Minnesgoda läsare kanske minns att jag låg däckad i januari? Under tio dagar pallade jag ingenting. Så här beskrev jag det när jag var på bättringsvägen:
Hmmmmm… man börjar ju undra … Nåväl!
I tisdags började Olle eller DDM, also known as min djefla man, att på bekant manér ta sig åt halsen och lägga handloven på sin egen panna och stånka och stöna.
– Jag har ont häääääär, sa han och tog strupgrepp på sig själv.
– Mmmm. Corona.
Sa jag och fortsatte att skrapa färg från ett 100 år gammalt fönster.
– Och så har jag nog feber, sa DDM
– Mmmmmm.
Sa jag medan jag fyllde vatten i en uppblåsbar pool som spanjoren har köpt i brist på spanska Atlanten-vågor.
– Hey Jude, don’t make it bad. Take a sad HOSTHARKELPIIIP! JAG KAN INTE SJUNGA! utropade min djefla man sedan, för si skrika, det kunde han.
– Nu får vi isolera dig. Ring vårdcentralen, sa jag och pangade fast en duk på utomhusbordet.
Ni vet hur man ringer till vårdcentralen i svinottan för att de ska ringa tillbaka och att om man inte är bland de första så ”tar tiderna slut”? Well, nu gäller tydligen andra regler, för Olle fick en tid två dagar senare. (I torsdags.) Tur var väl det, för han fortsatte med att klämma sig på halsen och klaga på smärta samt att ideligen bevisa att han verkligen inte kunde sjunga.
Kan detta vara covid 19? Har vi slarvat? Om han blir sjuk – han som verkligen isolerar sig och inte ens handlar eller träffar folk annat än ute i skogen – borde vi andra i den nio man starka inre kretsen ju också smittas? Han var ju slarvig i söndags, när han åt jordgubbar utan att först tvätta händerna, men …?
Läkarbesöket var tydligen mycket trevligt. Läkaren hade visir, munskydd och handskar och skojade om allt och petade den klykande Olle i halsen medan han berättade att coronatester får de inte göra på vårdcentralerna. En remiss skickas till ett visst apotek, och där får man ett kit som man måste lämna tillbaka till samma apotek före klockan 15. Fick jag veta när jag kom dit vid halvfyrasnåret.
Så igår, fredag, var alltså den stora provtagningsdagen.
Jag filmade när Olle stoppade in en pinne långt ner i halsen – men det triggade oss att omedelbart dra 25 skämt om porrfilmer från 1970-talet, så det går faktiskt inte att visa er. Den pinnen stoppades ner i provröret så att alla viruspartiklar hoppade ner i koksaltlösningen.
Så blev det dags att spotta i den lilla, lilla fyrkantiga skålen och gegga runt med topspinne nummer 3.
Även denna – den tredje pinnen – stoppades i provröret ett tag, innan den lades i säkert förvar tillsammans med sina pinnpolare i påsen med riskavfallet. Som nogsamt slängdes.
Apoteket skickade iväg provet, och nu får vi kanske besked på måndag. Eller senare, för det är ett oerhört hårt tryck på de apotek som har denna tjänst.
– Hur många prover får ni in varje dag? sa jag.
– MÅNGA, sa apotekaren med emfas och bläddrade i en jättetjock pärm med personnummer och streckkoder.
Själv mår jag utmärkt. Håret ser förvisso ut som ett fågelbo, men sjuk är jag inte.
Nej, kittla kräkreflexen med en tops var inte så kul. Men det går ju över.
Apropå corona blir jag lite fundersam över en del instruktioner. Alltså, det där med att stanna hemma när man är sjuk fattar jag, men varför ska sängen upp? Och hur?
Sängen ska upp för att komma till den sjuke som är så trött att hen inte orkar komma ner till sängen.
Lotten, kanske dags för ett antikroppstest?
Måste man ha dubbelsäng när man har covid-19?
Då klarar jag mig.
Är det det där medlet man ska dricka mot Coronan alltså? Var får man tag i det?
Preciiis, Magganini! Nu ska vi dricka rengöringsmedel för 99, 90! Eller kanske injicera?
Om jag ska göra ett antikroppsstest måste jag hosta upp en jävla massa hundralappar – och för dem köper jag hellre jordgubbar!
Men nåt annat som det kanske är dags för är ju en redigering av instruktionerna …
öh, alltså, det handlar om att höja huvudändan på sängen, eftersom det underlättar andningen och gör att slem från bihålorna lättare hamnar rätt när det glider ner genom strupen, och alltså inte hamnar i luftstrupen och ger kvävningskänslor… fixas enklast med typ soffkudde eller så under bäddmadrassen. Att stapla vanliga kuddar i sängen funkar utmärkt när man är vaken, men har en tendens att hamna på golvet när man somnar 😉
Om man är säker på att man har haft covid kan man i bl.a. Uppsala och Stockholm donera blodplasma och få antikropparna räknade alldeles gratis typ en gång i månaden. Och i den meningen var det alldeles korrekt att skriva ”man” tre gånger, eftersom det tyvärr inte gäller kvinnor (det är någon annan typ av antikropp som kan bildas vid graviditet eller missfall och som tydligen kan vara farlig för mottagaren).
