Jag är erkänt osmidig – både vad gäller snubbeltrill och uttalanden. När det gäller att tappa fulla, varma tekannor och att råka sätta sig i grillen vet alla att det är klanterier och misstag. Men när det gäller klumpiga meningar som hoppar groda ur munnen, tror många att det jag säger har legat och jäst i ett år och att jag i tanken har redigerat mig till dessa fantastiskt dumma repliker.
[tänk er en bild där jag har ett grodlår i mungipan]
Nu tar vi det en gång för alla: jag är ett av yrväder inspirerat fladder som oftast häver ur mig det som faller mig in. Men precis som att jag kan snubbla omkull och sätta foten i en tvättkorg, kan jag haspla ur mig saker som är helt fel eller bara obegripliga och som sedan måste dras tillbaka eller förklaras noggrant och ofta bes om ursäkt för.
(Nej, det har inte hänt något specifikt – sedan jag kom på att livet blir lättare att leva om man inte alltid säger nåt så fort hjärnan sprakar igång och nästan aldrig säger vad man egentligen tycker, har idiotmeningarna inte lika ofta kommit så långt som till stämbanden.)
Idag har jag – i kronologisk ordning – råkat
- trampa på en studsboll, stuka foten, trilla omkull och landa på en nu öm armbåge
- dra ner en blomvas på min egen näsa
- fastna med den spanska stortånageln (som numera hänger på en skör tråd) i min egen jeansfåll så att det påminde om när Emil skulle dra ut Linas tand
- klämma lillfingret i en hög med gjutjärnsgrytor
- bita mig i tungan.
[tänk er en bild på min stortånagel, som är så läbbig att den faktiskt inte låter sig fotograferas]
Som om inte detta vore nog, bestämde jag mig alldeles nyss när klockan närmar sig midnatt för att smyga in och med kärlek i blicken titta på den sedan några timmar snarkande Fjortonåringen. (Jag överdriver inte: han snarkar som far sin.) Först fick jag leta i ett par olika sängar (barnen flyttar fortfarande omkring och sover än här, än där). Jag tassade till slut fram mot en säng som lät som en skruvdragare.
Tyst, tyst tog jag mina försiktiga steg på de annars knarrande golvplankorna. Fjortonåringen sover inte så tungt, så för säkerhets skull höll jag andan också. Men då …
– KRASCH KRASCH KRASCH RASSEL PANG BOM KRASCH och JÄTTEKNIRRK!
Jag hade klivit rakt in i och vält verktygslådan med säkert 20 kilo skruv och spik. Sorterad skruv och spik, ska tilläggas.
– Vad hääänder? sa min djefla man, som hade studsat upp ur den äktenskapliga sängen i rummet intill.
– Behöver ni hjälp? sa den plötsligt uppdykande Nittonåringen som så här dags ju sitter försjunken i datorspel med hörlurar.
– VAAAAD var det? sa Sextonåringen, insvept i ett badlakan och med schampo i håret.
– Är du okej, mamma? sa Tjugofyraåringen, som idag kom på överraskningsbesök och som ju inte är van vid mina snubblerier längre eftersom han faktiskt inte har bott hemma på sex år.
– Oj! sa Tjugofyraåringens sambo Frida, som är en mycket sansad person som förmodligen sällan sätter sig i grillen.
[tänk er en bild på Sextonåringen med massa fluffigt lödder i håret, även om det i verkligheten nästan inte syntes att hon precis hade hoppat ut ur duschen]
Någon tände lampan, så att alla kunde se mig där jag satt i ett hav och skruv och spik. Det gjorde ont i den stukade foten och i den på sniskan hängande nageln samt i den ömmande armbågen och den lite blåtonade näsan. Lite ont gjorde det nog i ändalykten, men annars mådde jag bra. Fjortonåringen satte sig upp och tittade på församlingen som stod vid sängens fotända.
– Va? Är det morgon? sa den yrvakne unge mannen.
– Japp, sa jag. Nu äter vi frukost!
[tänk er en bild på massa konstiga människor som ser förvånade ut]
Sedan när har 14-åringen en sambo som heter Frida? 😉
Frida borde väl rimligen vara 24-åringens sambo?
