Som barn till dels en kemist, dels en frankofil, kände jag alltid en extra press att prestera väl på proven i just dessa ämnen – vilket inte hjälpte det minsta lilla. Jag var på det hela taget rätt kass i både kemi och franska.
En dag i sjuan hade vi kemiprov. Vår lärare – Ivar Malmstad – var en rar man som var hur gammal som helst, säkert uppåt 45 år. I mitt vansinnigt fula, hudfärgade pennskrin hade jag lappar som vi i klassen hade skickat kors och tvärs till varandra med knäppa kommentarer som ”majjen har en snorkråka” eller ”hänger du med till Konsum på lunchen”. Men där låg även en liten lapp med en kemisk formel på. Jag har såhär efteråt intalat mig att jag inte alls skulle fuska, utan att lappen liksom skulle ligga där och hjälpa mig via magi.
Jag öppnade pennskrinet för att ta ut en penna och börja skriva, men FLÄÄÄRRRPPP!!!! hoppade alla små lappar ut. Det såg ut som en lavaström, det var som om lapparna förökade sig och rann ut på bänken för att singla ner på golvet. Frenetiskt försökte jag sopa ihop dem, plocka upp dem och knöla ner dem igen. Plötsligt såg jag i ögonvrån Ivars ena sko. Med den petade han på lappen med den kemiska formeln. Lugnt sa han bara:
– Ta upp dem. Släng allt i papperskorgen.
Sedan minns jag inte mer. Jag vet inte ens om Ivar ringde hem till mina föräldrar eller om det gick bra på provet. Men jag har sedan dess inte varit i närheten av att fuska.
Nu har jag pratat med några kompisar som är lärare, och som kämpar med coronarelaterad distansundervisning. De har stora problem med oerhört driftiga elever som lägger ner så mycket tid och besvär på att få fuskandet att funka, att de förmodligen hade tjänat på att faktiskt plugga istället …
Under de digitala läxförhören har lärarna varit med om att eleverna bland annat
- har trådlösa hörlurar gömda bakom hårgardiner och i dem lyssnar de på Wikipediaartiklar
- har äldre syskon som skriver provet åt dem utanför bild
- lägger en Ipad i knät, där allt lätt kan googlas fram
- låtsas att mikrofonen är på, men att de stänger av ”ingående ljud” så att de kan diskutera med någon annan i rummet
- betalar klasskompisar som loggar in i de digitala dokumenten och skriver hela uppsatser
- samlas i ett annat digitalt forum (t.ex. Discord) och hjälper varandra
- har en hel anslagstavla bakom skärmen, full med fusklappar.
Lärarna har förstås kontrat med t.ex.
- regler om hur man ska sitta upprätt och före provet via mobilens Facetime visa hur rummet ser ut
- essäuppgifter som kräver långa svar
- att eleven under hela provet filmar sig själv både via datorn framifrån och snett bakifrån med mobilen.
Och eleverna kontrar genom att säga att deras integritet kränks.
Heja alla lärare som orkar fortsätta! Jag har blott en månad kvar som vikarierande adjunkt på Mälardalens Högskola (men jag skulle gärna fortsätta jobba där). Jag har hört rysliga fuskhistorier av kollegerna – men inte upptäckt något själv. Peppar, peppar.

Pssst. Har ni fuskat någon gång? Använd pseudonym om ni vill, men jag lovar att jag har makten att bestämma att era brott är preskriberade. Det blev ju folk av er också!
Uppdatering
Idag hade Artonåringen biologiprov hemma i köket. Hans mobil Zoomar honom snett bakifrån, och det läraren ser under provet är 30 elever ur just denna vinkel.

En gång i världen ristade jag in Ohms lag i skalmen på mina brillor inför ett prov. Det behövdes inte.
Jag fuskade på ett prov i engelska på högstadiet. Jag och en kompis skrev på ett sudd som vi skickade mellan varandra. Jag blev upptäckt och provet skickades hem orättat med krav på underskrift från förälder. Vår hippiemamma skrattade och skrev på.
Jag fuskade mig igenom hela högstadiet! Jag ville bara spela fiol, cello och piano och tyckte att de vanliga skolämnena var totalt onödiga, samtidigt som jag ville komma in på musiklinjen på gymnasiet och därför behövde hyfsade betyg. Lösningen blev min kompis som var klassens geni och som märkligt nog inte verkade ha något emot att jag satt och tjuvkikade på det hon skrev när jag själv inte lyckades klura ut svaret.