Mäh – dubbelsängen är förstås för att man ska hålla distans – så att man inte smittar nån.
Gitta: Ny eller nygammal i kommentatorsbåser?
I vilket fall som helst .
Välkommen!
Hoppas du återkommer inom kort.
CtLDPT, jag har hört eller läst att man alltid kan skriva ”man” eftersom man inte har någonting med man (män) att göra. Det på senare tid vanliga ”en” är språkligt tveksamt och bara korrekt i dialektalt språkbruk.
Vad säger språkchefen?
Om språkchefen är jag, så är jag helt på den kanske lite med konservativa falangen vad gäller ”man” – det handlar inte om män (även om män bara får donera blodplasma) utan om människor.
Jag håller helt med Sara på Språktidningen:
https://spraktidningen.se/artiklar/2020/03/darfor-gar-en-mig-pa-nerverna
Vi har betalat räkningar på bärbara datorn. Eventuellt räcker batteriet också till att sortera mejl. Fortfarande varmt, men det blåser så det känns mindre (och vi får jaga räkningarna – lyckligtvis blåser det FRÅN sjön.
’En’ istället för ’man’ leder till missförstånd, jag studsar ofta till och undrar vem denna ’en’ är och vad som gäller för övriga i en omtalad grupp. Det är okunnigt och dumt.
En grävling spatserade in i trädgården där vi satt sju personer och konverserade stillsamt. Han sa HNÖRRR, stannade till och lyfte huvudet och tittade på oss. DDM bestämde sig då för att hyssja och be oss vara tysta för att inte skrämma bort Herr Grävling.
Som då förstås blev skitskraj och galopperade bort i solnedgången!
Det här gick ju geschwinnt! Rätt som det är får jag ett sms om att det finns ett provresultat på 1177. Här gavs ett besked som var väldigt POSITIVT eftersom det var NEGATIVT!
Det är jätteskönt att vara oCovidig. Man kan kramas med frugisen och prata så spottet yr och ligga i soffan och spisa LP-skivor med yngsta sonen.
Huzza! som dom ideligen utropar i The Great. Toppen, DDM!
Instämmer med föregående talare. Huzzah!
Oxford Concise skriver utan h på slutet, men jag tycker att det där h:et ger precis rätt tyngd åt utropet. Huzzah, Ninja!
Oxford Concise tog väl bort h:et eftersom det är just ett concise dictionary och inte har så mycket utrymme till förfogande. Eller, va,Ninja?
I boken jag läser just nu, där skiriver de med h på slutet, och då gör jag det också. Det ger lite tyngd och förhindrar slagsida.
Boken är utomordentlligt bra, så jag liksom litar på den.
Finns det något Oxford Comprehensive?
Jag tog fram min gambla fina atlas i går för att kunna följa med i utgrävningarna i henglesiska Time Team, och den är Comprehensive så det ryker om den, formatet är 60×95 centrimetrar så det ryms mycket i den.
Dock inte den ort jag letade efter, och tro fan att jag kom på mig att försöka dra upp förstoringen med två fingrar. Den tekniska revolutionen har oss i sitt järnhårda grepp, ack ve och fasa.
Pinjotera kanjassen!!
hej Örjan och ni andra!
nej, jag är inte ny, kom bara på hur (vilket ju var enkelt) jag slapp skylta med mitt efternamn. Även om det ibland är rätt kul att bli igenkänd och fundera på vilken brylling/farmors mor det är folk träffat på när de inte blir helt konfunderade av mitt krångliga namn, kan det vara rätt skönt att låta bli också..
i övrigt tycker jag nästan att det börjar bli alla mäns plikt att skaffa sig corona så att vi kan få antikroppar från er. eftersom vi tydligen ändå inte kan använda kvinnors så slipper vi!
hmmm, undrar om svågern är inne på en hemmagjord blodtransfusion? jag har sett alla säsongerna av ”ER” så jag kan säkert fixa det själv… han har nämligen massor med antikroppar!!
ps. för en stund sen regnade det här i skogen, så just nu luktar det så där underbart som det gör när det är nyregnat!
Jamen, nu svarade jag ju på Ninjas fråga och det kom inte med. Det finns Oxford English Dictionary och så finns det den lilla The Concise Oxford Dictionary. Det är den jag har. – Vad är det du läser, Ninja?
Imajica av Clyde Barker. Du kan få låna den vid tillfälle.
Clyde Barker skriver böcker som är helt magiskt bra, fast ibland undrar jag om det bara är jag som läser honom, för än har jag inte mött någon annan av hans läsare.
Ah Ninja, intresseklubben antecknar ett nytt författarnamn. In-tre-ssant.
Jamen, kära Råtta, du frågade ju vad jag läste för nåt!
