Hoppa till innehåll

Är jag månne en eremit nu?

Sedan den 13 mars har jag handlat mat i tomma affärer, inte spelat basket, hållit mig undan människor i största allmänhet och di äldre i synnerhet. Inga problem – men det var ju i sammanhanget trist att alla mina inplanerade föreläsningar försvann i ett slag.

Fast basketbollpromenaderna är så trevliga så.

I USA är allt fullständigt galet, i Spanien ska man sörja de döda i två veckor, i Ryssland och Kina händer saker som vi inte riktigt kan lita på och i Danmark propagerar man för att hälla ut bajsvatten som ska skvalpa iväg till Sverige, samtidigt som danskarna åker över till Sverige för att shoppa. Världen är inte som vi minns den.

Och  idag hände något här i Eskilstuna. Något besked från Folkhälsomyndighetens coronaavdelning måste ha fått folk att släppa allt de hade för händer och gå man ur huse – raka vägen in på Ica. Någonting måste ha fått barnen att rycka fram cyklarna och örla runt som aldrig förr. Något måste ha väckt frotteringsbegäret och helt sopat bort skräcken för covid-19.

På väg till Ica cyklade jag förbi en treåring med stödhjul på cykeln. Han var i sällskap med, ptja, tio andra barn i samma ålder och liknande utrustning. Alla bredde de ut sig på bilvägen som vore det 1974 (ack, ljuva cykelminnen) och alla tillhörande föräldrar stod i synnerligen täta klungor runtomkring och jämförde cykelstatus hos telningarna. (Eller … Vad vet jag … De kanske diskuterade börsnoteringar och skoskav.)

När jag gjorde en vid lov runt barnen höjde ett av dem sitt pekfinger mot mig och skrek:

– DU E FETT DUM!

Jag kunde där ha tvärnitat och ställt mig att diskutera det intressanta förstärkningsordet ”fett” som kanske kommer ur ett 60-talsuttryck som hette ”mulligt”, men istället cyklade jag vidare. Med klappande hjärta. Jag tycker inte om när folk säger att jag är fett dum.

Inne på Ica stod folk och kramades. Mina öron stod på vid gavel och hjärnan antecknade det som sades. Spridda repliker från folk – som kanske hade tappat Fingerspitzengefühl vad gäller interaktioner med andra människor – lät så här:

– Äntligen! Sommar och sol!
– Haha ”jag vill haaaa dej” …
– Va. Hur tänkte du nu?

– Coronaparty!
– Asså jag längtar mer efter dansk pilsner.

– Ska vi köpa glass?
– Sover Dolly Parton på rygg? SJÄLVKLART!
– Anders! Så säger man inte!
– Morfar, vaddå, vem ska sova på rygg?

– HELVETE vad rund du har blivit!
– Ja, jag har ju inte som vissa andra legat i respirator.

Jag ber förstås om ursäkt om det finns några känsliga själar som läser här. (Brasklapparna flyger genom luften.) Men … jag vill inte alls återgå till det normala kindpussandet bums redan. Jag vill gå i ide eller dra nåt gammalt över mig. Och gå på basketbollpromenader varje dag!

Stilleben.

Och hur känner ni – har ni märkt nån skillnad?

Share
Publicerat iBloggen

49 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Nä, ingen skillnad här!
    Total isolering är det som gäller, yngstingen blir utskickad på alla ärenden som finns. Idag blev bilen besiktigad, utan en enda anmärkning, så skönt.
    Igår var det handling sent på kvällen, för då är det minst folk i affelären.
    Den stora skillnaden här hemma är att min bokhylla har blivit städad. Varenda bok dammad, allt sorterat efter författare och genre.
    Nackdelen med att städa så här noggrannt är att man hittar så mycket läsvärt. Typ för ett halvårs karantän så där.
    Fördelen är att man hittar mycket som man kan ge bort också.

  2. Oooooh ja! Ett vimmel utan like i metropolen Skarpnäck. Jag skulle hämta ut ett Postnordpaket och tänkte att det skulle gå bra i ett vanligtvis tomt utlämningsställe, men där vimlade det också, så jag backade ut. Och när jag tog bilen till ett vanligtvis stillsamt ställe vid Djurgårdskanalen defilerade stockholmarna förbi, ivrigt diskuterande vad som lät som coronarelaterade ämnen. Jag uppsnappade fragment allteftersom de passerade, till exempel:

    – Ja, han ringde mitt i natten. Kunde inte gå.
    – Varför var han inte hemma mitt i natten?
    – Han bor ju inte hemma. Det var längesedan han flyttade ut.
    – Har dom skilt sig?!
    – Nej, sonen. Det var sonen som ringde.

