Jag stoppade häromdagen ner mitt röstkort i ryggan med tanken ”jamen om andan faller på så kan jag kanske avlägga min röst före söndag” och , si vad som hände. Alla stora valaffischer var jätteirriterande och budskapen så banalt larviga att jag satte näsan i vädret och fnös nåt om att politikerna verkligen inte hyser större tilltro till undersåtarnas tankeförmåga.
”Make EU lagom again” – en parafras på Trumps budskap … och då måste det ju vara ironiskt? Men vad i hela jävla friden betyder ”lagom” i så fall?
”Inga terrorister på våra gator” – vem håller inte med om det?
”Kanelbullar till alla” – dem ska jag rösta på!
(Den där sista kanske inte var riktigt sann.)
På Centralen i Stockholm stod valförrättare och vinkade in oss. ”Om du inte har ditt röstkort, fixar vi det ändå” stod det på enorma skyltar och … ptja, då var det väl bara att ramla in och do the deed.
Sa jag i ena sekunden – och i nästa var det gjort. Ploff, bara.
Idag den 24 maj är det 100 år sedan man beslutade om kvinnlig rösträtt i riksdagval. Sedan var man ju tvungen att göra en grundlagsändring 1921 och så var det ju inte nåt val förrän 1921, så om två år kan vi uppmärksamma rösträtten igen. Men även om kvinnor 1921 fick rösta, var det ännu inte fritt fram om man
- inte hade fullgjort värnplikten
- inte hade fyllt 23
- inte hade betalat kommunalskatt under ett av de tre år som föregick valet
- var förklarad omyndig
- var satt i konkurs
- var varaktigt försörjd av fattigvården
- hade dömts enligt strafflagen att förlora sin rösträtt.
Det är enklare 2019, får man säga.
Spring och rösta – men skit verkligen i valaffischerna och valkompasserna och tänk efter istället. (Säger jag till er som vore ni mina barn. Det är fritt fram att fnysa i min riktning.)
Kuriosa
Tänk att i Liechtenstein kan man inte fira samma 100-årsjubileum förrän år 2084.
Med de parametrarna, hur många kvinnor hade då egentligen rösträtt egentligen?
I Spanien fick kvinnor rösträtt först tio år senare. En gång hann kvinnorna rösta, sedan fick ingen rösta eftersom lille Franco placerade sig vid styret. Det var en kort man, 163 cm.
Men alltså värnplikten, det kan väl inte ha gällt kvinnor?
Och hur var det med gifta kvinnor?
Ogifta kvinnor hade större frihet tidigare.
Nu har jag kollat upp själv.
1919 var det bara ogifta kvinnor över 21 som var myndiga. Gifta kvinnor var omyndiga, men hade rätt att själva råda över sin arbetsinkomst.
1921 blev även gifta kvinnor myndiga.
Förhoppningsvis före valdagen. Den biten har jag inte sett något svar på.
Det skulle vara intressant att följa debatten där 1919-1921.
Men vadå ”fyllt 23” i Lottens lista?
Om man var myndig när man var 21 så borde man väl vara röstmyndig också?
Ja, nu börjar man ju undra och måste ifrågasätta mina källor: 23 eller 21, 1919 respektive 1921?
Jag har försökt hitta debatten i SvD:s arkiv, men det var verkligen inte mycket material där. Ska kolla igen!
Cecilia, det är väl lite som att du i dag är myndig och får rösta när du är 18 år men du får inte köpa en flaska vin …
Rösträttsåldern är helsnurrig. Den var 21 så länge det bara var män med i bilden. Sedan höjdes den till 24 när kvinnor trampade in och fick kommunal rösträtt runt 1909. Sedan hände detta:
1919: 23 år
1945: 21 år
1965: 20 år
1969: 19 år
1975: 18 år.
Före 1975 krävdes dessutom att rösträttsåldern uppnåtts senast året före valet. Så tokigt.
