Världen må brinna, torkan endast suddas ut av välsignade skyfall och eldningsförbudet hävas av förvånade makthavare – men inget är viktigare än den förkylning som vi har drabbats av.
Det är förstås Ölandsförkylningen from hell. (Eller om den kom från Öland, kanske.)
Artonåringen och jag såg den inte komma. Nä, vi bara …
Vi är förvisso hemma i Sörmland igen, men jösses vad vi snorar, hostar, ämlar och oss och knaprar diverse medikamenter. När vi igår kväll skulle ut och titta på blodmånen, vilade vi oss i form hela dagen för att i kvällningen först …
Alla inplanerade besök och irrfärder är nu inställda eller flyttade på, för den här förkylningen rinner fortfarande i våra näsor, rosslar i våra lungor och harkelkliar i svalget. Hade den satt klorna i oss i november hade jag banne mig lagt in oss på sanatorium.
Vi hade då hostat och pustat och snörvlat ända till våren, och sedan hade vi antingen släppts ut, alldeles bleksiktiga och magra samt bedrövade – eller så hade vi dött. Och då hade jag …
Sommarförkylningar känns alltid långt värre än de som kommer under höstrusk eller vinterstormar.
Vill ni att båset kommer och sjunger ’I en sal på lasarettett’ utanför ert sjukfönster?
Ja, aaabsoluuuut, Ninja! Vi förgås ju därinne och hostar ihjäl oss så det skallrar i förnterrutorna! Ni kanske inte ens kan överrösta oss med er skönsång …
Ö-förkylningar kan vara hemska!
Jag minns en sommar på Gotland när vi låg under det varma plåttaket och hostade ur oss lungor och alla andra organ och svetten luktade bränt gummi!
Hugaligen. Jag läste tydligen slarvigt och uppfattade endast Artonåringen som ölandssjuk (illa nog) och inte att även modern var drabbad. Hoppas det slutar snart.
Misslyckas kan man. Jag tänkte vitsa till det med en bild och text, men det är tydligen väldigt svårt att fotografera med fånen. Dels ser man ingenting på en sån här skärm i fullt solljus, det är bara svart alltihop, och dels har man inga läsglasögon så man ser ingenting i alla fall. Man skjuter av i mer blindo än man nånsin kan tro.
Här skulle jag skriva ”Herr M och härK”. Men var är Herr M? Syns inte till. Det är bara en skitdålig bild på en ren i fjärran som man knappt anar ens om den blir utpekad. Synd.
Nä, inte med skönsång kanske, men vem sa att det skulle vara det?
Det är nåt visst med renar i fjärran, Magganini, så förtvivla inte, dessutom ser det svalt ut uppe i fjällvärlden.
https://www.youtube.com/watch?v=SRTqKt7nlZM
Tyvärr, Ninja, är det obetydligt svalare i fjällvärlden än annorstädes. Sakta är vad man går och mycket är vad man dricker.
Men ja, renarna är ju trevliga där borta. Och nära, som de också är ibland.
Nu börjar vi så smått tro på att stugan är räddad. Återstår att se hur länge det dröjer innan vi kan fara dit. Det har brunnit mindre än hundra meter bort, så åtskilligt sotigt är det nog.
Vi hade tänkt oss en resa till den sydligare fjällvärlden i sommar, men kom liksom av oss. Hälsa renarna.
Snuvor är eländiga när de än inträffar men kanske lättare att acceptera andra årstider.
Skönt att Brids hus verkar ha klarat sig undan sotdöden.
OT: Har omvandlingen av bloggsidan inletts?
På min dator visas nu själva inlägget i en relativt smal mittspalt med Lottans logga och de vanliga rubrikerna till vänster.
Till höger finns en spalt, tom men avskild med en linje ner till avslutningen med taggar och knappar till båset etc.
Nedanför finns förra blogginslaget utbredd över både mittspalten och högerspalten. Klickar jag på båsknappen kommer båset fram men också över tvåspalter.
På min androidpadda ser det likadant ut.
På telefonen, en spalt som vanligt.
XK, sista gjusungen i boet, provade nyligen sina vingar.
