Hoppa till innehåll

Intensiv närkontakt med främmande människa – i dessa tider

Fotvård är inte riktigt min grej. (Nej, det kommer inte några läbbiga bilder.)

Väckarklockan ringer. Jag går upp, tar på mig strumpor, sedan skor, knallar runt, går på promenad, blir kanske blöt om fötterna och byter strumpor och vips, är det kväll och då tar jag av mig strumporna … och så är det inte mer med det.

Jag vet att jag fortfarande har fem tår på vardera fot och att nästan alla tår har en nagel, beroende på om blånaglarna har trillat av eller ej. Hur jag än bär mig åt, lyckas jag – även i coronatider – att bli trampad på.

Komplett oläbbig bild på tårna under en basketturnering i Spanien 2016.

Väldigt sällan viker jag mig dubbel och kollar hur tårna mår. Jag klipper förstås naglarna, men si det är ett himla sjå eftersom jag måste ha läsglasögon för att kunna se, och brillorna i denna nagelklipparställning ju faller av hela tiden.

Alla som anlitar fotvårdsspecialister säger att jag borde anlita en sådan ”för det är så skönt”. Alla som yogar säger att jag borde yoga ”för det är så uppiggande”. Alla som mediterar säger att jag borde meditera ”för det är så avslappnande”. ”Mhmmm”, svarar jag.

Med detta sagt, har ni nog förstått att jag har varit hos en fotvårdare. Yogan och meditationen kommer väl också vad det lider. Men åååååh, vad jag inte ville fotvårdas. Det var lite som när andra klagar över stundande tandläkarbesök.

– Jag är så nervös!
– Lugn. Det kommer att vara jättetrevligt.
– Jag vill inte! Jag ångrar mig! Jag lämnar återbud!
– Nej. Tänk på din hälsa.

Okej. Suck. Usch.

Väl inne i lokalen placerades jag i en tandläkarstol. Då tog fotvårdaren av mig strumporna.

– Hihihiihihiii, det där kan jag göra!
– Tssst. Det är mitt jobb.
– Iiiiiih, jag hoppas att du inte dör, mina fötter är alldeles misshandlade av bask…
– Äsch, dina fötter är jättefina. Du får 9,5 av 10.
– Oj. Men … så säger du säkert till alla.
– Nähedu.

Precis som hos tandläkaren!

Sedan fick jag förstås höra om stackars fötter som med sina ägare led av

  • hälsprickor
  • jättesvampar
  • fnas
  • vårtor
  • trång
  • inflammationer
  • klämskador.
Tåsvampinjoner.

Elitidrottsmän kommer tydligen till fotvårdarna i horder i maj när det vankas barfotagång. De pedikyreras, masseras och ansas samt får ljusrosa nagellack tills de kan visa upp sig bland människor.

– Men ändå. Jag ber om ursäkt. Du sitter ju just nu närmare mina fötter än jag har varit sedan tvåårsåldern.
– Jajajajaaaa, det är mitt yrke. Den enda tån som du ska hålla koll på – och som ger dig 0,5 poängs avdrag – är den här. Det är ett hål mitt i nageln, som en krater.
– HAR JAG ETT HÅL I EN NAGEL? Jag har inte ens haft hål i tänderna!
– Ja. Kolla.
– Eh. Ser inte så bra på just det här hållet och jag kommer inte så nära numera.
– Ta en bild då.

Jag tog en bild, och se på fan (fast ni slipper faktiskt se). Nageln hade ett hål. (I hålet fanns det ingenting, vilket gjorde mig lättad.) Jag zoomade in och såg hålet i all sin glans.

– VAD SKA JAG GÖRA MED HÅÅÅÅLET? ynkade jag.
– Ingenting, faktiskt. Men jag tror att du behöver köpa större skor.

Jahapp. Så gärna så.

Behandlingen avslutades med att fotvårdaren tog på mig strumporna igen, där jag satt och funderade på nagelhål och stora skor.

Share
Publicerat iBloggen

36 kommentarer

  1. I min ungdom gjorde jag mig löjlig över det här med pensionärer och fotvård. Nu är jag pensionär och behöver fotvård eftersom jag inte längre når vare sig tånaglar eller hälsprickor.

    Sånt är livet.

  2. Håkan (hakke)

    Jag provade fotvård på en tråkig jobbkonferens för 12-13 år sedan, på en Finlandsbåt, och det var attans obehagligt. Hon skulle prompt fila undersidan på varje nagel (bara den lilla biten nagel som utgör framkanten, men ändå). Ytterst oskönt!
    Numera går jag till en ortoped istället och får en handfull diagnoser för hela fötterna, varav hammartå på andra tån är den enda som verkligen sabbar naglarna. Hallux, artros, främre fotvalvstillplattning och kroniskt inflammerat hälsenefäste kräver lyckligtvis andra åtgärder än just fotvård.

  3. Den här fotvården har jag avnjutit i Rhodos stad några gånger. Rekommenderas.

  4. Skogsgurra

    Den urgamla fotvårdsmetoden Fotogen, har jag aldrig provat.
    Är den bra?

