Nu har jag lämnat Tjugoettåringen på Gotland för tre års studier i konsten att
- designa datorspel
- bo i kollektiv
- sakna sin ömma moder (johodå!).
I ottan klev jag upp och fotograferade den tidstypiska golv-sladdhärvan som vi kommer att skratta åt om ett decennium eller så. (Vi skrattade så lagom igår när hela Gotland blev utan ström i en hel evighet och sladdhärvan låg där och skrattade åt oss i flera timmar.)
I båtkön satt jag sedan kl 06:15 och var nervös eftersom bilen immade igen (det var kallt ute) och jag ju måste spara på det överkänsliga bilbatteriet samt be till bilgudarna att startmotorn inte skulle kajka ihop just nu, mitt i en kö. (Bilen kräver vänliga ord, en öm hand och ungefär sju försök innan den hostar igång.)
Väl på Gotlandsbåten kan man omedelbart skilja agnarna från vetet. Pendlarna och vaneresenärerna går med stora kliv och mål i blick från bildäck mot antingen fåtöljerna på akterdäck eller kaffekön, medan båtnybörjarna fastnar i trappan, hamnar ute på soldäck, paxar platser som inte behöver paxas och i största allmänhet irrar.
Vaneresenärerna var idag – särskilt när det gällde till synes gifta par i medelåldern – som stöpta i samma form. De var
- iklädda jeans och gympadojor
- bärande varsin svart, liten datorryggsäck
- tysta, koncentrerade.
De hade alla medhavd frukost – och följande procedur upprepades så att det påminde om en tävlingsdans med sju par kvar på golvet: följsamt, synkat och med blott ögonkontakt som kommunikationsmedel.
Snabbt hittade de sina platser utan att snegla på de relativt svårfunna stolsnumren (de borde faktiskt sitta på ovansidan av fåtöljerna, inte långt ner i mitten av stolsparet) och placerade ryggsäckarna ute i gången. (Om man sätter ryggan vid fötterna blir det ju trångt och krångligt.)
De sju som satt närmast mig dansade så här i sju steg:
- Kvinnan svepte in sig i en sjal.
- Mannen klädde av sig till blott skjortärmar.
- Kvinnan packade upp frukosten.
- Mannen tog upp mobilen ur ena bakfickan, plånboken ur andra.
- Kvinnan började portionera ut frukosten till båda.
- Mannen skrev sms till barn och barnbarn om att de nu var på väg (eller nåt annat förstås).
- Båda satte sig att under tystnad peta i sig ägg, mackor, grönsaker samt yoghurt kommen ur barnmatsburk och kaffe ur termos.
Att forsla sina husdjur på Gotlandsfärjan är ett kapitel i sig. De kan vara kvar på bildäck (inlåsta i bilen) om de inte är rädda för billarmen som ideligen sätter igång. Man kan också ha dem uppe i husdjurssalongen, där de reser som människor.
De bildäcksdjur som vill ha besök av sina ägare, får det en gång under resan; på ett särskilt klockslag samlas alla djurägare vid informationsdisken och sedan går de i samlad tropp ner till bilarna – all annan tid är bildäcket låst. Nyss hördes ett plingeliplong i högtalarna:
– Vi har ett personligt meddelande till en passagerare som har en hund. Den passagerare som har en hund, var vänlig kom till informationen.
Som på en given signal ställde sig 20 % av passagerarna upp och började flacka med blicken, hur resvana de än månde vara. En liten stund senare kom ett förtydligande:
– Vi har ett personligt meddelande till en passagerare som har lämnat sin hund ensam i husdjurssalongen. Var vänlig kom till informationen.
De nyss så oroliga satte sig ner igen.
Avslutningsvis ett hett tips!
Efter tre timmar på Gotlandsbåten vet alla resvana att toapapperet är slut, och kommer alltså ombord med egen toarulle under armen.
Tuuut!
Jamen tut på er då.
Men uj va snabba ni var! Tuuut!
Det var visst jag som var sen. Vaknade inte av själva tutet, utan först vid avtutet.
Lyckliga ni som har tut. Om det hade varit ett på-allvar-tut hade jag varit död, jag.
Tänk på att din resa är en del av någon annans upplevelse, som vi gotlandsfärjeresenärer brukar säga!
Om du bokar sittplats i aktersalongen kan en eller flera högstadieklasser bli en del av din upplevelse, som vi gotlandsfärjeresenärer brukar säga.
Hej du, Niklas – long time, no read.
Själv tillbringade jag under tonåren några härliga somrar i Visby. Mina föräldrar hade goda vänner som bodde där och dom hade en dotter i min ålder. En sommar jobbade vi i en badstrandskiosk, där vi lärde oss grunderna i affärsvärldens listigheter. Till exempel: Om nån köpte ett äpple fick den ett prima äpple. Köpte nån två äpplen, samma sak. Men – köpte nån tre äpplen då fick den två prima och ett lite mindre prima.