  3. Folk ruttnar helt enkelt på det här med nedstängningen och Anders Tegnell gör faktiskt inte saken bättre med sina hela tiden överslätande kommentarer.

    I både Västra Götaland och i Stockholm har det vänt vad gäller intagna covid-19-patienter. Är Andra vågen redan här?

  4. Ninja i Klockrike

    Ja, folk kan ju vara helt makalöst korkade, men man trodde ju att utbildade människor skulle kunna förstå vitsen med nedstängningen. Särskilt som vi då i Sverige inte varit varken så nedstängda, instängda eller avstängda som i andra länder.
    Anders Tegnell är en fantastisk människa som står pall för så mycket dumma frågor och kommentarer att man baxnar ibland.

  5. Idag åkte jag hem redan vid 16-tiden. Det var rusningstrafik. Man förstår att man bor i en stad.
    Utanför lokala affären stod så mycket bilar att det gick att förstå att det var rusningstrafik därinne också.
    Men på jobbet är det inte rusningstrafik. Där är så lugnt.

  6. Ökenråttan

    I dag var jag på apoteket. Min j*vla axel, resultat av bokhylleorganisering (Hej, Ninja!) gör FÖR ont. Har ringt till fysioterapeuten som gav lite råd. På apoteket var det folktomt utom städaren som tyckte att det behövde städas särskilt runt hyllorna med preparat som stod under rubriken VÄRK. Håhåjaja. Man fick en gratis påse, dock. Känns som högsta vinsten numera.

  7. Det här inlägget kommer att bli intressant ur ett historiskt perspektiv.

    Ninja, Karin, Ökenråttan och Lars W befinner sig i Stockholmsområdet.
    Jag är 10 mil rakt västerut sett från Sthlm.
    Cecilia N. är i det som kallas ”norra Sverige”, men som faktiskt egentligen är mittemellansverige.

    Fyll på, ni andra: hur är det hos er? Kiruna- och Ystadsrapporter är liiite extra välkomna!

    (Oj. Nu grälar grannarna lite berusat. Lite för högt. Ute i trädgården. Lite för sluddrigt. Intressant.)

  8. Ökenråttan

    Att recensera dom åtgärder som olika länder vidtar verkar ändå lite – omöjligt. Ingen VET ju nåt om detta himla virus. Så vem kan säja att nån policy är fel eller rätt? Det lär vi bli varse.
    Min lilla syrra fick ju covid och tillbringade nästan 3 veckor i sjukvårdens ömma famn. Hon kan inte nog berömma dom som tog hand om henne, både på St Göran och sen geriatrikavdelningen på Sabbatsberg. ”Dom var så proffsiga och vänliga och GLADA. Och vilken god mat på Sabb!”
    Och sen har vi hennes make som ännu inte visar minsta tecken på att ha blivit smittad! Hon och han hade varit i avskildhet i månader och dom delar ju säng, för 17 och ändå … Och så begär folk att myndigheterna eller regeringen eller nån bums ska veta hur vi ska handskas med detta.

  9. Ja, jag säger då det; hur fasiken beter sig den här jädra smittan? Folk som isolerar sig blir dödssjuka och folk som blir hostade på dagarna i ända klarar sig utmärkt.

    En kompis kompis i 40–årsåldern som är egenföretagare och nästan elitidrottare, och som inte har några problem alls med att hålla sig undan, har precis krånglat sig ur respiratorn efter 19 dagar. Han kan inte gå, men övar på att borsta tänderna på egen hand.

    En släktings kompis jobbar i mataffär och han har träffat hundratals människor varje dag. Han har totalkoll på vilka kunder som plötsligt inte dyker upp, men som sedan kommer tillbaka och ser ut som spöken efter 2–10 veckors sängliggande. Men sjuk blir han icke.

  10. Agneta uti Lund

    Här nere i Lund är det lugnt, man tänker nog mer på sommarvärmen än på farsoten. Själv håller jag mig isolerad så gott det går – har haft diverse läkarbesök senaste månaden på sjukhusen i såväl Lund som Malmö.