Ja det gjorde jag, Ninja. Och i efterhand började jag misstänka att den där lokutionen med ’intresseklubben’ kanske har ett lite gäspande biljud. Det var INTE meningen. Tvärtom.
Jag har alltid trott att skriva säga en istället för man var något dialektalt.
PK: Det är dialektalt. Men det används också (i onödan enligt tidigare kommentarer) av såna som inte vill markera kön om det går att undvika.
Ninja: Vilken sorts böcker skriver Barker?
Episk fantasy, vilket egentligen är ett för smalt begrepp, men det som i alla fall beskriver böckerna något så när.
Men det är kemiskt rent från hästar, svärd, munkar, alver, mantlar, rymdfärder och fattiga, förädralösa bondungar i tröstlösa träsk.
Om man avstår från Barker för man tror att man vet vad fantasy är så gör man sig en björntjänst.
Börja med Abarat.
Jag och min moster har läst Barker! Hon mer än jag, men jag har läst några kortisar och så har jag sett Hellraiser jättemånga gånger. Sen ärvde jag hennes (mosterns alltså) science fiction-/fantasy-/skräck-/weird-bibliotek och har plötsligt nästan ett helt hyllplan Barker att läsa ikapp.
Nu dräglar jag av läslust, hannoia!!!!
Jag kan sova under soffan eller så ….
Det är trångt under soffan Ninja men i och/eller bakom fåtöljen i biblioteket finns det gott om utrymme!
Då så, då är det kirrat med nya, bra läsupplevelser.
Vad skönt att ni håller liv i kommentatorsbåset – jag bara skrapar och målar och flyttar möbler och lagar mat hela dagarna! Men idag lyckades jag undvika att flytta ett stort piano fyra trappor ner i ett trångt hyreshus. (Då behövs minst fyra normala personer eller Starke Mannen som är Ninjas brorsa.)
Efter litet research bland ungdomarna visar det sej att det där med ’intresseklubben’ nog faktiskt inte är ett riktigt trevligt sätt att uttrycka sej. Så, Ninja, jag beklagar djupt att jag slarvigt använde ett uttryck som jag ejenklien inte förstod. Usch så det kan gå.
Flytta piano, you say, Lotten. Jag minns när vi sålde vårt gamla piano och det skulle fraktas ned från fjärde våningen, utan selar eller andra hjälpmedel, av fyra killar varav ingen egentligen ville ta i utan hoppades att de andra skulle stå för nödvändig kraftinsats.Vi stod med hjärtat i halsgropen och väntade att få se pianot segla ut genom nåt trapphusfönster. Det gick dock bra och det sista i såg av pianot var hur det stod på en lastkärra, prekärt fasthållet av en del snören. Hoppas det gick bra … Det var dock inget som talade för det.
Varje gång vi bytte bostad beställde mamma speciella flyttgubbar för pianot. Det kom alltid två starka gubbar som tog tag i varsin ände och snabbt och lätt fick både ner och upp pianot på flyttbilen.
En gång när vi skulle flytta från Skebokvarnsvägen till Skebokvarnvägen något annat nummer kom det bara en stark gubbe. Mamma undrade förvånat hur det skulle gå och gubben svarade, som om mamma var mindre vetande, ”men det är ju bara ett piano”. Och han klarade det galant!
PS Han hade en liten skateboardliknande sak att placera under samt att det fanns hiss på båda ställena.
Apropå att du låg däckad i januari – Var du kanske i alperna eller så i december? Visar sig att syrrans kompis som var där på skidsemester tydligen blivit smittad då för hon låg helt däckad när hon kom hem i något hon enligt alla symptom tror är corona.
Starke Mannen flyttar också pianon på egen hand och ryter åt den som försöker hjälpa till. Han tycker vederbörande är i vägen. Han använder inte rullbräda.
På den tiden jag hade piano och ville städa bakom det eller möblera, vickade jag in en trasmatta under och drog sen geschwint pjäsen till önskad lokalitet. Pianon är ofta försedda med hjul av sällsynt klen dimension, dessutom oftast med svivelfunktion. De gör praktfulla repor även i stampade betonggolv.
Jag har alltid undrat hur det är tänkt att den där svivlingen ska fungera, för om man får för sig att utnyttja den under förflyttningen är risken ytterligt överhängande för pianohaveri medelst vältning. Då vill det till att grannen inunder har Gevalia hemma.
Men – Dina har bott på Skebokvarnsvägen!! Två gånger.
Det är i sanning mäktigt!
Två gånger, ujejuj.
Men! här också – plötsligt slog det mig att min styv… nä, plast… nä, verkligen inte, extra… njaa, bonus… äh, vad ska man kalla dom ijenklien? i alla fall nåt slags son, har ju bott på Skebokvarnsvägen tills rätt nyssens ju! Och det har jag inte kopplat alls. Hur gick det till?
Det är den bländande glansen från denna nobla adress om stuvar om bland synapserna.
Man vill skriva en roman om alla som har bott på Skebokvarnsvägen och hade pianon som stod på stampade betonggolv.