Plötsligt vaknar man med en konstig frisyr som ser ut som i en frisörannons från 1960-talet.
Plötsligt blir det augusti.
Plötsligt får man skavsår.
Plötsligt får man motorstopp.
Plötsligt läser man en riktigt bra bok.
Men allt detta har ju sina anledningar och orsaker: man har gått långt i nyköpta skor, juli tog slut, bensinen var visst på upphällningen redan förra veckan – och efter 27 dassiga böcker var det väl själva fan om det inte skulle dyka upp en bra?
Mitt i allt detta kausalitetstänkande står jag här och kliar mig i huvudet eftersom bloggen (som jag ju har bestämt mig för att bygga om, även om jag inte riktigt vet hur) plötsligt tappade sitt tema och alla bokstävlar ju rinner ut i högerkanten som vore de på rymmen från ett ukrainskt zoo.
Hav tålamod! Det är förmodligen Ville Bloggvessla som är i farten!
Uppdatering … för nu när jag klagade hej vilt och var bekymrad, backade Ville Bloggvessla och lagade bloggen. Utan att ens harkla sig.
Om det nu är så att önskningar går i uppfyllelse i just detta blogginlägg, så tycker jag att ni alla ska passa på i kommentatorsbåset! (Eller tipsa om goda, välskrivna böcker.)
Men nu ser det ut som vanligt igen!
Konstigt…
Bra böcker är det svårt att hitta. Baksidestexten är inte mycket att gå efter. Där skriver dom vad som helst för att sälja; ingen moral alls. Tidningsrecensioner är inte heller mycket att hålla sej till. Här köpte jag en bok där det talats om Stephen King-skräck. Förväntansfullt kastade jag mej över den, men suck; hur tam som helst. Fast förtjänstfullt översatt av allas vår Översättar-Helena (som inte heller tyckte att boken var särskilt kuslig).
Om en annan bok gjordes jämförelse med Patricia Highsmith. Boken var en träig, tungfotad historia där två kvinnor berättar i var sitt kapitel. Obefintlig personteckning, så jag fick ideligen bläddra tillbaka för att se vem av damerna det var som talade. Svagt.
Tipsa om bra böcker, snälla ni! Ligga uppå soffan och läsa är väl ungefär det enda vi orkar just nu.
Hur mår förkylningarna?
Ja, det har du rätt i Dina, så mystiskt.
Frisyren ger mig mardrömmar i vaket tillstånd.
Stugan är visst inte alldeles säkrad ännu. Men folk i byarna omkring har fått återvända hem, så de större vägarna tycks vara öppna.
Rättelse: stugan är inte säkrad alls. Den stod kvar i torsdags, men nu vet vi inte. Nu blev det sådär jobbigt igen.
Åh, Brid!
Den där frisyren!
Är det vesslan som rusat runt i håret; ständigt denna vessla.
Prosit!
Måtte det komma regn på Brids stuga med omnejd!
Se där, inte mindre än tre utropstecken i samma kommentarsfält.
HK skulle det stå.
Håkan heter jag ju bara.
Hur kunde det bli så?
Det är värmen, HK.
Limerickuppdatering i förra båset,
allmänheten varnas.
Enligt uppdateringsuppmaning:
Önskar att alla mår bra och är glada. Alla! (Skulle nog bli bra för världen för alla skulle vara snälla. Bl a skulle ingen tvingas bära den där frisyren.)
Och så regn på Brids stuga förstås.
Peter Pohl, Regnbågen har bara åtta färger.
Om vinden har vänt ditåt hjälper inget regn i världen. Men vi försöker hoppas ännu.
”Bang om Bang”, en pocket från 2009. Dottern Ruffa Alving Olin har valt ut sin mors texter och skrivit kommentarer.
Vi hoppas med er, Brid.
En god bok man inte bör missa är radioföljetongen i P1. Barbro Lindgren läser sin egen bok om bullterriern Rosa, för oss en högtidsstund varje dag.
På tal om Barbro Lindgren: Om ni har några barn omkring er att läsa för kan ni glädja er om ni har ”Vems lilla mössa flyger” framför er.
Eller läs för er själva.
Jag har precis läst Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. En bok som dröjer sig kvar.
Dom håller på och gör ett öra på trottoaren på andra sidan av vår gata. Vilket himla liv! Det grävs och hackas och så läggs det trottoarstenar som först ska sågas till. Har herrskapet sej bekant hur det låter när dom sågar sten? Det tär på livsnerven direkt! Det hela piffas upp av stiliga solbrända killar med bar överkropp. Damerna hänger på sina balkonger och tittar.
Men Råttan!