Kan vi inte blanda in myndighetsåldern för tronpretendenter?
För den var väl 25 förr?
Fascinerande.
Ett så viktigt ämne får så lite kommentarer.
Äsch, det går upp och det går ner! Ibland blire många, ibland blire få!
Jag har försökt komma på när jag röstade första gången, vilket borde ha varit i valet 19 sep 1982, när jag var 18 år och precis hade kommit hem från USA och var nyinflyttad i Täby. Men nej, här finns inget minne av valet … över huvud taget.
(På den här tiden brukade det vara val på mammas födelsedag. Även 1976 var det den 19 sep, vilket jag minns oerhört väl eftersom mina föräldrars kompisar Affepaffe och Ullapulla var på besök och de vuxna fick igång en proper valvaka med vin och öl och landgångar.)
Jag röstade också 1982. Jag hade en bekant som fyllde 18 år på valdagen.
Men jag var hemifrånflyttad och poströstade i Umeå.
Nu har jag också använt min röst. Den hördes just inte, men räknas ska den väl.
Jag tänker på det ibland, att t ex min farmor inte hade rösträtt när hon blev mydig. Det är verkligen inte länge sen.
Vid riksdagsvalet 2014 hade jag röstat i 35 år, och jag var då lika gammal som min farmor var när hon fick rösta för första gången.
Jag avser att rösta imorgon. Mellan två andra engagemang. Det är lite mycket den här helgen. Idag har vi varit till Alfa antikvariat i Stockholm, som dessvärre ska lägga ner, och köpt ett par utreade bokhyllor till oss och fler till den äldre grabben, som inte har bil. (Och en kasse böcker.) Bokhyllegavlar är ganska besvärliga att få in i en vanlig bil.
Jag ska också studsa iväg och rösta imorgon före jobbet.
Det är röstning på jobbet också, men fel distrikt.
Oj Ninja, långa generationer!
Och myndig skulle det stå där uppe. Inte mydig, även om det låter som ett bra ord. Vad kan vi ha det till? Det låter inte helt positivt, va?
En sak till, då. Varför rättar inte stavningsfånen när den ska i stället för när den inte ska?
Ja, det var långa generationer. Min farmor föddes 1869, auktionerades ut på socknen när hon var fem, träffade så småningom farfar, de hade då varsitt halvt tvillingpar med sig i boet.
Farfar hade Per, vars tvillingbror Nils dog när pojkarna var ungefär tre år. Strax därefter dog deras mamma.
Farmor hade Elsa, men jag vet inte vad som hände hennes tvilling.
Elsa själv blev småskollärarinna, och var barnkolonifröken på somrarna. Då hade hon ett år en ung fröken Gustafsson från Blekingegatan på kolonin. Elsa blev lilla Gretas favorit, och hon kom ofta på besök hemma hos farmor och farfar, där också Elsa bodde.
Det kom ytterligare sju barn, alla var trolovningsbarn, och två tvillingpar. Ett par tvillingar dog som mycket små, det andra paret var farmor och farfars sista barn, och då var farmor fyrtio år. Den ena av dessa tvillingar blev så småningom min pappa, som var 51 år när jag föddes.
Min äldsta kusin var 41 när jag föddes, så ja, vi har spridit ut oss ordentligt.
Och här trodde jag att jag vann tävlingen om långa generationer eftersom min morfar föddes 1879 och min pappa hade 33 kusiner som är döa hela bunten eftersom han var i särklass yngst och farmor fick honom när hon var 42.
Pah! Ninja vinner med hästlängder!
Ninja vinner alltid!
Det låter faktiskt lite otrevligt, sån vill jag inte vara.
Jag kan ta Ninjas roll i så fall, för jag vill vinna!
(Jag vann nyss kampen mot deadlinen. Ett korrat psykologimanus skickat!)
Imorrn: sovmorgon – sedan en rapport om hur jag höll på att fjutta eld på Tjugofyraåringens hus.
Gratinerar till deadlinen.