Det är dags att berätta hur det står till med barnen eftersom barnen nästan inte är barn längre och något alldeles rysligt sker i höst.
[svälj, gulp, suck]
Det rysliga: vi kommer att ha blott ett enda barn kvar i huset. Nu är detta barn (Femtonåringen) ett väldigt utåtriktat barn som tar plats och har massa saker för sig, så vi kan säkert sysselsätta oss ändå. Han kanske till och med kan få skjuts till träningen!
Barna Bergman hösten 2018:
- Tjugosexåringen jobbar som teknisk skribent (liksom ”Worldwide Community Enterprise Administration Consultation Development Coordinator & Strategy Engagement Influence Analysis Advisory Manager”). Han utbildade sig till civilingenjör, men jobbar alltså precis som sina päron med bokstäver – om än tekniska.
- Tjugofyraåringen tog examen (webbredaktör) i juni och har redan ett obegripligt jobb på Volvo. Hon hanterar också bokstäver hela dagarna, men vi förstår inte riktigt vad hon gör som ”Digital Marketing Project Coordinator”.
- Tjugoåringen (snart 21) ska släppa sitt jobb som kött- och osthanterare på en saluhall och flytta till Gotland för att bli speldesigner. Utbildningen tillhör Uppsala universitet, men placeringen på en ö andas lite militärtjänstgöring. ”En såpass populär utbildning kan vi ju inte ha på fastlandet; då vill för många gå den.” Liksom.
- Artonåringen ska läsa Teknisk fysik i Lund, och letar därför bostad/rum/garderob/kyffe. Eftersom vi känner nästan fler i Lund än i Eskilstuna, ordnar det sig säkert för henne.
- Femtonåringen ska precis som tre av sina syskon gå gymnasiet på Europaskolan i Strängnäs. Han ska alltså gå upp i ottan och komma hem i kvällningen samt med halm i skorna kämpa i snöstorm mot tåg som ställs in.
När jag var
- 16, började jag på humanistisk linje på Hermelinsskolan i Luleå, och ett år senare gick jag på high school i Dallas
- 18, kom jag hem från Dallas, till ett nytt hem i Täby, dit familjen hade flyttat
- 20, gick jag ut samhällsvetenskaplig linje och började jobba som vårdbiträde på Danderyds sjukhus utan att ana att jag inom ett år skulle flytta till Lund
- 24, fick jag jobb på Nationalencyklopedin och bodde ihop med min blifvande djefla man
- 26, bodde jag och samma blifvande djefla man i en sunkig, inrökt tvåa i Lund – och så jobbade jag 80-timmarsveckor på NE och hade ingen aning om att jag nio år senare skulle flytta till Eskilstuna.
Till yttermera visso har barnet som kallas ”spanjoren” kommit in på yrkeshögskola: socialpedagogutbildning!
Jag vet inte hur man gör mat för färre än tio. Förmodligen kommer jag i höst att bli galen och dra in folk från gatan för att bjuda dem på kvällsmat. Och tystnaden, hur hanterar man tystnaden? Eller det faktum att vi i september har lika många toaletter som invånare i huset?
Nä, nu måste jag nog skriva en kioskvältare så att dagarna kan fyllas med tv-intervjuer, Hollywoodanbud och skrikande fans i trädgården.
Stackars 26-åringen – han har haft samma tröja sen 2003!
Men då varhan å andra sidan inte 26. Så det jämnar väl ut sig, kantänka?
Är mellanslagstangenten lagad nu?
Visst är det märkligt hur barn bara växer upp utan förvarning?
Fast de kommer väl hem och hälsar på en eller annan gång, får man hoppas. Kanske inte så ofta från Gotland, men en eller annan gång.
När du minst anar det dyker det upp barnbarn i långa rader!
Mellanslagstangenten funkar jättebra! (Jag har ett sånt väldigt fint tangentbord. Men tangenterna är oerhört känsliga för knäckebrödsssmulor.)
Här har det hänt två saker:
• Artonåringen och jag har bestämt oss för att fly fastlandet och imorrn bila ner till Öland, där vi ska bo hos min kusin som heter Lill-Per fastän han är 198 cm.
• Våra grannar högg idag utan förvarning ner vår häck som vetter mot deras hus. Vår trädgård var som en lummig grotta – nu är den som en scen där den nedhuggna häcken är en försvunnen fjärde vägg. Vi sitter och gapar och är alldeles för känslomässigt berörda för att ställa frågor just nu.
Mamma anar alltid barnbarn.
En slump i sammanhanget är att lummigheten som nu är borta i vår trädgård och som helt skymde det gula grannhuset och gatan faktiskt syns på översta bilden i inlägget. Jag springer ut och tar en ny bild, så får ni se!
Ja, det var ju inte ett hus som fägnade ögat.
Är det samma granne som gnällde om isen på trottoaren?
Tipsa hen att gå med i Amnesty eller Rädda Barnen så att hen får något vettigt att syssla med.
P.s. Jag hade en tax som hette Lill-Pär.
Han var av sorten motsträvig tax.
