När George Michael dog strax före jul förra året, var han 53 år. Vilket jag ju är från och med idag. Nu levde ju han ett liv som på ungefär 97 % av alla plan skiljer sig från mitt, men lika gamla var vi i alla fall … nästan.

Andra döda 53-åringar som ni kanske känner till är (helt utan inbördes ordning, relevans eller utseende)
- Lenin (1924)
- Linda Lovelace (2002)
- Vivien Leigh (1967)
- Descartes (1650)
- John Denver (1997)
- Babe Ruth (1948)
- Mary Shelley (1851)
- Hermann Göring (1946).
En hittills hemligstämplad undersökning som jag har fått ta del av via mina kontakter i den undre världen, visar att man blir äldre än 53 om man bara låter bli att stå på scen, spela baseboll, skriva böcker under ångestpress, spela in porrfilmer och vara tysk nazist eller diktator i öst.

Och vad är väl 53 för ålder på en strakbent häst som just denna? För folket i Angola är medellivslängden runt 53, så jag ska inte klaga.
Putäll på er, grefvar och baroner! Nu äre party!
Hurra igen! Just 53 är ju en prim-prim-prima primadonneålder.
Det syns ju tydligt att du är yngre än George Michael.
Då får jag ha den äran att gratulera på födelsedagen! OBS att just 53 måste firas med ett riktigt schysst bubbel, det står i medelåldersreglerna. Häpp!
Jaså är du en sådan där som går (åker) omkring och fyller år?
Du vet väl vad Skrikegård tycker dom det?
Hurra, hurra på din fölseda!
”In your prime” som de engelskspråkiga mattenördarna skulle hade kunnat sagt. Förresten, betyder detta att du hör till de odöda nu? Huvva. Och grattis här också!
Har den äran på födelsedagen!
Tack!
Och ett extra tack till hakke, som har grattat mig hela dagen på 17 olika forum. Själv har jag (mitt ego) inte grattat honom mer än cirka en gång.
Psssst. Det här var en av de allra bästa födelsedagarna ääääävööör. När jag kom till Bollhuset (mitt andra hem, basketpalatset) fick jag tjoanden och kramar. När jag kom in i hallen där killar födda 98-00 tränade för fullt, avbröt några träningen och sprang och kramade mig och de var verkligen JÄTTESVETTIGA *lycklig suck*. Och sedan kom massa i det äldsta i tjejlaget och skulle kramas de också mitt i träningen och de var verkligen JÄTTESVETTIGA *lycklig suck*. Och sedan ställde sig hela damlaget och sjöng för mig och önskade mig grattis på 35-årsdagen och det var ju precis hur kul som helst.
Att sedan de jävla ungarna i Vi i femman-radion hade den dåliga smaken att gissa på att det var min 55-årsdag, min 58-årsdag och min 54-årsdag låtsas vi inte om alls. Nooo.
Zozzo: Inte en enda jädra bubbla förärades mig idag! (Jag misstänker att bubbeltjifen har tagit fel på dag.)
And remember that if you don’t know how to act you age, it’s because you’ve never been this age before. Grattis med en noga utvald bild från Absolutely fabulous!
Karin: Jag tittar på bilden och tänker ”WTF, de måste ju ha ont i knäna” och tror inte alls på vad jag ser!
(Men det finns hopp om knäna på min front. Jag har nämligen kommit på en sak.)
Knähopp?! Hoppas hoppas!
Under tiden tycker jag att det måste in liiiiiite party till i det här båset, så jag lägger in en sång jag nyss råkade lyssna på (helt oavsiktligt, jag följde bara en länk). En rolig tuggummisång.
Det är inte så ofta man sjunger tuggummisånger, antagligen för att det är halvsvårt att sjunga och tugga tuggummi på samma gång.
Nu fick jag order att kopiera in en av min gratifullationer från annan plats här i båset. Håll tillgodo:
Lotten fyller år, det var sannerligen inte igår
Hur hon blivit så gammal och klok är det ingen som förstår
Livet efter femtio det har blivit som en andra vår
Till skillnad från vissa andra har hon sluppit tappa sitt hår
Det är bara i de stackars knävlarna som åldern satt sina spår
Vi hoppas det går över så hon sömnen återfår
Men nu så öppnar vi champagnen och firar med en styrketår
Och hoppas vår skönsång och hurraropen ända till Mesta når!
Jag undrar såååå hur jag ska hinna får tag i lite champagne så att jag kan lyda den allerstädes gratulerande hakken!
Fast ack, nu fyller jag ju inte år längre. Och måste förbereda språkradioprat i den jädra ottan kl halv åtta. Örk!
Odöd och ofyllig, därtill också osömnig. Lite champagne kan sannerligen behövas!