    Gratulerade 55-åringen i dag via FaceTime. Han bor strax utanför Bryssel och var alldeles nyklippt eftersom frisörerna hade öppnat först nyligen. Belgien har ju varit – och är – mycket mer nedstängt än här. Flickorna i trappan handlar fortfarande åt mig – i går fick jag minimjölk i stället för standardmjölk som var slut. Men den går säkert att dricka.

  11. Magganini

    Jag är ytterligare tio mil västerut men en aning söderut också. I den här lilla stan, eller snarare byn, har inte märkts mycket skillnad alls på folks beteende på hela tiden tycker jag. Inte som det ser ut i alla fall, men jag vet ju en massa folk som aldrig går ut, så nån skillnad måste det ju vara. Kassaköerna är lite glesare och utdragnare, det är väl det. Men jag är ju själv mycket sällan ute i samhället och rör mig, så jag är inget vidare vittne.
    Jo, en sak har jag lagt märke till: ruljansen kring järnvägsstationen är inte vad den har varit. Där är alldeles ödsligt och tomt på folk och bilar, och så är den inte van att ha det.

  12. Vår 55+ brf har haft årsstämman nu, utomhus av coronaskäl. Endast en person från varje lägenhet fick delta med tanke på 50-personersgränsen för sammankomster. Om alla 65 lägenheterna hade skickat någon, så vet jag inte vad styrelsen hade gjort.

    Närvaron var som synes inte optimal, och inte var det två meter mellan stolarna heller. Kvinnan som står upp bakom de sittande tog dock det säkra för det osäkra och dubblerade avståndet.

  13. Kråkan

    Ännu fler mil västerut, bara 6 -7 kvar till kusten, sitter jag och glor på utsikten. Jag är inte smittad såvitt jag vet men fortfarande konvalescent efter strålbehandlingen och har dessutom hunnit bli 70+ så jag ska väl hålla mej för mej själv. Det är lätt när man bor för sig själv, men svårt när man har träffat en ny vän på speed-datingl
    Vi åker på utflykt med bobilen Bodil. Det kan man väl göra, Jag lämnar ju inte hemmet! Så vi har t.ex. varit vid Höjentorp (i Valle Härad) och tittat – och luktat – på Ramslök. Faktiskt ganska många personer traskade runt där en vanlig onsdag. Ingen med ansiktsmask.
    Ibland åker jag på diverse återbesök på sjukhus i V-borg eller G-borg. I entrén står en vakt bakom en plexiglasskärm och frågar om jag har en bokad tid och om jag är fri från influensasymptom. Det är lika mycket folk som vanligt och bildas lätt en liten kö men jag har inte sett att någon blir avvisad. Här är det några stycken som har ansiktsmask på när de går i korridorerna. Jag fick en speciell gummiduk som täckte allt utom tanden som tagit stryk av strålningen.

  14. Fiskgjusarna, ja. Sen de övergick till dutuben kan jag inte ha dem på i bakgrunden utan att allting annat laggar och hackar. Är därför särskilt tacksam för rapporter här.

    I morgon far vi på nödvändig resa över två timmar (hävdar jag) för att förhoppningsvis få en kamin på plats. Utan kamin är det endast beboeligt några få dygn om året däruppe, och det går inte att säga på förhand vilka.

    Läget i Uppsala skiljer sig väl en del från det vanliga, men åtminstone tidvis samlas folk (mest yngre) klungvis och umgås i solskenet. Och vem skulle inte vilja det?

  15. Även jag är tacksam för fiskgjuseuppdateringar eftersom jag har en tendens att bli nyfiken på dem efter mörkrets inbrott.

    (Länken finns alltid längst upp i högermarginalen. Under älgarna. Som inte vandrar längre.)

  16. Ökenråttan

    Ja, gäller det fågellivet så kan jag rapportera att våra korkade duvor är tillbaka på grannhusets brandbalkong. Troskyldigt ligger man där på ägg och tror att detta ska gå hur bra som helst. Uppenbarligen har dom glömt hur det gick i fjol när mördarskatan dök upp och blodet droppade ner på gården.

  17. Ninja i Klockrike

    Är det verkligen samma par?
    Duvor är inte så där jättetrogna jåglar utan byter partners rätt ofta. Men går det så går det, och jag hoppas vi får regelbundna rapporter. Syrran och duvorna, du har att göra!

