Hoppa till innehåll

Måsen, men inte Tjechovs

De äldre som fortfarande har vett nog att corona-isolera sig, gör det med en noggrannhet som imponerar. Legitimation och sedlar byter händer i plastförpackningar och ska det nödvändigtvis kramas, görs det antingen med regnkläder och OH-papper emellan. Eller på tre meters avstånd.

– Kom i min famn! skriker jag här, efter att ha spritat händerna rejält.

Pappa går på promenader med sin fru i Hägersten och pantar inte ens flaskor inne på Ica. Mamma traskar oftast omkring runt S:t Eriksplan, men hon har nu kommit på en ny grej: buss.

Om hon tar bussen ända längst ut till Blockhusudden i relativt dåligt sommarväder, är det glest med folk både på bussen och på caféet som är hennes mål. Hon ringer och berättar noggrant för mig om bussarna ditten och bussarna datten, för nittisjuan och sextitrean och förtisjuan och femtifyran och jag vet inte allt är numera hennes bästa vänner.

(Snabb faktakoll. Okej, Det är buss 67 som går till Blockhusudden. Vilket alls inte är en självklarhet om man inte bor i Stockholm.)

Häromdagen skulle mamma ge sig iväg på just en sådan utflykt. Kaffe och en speciellt delikat toscakaka hägrade i fjärran. Och regnmolnen. Numera är hon väluppfostrad på Lotten-manér, och tar bilder på det som händer. Men inte på just denna toscakaka (vilket ni strax ska förstå).

Ställföreträdande toscakaka.

Mamma köpte kaffet och kakan, och satte sig vid ett litet kafébord. Det började smådugga, så hon fällde upp paraplyet. Och insåg att hon hade glömt sin tidning borta vid kassan. Hon reste sig upp, gick till tidningen och skulle precis vända sig om när hon hörde ett fasligt tjoande. Hade någon trillat? Gjorde någon cirkuskonster? Mystiskt.

På väg tillbaka till sitt bord möttes hon av en annan kaffekund – en ung man (i 40-årsåldern, vi kan kalla honom Konstantin Treplev) – som pekade än på mammas bord, än upp i luften.

– En mås kom och tog din kaka! Hela kakan!

Arkivbild:

– Svälj. Moahahahaaaa.

Ack. Mamma, som vi kanske kan kalla Irina Arkadina, satte sig vid sitt lilla bord och funderade.

– Ingen toscakaka. Ska jag köpa en ny? Ska jag läsa tidningen och dricka upp kaffet utan kaka? Suck. Faaan.

Eftersom synen av henne måste ha varit precis hur sorglig som helst, bad jag Moa (Tjugoåringen i Lund) att rita av sin mormor i fantasin. Hon avbröt snickrandet i Mattehuset och letade upp en penna och ett gulnat papper i ett tomt arbetsrum:

Uhuuuuuu.

Ida (Tjugosexåringen i Eskilstuna) kände att även måsens brott skulle vara med på bild, så hon tog fram paddan och illustrerade det dramatiska skeendet så här:

Måsjävel!

Mamma, alltså Irina Arkadina, hade precis bestämt sig för att nej, det får bli en ny toscakaka en annan dag. Men något alldeles fantastiskt hände då. Framför henne tornade Konstantin Treplev upp sig. Hans lilla initiativ har satt djupa spår:

– Här. Ny toscakaka! Istället för den som måsen tog.

Nästan uppäten, men den korrekta kakan är det!

Nu hördes inget skott i fjärran som i Måsen av Anton Tjechov. Inte heller kan någon död mås symbolisera något över huvud taget. Men jag kan citera Anton och framstå som både djuping och existensialist:

”Skribentens uppgift är inte att lösa problem, utan att beskriva dem på rätt sätt.”

Share
Publicerat iBloggen

34 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Jag skrev en kommentar på mobilen, men av den syns inte ens en fågelskit.

  2. Den ligger inte i spammen, så den kanske stals av en mås?

  3. Ninja i Klockrike

    Kommentarmåsen.
    Naturligtvis.

  4. Nu skickade mamma ett foto på dagens tosca på Konditori Ritorno. Den var inte att leka med! (Se bild.)

  5. Orangeluvan

    Jag tycker att toscakakor går som ett rött band genom mitt liv. En minsta gemensamma nämnare, ett tema, en numerologisk slump.