På gymnasiet (ja, jag kom in!) så hade jag inte lika ”hjälpsamma” kompisar och tog därför studenten med 2,9 i betyg, eftersom jag fortfarande hellre ägnade mig åt musiken. Efter det var jag tvungen att gå på folkhögskola för att höja betygen och då lyckades jag att få högsta betyg i alla ämnen alldeles av mig själv, och kom därmed in på journalisthögskolan.
Där klarade jag mig på egen hand ända tills vi skulle skriva något avancerat baserat på sociologen och filosofen Jürgen Habermas tjocka bok. Jag läste ord för ord, slog upp de jag inte kunde och försökte sätta ihop dem till begripliga meningar utan att lyckas. Till slut kände jag mig fruktansvärt dum i huvudet och när jag i flera dagar hade gråtit så att sidorna var alldeles skrynkliga, fick maken rycka in och hjälpa till så att jag blev godkänd. Han resonerade klokare än jag – man behöver inte förstå det man läser så länge man kan skriva något som läraren uppfattar som smart.
Även idag tar jag gärna hjälp av andra, men för det mesta sker det då för att hjärnan behöver lite extra input från en annan hjärna och inte på grund av ungdomens lättja och ointresse. Och alltid helt öppet och utan minsta lilla smussel!
Kan inte komma ihåg huruvida jag själv försökt fuska någon gång. Tror däremot jag låtit någon få tjuvkika på mina svar. Men jag är inte säker. Har säkert förträngt allt!
En gymnasielärare (kemi, fysik, matte – tror jag) sade att det alltid går att fuska om man verkligen vill, t ex genom att tatuera svaren på insidan av ögonlocken… Undrar hur hon täkte? Skulle man transplantera ny ögonlock inför varje prov?
Det har varit mycket snack om fusklättheten här också och man har kommit på samma lösningar som nämnts. Själv tycker jag att det de gör på Öppna Universitetet där dottern pluggar är smart*: de får ha allt studiematerial bredvid sig och frågorna är konstruerade så att de får måste tänka och skriva och kan bara använda materialet som uppslagsverk. (Säkert fler ställen som gör så.)
*Smart, för då blir det inget utatntilllärande och rabblande utan man måste förstå och kunna förklara kunskapen. Tror jag.
Jag charmade mig till godkänt på en elläralabb en gång. Sen fullföljde jag i alla fall inte kursen, så det torde inte ha drabbat någon.
Ett glädjande minne från skolan är annars när en gosse kikade över axeln på mig och skrev av ett svar. Jag sa ”Haha, lurad!” eftersom det var en av de få gossar som gick att skämta med, och eftersom jag själv var osäker på svaret. Det visade sig sedan att jag verkligen hade blandat ihop OPEC och OECD, så han blev lurad.
När jag gick i sjuan fick någon tag på facit till skrivning i kristendom. Hela klassen (utom en enda irriterande vetbästflicka) skrev exakt samma svar på alla frågor. Vi fick en femma allihop (utom vetbästflickan, då) och majjen lade skrivningarna på våra bänkar med ett maliciöst leende och glimt i ögat. Gjorde vi aldrig om.
Och Habermas, honom har jag haft som föreläsare och även plöjt offentlighetsprincipen, som i vissa stycken enbart innebär att folk är annorlunda ute bland folk än de är hemmavid. Elegant men hyggligt snårigt beskrivet. Roligare som föreläsare.
Jag kan inte komma på något fusk som jag gjorde i skolan, men det beror nog mer på mitt minna än på att jag inte fuskade någon gång. Som vuxen har jag fuskat lite då och då. Jag har jobbat en helg åt en arbetsgivare som betalade mej med en vitvara, Arbetsgivaren slapp en massa administration och jag slapp betala skatt. Någon gång har jag medvetet åkt tåg till jobbet trots att månadskortets sista datum var dagen innan. Jag har säkert gjort fler småfusk av liknande typ genom åren men dessa är dom som jag kommer på just nu.
Jag har ett gnagande minnesfragment av att ha gjort en fusklapp någon gång, troligen på gymnasiet, som jag sedan inte behövde då skrivandet av fusklappen fungerade som repetition och tillräckligt med fakta fastnade för att att klara provet.