  5. M

    Första gången jag bokade fotvård gjorde jag det enbart för att unna mig något lyxigt (tänk spa, typ). Hade inga problem och förväntade mig att bli njutbart omhändertagen. Så blev det inte. Fotvårdaren fullständigt dumförklarade mig. Varför var jag där, jag som inte hade några problem?! Öh, jag sa som det var (unnandets lyx) och fortsatte mötas av absolut noll förståelse eller trevlighet. Nåväl, personen som tjänade en hacka på ett jobb, som (får man anta) var historiens enklaste, lyckades få mig helt ur balans (även om fötterna fortsatt var stadiga och problemfria) och jag höll mig skamset borta från fotvård i sisådär tjoget år. Sedan kom nöden ikapp och nu blir jag väl bemött av en helt annan och på alla sätt bättre fotvårdare.

  6. Jag har undvikit fotvård av rädsla för att drabbas av samma som M, tror jag. Fast det skulle vara bra att få lite råd om en kartnagel eller vad det heter, och om det sandpapper som delvis har ersatt huden. Det kanske blir av någon gång.

  7. Magganini

    Hälsprickor och tåsprickor (och fingersprickor) är synnerligen störande. Man blir rent halt. Kan avhjälpas ganska effektivt medelst *rm*ns hudsalva och en slags hård plåstertejp.

    Den där tåsvampinjonsbilden är nog lite missvisande; svamparna sitter mellan fel tår. Åkomman lär vanligen starta mellan de två små yttersta tårna. (Och så ser ju svamparna så mjuka och snälla ut, när det egentligen kliar nåt infernaliskt …)

  8. (Känsliga läsare varnas.)

    Magganini: Åkomman lär vara ännu vanligare mellan de två största tårna.

  9. Skogsgurra

    Nu rodnade både jag och skärmen…

  10. Ökenråttan

    Idag fick Lille M. ett paket från Isabell. Jojo, han har business med andra kvinnor … MASSOR av frimärken satt på försändelsen; hundrasex (betyder det nåt?) kronor. Det allra minsta lilla märket på 1 kr föreställde nåt som jag i ett svindlande ögonblick trodde var en ökenråtta. Det fanns text under bilden, men där hade Posten (som annars minsann inte bekvämar sej till att stämpla nåra frimärken – gnäll, gnäll) lyckats placera en skymmande stämpel. Lyckades dock se att det stod skogssork. Vilken liten gullegris!

  11. Ökenråttan

    Och SG: Jag brukar ju hänvisa till att jag är en fin flicka … I dag fick jag fundera en lång stund: Svamp mellan stortårna? Varför rodnar SG? Och sen förstod jag! Och då rodnade jag också. För att jag är så pinsamt oskuldsfull att man verkligen måste undra hur jag har lyckats bli mor till tre barn.

  12. Skogsgurra

    Det var inte meningen att uppröra.
    Ciconia ciconia behöver man inte väl rodna för.
    För den oskyldige är storken alltid vit. Flamanten rodnar mest av att den sörplar kräftdjur.

  13. Isabela, 3 mars 2018. Undrar om jag kommer dit igen.

  14. Ökenråttan

    Åh Niklas, som hamrat silver!

  15. Ninja i Klockrike

    På norska heter sork mosegris. Bedårande, helt enkelt bedårande.

  16. Magganini

    Här rodnas inte i första taget men fnissas lite, tihi.

    Alla långbenta fåglar påminner mig om den jämra hägern som väl snart kommer tillbaka och vill äta upp mina fiskar. Den rodnar inte heller trots att fiskarna är röda och brandgula. Och jag slutar fnissa.

  17. Magganini

    Mosegris, jag fnissar igen!

  18. Skogsgurra

    Mosegris – låter som en släkting till tallefjant.

    Undrar om det kan föreligga ett t-bortfall? Stork/sork?

  19. Kommer ni ihåg att min dator dog för tio dagar sedan och att jag sedan dess jobbar på ett gammalt härke från 2011? Well, nu kom domen: datorn går inte att återuppliva. (Det här känns så bekant.)

    Men idag är dagen! Idag öppnar jag en låda med en ny dator som förhoppningsvis ska funka ett år eller två! (De får vara med om mycket, mina datorer.)

    Mosegris på er alla – må ni komma ut på en trevlig promenad i det grådaskiga vädret och dessutom äta palt till lunch!

  20. Det är ju det där med att man inte ska kolla bra historier … men inte heter sorken mosegris på norska, där heter den vole. Mosegris är vattensork på danska (mose betyder mosse).

    På Gotland däremot betyder som väl alla vet sork något helt annat men det som vi kallar för sork heter råtte (råttar i plural). På gotländska samlar man ihop alla smågnagarna som råttar utom stora råttor som heter galtråttar. Smådjur som råttor, ekorrar och kaniner är rack. Insekter är mack utom myror som är maurar. Vilken insekt är det då som heter körkmack?

    För övrigt undrar jag om Ulf Lundqvist varit här och smygläst.

  21. Skogsgurra

    Googlade. Dom där skinnbaggarna sammanfattar vi under namnet Bärfis. Med rätta.