Spontanitet kallas det också. Det är positivt.
Ett bildlöst inlägg! Så spännande, och kreativt, att överlämna det mesta till vår fantasi.
LL99, finns det nåt som förvånar i Bergmanfamiljen? Frida kan vara en datorspelssimulatorsmaskin. Eller nåt.
Jösses, LL999! Tjugofyraåringen har en sambo, Fjortonåringen har ju inte ens skäggstubb. Tack för påpekandet!
Egeeeentligen borde Frida heta skånetösen i analogi med spanjoren, som ju är sambo med Tjugotvååringen. Hm, sån oordning det blir nu med alla blivande sambor till höger och vänster!
Och jag som bara har ramlat omkull på gräsmattan i dag. (Fast något måtte ha varit hårt däri för blåmärket på knät är litet men ilsket.)
Annars låter allt det där lite lagom bekant — är du säker på att det alltid är du som är du, eller kan du vara jag emellanåt (or vice versa)?
**trill trill**
Jag glömde ju bort en av dagens klumpigheter!
Det var inne i stan, och jag hade precis betalat i parkeringsautomaten. När jag hade ryckt åt mig biljetten, vände jag mig raskt om för att gå mot bilen, och stod då plötsligt NÄRA – näsa mot näsa – nästa person i kön. (Hade liksom inte fokus på någon bakom mig.)
Men istället för att säga ”oh hoppsan, tjosan-förlåt” och ta ett steg bakåt, for jag som av en osynlig putt-kraft framåt och rakt in i personen, som förstås tog ett steg bakåt och då landade på bakomvarande persons högklackade sko.
(Jag bad om ursäkt jättemånga gånger och var hemskt generad.)
Nu får du hålla ställningarna här, Annika! Jag måste sova för att kunna prata i radio imorrn kl halv nio. (Lättprat: ska bara svara på frågor.)
Jag undrar jag vilken ställning jag ska inta.
Benen i kors så här … oj vad datorn vickar hit och dit när jag skriver. Och axlarna åker upp mot örona, det var mycket obehagligt.
**kava kana flytta gnngh tänk vad jeansen kan vissla mot varandra**
Fötterna i golvet. Det var bättre.
OT: Den starkaste människa jag kan tänka mig.
http://www.svtplay.se/video/10821073/afrika-med-bruten-nacke/afrika-med-bruten-nacke-avsnitt-1?info=visa
Nu har jag sett ’The Butler’, den var mycket, mycket bra, och lämnade många frågor att fundera över.
Nu blir det snarkofagen, för i morgon blir det Syfestivalen i Älvsjö. Från stort till smått.
Godnattsla, godnattsla.
Tyst och försiktigt utan att skruv- och spikskramla det minsta smyger jag in ett tidningsurklipp.
Jag vill minnas att på 70-80-talet någon gång fanns någon slags kampanj att man skulle ringa Frida för att få tips på aktiviteter i närområdet. Kan det ha varit en service från Televerket? ”När du har frida(g), ring Frida.” Någon som minns?
Tack Anta Snaque! Fullblodat faktum var bland det absolut bästa i genren!
(Nej, jag minns inte telefon-Frida alls!)
Min senaste bravad på området inträffade för nästan tre veckor sedan. Jag skulle i skydd av mörkret gå ut och tömma balkonglådejorden i en rabatt (ja, vi bor i lägenhet, nej, man får inte slänga den i komposterbart ELLER brännbart, nej, vi ids inte åka till återvinningsstationen med den). Snavade på hörnet av rampen, som har suttit utanför porten i många år. Hamnade på händer och knän på asfalten. Vacklade upp, tömde så mycket jord som inte hade ramlat ut i närmaste rabatt (hade egentligen tänkt mig en annan) och vacklade in för omplåstring.
Balkonglådan sprack. Jag fick 7 små sår på vänster hand, 2 på höger, ett stort sår på vänster knä och ett stort blåmärke på höger. Groomen fick gå ut och sopa när jag var färdigplåstrad. Ett par dagar senare fick jag gå till vårdcentralen för att få bättre omslag på knäet.
