gick, nästa natt ett nytt lik att kasta, som om hela familjen stod i husgrunden och skanderade: ”you can do it” till nästa syskon som fick bita i gräset . Fick ta hit experter från det stora skadeutrotningsföretaget. De bekräftade att möss är extremt dumma djur som inte har något konsekvenstänk. Medan råttor, däremot, är det slugaste som finns. Obehagligt smarta. De kan även ta sig igenom ett hål på 20 mm (någon grej med ryggraden de fäller ihop) och kan hoppa en meter utan ansats. Ruggigt.
    Gillar Magganinis inställning. Vi har räv på tomten så det vore ferm expedition om skadedjuren återkommer

  19. De unga tu har kallat in Det stora skadedjursbekämpningsföretaget, som hör av sig på måndag. Spännande!

  20. Ninja i Klockrike

    Det behöver inte vara en regelrätt musinvasion, utan helt enkelt att musisarna är kalla om futterna. Det har blivit gott om rådisar och så under de senaste milda vintrarna, och då räcker inte alla balla hål till för alla kalla gnagare. Yngdomarna måste helt enkelt ta det som bjuds och då flyttar de in hos oss. Skulle gärna ha velat ha en mus som sökte värme i sängen, bara för att känna på känslan. Lixom.

  21. Ökenråttan

    När vi bodde i Tropiken var det öppna dörrar ut mot trädgården hela dan och olika små varelser kom in och hälsade på. Oftast gick/flög dom ut igen, men en kväll, när Lille Maken och jag satt i vår säng och pluggade vår spanskaläxa, fick jag en bestämd känsla att det var nån som tittade på mej. Det var det; en liten virrig mus som hade glömt att gå ut innan dörren stängdes för natten. Lille M körde ut den med hjälp av äldste sonen som väcktes och öppnade en dörr mot trädgården samt en sopborste; musen sopades ut i trädgårn.

  22. Skogsgurra

    Men vissa rådisar fick tydligen vara kvar?

  23. Bara de med luden svans SG. Men de gör väl som mannen med lejonsvans i ”Morfar Prosten” som stoppade den i fickan: ”Man ser tofsen!”

  24. Ninja i Klockrike

    Man hör Margareta Krooks röst inne i huvet när man läser repliken.
    suverän uppläsning av en suverän bok.

  25. Skogsgurra

    Och nu till något helt annat:

  26. Magganini

    Jomen, SG, det kanske hör till ämnet. Det ser ut som om de har fått för mycket marsvin.
    Nävisstnä, det är bara februari än.

  27. HALLÅÅÅÅ!
    Igår gick min dator i tusen bitar (eller nä, kanske inte riktigt), så nu måste jag krångla och ha mig för att kunna kommunicera med omvärlden.

    (När datorn pajade förr i tiden inleddes en period med panik och katastroftankar eftersom vi trots ideliga backuppningar ändå alltid förlorade massa Nobelprisvärdigt material. Nu är det egentligen bara lösenorden som vägrar funka. Men huuuuuuu vad en ny dator kostar kosing.)

    Imorrn ska här ätas semlor!

  28. Ökenråttan

    Vi hängde fridfullt framför teven och plötsligt hörde vi att det fyrverkeriades på stan. Vi hängde ut i fönstren men såg inget. ”Det är nog för att pigga upp drottningen som har trillat och gjort illa ena handen”, sa vi förtröstansfullt och drog oss tillbaka till ”Black Adder”.

    Senare. Nej, det var nån som avfyrade nödraketer vid Stadshuset Varför det, undrar vi.

  29. Ninja i Klockrike

    ’ l have a cunning plan, mylord’.

  30. Brid

    Semmeldeg på jäsning. Låt jäsa 10 minuter i bunken, stod det i Sju sorters kakor. Nej vet du vad, sa jag, satte klockan på en halvtimme och gick och duschade i mellantiden.

  31. En tant

    Ökenråttan:aha, det var alltså det som lät? Bor så jag hör Värtahamnen och där är jämt ett jädra liv så trodde de tappat last. Typ. Nödraketer har sista förbrukningsdag, tror jag.
    SG: gick förbi Östermalmshallen idag men för mycket folk för att gå in och leta efter blodpudding. Hittade dock detta ställe:
    https://theredcellar.com/category/blood-as-food-recipes/
    Blodpaj, anyone?
    Lotten: skaffa ipad vettja, gör allt skrivande på den med löst tangentbord. Smidigt och billigare än en mac (pc är inte heller gratis, förstås)

  32. Skogsgurra

    Tack snälla Tant för engagemanget. Läget börjar bli kritiskt.
    Lithells rödbruna röra kan jag inte rekommendera. Den får ett lackskinnsliknande ytskikt. Kanske ska försöka grilla den? Men tror inte på det heller.
    Gasol? Behövs mera forskning…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.