Hoppa till innehåll

Do get into cars with strange men!

Tänk er trapphuset i ett hyreshus, byggt på 1950-talet ungefär.

[Alla sneglar snett uppåt till vänster och tänker till.]

Jag vet inte hur ni föreställer er att det ser ut, luktar, låter och känns, men för mig är det självklart:

    • det är plötsligt 1975
    • jag har träskor och klapprar omkring i stentrapporna
    • hissen är av den skakiga varianten
    • det finns sopnedkast på varje våning
    • bakom några dörrar hör jag röster eftersom det är relativt lyhört.

Idag var vi i ett hyreshus som inte alls stämde in på denna beskrivning – i Hove. Det är en stad som har vuxit ihop med Brighton och som har ypperliga kommunikationer överallt, så där vill alla bo.

Men det såg inte ut som i Sverige.

Detta är trapphuset med en plastig dragspelsdörr till hissen.

Hela trapphuset var klätt i en tjock, jättefluffig och knallbrun heltäckningsmatta, vilket ju dämpade alla ljud och kändes lite gillestugemysigt. Ni ser den fyrkantiga lådan som hänger på väggen till vänster om hissen? Det är en av två monstruöst stora askfat som fanns på varje våningsplan!

På innergården hade alla lägenheter soptunnorna på en liten balkongavsats.

Alla balkonger var förbundna med smala trappor, vilket jag trodde var nödutgångar – lite som amerikanska brandstegar. Men nej … det är trappor för sopgubbarna, som hämtar soporna genom att klättra halvvägs till månen och ner igen.

Just den här balkongens fäste i väggen var lagad med silvertejp.

Väl ”hemma” i Ditchling igen, gick jag på en huppegupptäcktsfärd i omgivningarna. Och vilse, förstås.

Efter 1 km var det (med tanke på de trasslande knäna) meningen att jag skulle gå rakt norrut och hem igen.

Jag gick och gick och såg fantastiska hus, roliga trädgårdar, gamla gubbar, cyklister och …

… bajs.

Alla hus har namn som Melrose, Dunkirk, Flower’s Den, Heathers Heath och …

… Dalarna.
Men för det mesta gick jag i en sådan här miljö, strax bredvid den smala, smala landsvägen där alla kör som biltjuvar på uppåt-tjack.

I byn Westmeston fanns en gammal telefonkiosk.

Men precis som på Doctor Whos Tardis, stod det fel på dörren. Så jag öppnade för att kolla om den kanske var större på insidan.
Näe – men nästan lika bra: ett bokbytarplejs hade ersatt telefonen!

Jag promenerade vidare. På ett ställe stod jag villrådig och funderade på om jag skulle gå igenom en kohage och bli ihjälstampad eller om jag kanske istället skulle gå på vägen och bli ihjälkörd. Strax bredvid mig stannade en bil som nyss körde förbi i 120 knyck. Bilen backade lite zick-zackande mot mig och jag tog mig ängsligt åt mobilfickan. Föraren hojtade till mig:

– Are you all right, love?

Jag förklarade att jag ville gå till Ditchling, men att vägen kändes lite för smal.

– Get in, I’ll give you a lift!
– Well, my parents always said I shouldn’t trust strange men and … inledde jag.
– … certainly not get in a car with one! fyllde mannen i.

Mannen förklarade sedan att han ägde en pub i grannbyn och att han bara skulle köra mig till nästa korsning. Okej, sa jag och hoppade in med mobilen redo.

Så här såg han ut, min räddare i nöden som inte alls planerade att slå ihjäl mig. Han pratade trevligt under två minuters bilfärd och suckade ”tiderna förändras” med andemeningen att det faktiskt var bättre förr.
Precis där jag blev avsläppt av pubägaren, hittade jag en före detta igelkott.

Jag vandrade vidare och hälsade på alla jag mötte. Jag sa Bonjour till en fransk familj och Guten Tag till en tysk familj och alla var så sprittande glada och rödkindade. Om jag skriver en bok om just detta, kan en heta ”En fransk, en tysk och Bergman”.

Share
Publicerat iBloggen

28 kommentarer

  1. HK

    Ja, följer man B2112 en liten bit västerut kommer man till den trevliga puben Jack and Jill Inn, just där järnvägen dyker in under South Downs genom en tjusig portal.
    Där på puben har jag bott en natt och ätit bacon ‘n’ egg m.m. på morgonen. Kanske var det Jack du åkte med!

  2. Han sa faktiskt vad puben hette, men jag tänkte så mycket på min dygd att jag inte riktigt kommer ihåg. Det var inte ett namn utan mer “en mening”. Liksom “huset bortom de galna strutsarna”.

  3. Magganini

    Men! Vem har släpat hem en massa gräs till gjusarna? Har det varit ett sånt där okontrollerat party hos tonåringarna i natt som de inte har mäktat med att städa upp efter? Och i stället har de flytt fältet för att inte vara hemma när föräldrarna kommer hem?

    Var det nån som såg nåt?

    http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas2.html

  4. Magganini

    Kanske är smartare med den här bilden än en länk… rätt som det är har väl nån röjt upp.

  5. Vad trevligt Lotten med en vilsepromenad! Vilseäventyr (liksom soppatorskdito) brukar alltid innebära roliga överraskningar. Och vilken fin Dalarna-skylt!

    Magganini, jag tror de är de utschasade föräldrarna i gjuseboet som, på utschasade föräldrars vis, bestämt sig för att uppgradera sovkomforten.

  6. Ökenråttan

    Röker dom gräs, fogglarne?

    Lotten, vilken trivsam upptäcktsexpotition! Gör fler och rapportera!

  7. Uppdatering på stugfronten. Vi börjar så smått komma in i det nya normalläget, utan stuga att fara till. Men det känns inte precis bra.

