Jag irrade runt i Skåne ett par dagar, iklädd munskydd. Understundom tog jag av mig det och klämde i mig fil med en hemgjord frukostflinga som Pontus Bergöö har skapat efter flera års experimenterande. Om man googlar det anglosaxiska namnet på just denna flingsort – ”granola” – får man fram att det är en knaprig müsli som inte är särskilt nyttig eftersom den innehåller massa socker.
Fnys och pfft samt Quatsch! Allt är relativt! Jag ska göra granola!
Jag åt filåflingor och njöt, tittade på naturen, knaprade i mig flera procent socker och mådde hur bra som helst.
Recept på Pontus grannåå-la!
- 2 liter havregryn
- 8 dl kokosflingor
- 5 dl solrosfrön
- 1,5 dl pumpakärnor
- 1,5 dl linfrön hela
- 1,5 dl mandelmjöl
- 1 påse kardemummakärnor
- 1,5 dl eller 100 g smör
- 350 gram honung
- 2 dl koncentrerad äppeljuice
- 1 dl vatten
- 1,5 dl kanel
- 1 msk kakao
- rostade mandlar
- rostade hasselnötter
- russin eller tranbär
Sprid ut på 2–3 plåtar, lagom klumpigt. Sätt sedan in in ugnen i 180 °C i 8 minuter, sedan i 6, därefter i 4 och slutligen i 2 minuter – varva plåtarna på flera våningar och blanda tills allt är gyllenbrunt.
Men jag är ju en obrydd rebell, så jag gjorde så här:
• Snabbt konstaterande: Vad bra att jag har havregryn hemma eftersom jag igår lade mig i en havreåker för att tala till sädesgudarna.
- Vad bra att jag inte har kokosflingor eftersom kokos smakar tvål.
- Koriander har jag inte heller, men det smakar i alla fall inte tvål.
- Solrosfrön och massa, massa annat har jag och allt häller jag i skålen.
- Men oj, inga pumpakärnor. Äsch.
- Skålen är för liten.
- Jag läser lite Kar de Mumma för blandningen medan jag blandar i smöret.
- Russin OCH tranbär är väl granolavarianten på hängslen och livrem?
- Hoppsan, jag skulle kanske ha rostat mandlarna innan jag hällde dem i blandningen?
Eftersom jag har en varmluftsugn som jag inte riktigt litar på, varvade jag plåtarna precis som Pontus rekommenderar. Men tappade snabbt koll på i vilken ordning plåtarna skulle flyttas. Fast det blev nog bra ändå!
Nu är det så att man (som bekant) i alla situationer måste räkna med ett visst svinn.
Hejaheja! Granolan är ute och flyer i cyberrymden. Men jag förstår inte riktigt vad i granolaberedningen som kan konsumera en tumme.
Nä, det förstås – kruxet är att jag inte gick särskilt metodiskt tillväga, så plötsligt hittade jag hasselnötskärnor i ett skåp. Eftersom allt redan var inne i ugnen (och nästan färdigt), HACKADE jag hasselnötterna och strösslade över hela härligheten och tummetoppen åkte med i farten.
Ser gott ut i alla fall. Blev det det?
Originalreceptet har en 3 dl vätska (vatten och jos). Hur gör man med den?
Jag brukar blanda gryn och frön för sig. Sen smälter jag smör, blandar med honung, juice, vatten, kanel och kakao till en gegga som jag blandar med resten. Och precis som Lotten så tar man vad man haver.
Oj, jag bara dunkade i allt på en gång i en enda röra! Och det smakar DELIKAT!
Dock hade jag gärna haft den knaprigare – förmodligen skulle den ha varit längre i ugnen. Den kanske knastrar till sig med tiden?
Hur kom koriandern in?
I egen granola använder jag kokosolja iställetför smör. Och om den är nötbaserad, utan havre, kallar vi den för nutola.
Och det verkar som om bloggen mår bra nu.
Dina: Bloggen mår bra här uppe – men gamla inlägg är fortfarande galna (det gör kanske inget) och jag har varit tvungen att strömlinjeforma och ta bort vissa funktioner. Ett nytt tema är på väg!
Koriandern kom bara in på ett associerande bananskal! Den finns inte i granolan!
Aha!
Asch, visst, massa socker, men det är ju bara honung och fruktsocker, inget VITT socker.
Min mamma gjorde sånt här på 70-talet. Mer basic, inga flashiga fröer och sånt, bara gamla hederliga sädesslag typ. Men däri var det farinsocker. Då hette det müsli.
Själv har jag ett nyare recept, med fröer. Kanske något mindre andel tillsatt socker då, i form av honung, än i Pontuses variant. Det heter också müsli.
Vad är det som gör det till granola?
Min telefon vill hellre kalla det ”gråblå” än granola. Det vill vi nog helst inte att det ska vara.
Magganini: Det kanske är som med senapskål, som låter urtrist. Man ger müslin ett nytt namn så blir den ball?
Nu har den legat i ugnen (kall) och torkat i två dagar, och blivit knastrigare!
Tack för ert tålamod med den trassliga bloggen som ibland försvinner och kommer tillbaka och ser galen ut emellanåt. Jag kämpar, men det är svårt! (Har ingen bloggtomte längre, för det är dyrt.)
Vi kör med orostad müsli. Det är inte illa det heller, särskilt om man lägger en massa torkad frukt och nötter i. Och smulorna från alla knäckebröds- och kakpaket.
SMULORNA!!!
Så coolt! Jag har haft knäckebrödssmulor i filen sedan 1977, men aldrig tänkt på att man ju skulle kunna hälla dem i müslin!!!
WOW!
Försöker skriva igen. Förra försvann för jag glömde tydligen trycka på ”Post comment”
OK Lotten igår 20.40. ”Den kanske knastrar till sig med tiden?”
Tror jag inte alls på., Speciellt nu under rötmånadstiden med vår svenska extra höga luftfuktighet
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hygroskopi
Nej gå ned i din divirersierat fyllda källare och plocka fram material till egen bär/svamptork. Sådan bör kunna hjälpa dig att få fram extratorr granola.
Som tips – gjort egen svamptork i två våningar med gammal kupèvärmare, brädor och mors gamla glesa gardiner
Helt riktigt, Örjan: knaprigheten lyser med sin frånvaro. (Men satan vad gott det är.)
OJ!
Uhm? Är det färdigt? Kan man börja vänja sig? Eller är det bäst att vänta ett tag till?
Annars kan jag berätta oviktigt som att vi smälter bort i värmen, att det numera går att flyga till tre länder i Europa, och att jag på tisdag firar att det var hela 30 år sedan jag blev mamma för första gången. Verkar inte vettigt.
Jag kör också med kokosolja, fast det kanske inte passar om man tycker att kokosflingor smakar tvål?