Även jag kan ju fatta knasiga beslut och göra tokiga saker. Som att 1986 prioritera en basketmatch i Kristianstad framför en tenta som jag ju (för ovanlighetens skull) hade pluggat inför. Eller som att 1983 åka på med en främmande italienare på en stulen motorcykel. Eller som att i vuxen ålder envist jobba gratis istället för att ”satsa på karriären”.
(Fast som ni väl förstår, anser jag egentligen att alla beslut jag fattade här ovan är självklara och korrekta på alla sätt och vis.)
Här kommer nu ett relativt normalt foto av en president och en kändis. Precis som nu, 50 år senare, är det mången amerikans dröm att få posera på detta vis – men det var inte för fotot som Elvis var där. Han hade en annan sak som han ville be Nixon om.
Elvis Presley hade enligt hustrun Priscilla dagarna före Nixon-mötet köpt julklappar för 100 000 dollar – bl.a. 32 skjutvapen och 13 bilar. Hon förklarade för honom att det var lite väl överdrivet, resten av familjemedlemmarna kom och höll med, alla grälade, varpå (kan man kanske förstå) Elvis blev förbannad och rusade ut, drämde igen dörren och åkte iväg.
Han hoppade sedan på olika flygplan ungefär som jag hoppar på cykeln och for än hit, än dit. På väg mot Washington bad han en flygvärdinna om brevpapper och började skriva till president Nixon för att erbjuda sina tjänster som hemlig agent.
Jag hittar alltså inte på detta. Det finns filmer gjorda, böcker har skrivits om det. Brevet finns bevarat i Nixonbiblioteket. Läs och häpna.
Så här ser några sidor av originalet ut. 
Elvis (”Jon Burrows”) checkade in på sina tre rum, och beställde en vit limousin som körde honom till Vita huset, där han lämnade brevet till vakterna vid grinden. Jag tänker mig att det var så här:
– Hej, jag har ett brev till presidenten.
– Okej … jag ska b…
– Har han tid nu?
– Nej. Jag överlämnar det …
– Bra. Hejdå.
[paus]
– TUT PLING BRÖÖÖL HALLÅ! ELVIS VAR NYSS HÄR OCH LÄMNADE ETT BREV!
På väg tillbaka till hotellet stannade Elvis till vid ”Bureau of Narcotics and Dangerous Drugs” och gick in för be om ett bevis på att han numera var federal agent. Personalen avslog hans begäran. Jag tänker mig att det var så här:
– Hej. Jag undrar om det är här jag kan hämta något slags id-bricka som visar att Nixon har utnämnt mig till federal agent.
– Say what? Är inte du Elvis?
– Ja, jo, kan jag få prata med chefen för id-avdelningen?
– Eh. Nej. Det går liksom inte till så.
– Okej, jag kommer tillbaka senare.
Det hela gick sedan i en svindlande fart. Nixons assistent Bud Krogh var stort Elvis-fan, och han hade dragit i alla möjliga tåtar, övertalat Nixon, beställt en låtsas-badge som Elvis skulle få och skjutit upp några redan inplanerade möten samt en presidentsk tupplur. Alla trodde ju att det hela var ett skämt från Elvis’ sida.
Plötsligt kallades Elvis tillbaka till Vita huset.
Elvis klädde sig fint i en lila sammetskostym och ett skärp med ett diademliknande spänne, packade ner sina finaste pistoler, beställde en limousin, valde inne i den ut en speciell ”Colt .45” som Nixon skulle få – och var på ett fantastiskt humör.
I Vita Husets entré konfiskerade Secret Service så diskret de kunde alla vapen, och eskorterade sedan Elvis till Nixon. Elvis förklarade sitt krig mot droger och kommunism, Nixon fick en kram, Elvis förklarade att Beatles var antiamerikaner, bilder togs och artigheter utväxlades.
Efter mötet fick Elvis vänta ett tag i lunchmatsalen på att låtsas-id-badgen som bevisade att han var ”federal agent” skulle levereras, vilket han gjorde helt utan knot. Han åt lite, pratade glatt med personalen och gladdes storligen. Så kom id-märket (om alltså ser ut som en medalj i plånbok som amerikanska poliser har) och sedan körde Secret Service både Elvis och alla vapen tillbaka till de tre hotellrummen. Inte ett dugg konstigt.