    Vi har tydligen kvar en gäststuga, men det är tveksamt om sängkläder inklusive madrasser kommer att gå att rengöra efter flera veckors utsättande för rök, och så mycket annan inredning finns där inte. Vidare har vi kvar en strandremsa med ett par träddungar och sannolikt en roddbåt, dock utan sittbrädor och åror. Kusinernas stora stuga ligger inom strandremsan. Den står kvar och kommer väl att kunna bli beboelig igen efter grundlig rengöring, hoppas vi.

    Vi vet inte

    – om några av de stora tallarna har klarat sig (det händer att sådana överlever bränder)

    – om pumpen ännu är i funktion (det är möjligt, om inget träd har fallit på den)

    – om källaren går att sätta i stånd igen utan stort arbete (det är en mycket enkel konstruktion, men man behöver lite material)

    – om grunden duger att bygga nytt på

    – om något går att bärga ur askan (det borde inte ha blivit tillräckligt varmt för att smälta järn, så några verktyg kanske)

    – när vi får komma dit och titta. Med lite tur vet vi denna vecka var de kommer att börja säkra vägarna, d v s ta ned träd som hotar att falla över dem. Börjar de i vår ände kan det gå snabbt, börjar de någon annanstans kan det ta åtskilliga veckor ännu.

  8. Ökenråttan

    Pusselbild

  9. Ökenråttan

    Jasså, det gick inte! Hmmm … På allmän begäran (Hej Örjan!) ville jag skick bild på senaste puzzlet. Funkade inte. Varför.

  10. Ninja i Klockrike

    Brid, det låter så sorgligt, men liiite hoppfullt mitt i allt. Så mycket som man inte får veta i nyhetsrapporteringen, men som ändå blir så stort i den enskilda människans verklighet.

  11. Magganini

    Tjock och jättefluffig matta i trapphuset. Hur många timmar gör verkligheten den beskrivningen möjlig att använda? Om huset är bebott alltså.

  12. Inspirerad av Ökenråttan har jag påbörjat ett pussel, dock inte trä utan vanligt pappussel, tusen bitar, köpt på loppis. Bitarna är stadiga och bra, men det är ovanligt många som har nästan raka kanter inuti pusslet. Jag brukar alltid börja med ramen, men här är jag tveksam till om jag får ihop den. Kanske ska börja med de gula blommorna istället.

  13. Ökenråttan

    Att pussla är en passande sysselsättning Brid; fridfull och absorberande.
    Min senaste pusselaffär har nu utvecklat sej in a most puzzling way. Om jag bara kunde få in mitt foto här så skulle du få se.

  14. Agneta uti Lund

    I väntan på Ökenråttans pusselbild kommer här en bild på senaste pusslet jag, och en av sönerna med hustru, lade i julas i Vossem (som tillhör Tervuren, precis utanför Bryssel). Det var också ett träpussel med en del lustigt formade bitar. Motivet: “Coming From The Mill”, 1930 Art Print by L S Lowry. Det var inte helt lättlagt. Klicka på bilden för förstoring.

  15. Ökenråttan

    Tjusigt, Agneta uti Lund!
    Äldste sonen kom förbi och då kunde vi inte hållas till jul utan började lägga det mindre av de två nya puzzlen, det med bara raka kanter på bitarna. Det var ett förtjusande motiv, en målning av en dansk idylliker, Harald Slott-Möller. Om jag nu kunde få till fotot … Vi öppnade bloggen i telefonen, skrev lite text, fyllde i namn och e-post och klickade på “Välj filer”, valde Bibliotek och klickade på pusselfotot, tryckte på “Skicka kommentar”. Men inget foto kom med. HUR GÖR MAN?

  16. Agneta uti Lund

    Jag läser och skriver direkt i datorn. Under “Bläddra” lägger jag fieln till bilden. Vet inte om det skiljer sig från mobilen.

  17. Ökenråttan: det räcker inte att klicka på fotot, man måste även klicka på datorns anmodan “lägga till” eller “välj”. (Jag kan mejla instruktioner om det fortfarande inte funkar.)

    OBS: Jag är inte en pusslare. Det är nåt som stavas TÅLAMOD som jag saknar.

    Nu sitter jag och Artonåringen på pendeltåget från Arlanda mot Flemingsberg. Det här tågspårsfixeriet har tärt på TÅLAMODET denna sommar …

  18. Ökenråttan

    Va, är ni redan hemma!! Välkomna.

  19. “Redan” är en sanning med modifikation … Rapport kommer!

  20. HK

    Det regnar i Estland, så pass att fiskarna nog kan simma till gjusarnas bo på egen hand.

  21. HK

    Försökte lägga länken till gjusarnas bo tillsammans med den andra men det blev för mycket för en post.
    http://tv.eenet.ee/kalakotkas2.html
    (Fungerar den här länken för er som har apple-datorer?)

  22. Båda länkarna funkar finfint, HK!

  23. Överst i Lottens länk finns följande annons, apropå native speakers:

    Svenskar kommer bli svåra – Kronan är i stora problem

    Du kommer inte att tycka om det här alls. Häfta dig själv innan du läser

  24. Dina

    Nu såg jag Lotten äta surströmming med god aptit.

    Intressant artikel! Men som svensk hör man väl inte felen…?

  25. Ninja i Klockrike

    Jo, jag tycker man hör felen, Abbas texter har alltid låtit ganska öken och bonniga för mig, de klingar helt enkelt fel. Att det är uttrycken som är snedskjutna har alltid stått klart.
    Det här låter som skryt, men jag är helt övertygad om att jag inte är den enda.

    Surströmming är vanhinnigt gott, jag är svårt avundsjuk. Men jag häftar mig själv så gott det går.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.