Nä, fuskat har jag inte gjort. Däremot har jag tappat ögonbrynen.
gillar tanken på prov som är utformade så man måste begripa det man läst istället för utantillrabbel! min far, som var lektor i fysik på universitetet, hade ibland skrivningar som gick ut på att förklara en sida från en rysk fysikbok – formlerna var ju likadana. vissa av eleverna gillade upplägget, medan andra tyckte han var elak. själv har jag mest tänkt vilken tur han hade som inte råkade ha en student som kunde ryska… 😉
Påminner om när dåvarande svärdottern fick i uppgift på sin utbildning (tror det var på Teknis; hon har gått flera utbildningar) att förklara en sak på ett sätt som mormor kunde förstå. Så hon skrev förklaringen på ryska, eftersom hennes mormor inte talade eller läste något annat språk.
Läraren insåg sin dumhet, anlitade en ryss i bekantskapskretsen och gav godkänt betyg.
Vet inte om någon av studenterna hade en mormor som var kärnfysiker eller så; det hade kunnat ge andra intressanta varianter av lösningen.
Ami, Dina och PK har ju åstadkommit fina små essäer – trots en del motigheter. Själv har jag aldrig förstått detta med skolan. Eller att den skulle vara viktig. Jag tyckte bara att den var rolig och intressant. Med en del bisarra inslag som jag bestämde mig att ha överseende med.
Fusk? Jag fattade inte ens att det gällde att skrapa ihop så pass bra betyg så det inte blev två år i varje klass. Men eftersom jag debuterade som proppknäckare (man kortsluter en vanlig stickpropp och stoppar in i ett vägguttag) och fick en ganska upprörd föreläsning om vad det kan ställa till med så var den delen av den så kallade Nattlurkan, som egentligen hette Naturläran, klar. Ohms lag var så självklar (ökar du trycket så ökar strömmen och ökar du motståndet så minskar strömmen) att jag inte ens fattade att det fanns en lag om detta självklara samband. Att jag fick en bit zinkplåt i julklapp av Faderen och förmodades bygga egna batterier i stället för att han skulle behöva betala för dyra köpebatterier kan förklara min avspända inställning till den tekniskt-fysikaliska delen av skolarbetet.
Språken ramlade in av sig själv. På något sätt. Troligen hade sommarjobb på båtar i nordsjöfart en viss inverkan. Utom svenska. Där var det kommatering och hur man skriver ”s” och ”r” i den tidens skrivstil (som barn och barnbarn kallar ”gurrakrull”) som var det stora problemet. Och det är det fortfarande.
Matten? Den kom också av sig själv, på något sätt. Och när jag en gång frågade vår Folkskollärare, lite Chronschough över honom, om beteckningarna m, m2 och m3 för längd, yta och volym kanske hade med antalet längder, som man använde för att bestämma respektive storhet, fick jag svaret att det var nånting som hade bestämts av någon myndighet. Då insåg jag att det kanske var bäst att jobba på egen hand i stället för att lyssna på honom. Men jag hängde med på lektionerna och de på den tiden förekommande standardproven var aldrig något problem.
Kort sagt, jag fattade aldrig att skrivningsresultaten var viktiga. Och då fanns det ingen anledning att ”fuska”. Självförtroendet var det inget fel på. En oorganiserad fatalism och insikten att ”det blir som det blir” har lett mig på vingliga vägar genom livet.
En god sak var att Hyttis började få inflytande. När hon försökte reda ut var jag egentligen hörde hemma upptäckte hon att jag var statslös. Jag hade avslutat en längre praktikperiod i Frankrike och sedan bytt arbetsgivare. Med Tyskland som stationeringsland i ett halvår. Jag tror att det kan vara orsaken till att den stackars taxeringsintendenten i Valskog slarvade bort mig. Det kanske är ett jättefusk att slarva bort sig själv?
Nu är vi där IGEN: era svar är så intressanta att de borde ges ut i tryckt form och läsas av … ptja, varför inte skolungdomar? (Måste bara komma på ett sätt att göra folk intresserade av ”tryckt form” igen.)
HUUUR tappade du ögonbrynen, Ökenråttan? Ligger de nånstans så att du kan plocka upp dem igen?
Det är väl med ögonbrynen som med öronen: Mycket ska man höra innan öronen ramlar av.
Nu undrar jag om ÖR kanske har sett för mycket? Och, i så fall, VAD?
Tuuut!
Tuuuuut!
