Uhuuuu, vad jag saknar de somrarna när jag gick upp för att titta på Sommarlovsmorgon, solen sken och jag hade skrubbsår på knäna och därför bara ont på utsidan och inte som nu på insidan. Och frukosten intogs alltid med morgontidningen uppslagen som ett jätteschabrak.

Och det är alltså tidningsläsningen som jag saknar mest. Nej, tidningartiklarna är inte som förr, vad ni än säger. Och dessutom läser jag dem ju bara på nätet, gah.

Som språkpolis måste man förvisso inte alltid reagera kraftigt och skriva en bloggpost om allt. Man kan ju sluta läsa precis som att man förr ju stängde av dumburken när tv-programmen var för trista. Man kan också låta bli att hytta med näven och svära åt andra bilister och man kan strunta i att äta fibrer också. Det finns så mycket man inte måste göra. Men man kan också skrocka ett försiktigt moahahahahaaaa och tänka nänujävlar ska jag avreagera mig lite.

Häromdagen åt jag förresten en god macaron för första gången. Fast under hela tiden som jag berömde den, kallade jag den ”Macron”, vilket gjorde att samtalet haltade lite.
– Mmmmmm, Macron.
– Mjäh, jag är inte alldeles säker på att det är den rätta vägen att gå för Frankrike.
– Va? Den gröna var ju sanslöst god! utbrast jag.
– De gröna? Miljömupp… Eller … Är detta en metafor för hans hustrus gröna klänning som ansågs vara för kort?
– Mais oui. Très bon, mumlade jag som plötsligt förstod. Har du förresten smakat på de här gröna små hamburgarna?
I en artikel om Macron, står det att han har långa tänder. Längre än de flesta, till och med.
På vilket sätt och i vilket ordspråk har vi långa tänder när vi styr ett land? På finlandssvenska kan man ju göra något ”med långa tänder”, vilket betyder att man gör det motvilligt. (Tänk er att man äter något man inte gillar och då liksom bara tuggar med framtänderna.)
Men ser Monsieur Macron alltså ut som en kanin nu?
Ack nej, han har fått långa hajtänder som dessutom är glupska. Förhoppningsvis kommer villebråden (macaronerna?) till honom som golfspelarnas resultat.
Ursäkta, nu måste jag fylla på med en förtjusande bild som visar hur vi fick hantera fullformatstidningarna vid frukostbordet.
Apropå finlandssvenska, så heter tydligen motionsrunda ”konditionslänk”. Ett underbart språk!
Det finlandssvenska ”simkostym” för baddräkt skulle väl nästan kunna starta ett nytt badmode?
Men vad bra att du bloggar om att ansöka om ”en” skilsmässa, för det där läste jag ju för en liten stund sedan och rös.
”Jag vill ha en skilsmässa, men bara en. Mina andra fruar och män behåller jag.”
Precis så tänkte jag! Tack!
Och nu hittade jag det hääääär! Beppe!
Igår (som alltså inte är idag längre) läste jag för första gången en pappers-Expressen. Jag är fortfarande i chock. Trumpifieringen och fördumningen har kommit mycket närmare än jag trodde.
https://svenska.yle.fi/artikel/2012/08/01/helsingin-sanomat-blir-tabloid
Om du bildgooglar broadsheet finns det fler bilder.
Nu så kollade jag lite fort, och hämtade härifrån följande bild på fullformatstidning.
Jamen se där!
(Jag är vaken för att spanjoren idag bröt handen och nyss skulle hämtas, nygipsad, på akuten. Nu får han lära sig att skjuta med vänstran, vilket borde gå utmärkt eftersom han ju är vänsterhänt.)
Tack för hjälpen, Annika och Niklas – plötsligt lyckades jag hitta hur många bilder som helst!
Overall heter överhalare på finlandssvenska, vilket föll mig på läppen.
Men stackars spanjoren. Gips mitt i sommaren och allting. Krya på honom!
Gipsrapport kommer sannolikt imorrn!
Har spanat på plats. Såg inte till nån Macron. Men en massa Macaron.
Det går förresten inte att läsa min lokalblaska längre utan att få rysningar. Det fanns en språkgranskare tills för ett par år sedan, men tjänsten tillsattes inte när damen i fråga gick i pension. Sen har det gått ständigt utför. Språkfel av alla de slag finns varje dag, och värst är det när det är sådana fel som gör att innehållet blir obegripligt eller helt galet.
