– Hej, jag är ert nya språkläraret. Ormet kruper.
I drygt tre veckor ska jag hoppa in och undervisa svenska på högstadiet. Idag var första dagen på plats, och på måndag kommer eleverna. Tjänsten är en heltid med lunch ibland kl 09:40, ibland 14:40 och så är jag mentor (jfr ”klassföreståndare”) för en sjua samt har ansvar för …
… eh
… öh
… hm
… jo
… nä.
Här får ni själva tänka er vad jag ansvarar för, för själv kommer jag faktiskt inte ihåg ett jota. Jag har dator, nycklar, blippar, lösenord, skoltelefon, larmkoder, klassrum och fantastiska kolleger som säger att ”det kommer att gå så bra så” samtidigt som de ger mig tips på hur jag ska reagera om nån elev flippar ur. Alltså på riktigt flippar ur.
Själv har jag en vision av att jag inte ska göra som i ”Lära för livet” utan bara sprida kunskap och glädje och få dessa tonåringar med fjunmustasch och spretande hormoner att utan problem skriva resten av livet. Och att jag ska berätta fantastiska historier för dem, där de sitter som tända ljus och glittrar med ögonen. Jag ska vara cool, snäll, kunnig och glad.
Jag minns hur mina egna lärare hanterade busarna i klassen.
- Rolle och Ricky fick flytta sina bänkar fram till svarta tavlan så att de nästan satt bakom fröken Malin.
- Jag fick flytta till andra sidan klassrummet när jag en gång viskade ett ord till Anna, som fastnade lite när hon läste högt för klassen.
- Majen Ulrik ställde en liten plastgris på bänken om man hade busat, och så stod den där tills någon annan busade och då fick grisen.
- Fröken Ulla lät Peter bestämma en film som visades på projektor på fredagen om han hade varit snäll hela veckan.
- Alla snälla tjejer flyttades av fröken Sonja så att de satt bredvid en busig kille för att hålla ordning på honom. Kollektiv bestraffning!
Så kan man ju tack och lov inte göra nuförtiden. Jag vill vara cool och bestämd och finurlig och peace love and understanding på er alla!
Vi ska ha så kul i tre veckor! När eleverna ska skriva, ska jag be dem ljuga och hitta på! Ju mer överdrifter och fabulerande, desto bättre! Och så ska jag citera Frank McCourt – min favoritlärare!
Fotnot:
Men så spännande! Rapportera!
Grattis … tror jag. I alla fall grattis till eleverna!
Tur att du undervisar i svenska och inte i matte eller bild; det innebär mindre risk att någon av eleverna får för sig att hugga en passare i din rygg. Men om det ändå mot förmodan skulle ske, fungerar följande beprövade metod (du kommer att vara tillräckligt adrenalin-boostad för att klara det):
Sparka först upp dörren till korridoren (det går att öppna som vanligt också, men är effektfullare med en spark). Lyft upp ungen på det sätt som förefaller enklast just då. Tryck sedan ner vederbörande på en bänk i korridoren (eller på golvet om bänk saknas). RYT åt henom att sitta still där tills du kommer dit efter lektionens slut. Sen kan ni ta ett snack och reda ut saker och ting i lugn och ro på rasten.
Härregud, Karin, du har inte besökt en skola på länge,va?
Man får inte ens RÖRA en elev idag. Ens snällt.
Om man behandlar en unge som du föreslår så blir man inte bara avskedad på fläcken utan dessutom polisanmäld, och med största sannolikhet fälld och får betala ett jättelikt skadestånd.
Jag vet för jag vickade för två år sen, och blev varnad redan första dagen av rektorn, som hade en vähäldigt allvarstyngd röst när hon berättade detta.
Oh, att sparka upp dörren låter ju jättespännande!!!
Grattis!
Plötsligt tänker jag på
Hets
Inga bilder tillåts här, inte. Ta bort allt mitt. Sorry.
Åh, vad kul för eleverna!
De kommer inte vilja släppa dig efter tre veckor.
Åh, tänk att du får ha roliga timmen i flera veckor! Håller med Dina, det är osäkert om du får lämna.
Ack mänsklighet, varthän barkar du? Och ack ljuva 80-tal, när man kunde improvisera lite och visa ungarna vad man ansåg om att få ett passarhugg i ryggen!
Hörni, om ni har en stund över: kolla på ”Lära för livet” på SVTplay!
Jag vill också ha Lotten som lärare!
Min matte-/kemilärare på högstadiet slog ibland pekpinnen i katedern så att det smällde jättehögt. Det var en sån där i plastöverdragen metall som var lite elastisk. Han måste ha övat en del, för om man inte får till rätta snärten och träffar i rätt vinkel blir det antiklimax.
