Idag var min andra dag som vikarie på högstadiet. Det var friluftsdag och jag fick den stora äran att ta en tvåtimmarspromenad med fyra elever. Blott tio meter utanför skolan, hittade vi ett blodigt fågellik.
Vi stannade till alla fem och beundrade bestörta brutaliteten i döden.
– Är det hjärtat?
– Är det där lungorna?
– Är hjärnan utsmetad ända där borta?
– Vad har hänt?
Kan det ha varit en katt? En rovfågel? Ett monster? Men varför låg den kvar? Vi resonerade fram och tillbaka och jag böjde mig ner och tog en bild, samtidigt som jag sa:
– It’s expired and gone to meet its maker. This is a late … birdie.
Referenserna till Monty Python gick förlorade. Hade katten-rovfågeln-monstret avbrutits i sitt fågeldödande? Vad var det för liten fågel?
– Var är huvudet?
– Under vingen. Liksom. Kanske.
– Titta! Där är en till död fågel!
Sannerligen. Vid en cykel en meter längre bort låg en till förolyckad liten stackare.
– Den där lilla har ju inga ben.
– Och den där borta har inget huvud.
– Jättekonstigt.
Eftersom ben-pippin låg mitt ute på en gångväg, flyttade jag på den till en gräsplätt intill. Lill-pippin vid cykeln flyttade jag också på – så fick de ligga tillsammans på lit de parade.
– Men fröken. Nu har du ju pusslat ihop dom. Det är ju bara en fågel.
Så var det. En relativt stor fågel sliten i två bitar. Ett mysterium! Så gick vi vidare, medan vi diskuterade liv, död, ålder, Darwin, elakingar, släktingar, kalas, resor och Skogaholms bageri (i den ordningen).
Det blir nog bra, det här vikarierandet. Imorrn har jag fyra entimmeslektioner med sjuor, åttor och nior – och förmodligen kommer jag att sättas på prov på ett eller annat sätt …
Oj, du har ju nästan skrivit en novell!
Sa dom ”fröken”? Va’ rart!
Det ser ut som en starunge ur andra kullen råkat på en duvhök. Att det är en rovfågel och inte en katt ser man på att fjädrarna är utdragna och inte avbitna. Är det gott om mat äter de bara det göttaste, hjärnan.
Wow, Ninja! Vilken bra kunskap! Jag ska berätta detta för eleverna idag!
Friluftsdag och fyra elever får förmånen att promenera med fröken. Man blir lite nyfiken på varför de inte deltog i det gängse friluftandet? Som jag minns skulle det mycket till innan något sådant medgavs, som t.ex. spräckt svanskota. Borttappade gympaskor gilldes inte eftersom det är mycket man kan göra barfota, så här års.
Karin, min H hade garanterat varit en av de eleverna.
Jag har nu använt mig av fågeldödarkunskaperna hela tre gånger idag! (Fast jag glömde nämna att det nog var en stare.)
Friluftsdagarna är numera inte av typen ”idrottsdag”, utan mer ”var utomhus, enjoy life”. Vi hade verkligen jättetrevligt! Några spelar fotboll, badminton och basket (yay) och springer omkring som vettvillingar tills de stupar, några sitter i en skogsdunge och tänker på livet. Andra går en promenad längs Eskilstunaån.
Idag har mina elever fått läsa Tintin; jag cyklade till skolan med 37 Tintinalbum i cykelkorgen.
Vilken underbar friluftsdag! Det är rätta takter att få ut knoddarna.
Hur har fågeldödarkunskaperna mottagits? Jag hoppas förstås att mottagarna blivit fascinerade. Ibland blir det ett kollektivt skriande av äckel och totalt avståndstagande, det är så sorgligt när ungar triggar varandra till det.
När jag kom hem idag låg det en död näbbmus på trädgårdsgången, men den var det bara flugor och strimlöss som var intresserad av. Strimlus är en skinnbagge, inte någon lus.
Den här lilla parveln har tagits av någon katt, som aldrig fångat någon näbbmus förr. Det gör de bara en gång, de smakar tydligen fruktansvärt illa. Så den lille offrade livet för att skydda sina fränder, ytterst altruistiskt.
Men de är så små näbbmöss, man kan skicka ett dussin för brevporto, och den ljusbruna pälsen glänste så fint i solskenet.
Dina elever kommer aldrig glömma dig och din lärargärning, Lotten, tänk att få läsa Tintin på skoltid!!
Är Tintin fortfarande så där ikonisk som på vår tid?
Nej, Tintin är alls inte bekant för många av dem. Det finns även de som ALDRIG har läst en serietidning och som behöver instruktioner så att de inte läser första raden på vänstersidan och hoppar direkt till första raden på högra sidan. ”Först läser du vänstersidans rutor i den här ordningen. Sedan hoppar du till högersidan högst upp och läser en rad i taget. Sedan vänder du blad.”
Sa jag.
(Men nu har alla mina klasser fått läsa Tintin. Det är absolut knäpptyst – man hör bara badvändningar. När jag säger att lektionen är slut, säger de nääääää.)
Min första tanke var att Tintin ju är franska, inte svenska. Sedan insåg jag att det var Asterix jag tänkte på (fråga inte). Och efter det insåg jag att Tintin också är franska i original, men han är nog lättare att översätta bra än vad Asterix är. Lillbonum har inte samma betydelse som Petitbonum, som uttalas exakt likadant som petit bonhomme, liten gubbe.
Iallafall verkar Lotten vara en trevlig lärare. Också.
Majn Gott!
Det skulle moraltanterna vetat! Ungar som inte kan läsa en serietidning!!
Dagens ungdom, jag säger då det.
Betr översättar-klurigheter/svårigheter(ang Harry Potter)
Hörde följande program på P1 i bilradion idag .
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1320243?programid=767
Åh, vad det ska bli spännande att läsa rapporten om nästa steg, när du delar ut vanliga böcker med bara text på alla sidor, och hur du förmedlar bruksanvisningen till dem.
Du=Lotten I ovanstående inlägg.
Ungefär så här (om en miljövänlig uppfinning som inte kräver kablar eller batterier) The book. Kraschar inte, behöver aldrig startas om: https://youtu.be/YhcPX1wVp38
Och om man tycker det är svårt att få igång boken är det bäst att ringa supporten.
https://youtu.be/wokOl0t2cf4
Frågor till Niklas, apropå att vi nyligen hittade en skål med några dammiga champagnekorkar i: Hur länge gäller sommaradressen? Och vill Fia att vi diskar korkarna först?
Brid, sommaradressen är nu utbytt mot vinteradressen, Storsvängen 67, 129 43 Hägersten.
När det gäller dammet är inte Fia särskilt pipplig. Det kan ju vara bättre att skicka torra men lite dammiga korkar än blöta korkar som förstör kuvertet. Vi kan skölja korkarna.
Jag tackar å Fias vägnar!
Lägesrapport från min front och orsaken till bloggtorka: jag är på möte med Svenska Basketbollförbundet. Jag är med andra ord oerhört cool.
Men herre gud! Är Korgbollsförbundet lika korkat som Fopollförbundet? Eller är du inkallad som foge-s-expert?
Niklas, djupt inne i korktankar.
I sakfrågan är jag med.
Det kommer lite korkar till från oss också, eftersom kassen hade vält i bilen sist, och när jag nu röjde ur bilen kom det fram ett par nävar till.