Sa nån. Om det var Folkhälsotjossan eller Myndigheten för nåt och nånting kanske.
(Ber om ursäkt för den lättsamma tonen i sammanhanget.)
Men. Jag var helt enkelt tvungen att åka tåg. Dessutom längre än två timmar bort, så jag blandade och gav och kom fram till att munskydd, lagom stort avstånd, förstaklassbiljett och allmän folkilska skulle vara den rätta vägen att gå.
Så jag åkte iväg, blängde på mina medpassagerare, och försökte att andas genom den hemsydda munskydden. Om man är tyst och tittar på naturen som svischar förbi, går det bra att andas genom de många tyglagren. När jag pratar, måste jag då och då ta ett rejält, djupt andetag för att få tillräckligt med syre. Kryddat med tygfibrer som åker raka vägen ner i lungorna som asbestfibrer känns det som.
Så här åkte jag:
- Busstur till stan: 12 minuter med proppfullt och trångt samt varmt och obehagligt.
- Tågresa till Linköping: 2 timmar med värme, men inte trängsel.
- Tågresa till Hässleholm: 2 sköna timmar med glest placerade passagerare, varav 50 % hade blåa munskydd.
- Bilresa där alla hade tygmunskydd i 45 minuter.
Så kom jag fram till himmelriket där människorna är glada och vänliga bönder och där hundarna heter Åke, Bosse, Olle, Ivar & Hubbe, där flugorna lever rövare på nätterna, där vinet flödar och havet är iskallt.
Men det ligger inte i fokus nu, för det som gnager i mig är hur oerhört frustrerande det kändes att ha munskydd. I Sydeuropa har man haft munskydd i snart ett halvår, i USA slåss folk med näbbar och klor för att få ha munskydd/slippa munskydd – medan man i Asien har munskydd för minsta snorstänk.
Jag kände mig SÅ uttittad på tåget, där jag satt i mitt munskydd. Jag såg mig om och försökte hitta avvikande beteende eller avvikande utseende som jag annars inte lägger märke till. Jag antecknade i hemlighet:
– Oj, vad han var hjulbent.
– Jeeez, hennes byxor har så stora hål på knäna att hon med ett litet ryck hade kunnat skapa ett par shorts.
– Men himmel och pannkaka vad stora skor han har till sina små fötter.
– Den där kepsen måste vara 50 år gammal.
Fast det hjälpte inte; jag kände mig ändå som … utklädd till Caligula eller Medusa. När jag tog på mig läsglasögonen immade de snabbt igen. Antingen var något felkonstruerat (munskydden eller antiktet?) eller så andas jag för mycket. Jag googlade alternativa munskydd men råkade skriva ”ansiktsmask” istället, och fick då bara träffar på skönhetsprodukter.
Men nu vet jag hur de har känt sig i t.ex. Italien, Spanien och Japan. De har lidit av syrebrist och immiga glasögon, haft svårt att hålla igång en konversation och i största allmänhet drabbats av ovilja att interagera!
Och nu kommer en rekommendation till er som vill fly storstan. Kolla här, en länk till Airbnb!
Vilken tjusig skånelänga! Men superhost låter obehagligt, hon har väl inte corona den där Ami?
Hahaa! Det ska jag banne mig hälsa henne!
(Och som ni ser, ser bloggen fortfarande mysko ut. Jag håller på att fixa, men det är obegripligt.)
Vi får böter om vi inte har munskyddet på på allmän plats. Såvida vi inte sportar för då behövs det inte. Alla klagar på att det är varmt och svettigt. Men som en kompis sade: ”Det är varmt och svettigt med kläder i 30-35 graders värme också men ingen går omkring naken.”
De allra flesta använder faktiskt munskydd även om det inte täcker näsan hos en del och andra har skyddet hängande vid armbågen.
På buss och tåg får det bara vara 50% befattning så har du otur kan du få vänta på nästa buss. Och nästa. Därav tar många fler bilen så det är mer köer. Och det har gått mode i munskydden …
Ungdomar festar på nätterna och smittar varandra. Unga par skjuter på bröllopsdatument för de vill ha mer än de 20 inbjudna man får ha. De flesta affärsmöten hålls via zoom. Och pratar nyheterna inte om corona så pratar de om ev nyval. (Med andra ord vissa saker är som vanligt oavsett.)
Själv försöker jag ta det med ro och göra normala saker inom begränsningarna. Det blir mycket stickande framför datorn men även helt ok att ha några vänner över på vin och ost i trädgården.
Här på mobilen ser allt bra ut. Konstigt att munskydd är så avvikande.
Håhåjaja, jaja. Alla är trötta på coronaskiten, men nu gäller det att undvika en andra våg under hösten.
Märklighet med Österlen: att Hanöbukten har så ishavskallt badvatten! Jag tror Cthulu ligger och sover på bottnen nånstans.
Idag i SvD skriver kulturchefen Lisa Irenius lite om att David Le Breton anser att ”munskydden har ett högt socialt pris” och att de kan ”bidra till social splittring” samt massa annat eftersom folk blir anonymiserade i sina munskydd och drar nytta av att inte bli igenkända.
Tänk, det hade jag inte en tanke på där jag satt och kände mig fånig i mitt munskydd.
Ami – ovanligt flicknamn, . men jag letar och hittar henne tidigare omnämnd i bloggen.. Tydligen specialist på att erbjuda inkvartering åt båsmor.
Helt korrekt, Örjan! Det var den rimmande Ami som redan 2006 lade mig i Carl Larssons säng i Sundborn!
Jag har ännu inte burit munskydd (i alla fall inte av pandemiskäl) eftersom jag den här våren varit så vansinni gt socialt distanserad att Folkhälsomyndigheten borde använda mig som gott exempel när de lär folk att stanna hemma.. Men jag föreställer mig att det måste vara precis så besvärligt, klaustrofobiskt och imbildande som du beskriver det. Tur att du fick bada på slutet!
OT.
Världen är liten,,även gällande lilla Eskilstuna.
Mitt exempel.
Mor Ulla hade återbesök av hemtjänsten Kjula. Jag satt och åt iklädd svart fintröja (Kalenderdito)
Karin M…../något finskt efternamn). Ung snygg tjej som hjälpte mor förra tisdagen på hennes 96-årsdag
Karin:
”Spelar du Word Feud”
Nej, men hon som designat den heter Lotten ….
Hennes omedelbara återfråga.
Bergman.?
Ni har tydligen spelat basket tillsammans i EBK, även om hon nästa säsong flyttar till Örebro.
Fortsatte att prata om dig och din familj.
Det är förklaringen till att det kanske kliade i din näsa för någon timme sedan.
(Förresten -Språkpolisen ? Varifrån kommer det uttrycket?-
Örjan: Jag tror att Karin M:s moster spelar i mitt lag!
(Världen är SÅ liten att det blir löjligare och löjligare för var dag. Jag träffade på tåget en tant, vars bekantas bekantas bekanta i december blir helt okonversabla för att de ”spelar i en julklander som handlar om litteratur”.)
Japp, Julkalendern is da thing.
”Helt okonversabla”
Jupp, låter helt rätt.