Oh no, här var det som vanligt inga tut, bara tyst som i en liten säck. Visst borde jag känna mig både kränkt och hånad?
Åkte för att tanka och handla salt samt hämta upp ett par nya läsglasögon och helt plötsligt insåg jag att jag ljugit! För jag har visst fuskat en gång! Fast inte i skolan.
För att göra en jättelång historia mycket kort så var jag något gymnasieår Sveriges judars representant i en bibeltävling i Israel för ungdomar. Själva finaldagen sändes i TV (svartvit) och alla fick jättelätta frågor för att inte göra bort sig. Men jag kunde bara halva svaret så killen bredvid mig (kommer inte ihåg vilket land han representerade) viskade andra halvan åt mig. Jag kom inte sist!
Men Dina, det var väl HAN som fuskade! Han viskade åt en tävlande. Fuskandet goes both way. Eller?
… goes both wayS.
Lotten du ärju fd skånrbo.
Symbotyst?
Skåne glömde larmtesta
VMA-tutan “Hesa Fredrik” ska testas en gång i kvartalet. Men i dag var det knäpptyst i Sydvästskåne.
Det var räddningstjänsten som missade att testa signalen, enligt P4 Malmöhus.
– Det lutar åt att vi har missat det, säger Mats Nilsson, inre befäl på räddningstjänsten syd till Sveriges Radio.
I Malmö, Lund, Kävlinge, Eslöv och Burlöv var tystnaden öronbedövande.
Enligt uppgifter till Sydsvenskan ska det även ha varit tyst i nordvästskånska kommuner.
“Har hesa Fredrik tappat rösten kanske du undrar? Nej, av misstag gjordes testet VMA inte i Räddningstjänsten Syds medlemskommuner i dag. Det påverkar dock inte förmågan att varna allmänheten vid en faktiskt olyckshändelse”, skrev Lunds kommun på Twitter.
Bor du i Skåne och missade signalen i dag? Här kan du lyssna hur det brukar låta.
Skåne
Jag måste väl krypa fram ur mitt gömsle och erkänna att det var jag som snodde tutkompressorn för Lotten. Jag tyckte att jag behövde den. Och när jag kom hem bad jag grannen hjälpa mig att lasta ur den. Det behövdes fem man att få in den i bilen. Han tog den i famnen och lyfte ur den.
Sedan sa han: ”Den här vill jag ha!” och så bar han hem den till sig.
Så nu har varken Lotten eller jag den där kompressorn. Men jag vet var den bor…
BTW: ÖR – Berätta vad det var du såg när ögonbrynen ramlade av.
Efter att 18-åringens skola gått över till distans i våras – och de haft sitt första prov – mejlade läraren ut till klassen: Om ni ska fuska, kan ni ju låta bli att fotografera av provet liggande i en öppen lärobok.
Det kanske kan räknas som fusk när jag såg till att få femma i religionskunskap i åttan. Jag vet inte riktigt. Problemet var att jag egentligen skulle ha haft femma: jag hade alla rätt på alla prov i alla läsämnena på högstadiet. Men i religionskunskap hade vi ny vikarie varje termin, och det fanns en viktig regel att ingen elev kunde få femma eller etta första terminen för en ny lärare, eller för den delen få betyget från förra terminen ändrat annat än från trea till tvåa/fyra eller omvänt.
Så kom det av någon anledning en bit om grekisk-romersk mytologi i religionsämnet. Pappa är latinlärare. Jag hade grekisk.-romersk mytologi som godnattsagor hela min uppväxt och läste på själv i hans böcker så snart jag kunde. Alltså kunde jag mycket mer än vad som stod i skolboken, och mycket mer än den terminens vikarie kunde. Jag svarade utförligt på alla frågor på provet och la till lite extra information som inte efterfrågades, vikarien ramlade baklänges och gav mig den där femman, och sen vågade de påföljande vikarierna inte sänka den.
Snyggt, Brid! Fusk? Nej.
Själv är jag varmt förvissad om att mitt betyg i tyska mådde bra av att tyskaläraren och min faster var studiekamrater i Uppsala.
Nu kom jag på att jag försökte smörja tyskläraren i gymnasiet att ge mig en femma! Jag skrev en rimmad födelsedagsdikt till henne och tänkte att hon skulle få rena rama dåndimpen av min språkkänsla.
Inte då. Förmodligen bevisade jag bara hur dålig jag var på den tyska grammatiken, hur fint jag än må ha rimmat.