Två av såren på vänster hand är fortfarande skorpiga. Det ena sitter på ringfingret och hindrar mig från att ta på vigselringen, som jag alltså i nästan tre veckor har haft i kedja runt halsen. Fattas bara att någon som underskattar min ålder frågar om jag är gravid.
Och jo, jag minns telefon-Frida. Men bara som annons. Jag vet inte av att någon någonsin ringde. Men hon stod väl i telefonkatalogen i sällskap med Fröken Ur och Fröken Väder?
Hurra, Brid! Alla snubbeltrillare – förenen eder i båset!
(Idag har jag utan missöden lyckats cykla i säkert 20 minuter bland bilar och människor. Vet inte om jag vågar utmana öder och ta mig hem.)
Jag har brukat kalla mig Snubbla von Fummelfot, men sen Karl-Oskar och Gösta har kommit in i mitt liv, så ramlar jag sällan.
Igår kväll slog jag i vänster axel i ett flyttblock, tappade balansen och höll på att ramla framlänges samt fixade till två ganska djupa skrap/skärsår på baksidan av höger vad. Liknande saker händer i stort sätt varje vecka.
Anta Snaque: Vilken tidning kommer ditt lille klipp ur?
Lotten, Lotten, det är ju ett rent under att du har uppnått den ålder du har uppnått.
Anta Snaque bor i Luleå, så jag chansar på Norrbottens-Kuriren.
Ja, Ökenråttan, det är ett under. Men å andra sidan kör jag sällan motorcykel eller klättrar i berg – jag kanske får mina endorfinkickar av att bara finnas till?
Hög av ett köksgolv och trösklar?
Vintern är på väg, Lotten!
DMI meddelade:
Efterårets første frost
Den 24. oktober kort før midnat nåede termometret ned under frysepunktet ved Karup. Senere på natten den 25. bed frosten flere steder centralt i Jylland, og den følgende nat kom Sjælland også med.
Skaffa broddar till skorna, Lotten!
Än har vi inte haft minusgrader i Lund, men snart är också vi där. I natt hade vi regn med blåst. Nu har vi sol med blåst som sliter löven av träden. Nästan 12 °C är det.
Stanna inne, Lotten!
Heh, jag läste alldeles galet och tyckte ÖR utropade Stanna inte, Lotten! vilket verkade både mystiskt och spännande.
Ack, det är min historia också, jag menar både fotsnubblingar och fötter i munnen. Tappa grejer är det nya svarta, och jag säger saker utan att tänka, övertygad om att jag och hela världen ju är jättekompisar med samma sorts humor. Men det stämmer inte!! De ser snörpigt på mig precis som folk i amerikanska sitcoms. Och så ler jag generat (ondskefullt, tycker de säkert) och snubblar på mina egna fötter.
Jag hade maxisnubbel igår, idag blev mest komisk. Först på pendeln sitter en tjej och pratar i mobil (det gör alla) om ”Bart och Vera” som ju inte är så jättevanliga namn, men som båda är namn på mina försöksvarianter på jobbet! (Jag döper mina försök som IKEA döper möbler, aldrig ”p0GB-16” eller liknande) Creepy. När jag sedan fipplar fram min egen mobil, ser jag att jag har en följarförfrågning från en riktig hunk. CREEPY! Snart halloween …
Har du en följarförfrågan från HONOM! Wot?
Jag får minsann aldrig förföljarförfrågningar från hunkar. Och inte från hunkor heller för den delen. Inte ens från små hunklingar.
Nu har Bobban uttalat sig om Nobelpriset:
http://www.telegraph.co.uk/men/the-filter/world-exclusive-bob-dylan—ill-be-at-the-nobel-prize-ceremony-i/
Redan?
Hoppas att han inte känner att han har förhastat sig.
Agneta uti Lund – här i Mälardalen är det ovanligt varmt! (Jag sitter med öppen dörr i detta nu.)