I framtiden trycker man på en champagneknapp bredvid sängen. Plopp, så bara bubblar det till och så sitter man där och myser.
Nämen hur kunde jag missa! (Jodå det finns en massa bra och dåliga förklaringar men vi hoppar över dem.)
Det får bli ett rungande men försent HURRA! HURRA! HURRA! nu på efterfesten istället.
(Champagnen har jag ju slagit sönder så den får också vänta lite.)
Jag har den ju! Barnkalasskumpan.
Och jag hatar att jag inte tog en liten, liten omväg i förrgår. Då hade vi alla sluppit ångesten. Dåligt fabriksdricka är det. Men med hyfsad yrsel. Att grattandet kom för tidigt kan aldrig kompensera att skumpan uteblev. Felåt så mucket.
Fast såhär dagen efter och i ottan med annalkande radioprat, tycker jag att det känns riktigt bra att vara oskumpad!
Vi firade Lotten igårkväll med ett litet glas rött vin till pizzaresten. Glamoröst värre. Liksom lånesnacket. Nu är räntan iallafall bunden ett tag till så kan tänka på intressantare saker.
Idag blir det något med pumpa och broccoli till middag, om man får tro kylskåpsinnehållet. Undrar vad.
På tal om äta. Vi stannade till på fiket i Grängesberg igår och när vi skulle beställa hörde jag mig själv säga ”Rallarpallarsmackamacka” – troligen inspirerad av att detta är gamla järnvägstrakter. ”G” i TGOJ står ju för Grängesberg.
VA Ä DÄ? frågade tjejen förskräckt. Jag måste tillstå att jag inte hade en aning. Men hon såg den kommersiella potentialen i namnet och nu ber jag båset hjälpa oss att hitta på en robust sak. Rallare är inte mycket för grönsaker eller havets frukter. Men annars går nog det mesta bra. Korv bör ingå. Gärna Gustafskorv. Plus en hel del annat grovt och gott. Och stor ska den vara.
SG: Korv är bra. Kanske lammfärsbiffar också, som i lammsmäckor. Och stekt ägg. Och knaperstekt bacon förstås. Grovt bröd och så någon god geggamojja av något slag.
Vi fastnade i en diskussion om huruvida järnvägen alls går genom Gustafs. (Vi har bara färdats den sträckan då och då de senaste 15 respektive 30 åren, så vi vet inte så noga.)
Annars hävdar groomen, att ska det vara äkta så ska det var grovt, ganska sött bröd, med en rejäl skiva amerikanskt fläsk och kanske två korslagda rallarrosrötter, kokta som sparris. Min invändning att ingen modern person skulle beställa den två gånger är möjligen relevant. Eller inte.
Nä, det går inte att redigera. Lägg till ett a på valfri plats ovan.
Ah, SG! Now you’re talking. Gustafskorv!! Vad mer? Vi funderar. Det kan bli matbordskonversation i kväll. – Till lunch har vi ätit min ärtsoppa som jag kokade i går. SÅ god! Plus varm punsch, för att värma oss efter kylslagen promenad. Lille M. erinrade sej då att första gången han serverades den kombinationen var hemma hos mej på Vegagatan. ”Jag fick ta med punschen”, kom han ihåg. Ja, va ska en fattig flicka göra? Jag köpte skor för alla mina pengar. Men så var jag välskodd också. Så till den grad att Marianne Höök frågade mej var jag hade köpt mina underbara skor. – Goggla på denna vassa och välklädda journalist så får ni se att det var värt nåt, att bli uppmärksammad av henne. Även om det bara gällde skorna …
Åhå, nog finns det järnväg i Gustafs — kolla här, om järnvägsuppehållet i Solvarbo till exempel (mamma kommer från Solvarbo, det är därför jag tänker på den orten när jag tänker på Gustafs).
Och nu ska jag ha lite smörgås. Vi har Gustafskorv i kylskåpet, vilken tur! Annars hade jag ju suttit här och längtat, när ni talar om’et.
Saltgurka, SG. tunna skivor skurna på längden.
Saltgurka på längden. I tunna skivor. Nästan lika raffinerat som svart ”hatt”. Marianne Höök. Hon skrev i den utmärkta tidningen Industria. Vass, som sagt. För bra för vår alltmer urspårade värld.
Häftiga förslag till mackor överlag. Jag ser fram mot utvärdering – kanske båsträff på fiket i Grängesberg? Femtiotalsstuk utan att man gjort nåt. Det blev bara kvar i stort sett oförändrat.
På brukslimpa med extrasaltat smör, SG.
Båsträff i Grängesberg! Vi tar tåget dit.