Och nu till något heeelt annat (mitt skaldeförsök).
April, ljumma vindar, härlig sol. Jag skulle in på det lokala sjukhuset och få ett recept förnyat. Tror att det kan ordnas via nätet numera?
Jag var på vårhumör och tyckte att de gråa, tysta människorna i väntrummet behövde muntras upp. Första raden i Skaldestycket var redan klar:
Nu är det vår!
Men sedan kom jag på att det ju måste in ett rim också. Gällde att få till ytterligare en rad där rimmet skulle utgöra ett crescendo. Så det fick bli:
Och solen den slår!
Ingen verkade uppskatta mitt försök. Tystnaden hade varit plågsam tidigare. Och nu blev den pinsam.
Jag ångrar ännu mitt tilltag. Som vers var det ju inte mycket att komma med. Även om det var just så jag kände. Då.
Den enda anledningen till detta inlägg är att jag ännu inte fått klarhet i vad som hände med ÖR:s ögonbryn. Vi är många som undrar…
Tänk om kreativitet hos Lottens insamlade fuskare kunde användas till något mer uppbyggligt. Då kanske några av världens gåtor kunde få en lösning. Jag anar en stor potential.
För övrigt undrar jag om det är möjligt eller ens rimligt att få bort fusket utan en djuplodande diskussion om etik och moral. Och kanske inte ens det hjälper, för diskussionen kan ju landa i att egen vinning är det moraliskt högsta, oavsett metod. Och då kommer frågan om vad kunskap är värt som ett mejl i inboxen. För den som värderar högt betyg högre än både kunskap och ärlighet (om ärlighet är att avstå från att fuska) finns det ingen anledning att inte fuska.
Eget fuskande? Den som är utan skuld får kasta första stenen.
Välkommen tillbaka, M, en av våra sällankommenterare!
Ja, och nej. Fusket kommer att fortgå – men inte i alla läger. Vilka läger är jag inte männscha att begripa, för de här kommentarerna ovan pekar inte åt något som helst håll.
För övrigt har jag just blivit påmind om min pappas trasiga squashboll, som vi på högstadiet använde som lapp-projektil. Den lilla sprickan i bollen var så liten att läraren, om denna hade ögonen på vårt bollkastande, faktiskt bara såg just det: en svart boll. Inte en svart boll full med lappar.
Har jordaxeln ändrat sej? Eller byter polerna plats igen? Vi undrar, med anledning av hur toapapperet på vår lilla toalett i hallen beter sej. Där sitter en pappershållare, Nyströms Lyx, jättevanlig och inte det minsta lyxig. Allt eftersom vi drar papper, (Vi ursäktar oss för denna låga nivå på problem, men vi är verkligen mycket förbryllade och lite oroade.) förflyttar sej papperet mer och mer åt höger och mer och mer utanför själva Nyströms lyx. Det är inte pappersullen som rör sej utan bara själva papperet. Vad händer?
Nyströms Lyx! Från Trollhättan.
Det är TPH-amatörernas absoluta favorit. God funktion, smart konstruktion. Ett synnerligen gott val. Det kan jag som fackman intyga.
Konstruktionen av Nyströms Lyx original är sådan att papperet inte kan bete sig på beskrivet sätt. Har ni blivit lurade av en TPH-skojare? Folk drar sig inte för de nedrigaste brott mot oss vuxna personer numera. Bild av fenomenet skulle väsentligt underlätta analys.
Ögonbrynen? Vi väntar fortfarande på klarhet i den frågan.
Hållaren har suttit där sen 1974 när vi flyttade in. Inte förrän på senare tid har detta mystiska fenomen uppträtt. Har det nåt med ögonbrynen att göra, vill man undra? Det är delvis därför vi blir särskilt oroliga.
Kan vara fjädern som är utmattad. Det är inte vanligt men heller inte omöjligt. Det kan hända om man apterar en rulle med stor diameter – eller fäller upp den rörliga delen helt mot väggen.
På frågan ”Varför har det aldrig hänt förr?” finns det ett par möjliga svar. Det ena är utmattning på grund av flitig användning, vilket jag egentligen inte vill påstå, men ändå inte kan utesluta. Se materialutmattning respektive wöhlerkurva.