Förlåt att jag blir lite tjatig här, det finns ju värre problem än att ens granne har blivit spritt språngande galen.
Men de har varit och röjt en dryg meter in på vår tomt. (Se bild.) Är inte det alldeles tokigt? Vårt hemliga gräsmatterum, vår jätteberså som var vår ljud- och insynsskyddade oas är nu ett akvarium där man ser rakt in och vi inte längre kan gå halvklädda.
Fortsätt ni att gå halvklädda så kan det mycketväl hända attde planterar en ny häck …
Själv skulle jag bli rätt sur om mina grannar gjorde nåt sånt.
Du kunde ha båsträff och skicka över oss i samlad tropp?
Svårt att se vad det är för växt, syren eller snöbär? Snöbär återhämtar sig fort, men syren kan ta bra tid på sig att komma igen.
Däremot syns det tydligt att det är amatörmässigt gjort eftersom det är strimlor av barken borta, sånt är fy fy, det drar in mögel och otyg.
Jag har för mig att det kan bli egenmäktigt förfarande att ge sig på sina grannars häckar, man måste ha pratat med grannen ett flertal gånger först utan respons om man ska få ge sig på den på detta vis.
Voffo gör di på detta viset?
Det är syren, ja.
Jag har läst på nu. Efter en sådan här händelse blir grannsämjan inte så sämjig. Asså va.
Nu ska jag försöka släppa detta. Imorrn kör vi vilse till Öland!
De läste kanske att ni skulle bli nästan ensamma och då finns två möjligheter:
De tog ner häcken för att ni skulle få mer folk i er trädgård, rent visuellt; eller: de utropade ”Äntligen! Nu kan vi ta ner den där häcken som vi behövt hittills.”
Ta ner andras häckar och träd är no no, men vi har en råtta här som är bättre än jag på den biten.
Om någon händelsevis skulle ha lust att stödja brandbekämparna i Ljusdals kommun ekonomiskt kan man swisha till 123 389 31 61 (numret ägs av ett gym, men de lånar ut det eftersom det som skulle ha varit aktuellt kraschade).
Inga särskilda uppdateringar i övrigt. Försöker begrava mig i arbete varvat med att läsa chicklit och krama groomen.
Bra Brid, fixat.
En trädgren som hänger in från granntomten och medför olägenhet hos mej får jag ta bort. Först ska jag dock bereda grannen tillfälle att själv ta bort grenen. (Jordabalken 3 kap. 2 §)
Har er granne bett er att ta bort störande grenar innan han kom loss?
Själva trädstammen får jag inte ge mej på så där är grannen illa ute!
Kanske är grannarna redan fans, om än inte så skrikande, och vill se in direkt från hemifrån? Kanske de förbereder för att faninvasionen inte kommer att rymmas i er trädgård?
Vad kan man tro om ett sådant beteende?
Blir upprörd när folk tar ner träd och buskage utan anledning. Träd som riskerar att tappa delar i huvudet på folk bör dock tas ner. Och sly som växer igen gamla ängar.
Vår (tidigare) granne tog ner en stor fin lönn (säkert 50 år gammal) för att han tyckte att det var jobbigt att kratta löv. Den stod på hans tomt, så vad göra. Men den var en fröjd för ögat från vårt köksfönster. Sörjer fortfarande efter många år. Jag hade kunna kratta (eller jag hade kunna skicka ungarna). Jag sörjer med er.
Oj! Jag tittade in hos gjusarna och där höll XH på och flaxande utav bara den, och så lyfte hen! Rakt upp en halvmeter och höll sig där och så ner igen, flera gånger!
Verkar som gjuspäronen snart får lika tomt bo som Bergmans.
Vår lilla räddningsplanka nu när det är så svettsamt. Man blöter en liten frottéhandduk i kallt vatten, vrider ur den och bär den hängande som en boa runt halsen. Mycket svalkande. Kan färgmatchas med klädseln för maximal estetisk effekt.
Ett av mina knep också – sitter just precis nu med kall handduksboa över nacken.
Utan blöt boa försmäktar Artonåringen och jag på en varm vind på Öland! (Rapport kommer.)
På Öland iallafall, då. Inte vilse alltså. Eller – jo, om ni är där är ni ju vilse! Skulle ni nån annanstans egentligen? Önskade kanske undermedvetet hamna just på Öland?
/Hälsn Virrad
Vi kör vilse, men kommer alltid fram till vårt mål. Idag körde vi vilse lite efter Söderköping. Men bara lite – in på Systemet i Valdermarsvik, där en kund gick omkring utan brallor. (Jag tog bild.)
Misstänker att vi inte får se den bilden hur gärna vi än vill.
Blev de sura på Systemet när ni körde in med bilen?
Och förresten, Artonåringar får ju inte handla på Systemet? Eller ens göra mamma sällskap dit för då kanske hon langar. Mystiken tätnar.
Det var tur att vi inte tog med oss bilen in på Systemet, för det hade förmodligen gjort dem misstänksamma. Artonåringen gjorde dem inte ett dugg misstänksamma – hon ser ut att vara minst 20.