Niklas is in da house!
Och Christine, som vi inte har träffat sedan 2015! Välkommen tillbaka!
En kund berättade att hon reste från Visby, som passagerare, utan bil. Tydligen går båtarna till både Nynäshamn och Oskarshamn vid ungefär samma tidpunkt. Hon klev på en båt och så, under färden, tittar hon ut och ser Ölands Norra Udde. Viss panik och ångest utbröt. Hon frågade en medpassagerare om det var det hon såg. Jodå, det var helt riktigt. Diskret gick hon till informationen. De ropade ut och frågade om någon kunde ge någon en lift ”norrut”. Lyckligtvis fanns det någon som kunde erbjuda lift en bit närmare Stockholmsområdet än Oskarshamn.
Maten på gotlandsbåtarna är inte direkt lukullisk, milt sagt. Inte heller särskilt prisvärd. Hemgjorda mackor etc slår det mesta med hästlängder. Men det finns två bra tips när det gäller dryck:
1. Ta med egna tepåsar. Glid in i kaffekön och hämta varmt vatten som du kan ta gratis eftersom påtåren ingår i teet.
2. I matköns dryckesautomat finns dels vanligt vatten och även kolsyrat vatten som de har gömt på en liten spak precis bredvid det vanliga vattnet. Båda är gratis och minst lika bra som Loka för 29 kronor.
Och så ett tips som jag inte testat:
Istället för salongsplats köper man en biljett till skeppsbion som lär ha de bekvämaste stolarna du kan hitta ombord. Tydligen bästa platsen att sova på.
Bion just idag visade Deadpool 2, som har fått 7,9 i betyg på IMDB (jättebra), så jag var allt lite sugen. Men så var ju solen så skön att njuta av … (Se bild.)
Inbjudan till Skogsgurra, eller annan elektriskt skolad person.
Föremålet är beläget inte långt från fabrikerna i Alfredshem, Domsjö.
Oh, ”elektriskt skolad person”, den formuleringen gillade jag.
Här i huset är det alldeles tomt. DDM och Femtonåringen är och tränar, och här sitter jag vid köksbordet och kan inte annat. Jo, förresten det kan jag ju visst.
Jag ska dansa på bordet! Lära mig stå på händer! Damma taket och sortera gummiband!
Förlåt, men jag kan inte sluta fundera på hur det går till när gotlandsfärjeveteranerna först åker båt i tre timmar, och s e n går ombord, då med en toarulle under armen.
(Som sagt: förlåt…)
Haha, det måste handla om tidsresor, teleportering eller helt enkelt trolleri!
Om du ska träna på att stå på händer kan jag vidarebefordra ett tips jag fick om att man ska spreta med fingrarna och ha ”aktiva” fingrar. Det är liksom med dem som man justerar balansen när man väl står på plats.
Inte för att jag kan stå på händer obehindrat bara tack vare det tipset, men lite bättre går det allt. Fast man måste visst öva också.
Oh, tack Christer! Det största problemet jag har just nu är att när jag väl har krånglat mig upp (efter fnutton OERHÖRT klumpiga försök), får jag brutal-lock för öronen!
I am a physical mystery.
AKTA ARMBÅGARNA!
Jag skriker ifall du har lock för öronen.
– Va?
Om jag förstår HK rätt: Så dom inte blir som knäna, om du går med dom.
Fast ”Va?” var väl förstås bara för att du har lock för örona där du trippar omkring uppåner.
Ett sätt att komma upp i handstående lättare är att sträcka upp armarna och tänka sig att man är helt rak från händer till ena foten, ta fart och i princip bara böja sig i höftleden, så att samtidigt som händerna går ner så går ena foten upp. Sen är det ”bara” att följa efter med andra foten.
Och som av en händelse skulle vi öva på handstående på dagens workout. Det går faktiskt framåt.
Förutom att jag känner mig OERHÖRT tung i gumpen när jag kämpar med handstående, tror jag mig känna att rädslan hämmar mig.
Jag fortsätter!
Häromdagen skulle vi träna handstående. Det gällde att spänna mage rumpa lår tår… visst fick jag lite hjälp att komma upp men sedan stod jag på händerna! Tre gånger! Lycka för en snart 55-åring som bara börjat träna sedan nyår.
Fast busvissla kan jag fortfarande inte.
Om man känner sig nervös att armarna plötsligt ska vika sig så att man dråsar i backen och bryter nacken, kan man börja med att träna balansen i huvudstående.