Vad som däremot är konstigt, är att jag – som är kuriositetsdrottning – aldrig har hört talas om detta förut.
Det är nästan så man ömmar lite för Nixon i denna stund! Och lite även för Elvis. Så förskräckligt fånigt, alltihop.
Heders till Jordnötspresidenten. Jimmy Carter, 95, är still going strong och har klarat en cancer eller två. Så fortsätter han ännu med sina välgörenhetsarbeten. Vem kommer att kunna säga detta om Trump om 22 år? (Mer än att han och sönerna har förskingrat från välgörenhetsfonder)
Tänk att båda dessa män har satt avsatt i min pappahumor. ”Nej” kan med fördel bytas mot ”Nixon”, och alla vet ju att elvispens efternamn är Resley.
Att Elvis och Nixon träffades visste jag, men detta … !
Plötsligt framstår trumpen nästan som normal …
Alla vill ha sina femton minuter i rampljuset – på olika sätt.
Men snälla ÖR, så lågt ställda krav har vi väl ändå inte på normalitet?
SÅG NI hur båsets egen lilla pissmyra från julkalandern gled nedför pisten? Och slog en norrman åtminstone! Heja Myhrer!!
Felåt. Ja mena festås ’pistmyra’.
Han blev fyra, myran. Grattis.
Vad gjorde han med den där id-brickan sen då, Elvis? Hoppade fram och tryckte upp den i plytet på langarna som smög omkring i Graceland?
Tänk om han hade gjort det?
Då hade han kunnat fylla 85 på onsdag.
Pistmyran! Hihi hoho!
(Jag orkar nästan inte öppna datorn, för jag är så sjuk, så sjuk. Influensaliknande symptom och jag vet inte allt. Har fått order att ligga stilla och äta lite soppa. Drömmer mardrömmar om att jag simmar i kolasås. Bara för att jag häromdan sa ”det var länge sen jag var sjuk”.)
Men ÄT kolasåsen istället, med glass under då givetvis. Det är väl nyttigt när man är sjuk?
Mindre smarta beslut man fattat: Jag åkte också omkring med en främmande italienare en gång. 1974, i Italien, i bil. Men den var inte stulen så vitt jag vet. Och jag tyckte förstås inte att han var främmande då.
Alltså hur mådde EP egentligen? Inte helt kry som det verkar. Fåglar i ovala rummet? Det ser onekligen ut så. Visste ni att GWB blev bunkrad på grund av en fågelattack mot vita huset? Så här gick det till… https://www.expressen.se/nyheter/bush-tvingades-ner-i-hemlig-bunker/
Jag slet som vanligt med att komma på lämpliga klappar nu i jul, tänk att jag inte kom på idén med 32 skjutvapen och 13 bilar. Snacka om triggervarningar och hjulklappar.
Pistmyra var förresten ett klockrent smeknamn på slalom-Myhrer!
Drömde att jag skrev en begåvad och spirituell kommentar här i båset (ja ni hör) och när den kom fram var det bara bokstavssallad. Någon, Ökenråttan tror jag, frågade hur det var med mig och jag försökte svara HJÄLP! men det blev lika illa.
Bokstavssalladsbiten verkar inte ha varit en sanndröm. Puh.
Maplestreams länk till en 15 år gammal artikel om fåglar och Vita Huset är intressant även pga. något annat än just det absurda i historien: den är rysligt illa skriven.
Aj då, Lotten, säsongens influensa? Den är otrevlig, men retirerar i alla fall i ordnade former. Äldsta dottern och jag avverkar den just nu med två dagars mellanrum och det går till så att man har 40 graders feber dag 1. Sedan sjunker febern med precis en halv grad per dygn till lämplig nivå. Så håll ut, på en vecka bör du vara feberfri!
Krya på alla sjuka i båset! Soppa och glass låter som bra mat för influensa.
Frågade amerikanske maken (iofs ende maken) om Elvis-Nixon historien. Hade aldrig hört den. Tyckte även att den lät lite väl otrolig men jag visade honom bilderna och höll på att båset aaaaldrig ljuger.
Nu läste jag Bush-fågel-länken, och ja, där tycks det ha gått undan vid översättningen eller nåt. Näst intill Googlegjort.
Och så fick man än en gång förundras över hur ohemliga hemliga saker ofta är.
Tack, en grad per dag låter ju bra. Just nu är jag uppallad i en 90° vinkel med hjälp av kuddar.