  18. Jag håller med Ninja: Ökenråttans liv är fullt av äventyr! De korkade duvorna och mördarskatan kommer att bli en kioskvältare!

    Idag har jag pratat med 20-talet får och lamm. De sa bäääää.

  19. Det finns en ledig liten etta på Skarpnäcks allé, i ett träd utanför mitt fönster. Jag har hoppats på grannar hela våren. Den enda spekulanten har varit den här duvan, som dock snabbt bestämde sig för att den var för liten.

  20. Vi har ett par fetduvor (ringduvor men väl tilltagna sådana) som pippar omkring här varje vår sedan åtminstone 15 år. De återkommer varje år och ser till att torra grenar på ekarna häromkring rensas ur träden. Som ni förstår är de allt annat än diskreta och graciösa.

    Jag har inte sett var de har sitt bo men det är säkert någonstans i allmänningen bakom vårt hus.

  21. Ökenråttan

    Karin. Såna där elaborerade bon behövs rakt inte för duvornas del. Dom nöjer sej med ett fjortontal små pinnar, prekärt arrangerade, i vårt fall på en brandbalkong, som alltså saknar golv. Den har bara ett glest metallgaller som ’golv’. Ett under att inte alltihop bara trillar ner.
    Maplestream. Härom året såg vi en sån där kråk-attack. Det var en förtvivlad dam som försökte komma undan en anfallande kråka i Valhallavägens allé. Kråkan hackade om och om igen mot hennes huvud. Riktigt ruskigt.

  22. Ninja i Klockrike

    Fisktärnor som häckar i koloni är bland det värsta man kan råka ut för i fågelattacksväg.
    De störtbombar en som stukaplan, och kommer de inte åt att hacka hål i ens huvud så bajsbombar de. Jag har sett rätt rejäla blessyrer efter sådana attacker.
    Lösningen är en tärnpinne, dvs man håller något över sitt huvud som gör att man blir ett par decimeter längre. Tärnorna attackerar nämligen ens högsta punkt, och låter sig luras av en pinne, tubkikarstativ, fågelbok eller så.

    Ringduvors jävligaste egenskap är det envetna, högljudda och enfaldiga lätet.
    Duvor häckar normalt i bergsbranter och där är det sällan lönt att bygga sig något redigare rede, utan ett par ihopslängda pinnar räcker för att äggen inte ska drutta över kanten.

  23. TUT för bövelen! Jag hörde tutan! Kanske ligger vinden på åt rätt håll, kanske är det färre andra ljud? Man jag hör den – långt bort i fjärran!

  24. Agneta uti Lund

    Häromdagen, rakt utanför mitt fönster på tredje våningen, så angrep en flock måsar en glada.

    I vår har jag följt en skatas bobygge medan jag äter min frukost. Rakt i ögonhöjd har han kämpat – men kraftiga vindar då och då har förstört bygget. Någon gång i maj gav han upp och började på ett nytt bygge 10-15 meter från det förra. Även det har vinden gett sig på, men inte lika mycket nu. Han ser till sitt bo varje dag, men har nog inte funnit någon som vill dela hans liv i bygget – som tronar överst i en ganska spinkig lönn.

  25. Agneta uti Lund

    Alla ringduvor säger: ”Gå upp nu Folke, gå upp nu Folke, gå upp nu Folke. Även i Frankrike talar duvorna svenska! Allt enligt min – mycket saknade – bortgångne man.

    Jag bor så nära Hesa Fredrik att jag inte bara hör tutandet utan även ser honom.

  26. Ninja i Klockrike

    ’Vad bråkar du för-jag har ju en ring’ säger ringduvorna här i Stockholm.

  27. Örjan

    Ang fåglar.
    Satt utomhus iförra tisdagen och pratade med broder Tomas, Melbourn, Aus Han kunde höra vårfågelkvittret, och blev avundsjuk. Hos honom finns tydligen inga skönsjungande vårfåglar, dock ett överskott på skränande kråkor, papegojor och kakaduor (förlåt Niklas).

  28. Gitta

    här i bubblan i Lund händer det som vanligt inte mycket! Funderar starkt på att investera i en gasmask, om de nu går att få tag på, och så får jag väl bada i handsprit efteråt – men i så fall skulle jag ju i alla fall få gå ut!!!
    ringde och försökte få andra (bättre) förhållningsregler förra veckan, men nej, jag ska fortfarande vänta tills det går över. Men om det inte går över då?? ska jag bara sitta här och mögla? Japp! Tydligen…
    Alla ni som får – ät en extra glass åt mig! och njut av sommaren!