Brid: Kan man använda rallarrosrot som sparris? Det låter sagolikt. Nån brist på såna blomster är det ju inte och inte är dom fridlysta heller, så det blir bara att fatta spaden och gräva där dom står. Spännande. Som förrätt kanske, dårå, med hollandaise och så SG:s smackamacka som varmrätt. Ris à la Malta till efterrätt. Närande och gott. Rallare behöver mycket kalorier, tänk på det. Slokhattar får vi skaffa också! Lotten tar sin lilla svarta, förstås.
Suverän planering!
Men ska jag ta min lilla svarta hatt eller min lilla svarta lilla svarta?
Lotten, du lever ett liv i lyx! Har du TVÅ svarta att välja på?
Jo, drycken är ju given och jag gogglade på Spendrups Grängesberg. Där verkar dom tro att jag redan har förtärt en hel del öl. Dom flesta webbplatser har ju lite prat om cockies och en liten blyg ruta där jag ska klicka på OK att jag har läst och fattat. Men hos Spendrups! Där tar klickrutan upp halva skärmen och det står inte OK utan ”JAG FÖRSTÅR”. Det här blir nog livat, hörni.
Jag fixar studiebesök på Spendrups. Några grannar jobbar där och kan nog ordna saken. Ni som åker tåg – och får – kan se fram mot intressant ölprovning. Hoppas jag. Annars blir grannsämjan lidande.
Själv får jag antingen bryta mot dåcktorns order eller testa olika mineralvatten. Jag tror på det förra alternativet. Det kan ju inte döda omedelbart. Och skulle så vara så är det ju nära till körrgårn.
Lottens lilla svarta hatt kan kanske ge en aning tokiga associationer (Piraten). Så den lilla svarta blir bra. Jag får se till att tidningarna blir varskodda. Detta kan bli Årets Händelse i Grängesberg med omnejd.
Ökenråttan: Groomen har hört talas om att man kan tillreda rötterna som sparris. Och en goggling på ”rallarros rötter” ger vid handen att späda rotskott (rotskott? Antagligen avses ”skott” av rötterna, inte från rötterna) smakar milt, äldre rötter däremot svårartat beskt.
Åkesjukekänsliga varnas härmed.
https://www.youtube.com/watch?v=MYtz6pp2Czk
Minsann stod det inte en pava Cava i kylen där vi är. Snuttar lite och tänker på 53-åringen.
Fast nu kom jag på det inte blir nån skumpa idag heller, för imorrn är det ju match i Örebro. Ett himla nyktert slit och släp är det här i dessa dagar!
Bra Lotten, du blir mer och mer som DDM för varje dag som går. 😉
LL99. Ang gyroskopsnurran.
Än intressantare var filmen som följde från Plzen. 9 mil väster Prag.
(Har inte båset skrivit om eventuell gemensam Pragresa?)
https://www.youtube.com/watch?v=Z0lCmUKdTfI
TomTits för äldre ”barn”?
https://www.youtube.com/watch?v=Z0lCmUKdTfI
Speciellt för Båsmor. Kolla effekten av statisk elekricitet vid 5.35.
Och
Vem mer än hon skulle vilja/våga sätta sig i gyroskopsnurran.
Inte jag.
En annan stod i kö till den där snurran (eller dess farfar) när den stod till allmänt förfogande på Avenyn i Götet. Men kön var lång och så småningom blev det lite slaskigt både i och runt den. Så Hyttis tyckte att jag lika väl kunde köra nån attraktion på Liseberg. Men där kostade det pengar, så det blev inget.
SG: Slaskigt och luktigt?
Ja, folk spydde ju!
Men oj vad en båsträff i Grängesberg vore skoj, men å andra sidan vad sorgligt att vår ståtliga depå i Grängesberg numera är nedlagd och utrymd. Och hur är det med Brukshotellet där Anna Svärd (japp, brukshotellägarinnan hette så) alltid såg till att jag fick rum nummer fyra.
Men å andra sidan: Filmarkivet finns kvar (http://www.kb.se/samlingarna/Film-tv-och-radio2/Filmarkivet-i-Grangesberg/) och Maskinhuset (http://www.ludvika.se/upplevagora/kultur/konst/maskinhuset.4.51feb10e13805d7db71ff3.html#.WJT1RxC1IfI).
Bilden visar Jakobina gruvstuga där Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek hade sin depå och arkivupparbetningsanläggning under 15 år. Med en mycket trevlig festlokal…
Grängesberg får mig enbart att tänka på när det regnade så förb*nn*t en gång då vi (på hemväg från Mora) tänkte beundra Cassels donation. Det skulle finnas lite trädgårdsanläggningar också, stod det på skyltarna. Vi såg kåken (som var igenbommad) samt i övrigt ingenting. Ingenting alls. Men uj vad det regnade.