Fördumning och nättrollsformuleringar finns det, ja, och de måste för tusan bort – men man MÅSTE läsa papperstidningar! Annars försvinner de! Och bara i papperstidningen kan jag läsa långa artiklar i lugn och ro, se ordentliga bilder, slippa hoppande reklam och landa i artiklar jag aldrig skulle klickat på.
Jag har inte råd med alla tidningarna, så jag roterar mina gracer (hm) – Expressen ena dan, DN nästa, osv. Huffingtonpost på nätet.
Köp papperstidningar! Gör det! Annars blir nästnästa generation ÄNNU dummare!
Jag håller med dig och, men i fallet Expressen ser jag slaget förlorat. Med undantag för kultursidan som flyter omkring som en främmande ö mitt i gödseldammen. Jag har svårt att se att det skulle dyka upp en längre artikel i resten av tidningen som jag klarar att läsa utan spypåse.
Angående brutenhet och gips.
Jag bröt handleden i våras och fick gips.
Veckan efter, när jag var på kontroll, byttes det mot en ny innovation: trägips. (Antagligen heter det något fint som jag inte vet.)
En tunn spånskiva (tänk bokpärm) värmdes upp i en maskin som såg ut som en scanner. Armen fick en mjuk bomullstub på sig och sedan lades den nu mjuka och formbara plattan på armen och allt lindades om med lindor.
Den var mycket lätt och bekväm. Dock blev det nåt veck på tuben vilket skavde och jag tog mig åter till sjukhus för detta. Tyvärr fanns inte trätekniken där så det blev ett tungt gipsförband istället.
Kanske det hade gått att linda av och bara ”bädda om” medelst sträckning under träet. Jag tror det, men det var tydligen inget de tänkte på.
Krya på dig spanjoren!
(Här försökte jag få till ett inverterat utropstecken men det ville sej inte. Skrutt!!) Ay qué lástima! Pobrecito!! Que te mejores!
Helt OT, men med bakgrund av att båsmor (Språkpolisen) nu influerat mig till att skriva du resp ni, och inte längre Du resp Ni.
Intressant att se detta premiärprogram av Hylands Hörna från 1962,och Lennart Hylands tilltal av Cecilia Bruse. 18.02 till 34.50 in i programmet.
Jämför det med hans samtal med/tilltal av ung Siw Malmqvist (som varit hans programvärdinna i tidigare program). Start 52.00.
https://www.oppetarkiv.se/video/1973853/hylands-horna.
Nu ska jag ge bort några såna därna spanska uppånertecken så att ni alla kan ställa frågor och hojta interjektioner i hans rikting!
¿
¡
På Mac trycker man ner shift + alt + det tecken som ska vara uppåner. Funkar dock bara på exemplen ovan. De andra tangenterna visar bara massa svordomar:
˚∏ŒˆÜ˜‡√É˝°”¢}{\¶‰¢¥Ç¯∫∑˘¬ŒˆÜ‡√É
Nämen så bra att du lyssnar på mina rekommendationer och lyder mig, Örjan!
Helt OT och totalt ointressant för alla utom mig, men i alla fall …
Sablar, internet dog!
AaAAaaaiIIiiIIIIIIaaarrrggh
… nämen titta, nu kom det ju tebax igen.
¡Jamen det där kunde jag ju! Förut. ¿Varför har jag glömt det? ¿Är jag inte nykter?
Det här är OT, men ändå inte. En av båsmedlemmarna – en sällankommenterare – avled i fredags.
Paula kallade hon sig och fem S hade hon i sitt efternamn och hääär berättade hon för oss i båset om att hon hade insjuknat i ALS. Vi mejlade lite och hon hade min kåseribok på nedre toan i sitt hus, och så här är det ju med livet: det tar slut. Men hu, så sorgligt det är.
Sorgligt och obegripligt och så orättvist att man tappar andan.
Men nej, det var verkligen ledsamt.
Men säker på att det händer kan man alltid vara. Så på det viset är det 100% rättvist.
Ninjas makes förolyckande har vi inte hört så mycket om i båset. Men där tycker jag att det var lite orättvist ändå.
Ninja kanske inte vill berätta om vad som helst i ett –faktiskt– offentligt forum. Själv berättar jag inte allt vare sig här eller någon annanstans typ FB, och det är jag helt klart inte ensam om.