Placera något av lagom mjukhet på golvet där huvudet ska vara. Sätt huvudet och händerna så att de bildar en trekant (dvs. inte på linje). Om man vill kan man som mellanposition sätta upp knäna på armbågarna och stå så en stund (clownposition). Sedan pressar man upp bena tills de är raka. Plättlätt!
Spänn magen och rumpan. Svanka inte, då får man ont i ryggen efter ett tag.
Nåt helt annat. Om man är trött på de vanliga partiernas valslogans (som man tydligen får skriva det nuförtiden) så kan man slumpgenerera nya här. Det är nästan så att man blir sugen på att rösta på dem.
Nu är Gotland på tapeten. Och i helgen var yngste sonen just där. Sammanträffande. Vad gjorde han där? Han jagade. Och vad jagade han? Kaniner.
Hur kan Lille Maken och jag som är så fridsamma och mesiga ha fått ett så blodtörstigt barn?
Själv undrar jag om det finns elefanter på Gotland eftersom jag stötte på (och åt på) två restauranger som hette
1) Sunes elefant
2) Lilla elefanten.
Idag, ska ni veta, händer något mycket underligt i Gula Huset. Jag måste låsa dörren när jag åker till basketträningen! Ingen är hemma!
Jag tror att jag senast låste ytterdörren runt nyår 2016.
Gotlandskanin- lantras https://sv.wikipedia.org/wiki/Gotlandskanin
Gotlandskanin/vildkanin/rabbis https://sv.wikipedia.org/wiki/Europeisk_kanin
När ni är inne på Gotland kan det inte skada att lära sig några gotländska traditioner som hur man firar bröllop:
https://youtu.be/XY98OEAHgTA
Med tanke på hur många rabbisar det var på Gotland i somras måste rabbisjakt gå till så att man ställer sig ungefär var som helst på ön med ett hagelgevär och skjuter vart som helst och sedan går och plockar upp det dussin rabbisar man träffat.
Tack Magganini, precis så.
Niklas: Tack för länk om gotladsbröllo För tydligen 50 år sedan
Kultuhistoria.
Uppmanar alla att se den.länk
Min alternariva länk.
https://www.youtube.com/watch?v=XY98OEAHgTA&feature=youtu.be.
Det här var intressant — Gotlandsfärjan är en hel kultur i sig. Jag får lust att börja intervjua de vana resenärerna.
Med en särskild hälsning till ÖR:
https://youtu.be/2TMUJbxNypE
Åh, tack, tack Niklas! En liten Lindeman sitter aldrig fel! ”Små feta gotlänningar …” (Från hösten 1979, så den är lite dammig på sina ställen, icke dess förty alldeles ljuvlig.)
Och ett särskilt tack till Niklas för Nimrod!
Helt ot: Jag och hannoia har börjat spela det där alfapetet på telefonen. Några år efter alla andra. Det är kul. Men nyss fick ungen 84 poäng på att skriva ”stick” bara. Inga korsande ord eller nånting. Var inte det rent orättvist?
Magganini: Är det Wordfeud? I så fall ska du veta att jag lirar mot hakke, Niklas och Angeta uti Lund (där Artonpringen just nu camperar, varför jag i Worfeud-chatten får små rapporter om vad som händer uti Lund).
Barnen säger att jag är den enda i hela Sverige som fortfarande spelar Wordfeud, men det måste ju bevisligen vara fel.
Åh, en ny bekantskap som huserar uti Lund, Artonpringen!
Ja, Wordfeud. Lolit! Barnen har uppenbarligen fel i detta, ja.
Artonpringen ska genast meddelas om namnbytet!
Kanske passar du på att meddela Angeta vid samma tillfälle?
Jag spelar inte Wordfeud och står inte heller på händerna. Sista gången jag försökte, 23.30 en fredagskväll, kom jag lätt upp i handstående och var glad för det tills jag insåg att dörren som jag stod emot började gå upp. Cirka 65 kilo översättare fortsatte i färdriktningen, landade på högerarmen och var glad för det tills det började göra ont två sekunder senare. Därefter gjorde det ont i fyra år. Det var jag inte glad för, men istället för en massa annat.
Drömde att vi besökte fiskgjuseboet, fysiskt alltså, innan gjusarna skulle flytta nånannanstans, och sen försökte vi hitta hem. Jag var säker på att boet fanns i Estland, men alla skyltar var på svenska, danska och finska i proportionerna 2 : 2 : 1 ungefär, och väderstrecken verkade inte stämma heller.
Men Angeta också … jösses, jag måste ha varit hur trött som helst igår kl 23:31!
Idag har jag inte haft en tanke på att stå på händerna – och när jag läser Mariannes beskrivning inser jag att jag måste fallsäkra mina övningar. Eller falla på knäna, som ju redan gör ont.