Annika: Cassels donation; byggnaden ritades av arkitekten Agi Lindegren som även formgivit dom vackra droppformade gatlyktor med elektrisk bågljusbelysing som år 1911 ersatte dom gamla gasljuslamporna på Vasabron i Stockholm.
Tack, Ökenråttan, nu har jag kilat runt en stund i de labyrintiska gångar som kallas Interwebbnätet och sett allt möjligt; jag är rätt dålig på arkitekter så namnet Agi Lindegren sa mig inte så mycket. Men kåkarna känner jag igen när jag nu kollar … Biologiska museet, till exempel, jue!
(Japp, tittat och snokat och lärt mig annat i förbifarten, såsom att Axbergs kyrka inte är församlingskyrka i Axbergs församling, för det är Ervalla kyrka som A.L. ritade. Synnerligen ologiskt, det här.)
Och jag hittade lamporna — dem har jag nog aldrig sett förut (eller snarare, aldrig lagt märke till; bron vet jag ju faktiskt vilken den är).
P.S. Det är semikolonets dag på måndag, så jag har lagt mig i träning.
Men Lotten, hur kör du egentligen? 😉
Det finns ju en inbjudan till vintersportbåsträff också, glöm inte det! Eller, ja, det var väl Ninja som mer eller mindre bjöd in sej, men det går nog att ordna plats för fler gäster.
(Varning! Texten här nedan kan innehålla spår av reklam. Båsmor: Radera om det inte är OK.)
De som inte ryms hos mej kan bo i stugor eller vandrarhem vid skidbacken.
Spårsystemet för längdåkning är superbt det också
Lotten (och PK), hur står det till med den lokala ölkulturen? är det något man borde prova?
I går till middan hade vi tänkt låta matbordskonversationen handla om passande bröd till SG:s smackamacka. Jag hade gjort dillkött för ett helt regemente och vi gladde oss just åt att få äta dillkött till i påsk (frysen är proppfull; jag lär mej aldrig att laga mat för två i stället för fem) då äldste sonen stormade in med en ny fläkt till min Eijafjallajökul till dator. Han berättade om dagens begivenheter som innehöll mycket kvartsampèresäkringar och liknande. Fläkten byttes men datorn knarrar ändå! Räcker det inte med att vi har knarrande golv?
LL99, jag tycker inte olyckor, i trafiken eller annorstädes är till för att skämta om. Det berör mig illa.
PK och Pysse roar sig med skidläger på Lugnet i Falun, så nu orkades bara några kommentarer på slutet läsas …
Niklas, PK vill testa barley wine från Eskilstuna bryggeri.
Ingela, jag vill ALLTID åka skidor!
Och DÄR tog sista energin slut. Det blir att köra på tomgång på middagen och kvällens bowlingmatch.
Båsträff i Grängesberg! (Orkade lite till visst) låter ju alldeles förträffligt! Har ni snö?
Jag förstår dig Ninja. Till övriga vill jag meddela att Ninja har stor anledning att känna som hon gör. Det räcker så.
Snö? Nja, tillräckligt att riskera lårbenshalsar på men lite klent att halka på i övrigt. Men på sjön ligger is med ett mycket lättåkt och tunt snötäcke.
Bild på våra trädgårdsmöbler, som vi aldrig har förstått att låta följa sommartidens skiften, står och väntar på bättre tider. Paddeln till kajaken Kaj-Åke är också beredd.
Första deltävlingen i meddeldifestivalen besedd (inte för att vi gillar låtarna i allmänhet, men de kommer på meddeldikrysset vad det lider). Nästan rätt låtar gick vidare. Mellanakten var bäst i vanlig ordning.
Båsträff är en utmärkt idé. Hur kommer man till Grängesberg om man fortfarande inte har vinterdäck på bilen?
Eller vi kanske är ute i god tid, så det hinner bli sommarväglag?
Vi har ju planerat allsköns träffar och båsorkestrar och Pragresor i flera år nu, så det hinner nog bli sommarväglag innan det blir av.
Vill ni höra hur det gick i Örebro?
(Alla ba ”vabaha vaddå?”.)
Klat vi vill!
Tell us, tell us all.
Say after me: Örebero!
Vad säger hundarna i Örebero?
Åh båsträff! Jag vill mycket gärna träffa er men drar söderut några veckor. När blir det träff, och var?
Förlåt – jag försvann! Det blir ett nattligt inlägg, jag måste nämligen skaka liv i en kamera som gick och dog.
HK, blir det gallernas land igen? Önskar vi också kunde. Men det får räcka ett tag nu. Men sen!
Ninja, di säger att hundar biiits, men dä gör di iiinte. Di böölar.
De säger förstås a-vov, a-vov …
Såja, nu när ni alla har somnat, har jag lyckats vrida ur kameran!