Klart OT. Visste ni att rönnen är asa-Tors träd?
https://www.epochtimes.se/Alexandra-De-Paoli-Darfor-kallas-ronnen-Tors-trad
Jag och Ninja har så pass bra kontakt, och har pratat lite, att jag tror att det kan vara OK så här. Eller har jag gjort bort mig, Ninja? Sociala koder, gott uppförande – kanske bristande scoutmässighet och allt det där? För mig handlar det om lite medkännande.
Nej, Sg, det har du inte, och så mycket kontakt har vi haft att du tänkte alldeles rätt.
Det är skillnade på att vara personlig och privat.
Att Hulda Maken, numera är Salig Maken är ju inget som behöver döljas, men å andra sidan inte heller något som jag behöver torgföra ständigt och jämt.
Båset har varit en underbar lisa under den här tiden och har bjudit så väl omtanke som avkoppling.
Precis!
Både gamla vänner, som man känner väl och nya bekantskaper som här i båset, är verkligen till stor hjälp när tillvaron vänds uppochner.
Paula, som just har dött i samma sjukdom som min hustru för några år sedan, påminner om det igen. Och det fungerar, även om man inte talar om döden eller ensamheten. Det låter banalt, men det är säkert blandningen av allvar och skämt som gör’t.
Hur går det med gipsuppdateringen?
– Ja, hur går det med gipsuppdateringen, Lotten?
[kontrollpaus]
– Äsch då, Lotten har visst somnat. Så toookigt!
/Lottens spökröst
Läser en rubrik i på Altonbladet.se att en ”Man försökte skjuta kvinna i skärgården”.
1. Vårtården och mellangården är benämningar som jag är bekant med, men skärgården? Är det en omskrivning för något? Det låter lite ekivokt, lite som ”skott i råttan”.
2. Om han nu missade skärgården, träffade man någon annan omskriven kroppsdel som kolgården eller hjortronmyren?
Och efter att ha fnulat på hur pk:s aftonbladsmening skulle kunna skrivas om för att vara entydig (kanske: i skärgården försökte man skjuta kvinna) så insåg jag att den inte heller blev entydig.
Det är svårt det där ordet man. Folk i allmänhet försökte skjuta kvinna. Häxprocessernas återkomst?
”Drama på skärgårdsö, man försökte skjuta kvinna med jaktgevär.” Men det kanske är för långt, Aftonbladet kanske inte tror att deras genomsnittliga läsare är kapabel att ta sig igenom en så lång och avancerad rubrik. Sedan kan man ju fråga sig varför det är så viktigt att dramat utspelade sig i skärgården att det var det viktigaste att få med i rubriken. Jag tycker att det viktiga i nyheten var att en man försökte döda en kvinna och att han använde ett gevär.
”Man försökte skjuta kvinna” kanske hade funkat? Eller ”Mordförsök i skärgårdsidyll” om man nu tycker att det är så viktigt att få med att det utspelade sig i skärgården. Dessutom tror jag att det hela utspelade sig på västkusten och där har dom inte mycket till skärgård.
Vad säger ni om den här rubriken i DN, då? (Klicka på bilden.)
Frågan är vilket som är värst, att skjuta sig själv i foten eller att skjuta sig själv i skärgården?
Det har dom ju redan gjort. Många gånger. Terrörerna, alltså.
Men vi har andra problem i pörtet. Hur ska vi sortera sopor så att alla blir nöjda?
Diskussionens vågor går höga – från ifrågasättande av det vettiga i att vi lägger ner stora resurser på att förbättra en redan (i jämförelse med andra länders) god situation för att åstadkomma en förbättring där vi redan är världsmästare (se Lagrådets ställningstagande beträffande ytterligare 85% minskning av skräp, förorening och annat som eventuellt kan påverka isbjörnarnas levnadsvillkor) och där vi efter en ganska noggrann genomgång av aktuella krav på sopsorteringen kom fram till att våra tre påsar plus veckoturer till sopbuttarna inte är tillräckligt bra.
När vi var klara hade vi en lista med självklara principer och en med tvistiga frågor plus några riktigt fåniga, men berättigade, saker att ta ställning till. Listan omfattar just nu följande delproblem:
ELEKTRONIK GAMMAL MAT VÄTSKEKARTONG DÖA JURDELAR LÖKSKAL OCH LÖKRESTER BEN OCH DÖSKALLAR ÖLBURKAR KORVSKINN PILSNERPAVOR
KALLESKAVIARTUBER ÄGGSKAL VANLIGT GLAS
KONSTGLAS/LOPPISFYND KONSTIGT GLAS
Frågan om diskade respektive odiskade individer ska samsorteras eller få varsin påse är inte heller utredd.