Imorrn ska jag spela basketmatch mot 18-åringar …
Även hos oss är det ovanligt varmt till och från. Ser ut att vara några dagar till sedan sjunker temperaturen samtidigt som regnet öser ned och kanhända blir det någon nattlig minusgrad under flera av nätterna i veckan som kommer. Men det är inte helt tokigt att skaffa broddar eller om du redan har sådana, så leta upp dem! Danskarna tror att ni får såväl snö som minusgrader natten mellan nästa fredag och lördag. Men i morgon på söndag idel plusgrader och sol. Lycka till på matchen!
Det är trevligt att gå i bara en linnetunika klockan aderton om aftonen, men hujeda mig, nu behövs det en fyrtiodagars syndaflod, för grundvattnets skull.
För 50 år sedan http://www.oppetarkiv.se/video/10678979/bamse
Telegraph tycks ha tappa bort X:et i HMCXVIG:s namn.
Missade en bokstav: t
Väldans stilla i dag.
Pip.
Pip, pip.
Jag har slagit mig och tillbringat en stor del av dagen i köket med matlagning och bakning.
Fick inspiration till att göra av med alla ondskefulla grönsaker som samlas i mitt kök. Skar ner dem i en kastrull och kokade skiten ur dem. Nu har jag gryt- och köttfärsbaser.
Leve mixer och frys.
Ett kilo morötter blev rårivna och nerblandade i degen. Limporna får snygg färg, vi får i oss morötter utan att det smakar så värst.
Zuster! Vlug!
Mr Ormondroyd!
Hij es veg!
http://m.youtube.com/watch?v=al0V6FsyNWY
Brassed Off är en riktigt bra film. Humoristisk med en
mycket allvarlig underton.
https://en.wikipedia.org/wiki/Brassed_Off
http://www.imdb.com/title/tt0115744/combined?mode=desktop
Dagens orddel i högskoleprovet var lätt, tyckter jag som dock funderar på om procentandelen i svaret är rätt. Är bättre på ord än matematik, men tycker procentsiffrorna ser lite knepiga ut.
http://www.svd.se/kan-du-orden-i-hogskoleprovet-testa-dig-sjalv-har/om/hogskoleprovet-lypc
Om det nu funkar med länken.
Klicka på bilden för att se den!
Agneta, det kanske är på ett mänskligt plan de menar?
Menar du att det är mänskligt att fela?
Nu fick jag också 20 av 20, vilket ju inte var så där svårt för någon som passerat tonåren.
Jag blev bättre än 88% av de som svarat. Det betyder att 12% svarat bättre än jag. Hur gjorde de då?
Det borde naturligtvis formuleras som att man tillhör de x% som svarat rätt på 20 av 20..
Dessutom reagerar jag på åtminstone två av orden. Förlägga har svaret placera. Så icke i min värld. Där betyder förlägga antingen glömma bort var jag lagt någonting eller utge. Lägga, ja det är synonymt med placera.
Simpa är mycket riktigt en fiskart, men alternativet under är ’svampsort’. Nu är ju svampar också arter, inte sorter. Sort pratar man om i t ex trädgårdssammanhang, där en växtart kan finnas i olika sorter.
Inom biologin finns inte begreppet ’sort’. Man pratar om ’underarter’ eller ’varianter’.
Sånt här tycker jag är så onödigt slarvigt. Till och med slött.
Jag är hungrig så därför är jag grinig.
Det heter väl ändå inte ’fyllningsmaterial’ utan ’fyllnadsmaterial’?
’Spannmål’ är för mig inte ’sädeskorn’ utan ’säd’.
Macka.
… aha. Jag har läst för många SvD-artiklar den här månaden så jag får inte gå in i provet. Jaja, det var ju inte hela världen. Ninja, jag kom på ett ”förlägga” som motsvarar placera: ”Eftersom kryptan var upptagen förlades riten till klocktornet.” Var mackan god? Vad fick du på den?
Bara Bregott.
Det finns inte torra ormar ens och jag ids inte åka och handla. I morgon måste jag, för då tar toapappret slut. Även jag har en gräns. Jag tar det i morgon efter högmässan. Man kan inte snatta toapapper i kyrkan, det kan man INTE.