  22. Magganini

    Bra Niklas, tack för att du tog tag i och redde ut den där språkfrågan. Jag satte igång en liten utredning men lade ner. Sorkar och vattensorkar och ängssorkar och skogssorkar (osv) och danska och norska och bokmål och nynorsk, och så gotländska då. Redig härva.

    Så där stiligt färgade bärfisar har vi inte här, våra är mest bara nån form av grbrgr.

  23. Nu är det plötsligt vårvärme om dagarna, så det kanske dyker upp några insekter.

  24. Skogsgurra

    Ja!
    Vi körde vår (v)årliga ritual i dag.

    Den innebär att vi öppnar dörren till altanen, går ut och känner våren strömma in i respektive lekamen. Sedan kommer det viktigaste, det är när vi i talkör säger: “Vi överlevde den här vintern också”

  25. Ökenråttan

    I dag satt vi på en bänk i solen och lyssnade på fåglarna som skrek på “sprit, sprit”. Fyllkajor, sannolikt. Och snödroppar såg vi i Advokatsamfundets gräsmatta.

  26. Ökenråttan

    Och kvällshimlen, mina damer! Babyblå med små skära moln som drev omkring. Våren är här.

  27. Apropå babyblå, så slog jag vänster långtå i en tröskel i förrgår. Nu vill den foten inte ha skor på sig …

    Men jag kan gå på promenad med 1) yllestrumpor 2) sandaler. (Det går redan rykten om mig här i stan, så det är lugnt.)

  28. En tant

    Invigde flotta promenadskor igår våren till ära. Trots ingångna med våtstrumpor blev det skavis på ena hälen, som vanligt. Fötter, alltså, jobbar ständigt emot mig. Får börja köra som du Lotten, sandaler med ullstrumpor.
    Men himlen igår, håller med. Äntligen över ytan med livslusten.

  29. Ökenråttan

    Kompisen K. har haft trassel med sitt hjärta. Åkte in på sjukhus, där han smittades med covid. Skickades hem, smittade sin fru, varefter han dog.

  30. Nämen fy så hemskt, Ökenråttan.

    När ska de där vaccinationerna i stor skala komma igång egentligen? (Obs, retorisk fråga, jag räknar inte med att någon vet svaret.)

  31. Ökenråttan

    Ja, verkligen Brid. K. dog för 10 dagar sen. Han var 77 år. Nån vaccination hade inte varit på tal.

  32. Dessa berättelser – som den om Ökenråttans K. – kommer att prägla historieberättandet under lång tid framöver. Sorgen är stor och … enorm. (Ja, ni ser; jag har inte ens synonymer så att det räcker.)

    På vår sexmannafront ligger det till så här efter julens corona:
    • DDM (57) är okej and back to normal
    • Tjugosexåringen och hennes make, alltså spanjoren (26), är absolut helt normala
    • Artonåringen är som en helt normal 18-åring nervös inför framtiden och hungrig
    • Tjugotreåringen (aka gotlänningen) är jättetrött och initiativlös
    • jag är tröttare än jag någonsin har varit.

    Sa jag “någonsin”? Well. Tröttheten är förlamande och gör nästan ont. Jag jobbar med texter eller studenter eller tentor en halvdag och känner mig komplett normal. Så kommer släggan.

    BLOFF.

    Det gör nästan ont. Jag är plötsligt så trött att jag på allvar analyserar mig själv och säger “när sov jag senast?”. Svaret är oftast “du vaknade för sex timmar sedan, dummer”. Men det känns som om det var en vecka sedan.

    Om jag då blundar, somnar jag på studs och vaknar inte förrän kanske tre timmar senare. Detta är heeeelt onormalt; jag är ju en männscha med erkänt dålig sömn!

    Men annars är allt jättebra!

  33. Apropå konstiga sammanträffanden och snusk (och död)! Igår gick ett TV-program on Egon Schiele. Han kom in på konstakademin i Wien samma år som en viss *d*lf H*tl*r INTE kom in.
    Genast började vi fundera på vad som hänt i världen, om det varit tvärtom. (Googla Schieles konst den som vill … inte särskilt lättsmält.)
    Jo visst ja! Schiele blev ju inte särskilt gammal (28 år). Han dog tre dagar efter sin gravida fru i Spanska sjukan.

  34. Förresten vad heter (hette?) det där bokkaféet som brukar öppna under speciella former med nattöppet? SG och Hyttis brukar väl åka om jag minns rätt.

  35. Skogsgurra

    https://www.bokloppis.se/

    Där finns ALLT! Från tredje och fjärdehands pocket till fynd som AEG Handbuch der Elektrizität. Nja – den senare finns numera i Pörtet. Men urvalet är överväldigande och fylls på hela tiden. “Fänad dör, folk dör. Men ett vet jag som aldrig dör: De böcker de lämnar efter sig.”

    De där ynka plastkorgarna kan man glömma. Finns rejäla vagnar som tål hundra kilo. Eller mer…

    De (nästan) hundra valparna är tänkta som litet glädjeämne. Även en hårding som jag har weak spots…

  36. Tack SG!! Det ser ut som de finns kvar och även planerar för sommaren 2021 – det glädjer mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.