Vi behöver professionell hjälp! Kan någon ställa upp? Eller måste vi anlita dyyyra advokater? (den frågan gör att vi undrar om alla ruttna avocados ska ha en egen påse – plus en för kärnorna, dårå)
Båset kan tryggt yttra sig. Förvirringen kan inte bli större. Och vi undrar om den möjligen kan bli mindre? Vi hoppas på det.
Får ni inte särskilda gröna påsar? Såna som är till för alla jurdelar å lökskal å äggskal å korvskinn (såvida de inte är av renaste plast) å allt sånt som är rester av det en äter. Samt kaffefilter. (Jag undrar såååå varför man får lägga kaffefilter i matavfallspåsen, vi äter varken kaffepulvret eller filtret.)
Alltihop blir biogas. Sägs det, i alla fall.
(Allvarligt, den som är nyfiken kan läsa om systemet hääääär. Men om ni inte redan har det så kommer det förmodligen snart till en kommun nära er. Det här breder ut sig fort, märker jag!)
Avocadoskal och -kärnor rengöres med fördel för att sedan användas för färgning av ull(-garn) så att den/det antager en vackert aprikos färgnyans.
Men koka inte kärnorna! Det blir en läskig rosa gröt av det som man inte alls vill stoppa ull(-garn) i.
Har du då kärnorna hela eller krossar du dem?
Betar du garnet, och hur preparerar du skalen?
Intressanta rön om avokadoaprikosfärg. Berätta mer!
Beklagar, Ninja. Och Paulas vänner och anhöriga i den mån de finns i båset.
Det som stör mig på riktigt är den i det närmaste totala brist på allmänbildning som tydligen krävs för att man ska få jobba på en kvällstidning. Och sen klagar deras debattörer och chefer på att folk tappar förtroendet för den tryckta pressen.
Det här är ett färskt exempel. Blåser det 100-140 meter i sekunden så är vi förmodligen alldeles för nära ett asteoridnedslag. (Den övre gränsen för orkan är 36).
Den här idiotin låg kvar i timtal innan den togs bort och inte rättades till km/h.
Vem av båsisterna var det som gick till Santiago de Compostela härförleden? Var startade vandringen, hur lång var den och hur lång tid tog den, till exempel?
Var det inte hon som brukar koka skär gröt? Om jag fattat det rätt. Och bröt en handled – eller var det den unge spanjoren?
SG har rätt.
Vi använde två veckor till följande:
Från Sverige till Biarritz med flyg. Därifrån med taxi till ”startpunkten” Saint Jean Pied du Port. Vandring till Pamplona. Tåg till Sarria. Vandring till Santiago di Compostela. Buss till … stad söderom, nåt kort på V. Flyg därifrån till Barcelona och hem.
Om jag hade gjort det med de erfarenheter jag fick så hade jag använt två dagar mer till första delen: delat första och sista etapperna där. Och så hade jag stannat vid monumentet på slutet och gått in i staden på morgonen.
Och så hade jag provat ut fotbeklädnaden bättre. Inte bambustrumpor närmast foten. Kanske ull istället.
Och så hade jag övat konditionen bättre och tränat knäna i nedförsbackar.
När jag tittar i min blogg på avocado så tycker jag att jag har skrivit väldigt lite. Jag tror jag har färgat mer än så.
Ett problem är att avocadon släpper mer färg ju mer basisk lösning. Men ullen blir skörare av mer basiskt. Jag har inte klurat ut bästa lösningen på det problemet. Huruvida man kan plocka ut färgen med basiskt och sen sura till lösningen och ändå ha färgen kvar vet jag inte.
Beta garnet.
… och där fick jag samma dumma skämt i huvudet igen: Det äl så bla att kompostela så alla bolde göla det!
Samt är jag fortfarande djupt imponerad av Cecilias vandring.
Och jag ännu mer av dem som
a) gick hela vägen, även den långa sträckan där vi åkte tåg
b) gick ända hemifrån. I och för sig Frankrike, men ändå
c) de som vände och gick tillbaka.
¡Tack, Cecilia N!