  6. Helt riktigt, Orangeluvan: visst ser första toscabilden ut som den som pappa brukar göra?

  7. Ökenråttan

    Det finns gentlemen, ska jag säja! Huzzah!

  8. Ninja i Klockrike

    Folk är snälla och vänliga. Så är det.

  9. Agneta uti Lund

    Vilka fina bilder döttrarna dina åstadkommit!

  10. Tack, AuL! (Det MÅSTE ju vara generna.)

  11. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    Vilken fin historia!
    Vad är det för snickrande som 20-åringen håller på med i Mattehuset? Vår 24-åring bygger en modellstad hos Ericsson i Lund.

  12. Jag snickrar inte. Jag är bara jättetrött efter promenaden torsdag-fredag som inte blev -lördag.
    Soffhörnet är min bästa vän. Och här sitter jag och ser på instagram hur bea karjalainen lägger mil efter mil bakom sig. Hon måste ha järnfötter, tänker jag och viftar lite slokörat på mina prinsessfötter som försöker läka ihop. (Därav ingen lördagspromenad.)

    Och så tänker jag att det måste finnas ett annat sätt att gå som inte gör fötterna så illa, ungefär som Nalle Puh. Och så tänker jag att jag inte vill bli rädd för att gå långt, att inte blåsorna ska få segra. Men hur?
    Någon som är/ har någon mjukisfotad bekant som gått långa marscher i lumpen eller nåt och som kommit på tricket?

  13. Tjugoåringen

    Det jag snickrar ihop är ett sånt där sånghjul som man snurrar för att vinna choklad på tivoli! Det ska användas som rekvisita i en studentfilm. Vad filmen ska handla om och vad hjulet ska ha för roll vet jag faktiskt inte. Men jag får sitta i skyddsbunkern i Mattehusets källare och hamra spik, och då är jag glad.

  14. Kolla, Tjugoåringen is in da house!

    För övrigt suger julivädret enligt mig. Det hör alls inte hit, och har varken med måsar eller Mattehus att göra, men det gör mig ilsken!

  15. Oj, vad jag inte har fot- och skoråd, Cecilia N! Men kom igen, ni andra!

    (Jag får ont i höger hälsena och vänster hälkudde bara jag tänker på en promenad som inte inbegriper basketboll – eller är mer än en timme lång.)

  16. En båsmås, Ninja, solklart en båsmås!

    Vilka trevliga illustrationer och vilken gullig Konstantin Treplev!

  17. Magganini

    Men ritornotoscan! Hur många sorters nötter och fröer har de lyckats klämma in på den?!

  18. Magganini

    Är det blåsor alltså, Cecilia? I så fall plåstertejp i förväg på utsatta punkter. (Leukoplast. Jag vet inte om det finns andra sorter.) Mina fötter syns det inte mycket av när jag ska ut och gå lite längre. Tejp överallt. På hälarnas baksidor kan jag ibland ha Compeed i förväg. (Vet inte om det finns andra sorter här heller.) Med sån där tejp utanpå för att tåla skavet.

    (Om jag ska ha vandringskängorna: på min vänstra bakom-stortån-led 2 cm tjock självhäftande skumplast som jag noggrant klipper till så det omfamnar knölen. Två lager. Paketet trycks ned och fast medelst tejp enligt ovan. Detta är inte mot blåsor utan mot djävulskt ont. Aningen jobbigt att få ner foten i skon, men när den väl är där och har vant sig en stund går det bra.)

  19. Dina

    Om det finns korvmåsar på Skansen så finns det självklart en båsmås här.

    Kommer ihåg en korvmås som bestämde sig för att förbereda plats för mer korvar rätt ovanför min halvätna våffla. Köpte ingen ny för det var alldeles för lång kö framför våffeldisken. Har längtat efter den oätna halvan ända sedan dess. (Nästan tre decennier sedan. Men ändå!)

  20. Dina

    Om det gäller vanliga skovskavsblåsor gör jag som Magganini och placerar vanliga plåster på utsatta ställen innan skopåsättande. Fungerar finfint för mig. Inga skavsår och inget ont.

  21. Ninja i Klockrike

    Om det är själva foten som strejkar så kan du tejpa foten så att den inte trillar isär. HUR du ska tejpa kan en bra arbetsterapeut eller sjukgymnast visa.
    Även våra fötter blir sladdriga och uttöjda med åren.