Skulle inte förvåna mig om hen tar sin först flygtur i morgon.
Jag letade i mina föräldrars gamla kurslitteratur och fann i ”Handbuch der Patologie”: ”Morbus Oelandia ist ein ganz schrecklich Krankenheit mit Hosten, Snörfeln und litervis mit Schnuhr”. Ujujuj!
Sicken krankenheit!!
Boet är tomt!
http://tv.eenet.ee/kalakotkas2.html
Men jag tror inte att det är Kajas (aka XK) första flygtur. Härom dagen var bara Heli (XH) kvar i boet ett tag.
Runt ikring flyger de, man kan höra dem ibland och ibland se dem också.
På bilden sitter en i torrtallen bakom.
XK tyckte nog det var läskigt och något som man ska vara försiktig med. Jag såg hur hen flaxade mot vinden, samtidigt som hen höll i sig med fötterna i boet.
Här kan man läsa om gjusungarnas namn och annat som registrerades vid ringmärkningen. Där finns också länkar till annat i fågelvärlden.
”Vårt” bo ligger i Tartu-distriktet i Estland.
HK!
Nej, ombyggnationen har faktiskt inte inletts det minsta lilla, jag har bara gjort en lista på vad som önskas (redigering, fotomöjlighet, kursivering och fetning) – men något har hänt. Allt ser helt fel ut.
Tänk om det finns en blogginspektor som agerar utan att fråga. Precis som vår häck-kapningsgranne som jag förmodligen kommer att polisanmäla.
Det kanske är grannen som är blogginspektör?
Bra att du polisanmäler.
Anmäl eländet, absolut!
Nu har vi också varit ute och rest. Norrut, nämligen. Bland annat till Stöde, 4 mil väster om Sundsvall. Stöde ligger i Ljungans djupa dalgång, andaberövande vackert (breathtaking) mellan branta skogbevuxna berg och på den dramatiskt belägna körrgårn ligger min lilla farmor Kristina. Vi köpte upp oss på Stöde-bröd som är jättegott. Stödeknäcke, Grovt Stödebröd och Kornbröd, hårda brödkakor, tunna som Lessebo handgjorda.
Härligt i alla fall att se det gamla fina tyska ordet ”litervis” användas, det är inte ofta nuförtiden.
Och anmäl grannuschlingen. Svårt bara att få häcken att växa upp tillräckligt fort för att slippa serom sen… Segelduk? Plank?
Till sjuklingarna skickar jag den bästa ”men oj vad det är riktigt ordentligt synd om er och måtte ni bli bra – eller åtminstone bättre – väldigt snart”-hälsning som jag kan: ”Pole!”. Det är swahili och betyder just allt det där. (Samt grattis och god jul. Mycket flexibelt språk.) Om sjuklingen då mår lite bättre kan hen svara ”Nimekwisha poah!” vilket betyder ”Jag har redan svalnat.”
Och för övrigt undrar jag om jag ska polisanmäla min häck som jag planterade för fem år sedan i förhoppningen att den skulle växa kämpahög och dölja ett förfallande sekrutthus på granntomten. Den växer inte alls utan når mig fortfarande bara till knäna. Är inte det ett kriminellt häckbeteende? Eller ska jag polisanmäla plantskolan? Skrutthusgrannen?
Karin, hota den med att om den inte växer som utlovat, blir det brasiliansk vaxning. Häck som häck.
OK, Ninja, jag försöker med det hotet innan det blir en anmälan till landsfiskalen om olaga häckhöjd.
(Hoppas att jag i så fall inte blir polisanmäld för plågsamma häckförsök!)
Det var en ung pige fra Møn …
som… någonting med spön? rön? Ah! Hade en fön! (Gjorde något med en fön?)
Sedan då?
Huuuuuur kan bloggens utseende bara förändras hux flux? Jag är förvirrad och bekymrad och … ännu lite mer bekymrad. Så här kan det ju inte se ut!
Limerickuppdatering:
En pige från Danmark, fra Møn
har en häck så förtjusande skön
Inte rosa och rund
som du trodde en stund
Nej, figurklippt, så här hög och grön