  29. Uppe vid stugan hörs inte Hesa Fredrik. Men vi hade tio (10) sångsvanar på sjön igår, vad tycks om det? Idag har de begivit sig någon annanstans.

  30. Magganini

    Jodå, H. Fredrik hördes tydligt ända hit hem. Men just då satt jag ute och drack kaffe, och får erkänna att jag snabbt och lätt tog beslutet att inte genast rusa in och skriva TUUUT.

  31. Magganini

    Angående fåglar då, så har vi en snöskata här som har börjat bete sig lite halvtamt. Den går omkring på gräset och plockar godsaker och flyttar inte på sig när man går förbi sådär enånhalv meter ifrån den. Mycket otypiskt, de brukar fara iväg och väsnas bara man går ut genom dörren. Den tittar mycket vak- och misstänksamt när man passerar, men ändå.

  32. Magganini

    Och just nu har jag vid höger öra en ringduva. Kan man inte lära dem att säga till varandra ”Håll käften, för f-n”?

  33. Ninja i Klockrike

    Men Gitta, ut får du ju gå! Bara inte frottera dig så nära med populasen. Sitta på lite avstånd från nån och ta en fika tillsammans.

  34. Vi har skator i köket, vi. Men de är ytterst skygga och flyr ut på altanen så fort jag tar upp mobilen och vill ta en bild.

    Ja, Gitta: ut och andas i solen!

  35. Agneta uti Lund

    Björktrasten har (och hade) många namn:

    Snöskata
    Björkskata
    Skvakatrast (Norrland)
    Skitutrast (svenskområden i Finland)
    Björkdrossel
    Berkedrösla (Skåne)
    Vörtrost (Hälsingland
    Grantrost eller Fjeldtrost (Norrland)

  36. I dag var jag inne på Söder, tio minutrar bort med den glest besatta T-banans linje 17, ffg på flera veckor, i ett angeläget ärende. Det kändes som en utflykt till en annan planet med Söders folk och myller. I morgon åker vi till Plantagen Farsta och fyller på balkonglådorna, lika mycket för utflyktens skull.

    Damn the torpedoes, som det heter. Lappsjukan tär på oss bägge.

  37. Idag har vi blivit underhållna av en rödstjärt som alternerade mellan talltopparna på/runt tomten.
    Men till slut blev han trött och somnade tror jag.
    Som jag skrivit ovan: Fredrik underhöll också en stund.

  38. Ninja i Klockrike

    Björktrastar är inte det roligaste man kan höra på i jågelväg, de skränar mest. Men kolttrasten, för at inte tala om dubbeltrasten, de sjunger så guss änglar gråter.
    Dessutom blommar syrenerna vid trappan och kaprifolen vid grinden, och sen! Sen är det dags för sommarens ljuvaste doft, gullregnet. Ingenting kan mäta sig med gullregn, inte syrener, inte konvaljer, inte ens kaprifol.

  39. Agneta uti Lund

    Jag skattar mig lycklig som har en koltrast som bjuder på skönsång nästan dagen lång. Den sitter alldeles utanför min lägenhet och förgyller min tillvaro. Något år har jag kunnat njuta av koltrastarnas mästersångare, den som är här nu är nog lite yngre men sjunger skapligt bra. Hur de gör upp om reviren har jag inte kommit underfund med. Ju bättre sångare ju snofsigare revir? Eller så utgår de från något helt annat.

  40. Magganini

    Skättrost sa min morfar (södra Dalarna) och det förtjuste min far så han genast antog den benämningen. Så den är jag uppväxt med, men den går ju inte att använda för då begriper ingen vad man snackar om.

  41. Magganini

    Och då menar jag inte koltrasten, utan den vi talar om lite längre upp här.
    Beträffande koltrasten håller jag med guss änglar.

  42. Trädgårdssångare är inte det sämsta heller. Pladdrig sång, står det i böckerna, men det är mycket trivsam att höra. Ibland har vi också haft gransångare, med smeknamnet Mariofågeln, eftersom grabbarna tyckte den lät precis som SuperMario när de var små.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.