Hundarnas allt mer desperata gnällande efter grisöron kan jag stå emot.
Men det var gott nog, jag är faktiskt bra på bröd.
Går du på många kryptriter, Annika?
Är de kryptonitkryptriter? Krypterade kryptonitkryptriter?
Hemskt mycket felåt, hörni, för min onärvaro. Det var en himla massa basket (vi vann och jag tappade bara en tånagel!) och sedan var det massa mat och närvarande barn och så försvann dagen!
(Nu ska jag göra orddelen jag också. Om jag inte får 20/20 så lovar jag att återkomma och berätta vad som gick fel.)
Mitt barn, du är förlåten.
Krystat kryptiska kryptogamkryptriter.
Nu upptäckte jag att kryptrit kunde vara nå’ mineral. Ett konstigt ett. Eller kanske ett som bara låtsas, liksom.
Lotten, var den förlorade nageln den som du ändå skulle bli av med? Den som nämns i huvudtexten, menar jag. I så fall: Gratulerar till avfallet!
Näää, fel nagel trillade av. Den flärpande, fladdrande stortånageln hänger fortfarande på en skör tråd.
Fel nagel! Du milde.
Woho, alla rätt.
Ring polisen, stoppa pressarna och tuta i luren: Pysseliten är vaken bortåt midnatt!
Jag fick 9 av 20 härom dagen.
Det är riktigt bra det. Själv vågar jag inte ens försöka.
Tur att vi inte har några flyttbara trädgårdsmöbler.
PK – det var ju ett nördtest! Du klarade dej med en hårsmån och det bara för att testet var oseriöst. Visst är jag vaken, annars kommer jag ju vakna i svinottan tillsammans med alla småbarnsföräldrar. Men nu (jäsp), får det bara nog med uppesittande.
Nu bidde det inte nåt nytt blogginlägg, men jag återkommer imorrn! Vad ska jag skriva om? Recept eller skotips, en gammal tidning eller basketterminologi eller rentav bara en väderprognos?
Men PK, då fuskade du eftersom högskoletestet var i dag!
Och ändå fick du inte ens hälften.
Det ä nå lurt me de däringa!
Var skrev jag att det var högskoleprovet?
Jag fuskar för övrigt aldrig. Skulle aldrig falla mej in. Sån är inte jag. Inte. Aldrig på fråga.
Möjligr kreativ ibland men inte fuska.
Lotten, skriv om att Eskilstuna får ett fopollslag i någon hög serie nästa år utan att ha något lag.
Och nu har jordskalv inte längre epicentrum utan det kortare och enklare centrum, enligt tv4.
PK har nu reducerat hallovin till bara vin.
Varför inte en liten enkel maskerad i hallen, Pysse?
Lotten, bind fast nageln så där som dom gjorde med Linas tand i Lönneberga .. och så ”RYCK!” är en borta.
I går var jag på retrogames-mässa. Jag lever ett rikt och varierat liv. Där mötte jag lilla Majlis, trodde jag. I en vagn stod ett ett litet glatt barn på knä; fluddigt rött hår och runda kinder, Majlis exakt. Jag frågade vagnförardamen ”Är det här Majlis?” och pekade på barnet. ”Va?” sa damen. ”Heter barnet Majlis?” sa jag. Hon tittade ängsligt på mej och påpekade sen: ”Det är en pojke.” Tablå!
Jag är så gaggig och glömsk att jag surfade in i förra båset, läste, gladdes, kommenterade, kollade datum, jodå den trettionde. Hrrm, det var visst mitt eget inlägg.
Men så glad jag är att jag är som jag är, för annars hade jag missat embryos FRANTASTIKSA poem om de, dem och dom.
Jag gör nog som Lotten, skriver ut och ramar in.
Undskyll, PK; det antydde du förstås inte alls, där gjorde jag ett snyftningsfel.
Ninja, jag kanske råkade formulera mitt inlägg så att det blev lätt att tro att jag syftade på Högskoleprovet. Men det var ett rent misstag. ?
Nu fick embryo ett alldeles eget inlägg, så det så.