Hoppa till innehåll

I’m on Fire!

Andra dagen på landsbygden i södra England inleddes med en bilfärd som hette duga. Som bitvis kändes livsfarlig. Och kanske lite blåsig. Samt väldigt Bondsk.

(Sänk ljudvolymen: man hör bara massa vindbludder där jag sitter som Isadora Duncan.)

Hm. De är verkligen väldigt duktiga på att köra på fel sida här.

I en liten slottsbutik bjöds vi på provsmakning av nya tesorter, som naturligtvis inte hällldes upp ur en termos utan bryggdes i realtid. Vi tre valde tre olika teer, varför tre olika tekannor trollades fram. Men … vad var det som stod där på bordet bland alla teerna?

teprovning
Se vad te-reklamgörarmänniskan dricker …

– Are you drinking coffee while selling tea? Got you!
– Ooooh, sorry, I mean, I love tea, but, oooh, sorry! You know … we all need our coffee …

Jag lovade dyrt och heligt att inte tala om detta för någon. I England.

jaguar
Och vips, satt jag i en Jaguar, där alla i framsätet matchade bilklädseln med sina täckjackor.

Vädret här är svenskt, engelsmännen är engelska och det svenska och engelska språket blandas hej vilt eftersom alla brittiska män i sammanhanget är gifta med svenska kvinnor. Så här såg de ut på den tiden det begav sig – när britterna kom en masse till Stockholm för att undervisa:

annmike_svv1976
Engelsmän med svenska flickor 1976. Kusin Ann längst till höger, hennes mustaschprydde Mike i bildens mitt.

Bilden ovan illustrerade en tidningsartikel om publivet i Stockholm, som sades vara på utdöende nu när McDonald’s hade öppnat på Söder och ett ”hamburgerkrig” hade utbrutit.

– Icke då! sa britterna och bjöd laget runt på mer öl, gifte sig med svenskorna och fick tvåspråkiga barn.

ann_mike 1976
Kusin Ann med Mike en minut efter vigseln 1976. Att de gifte sig i jeans utan sina föräldrar närvarande gjorde då ett oerhört stort intryck på mig och jag ansåg att de var det coolaste brudpar världen hade skådat. Sedan gifte jag mig som en mespropp i vit klänning i kyrka med alla upptänkliga släktingar på plats …

Anledningen att jag är här i England är alltså att de unga tu på bilden ovan firar 40-årig bröllopsdag. Igår var vi ute på restaurang här i Kenton, och då höll jag på att brinna upp. Och kan ni begripa – det hela fångades på bild!

lottenonfire
Här fotograferas jag, samtidigt som mitt hår börjar brinna.

Kusin Ann tog bilden, ryckte till, pekade mot mig och sa:

– Hhhh … fffffff … pppphhh … här!

(Hon sa förstås ”hair”, men det fattade jag ju inte.)

– Va?
– Håret! Eld!

Snabbt och instinktivt samt säkert påverkad av en stickande lukt och värme i nacken – plus Anns skräckslagna ansiktsuttryck – lyfte jag händerna till hästsvansen och kvävde elden. Det hår som brann upp, skakade jag ner på menyn och fotograferade.

aska
Lite förkolnad nudelfrisyr.

Middagen fortsatte och när det var dags att gå hem, frågade jag personalen om jag möjligtvis skulle kunna få köpa mitt vinglas eftersom det var så rasande trevligt att dricka ur. Diskussion uppstod om huruvida det var glaset eller sällskapet som bidrog till den trevliga känslan, men slutligen fick jag besked – självklart skulle jag få glaset gratis; jag hade ju nästan brunnit upp på kuppen.

vinglasinatten
På väg hem med mitt flotta, flottiga glas – som jag ju betalade med mitt hår.

 

Share
Publicerat iBloggen

26 kommentarer

  1. Goodness gracious me!
    Det fnns folk som försörjer sig på att sälja vinglas, inte behöver du ta till cirkuskonster för det!

    Bilden på Ann och Mike och den på ditt uppeldade hår kom mig att minnas att flamklippning var á la mode på 70-talet.
    Samt historien om bröllopet som nästan inte blev av. Ingen brud.
    -What’s the delay?
    -The bride’s washed her jeans TEN times, and they still won’t fade …

  2. Kära nån! (Alternativt: Vad gör man inte för en cool — jag menar antagligen hot — bild?)

    Ja-a, här sitter jag nu och tänker på Haaaaaaaiiiiiiirrr!

  3. Isadora Duncana inte!
    Vi vill ju ha hem dig i rätt skick!

  4. Jag var nära en Duncan som tonåring på 60-talet. Minns ni att det var inne med Hur Långa Halsdukar Som Helst en period? Bra nära självlysande i någon slags neonrosa kulör (heter det så)? skulle de vara.

    När min halsduk fastnade i framhjulet på cykeln blev det tvärstopp, strypgrepp, saltomortal och aldrig mer långa halsdukar. Hellre då kortare och lungpaj. Penicillin fixar lungpaj, men är man strypt så är man.

    Som gammal scout är man annars van vid att diverse uppflamningar bränner av hår på händer och underarmar. Sånt hörde till livet.

