Hoppa till innehåll

Fars dag – ett äventyr!

(Nej, lugn, fars dag är inte i faggorna. Det är bara en parafras på förra inläggets rubrik.)

Som jag har berättat många gånger tidigare, är min pappa ett underverk till pingislirare som sedan han fyllde 80 helst tränar en sisådär 37 gånger i veckan. Men så kom corona och alla i den där åldern skulle hålla sig hemma. Så nu åker min lillasyster Orangeluvan och levererar mat och ser till att inte ens röra hans betalkort eller legitimation. Alla gamla pingisveteraner i grannskapet vandrar som osaliga andar omkring på stela ben med bollhallucinationer.

Bild från förra året, när pensionärer fortfarande fick gå till frisören.

I söndags ringde pappa och meddelade att han skulle komma och hälsa på Orangeluvan. Bara på verandan. Bara på en kopp kaffe. Per cykel. Orangeluvan tänkte ”jaha” och ”men hittar han?” samt ”minnet och därmed lokalsinnet är ju inte vad det har varit, kommer det här att vara en bra idé?”.

– Men … kan du fortfarande cykla? undrade hon.
– Fnys, fnös pappa. Jag spelar ju pingis, klart jag kan cykla.
– Okej. Det tar 20 minuter, så säg till när du sätter dig på sadeln!
– Ålrajt!

Sagt och gjort. Men när han inte hade anlänt 90 minuter efter sadeläntrandet, hörde Orangeluvan av sig till mig. Vi enades om att fixa FindMyIphone om han nånsin hittades. Orangeluvan ringde och ringde. Så svarade han äntligen:

– Flås, flås. Du kanske undrade vart jag tog vägen?
– Jooo…
– Jag fick punka på motorvägen och har gått nästan hela vägen! (Sex kilometer.)
– På motorvägen? Cyklade du på mooo…
– Men nu är jag på Skebokvarnsvägen 165 och snart hos er!

Han kom fram, fick kaffe i Haddock-mugg, ostmacka och muffins medan Orangeluvan satte sig att laga punkteringen.

Pappa berättade – som vanligt i cykelsammanhang – att hans första jobb var ”cykelmeck”. Vilket är förklaringen till att vi syskon kan laga punkteringar i sömnen.

Men cyklade han verkligen på motorvägen? Nja, det var förstås en cykelväg bredvid.

– Men. På ett ställe var det en bil som körde så nära att jag åkte omkull.
– Va? Trillade du med cykeln?
– Japp. Bilen stannade inte – men bilen som kom efter stannade.

Och  så en axelryckning. Till hemvägen fick pappa en utskriven karta med enbart cykelvägar och han rapporterade sedan lyriskt att det bara hade tagit tio minuter att cykla hem med det långa håret och de buskiga polisongerna fladdrande i vinden.

Det blir återbesök i cykelverkstan på fredag, för då ska Orangeluvan klippa håret på honom.

 

Share
Publicerat iBloggen

22 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Men VAR går cykelvägen så nära motorvägen att en bil kan få en cyklist att trilla omkuller?
    Längs Örbyleden är det ju både staket och vall emellan bilväg och cykeldito.
    Där det inte är motorväg utan bara vanlig gata så går ju cykelvägarna inte ens bredvid.
    Ett sådant mysterium.

  2. Ninja: Jag håller helt med om att det är underligt att han kunde trilla. Så nu har jag tillsatt en utredning! Pappa svarar:

    ”Vi körde båda nära kanten mellan bil- och cykelväg. Och bilen bara nuddade mig, men det räckte för att jag skulle köra omkull.”

    Pappas fru hälsar att nästa gång ska hon följa med och sitta på ”paketjävlahållaren” eftersom ”han ju är livsfarlig att ha ute i trafiken!”.

    Tihi!

  3. Ökenråttan

    Den lille pappskallen är ute och cyklar! Förtjusande karl. – Nu ska jag baka chokladmuffins tror jag.

  4. Ninja i Klockrike

    Inte Hägersten, det är bara postadressen, han bor i Solberga, för där har alla gator namn ur skomakeri världen. Sulvägen, Klackvägen osv. För att inte tala om det underbara namnet Skodonsvägen.
    Och Solberga ligger ungefär vinkelrätt motsatt mot Rågsved.

  5. Vilka talanger inom den Bergmanska familjen! Cykelreparatörsskills och laga-punka-kunskaper har jag inga egna, tyvärr. Men lyckligtvis finns det inom familjen, för annars kan det bli dyrt. Dottern hittade en bra begagnad cykel till skänks på grannskapsbloggen. Någon annan hann före, så hon sa att om dom ångrade sig var hon fortsatt intresserad. Dom ångrade sig, för när dom tog med gratiscykeln till cykelverkstan fick dom veta att det skulle kosta två tusen pix att fixa det nödvändigaste. TVÅ TUSEN! Sa dom och gick och lämnade cykeln hos dottern, där den blev ompysslad alldeles gratis och nu funkar den hur bra som helst i daglig tjänst.

  6. Magganini

    Hade han hjälm, pappan?

    En farsdag kanske kunde pigga upp i tråkigheterna.

  7. Nu undrar man ju hur coronasyrran känner sig, Ökenråttan! Finns det fortfarande inte nån teori om varifrån smittan kom? Får den (o)rolige sjunga serenader i köket?

    Magganini! Utmärkt fråga!

    Vårt replikbyte:
    – Hade du hjälm?
    – Jag har en hjälm!
    – Hade du den på dig?
    – Nej, det glömde jag!

  8. Karin: Här är det inte Bergmanska handyman-gener som slår igenom – de är nämligen obefintliga. Däremot min sida av släkten – den Stensonska – kan bygga pergolor, laga cyklar, tapetsera, måla och slipa golv.

    Apropå det funderar jag på att bygga ett litet tak till verandan. Hmmm.

  9. Min fader cyklar veterligen inte längre. Modern använder sin cykel för att få hem saker från affären (ja inte för närvarande då) och då vet jag inte om hon cyklar på den eller bara har den som packåsna.
    Själv cyklar jag för lite.

  10. Jag cyklar som attan – så fort jag kan! (I dubbel bemärkelse.) Mest beror det på att bilen vår är så erbarmligt kass på alla sätt och vis …

    Jag kan verkligen rekommendera alla cykellösa att köpa en gammal cykel på auktion. De gamla cyklarna är mycket, mycket bättre än de moderna (påstår jag, ja) och dessutom blir de inte stulna …

  11. Ninja i Klockrike

    Jag är mycket ute och cyklar, jag, ehuru jag inte kommer så värst långt, eller får någon kondition av det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.