#metoo
Nu har dom solbrända trottoargossarna lagt av för dan. Då hör man hur det ylar av sågar på andra sidan gården där någon just köpt en våning som dom uppenbarligen inte är nöjda med utan allt måste göras om och det ska sågas och borras och väsnas där också. 30 grader+ och åska i luften. Hjälp!
Jag tycker att vi alla i samlad tropp beger oss hem till Ökenråttan och hänger på balkongen! Jag tar med mig öronmufflar!
Kära Råtta, Salig Maken drev stenbrott ochyngstesonen har tagit över, så ja, jag vet hur jävligt det låter.
Fast de har stadigaredoningar än trottoargossarna,deras såg är en 80 meter lång vajer,besatt med diamanter.
Vad är det för färg på trottoarörat?
Trottoarörat är trottoarfärgat med vit kant. Vi har bara balkong mot gården så jag hänger i ett fönster. Vi kanske kan hyra in oss hos nån dam på en balkong mittöver gatan. Vi kan ta med oss chips och drinkar …
Gjusungarna inte visat sig vid någon av mina ”titt” under dagen, men OJ
Just nu har XJ landat i boet, och verkar kalla på sina syskon (eller är det på föräldrarna för att få en nattmåltid)
Bildlänk till boet.
http://tv.eenet.ee/kalakotkas2.html
Bra, Örjan! Jag som inte följer boet (eftersom jag bara fastnar och inte kan göra nytta och förtjäna mitt levebröd), behöver länken!
Men nu var jag ju på tog för sen. Det är nattsvart.
”Señor Peregrino” av Cecilia Samartin. Den ska Ökenråttan få av mig när vi ses nästa gång eftersom den till viss del utspelar sig längs El Camino.
Jag gilade den!
Avslutade just senaste Jussi Adler-Olsen deckaren ”Selfies” och konstaterar att han håller än. (Om inte annat tröttnar man ju efter ett tag …)
Är ni friska än i gula huset? Här har vardag och jobb dragit igång i värmen. Som någon sa om eldningsförbud ”man kan koka sitt ägg i armhålan”.
Nu är vi friska! Om än lite medtagna – vi är inte vana vid såna dära bedrövligheter som snor, host, illamående, snörvel och nys.
Nästa vecka åker vi (Artonåringen och jag) hör och häpna till England! (Vi har inte råd, inte alls. Det är helt galet. Vi får äta havregryn, potatis och lök resten av hösten. Vilket ju är helt okej – jag har precis läst ”438 dagar” och där får de vara glada för bra mycket sämre mat.)
Pysse: Så snällt tänkt om Senor (jag får inte till tilde. MÅSTE VARA VÄRMEN) Peregrino men jag blev så nyfiken att jag gick och köpte den. señ nu provade jag och då gick det. Jag hatar sånt som funkar bara ibland! HATAR!
Kusinturné alltså?
I vår resa norrut ingick även kusinträffar. Så trevligt!
I Härnösand studerade vi den pampiga arkitekturen, domkyrkan till exempel. Nu vet vi då hur den ser ut och kan minnas det när vi lyssnar på radions domkyrkoklockor i nyårsnatten. Ett projekt, tänkte vi: att resa runt och besöka alla domkyrkor i Sverige. ”Vi börjar nu”, sa Lille M entusiastiskt. ”Vi drar till Luleå direkt.” Men vi lugnade ner honom och återvände till Sundsvall.
Härnösands domkyrka som varit min församlingskyrka i tjugo år.
Fick ni höra berättelsen om ljuskronorna?
Lotten! Lotten!
Nu fanns inte mina uppgifter i rutorna nedan, så som de brukat. Nu busar bloggen igen!
Ja, Cecilia, och så regnbågsmattan. Vi tänkte att den kanske lagts ut nu inför Pride-veckan, men den är alltså permanent.
En bild
https://goo.gl/images/UGrc4C
Funkade det?
Och rådhuset då! (I Härnösand.)
https://goo.gl/images/k3LSTQ
För att inte tala om gamla tingshuset!
https://goo.gl/images/txN4tX
Nu ringde en av kusinerna med besked. Vår stuga finns inte mer.
Men så sorgligt, Brid. Så himla sorgligt.
Oh no. Tänk … det kändes som om vi ju kände stugan.
Jo. Groomens föräldrar byggde den, och mycket av inventarierna kan inte ersättas. Naturligtvis ska vi försöka bygga upp något igen, men vi vet inte vad, hur, när eller ens var, eftersom det inte lär vara mycket kvar av skogen runt heller.
Åh nej!
Vet man skall tänka att det bara är världsliga ting och tur att ingen blev skadad… men nostalgisaker känns.
Åh neej, Brid, så förfärligt ledsamt.
Hu så sorgligt med stugan Brid!