En gång lär han ha gjort samma sak med en pekpinne i trä, med det resultatet att träbitarna flög över hela klassrummet. Det ska ha varit både effektfullt och effektivt.
Du kan också göra som en musikvikarie vi hade i högstadiet. Hon var av spanskt ursprung och inledde första lektionen vi hade med henne med ”Jag inte går till rektör. Jag slör.” Det tog ungefär en halv lektion innan hon hämtade rektorn.
En gång stormade jag i stor affekt efter en gympalektion in till mina elever i omklädningsrummet. Dörren smällde jag igen bakom mej så att den armerade glasrutan kraschade och de små rutorna flög runt omkring.
Det var nog ganska effektfullt, för jag fick genast allas uppmärksamhet.
Varför jag var arg? – Det har jag glömt för länge sen.
Det allra, allra roligaste med ’Lära för livet’ är ju kläderna och inredningen. Maximal igenkänningsfaktor på det.
Grattis!
Min mamma var högstadielärare (innan hon sedan blev studierektor och därefter rektor) och en av hennes bästa minnen var när hon hade högläsning i en klass med bara bökiga killar. De satt helt stilla och bara lyssnade!
Kollektiv bestraffning är VÄRDELÖST! Det är särskilt en lärare som använder sig av det i sonens skola. Har skrivit om det i min blogg lite:
https://solsomsol.blogspot.com/2018/02/spanska-skolan-del-14-brott-och-straff.html
Ett j-a otyg men skolan säger att lärarna bestämmer själva hur de ska bestraffa eleverna.
Plastgrisen, det var alltså en variant på dumstrut? Taskigt om det dröjde till nästa var värdig grisen, sätta sig vid sin grisbeprydda plats dag efter dag …
I mitt jobb tog jag ibland emot besök av skolklasser. Det var mycket intressant. Till att börja med var alla förväntansfullt tysta och undrade vad det nu skulle bli. Men det tog inte lång stund innan jag kunde urskilja vem som var klassens Jobbige. (Alltid en kille – sorry guys.) Frökens ängsliga blickar åt hans håll, hennes liksom anteciperande hållning gjorde att jag inte blev förvånad när gossen satte i gång. Då hade ju jag ett övertag jämfört med fröken: ungarna kände inte mej. När så den Jobbige började bryta in med frågor eller kommentarer sa jag att du får inte prata medan jag pratar för då kommer jag av mej. Och det slog aldrig fel; gossen hade medlidande med stackars tanten och satt tyst till dess jag pratat klart. Barn är sjyssta, det kan man räkna med!
Jag citerar från dagens bevakning av gjuseboet:
” This was an amazing moment!
So much going on and all at the same time.
First, Pilvi couldn’t get to Ivo because she walked into a stick and it jammed into her chest. Nele grabbed Ivo’s toes instead of the Pike.
As a result, Ivo tried to fly and almost yanked her right over the nest edge.
Pilvi was able to snag the Pike due to Nele being pulled overboard.
When Pilvi tried to eat the Pike it bite her toes too!
All this and more in the Video of the Pike Delivery. ”
Dessutom har det serverats abborre och karp, ca 8 eller 9 fiskar idag tror jag.
Ja Peztis, högläsning är oslagbart när det gäller att hantera stökiga klasser. Fungerar som någon slags drog. Lärarna i angränsande klassrum, som var vana att det gick livat till i klass 7C blev misstänksamma. (”Var gör du – det hörs ju ingenting från ditt klassrum?”) Till och med Selma Lagerlöf gick bra, i alla fall om jag hoppade över de längsta naturskildringarna.
Och du Lotten kan ju läsa högt ur Den fascinerande fotbollsregeln. Och kanske ur Sara Lövestams nyutkomna sagor om grammatik: Riddar Kasus hjärta.
Sara Lövestam! Fantastisk skribent. Hon har också en blogg men den uppdateras nästan aldrig.
Saras bok: Ur presentationstexten om Riddar Kasus. Fascinerad.
”Det var en gång ett litet substantiv, som förnöjt meddelade varje främling som det mötte:
”Jag är ett substantiv!”
En dag mötte det lilla substantivet en språkpolis. Vid den glada hälsningen höjde språkpolisen bara på ögonbrynet och svarade:
”Nej. ’Jag’ är ett pronomen.”
Är Rita din läraridol?
Mjaeh, egentligen inte – jag såg inte så mycket av hur hon var som lärare. Jag tyckte bara att hon var störtcool i största allmänhet.
Jag befinner mig i Skåne, och det är RYSLIGT svårt att ta sig hem imorrn!
[…] var min andra dag som vikarie på högstadiet. Det var friluftsdag och jag fick den stora äran att ta en tvåtimmarspromenad med fyra elever. […]