Det andra är att mediet är undermåligt. Under toapapperskrisen smög sig rullar med viss konicitet upp på butikshyllorna. Och det säger sig självt att inte ens Nyströms Lyx levererar om mediet inte uppfyller kraven.
Jag tror att den senare hypotesen är den rätta.
I Tyskland var situationen katastrofal. Bild från i höstas:
TPH-fuskare, hu då!
Själv har jag väl aldrig fuskat, något sådant kan jag inte komma ihåg. Det enda jag minns är den traumatiska händelsen i simskolan 1963, när jag duttade stortån i botten under 25-metersprovet.
Nånting helt annt: Så vitt jag förstår har alla, möjligen med något undantag, fått sina coronakalendertishor. Då undrar jag om det finns något restlager, och om det i så fall skulle kunna gå för sig för någon mindre tursam person att få köpa en?
Eller det kanske bara var TP-fuskare förresten, men det är illa nog.
Ökenråttan, har ni bytt toapapper? Det låter som om rullen inte är ordentligt rullad, eller vad det kan kallas för.
Jag har funderat länge, men inte förrän NU kom jag på ett fusk. Slags fusk. Tror jag. I min ungdom var jag med i den lokala skytteföreningen. Man sköt med mausergevär på måltavlor som var placerade så långt bort att det behövdes markörer därborta i markörgraven, som signalerade med en slags rund spade hur träffarna tog, eller inte tog.
Och det hände sig på den tiden att en trevlig ung man som hette Åke var med i samma skytteförening. Jag skickades iväg som markör när han och några andra skulle skjuta och noterade att jag hamnade på hans position. Vilket ledde till att jag frestades att markera hans skott lite åt det snälla hållet. (Eller rätt mycket …) Döm om min förvåning när det visar sig att skyttarnas plats ändrats så att jag inte alls hade snällmarkerat åt Åke, utan åt en helt annan skytt. Gissa vem!
Haha! Det var SÄKERLIGEN en positivmarkerng åt allas vår Åke Skyttevall, en av Sveriges främsta basketspelare!
Nä. Naturligtvis har Karin hjälpt
(tadadum!)
Sveriges främste skytt någonsin
(trumvirvel)
Ragnar Skanåker!
(Om jag har fel, måste jag förstås äta upp en Beppemössa.)
Ni får inget nytt inlägg förrän jag imorrn kl 09:45 har dokumenterat hur 18-åringen här hemma i köket har naturkunskapsprov med mobilkameran filmande i ett stativ bakom för att bevisa att han inte fuskar. Plötsligt blir ju det som jag bara har hört talas om verklighet.
För övrigt ger jag Ami här ovan extra VG+ med flying honors och ett stort A eftersom hon är den meste fuskaren av oss alla – på ett ytterst sympatiskt sätt.
Jag gissar att Karin snällmarkerade sin bror!
Magganini! Jag har ett fåtal julkalendertröjor kvar! Antar att du inte vill ha en näsduksstor tischa i stl XS? (Mejla mig!)
XXCL vore min ”Size”,men antar denna storlek aldrig betälldesfrån tryckaren
”
@AuL
Så kan det ha varit. Det var svårt att se nere på trehundrametersvallen och dessutom var blinderingen i vägen.
Får tacka. Då är jag en betydligt mera framstående fuskare än jag visste.
Jajamen, AuL har rätt och Lotten får käka Beppemössa!
SG, den ofrivillige fuskaren …
Helt rätt Lotten, jag vill inte ha nån näsduk. Jag använder sedan många år papper till näsan. Jag mejlar.
Sen funderar jag på uppdateringen om de hemmaskrivningsskrivande skol”barn”en. Måste alla skaffa ett stativ till telefonen alltså? Annars måste man kunna sitta där man har möjlighet att gillra upp den stadigt i rätt riktning i nån hylla eller nåt bakom ryggen … Det verkar inte helt enkelt. Besvärliga tider på många sätt.
Helt rätt, Magganini – idag behöver man inte ha blott blyertspenna och sudd för att klara skolan. Artonåringen här hemma kan ju välja mellan sju olika kamerastativ och sätta sig på en av 270 tillgängliga kvadratmeter. Så är det sannerligen inte för alla tonåringar som måste ha skola hemifrån.
Om corona hade härjat för drygt tio år sedan när vi hade fem hemmavarande barn, hade vi fått fixa och trixa bra mycket mer … Isolera ett rum med äggkartonger kanske?
Ja, eller bortemot sju rum, va?