  22. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    För att slippa skavsår är förstås bra skor med bra passform det viktigaste, men tyvärr inte det lättaste. Bra strumpor är inte heller att förakta. När sönerna spelade basket som bäst blev de rekommenderade att ha ett par tunna nylonstrumpor innanför de vanliga strumporna. De tyckte att det funkade rätt ok.
    Om man redan har fått skavsår fick jag tips att sticka ner en steriliserad nål precis under huden utanför blåsan och in i blåsan, och sedan pressa ut all vätska. Den lilla kanalen man har skapat läker ihop rätt snabbt utan att det kommer in bakterier.
    En annan variant är att helt enkelt ta bort huden som täcker blåsan med hjälp av något sterilt verktyg, och sedan sätta på ett Comp**d-plåster. Värm plåstret med handen en minut och låt det sitta kvar så länge som möjligt.

  23. Magganini, jag undrade också över Ritornotoscan. Med tanke på att Ritorno är ett trevligt café med 40-tals-feeling (eller rentav 30-tal?) undrar jag om inte den toscan lite anakronistisk. Långt in på 1960-talet var det aldrig tal om annat än ganska tunna nöt- eller mandelhyvelspån på toscabakelserna.

  24. Brid

    Chokladtät kladdkaka med toscaglasyr kan man ibland köpa på närmsta kafé, tre mil från stugan.

    Nu har vi ett bodgolv! Väggarna får vi nog inte upp förrän vi är fler än två. Presenning på.

  25. Vet ni att den där grabben som i mina första blogginlägg var ”Åttaåringen” imorrn förvandlas till Tjugotreåringen. Jeeeeez.

  26. Ninja i Klockrike

    Det är inte klokt vad ungar växer fort.
    Vår yngste blev tjugefem i lördags.
    Snart har de växt om oss.

  27. Agneta uti Lund

    Ni är bara halvvägs! Min kvartett gossar har i sommar fyllt 55, 54 och 51år – yngste man fyller 49 om mindre än två veckor. Äldsta barnbarnet blev nyss 24 år.

  28. Ninja i Klockrike

    Japp, där ligger vi helt klart i lä, AuL!!

  29. Ökenråttan

    I år är jag dubbelt så gammal som den yngste sonen. Hmmm.

  30. Magganini

    Så gammal blir du aldrig igen, ÖR!

  31. Cecilia i Houston

    Jag har inte bättre råd till min namne om ont i fötterna än vad som redan nämnts, men skulle bara tillägga att det finns strumpor som i sig funkar som Christers basketstrumpor med nylonstrumpor, dvs dubbla lager. Jag använder såna från Wrightsock, men det finns säkert andra märken. Jag har tunna och kortskaftade (det är ju förgjordat varmt här) men det finns tjockare varianter om det är skönare (eller det behövs lite mer värme). Jag har inte fått skavsår av mina gympadojjor sedan jag började med de här strumporna (dvs på 10 år eller så). Nu låter jag nästan frälst 🙂

  32. Vad coolt, Cecilia i Houston! Och om Cecilia N. i Sverige lyckas hitta motsvarigheten här i Sverige får det gärna göras reklam här i båset!

    Och för övrigt, Cecilia i Houston: hur har ni det nu? Vi får ju bara höra talas om allsköns stolligheter over there …

  33. Cecilia i Houston

    Eh, vi har det så där måste jag väl säga.
    De politiska stolligheterna på alla nivåer, men allra mest från toppen är liksom urlakande. Jag orkar inte vara konstant arg eller upprörd men vill samtidigt inte bli stum. Jag hoppas verkligen på regimskifte i november för mer av det här tramset orkar jag inte. Texas håller ju dessutom på att bli demokratiskt (de stora städerna är det redan och gränstrakterna) och jag hoppas att det kunde gå lite fortare än de 10+ åren som har varit gissningen.
    Hela Texas har nu höga COVID-19 tal, men här i Houston verkar det sakta bli bättre. Jag jobbar inom det jättestora sjukhus-forskningsområdet som kallas Texas Medical Center (ungefär 60 institutioner, dvs sjukhus, medicinska institut och liknande med ca 100000 (!) anställda) och även om det verkar vara ett mycket ansträngt läge fortfarande så går antalet nyinlaggda ner.

  34. Det låter ju uthärdligt i alla fall, Cecilia i Houston! Berätta gärna mer när andan faller på! (När vi närmar oss valet i november blir det ju oerhört intressant …)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.