  5. David Cox

    “They are really very good at driving on the wrong side here.” it wasn’t so very long ago that Sweden had it’s ‘Dagen H.’ we were both alive when that happened.

  6. Såna där fånerier håller vi inte på med längre. Min frisyr brände jag av för många år sedan. På ortens järnhandel såldes svartkrut i mindre och större förpackningar. Självklart måste vi köpa krut – i tolvårsåldern var det mycket viktigt att ha krut. Livsnödvändigt. Och troligen livsfarligt.

    De kloka föräldrarna manade oss att vara försiktiga. Vi lovade.

    Svedda ögonbryn och temporär blindhet (när ögonen reflexmässigt slöts så att ögonfransarna brände samman) är ett lågt pris för den lycka som fyra hekto svartkrut kan bibringa ett gäng tolvåringar.

    Så småningom blev det lite enahanda med alla småexplosioner och vi beslöt att använda kvarvarande mängd krut i en kanon. Själva kanonröret hittade vi så småningom i form av en innanrutten björkstam som vi rymde upp med hjälp av pinnar så att loppet blev tillräckligt grovt för en grankotte, som vi skulle använda som projektil. Vi lade resten av krutet bakom kotten och såg till att stubinen hade god kontakt, pluggade igen med ett rejält vedträ och fyrade av.

    Stubinen fräste som den skulle och därefter hände ingenting. Jag har alltid varit lite nyfiken av mig och fick för mig att det kanske skulle gå att lösa problemet genom att kika ner i mynningen. Oerhört dumt, men är man tolv år så är man.

    Jag hade nästan kommit i observationsläge då det small och kotten satte ett rejält krossår i pannan på mig. Strax över vänstra ögat. Marginalen var minsta möjliga, min stundom enögda syn på tillvaron kunde ha haft en reell fysisk grund.

  7. Jag eldade som tusan på stugföreningens allmänning igår, men det enda hår jag har att sveda är ögonbryn och -fransar. så fick jag heller inget vinglas efteråt.

    Bilden på de nygifta påminner om min fars foton från samma tid när hans gymnasieklass kom och lussade för honom mitt i natten. Oerhört coola ungdomar på de bilderna också.

  8. Att få vinglas när det minglas är egentligen ganska normalt.

  9. LupusLupus99

    Den här passar också bra med tanke på titeln på blogginlägget.

  10. Kinapuffarna som bestod av hårt lindat tidningspapper (med kinesiska tecken) runt svartkrut med en opålitlig stubin var en hit. Finns de kvar? Morsan –som älskade blixtar och dunder– köpte ut åt oss, och vi sprängde och sköt hej vilt omkring oss. En bokstavlig höjdare var när vi lade en i en smal burk och satte en större över. Den kunde gå upp flera meter.

    Som värnpliktig hade jag senare tillgång till de militära knallskotten, som smällde än högre. Jag brann av två en Valborg, och kasserade de andra. Det var helt enkelt för mycket. Jag lider med MFF och domaren, så Djurgårdare jag är. Så gör man bara inte.

  11. Hair (filmen dårå, kolla Annikas länk) borde vi väl alla titta på lite oftare … Förslag till ny tradition: Hair visas vid midnatt på Midsommarafton varje år! Ja!

    Imorrn ska här åkas bil österut. Jag kommer nog att passera Stonehenge igen och ska vara jähätteberedd och glo som jag aldrig har glott förut …

  12. … och i konverserande ton säga “Oh, there’s that cow again” så att ingen märker nåt.

  13. Men har du sett skymten av Strawhenge eller Woodhenge? Det vore välan någet att rapportyterera hem om.

  14. Kan du passa på och kolla om de har justerat Stonehenge för sommartid på samma sätt som de gjort med Avebury-stenarna.

  15. Stort, stort tack, Niklas!

    (Varför i all världen hade jag inte sett den förut?)

  16. Jag tror inte att de har gjort något åt stenhägnet Niklas. Det är så stort att man mycket lätt kan se detaljerna på Google Earth och eftersom uppdateringen av Google Earth ibland tar månader eller år så är det ingen mening med att göra det. I stället finns det numera varje år noteringar i lokaltidningarna som talar om hur stor missvisningen är.

    Det planeras också en flerspråkig skylt som varnar för att lita på stenarnas tidsangivelser. Det har nämligen förekommit incidenter då amerikanska turister missat både flyg och Queen Marys avgång på grund av missvisningen.

    Tillsvidare ser vakterna vid anläggningen till att uppmana alla personer som ser ut att vara “USA-bound” att vara uppmärksamma på just detta problem.

  17. LupusLupus99

    Annika, ett tips kan vara att kolla datumet. 😉

  18. Bemärkelsedagar kan avlöpa olika. I dag hade jag anledning att lägga ut den här på Fejjan. Sen kom det: Det handlade inte om de vansinnigt berusade [*]arna vid bordet bredvid som faktiskt smaksatte pastan med kvällens Tomatsoppa, eller ens om att halva personalen kom och sjöng för mig sedan sambon spillt att jag fyllde.

    Damen i ett par som vi har haft mycket trevligt med de här dagarna på Rhodos kom fram till oss och berättade att hennes make hade avlidit under natten. Alla upplivningsförsök var förgäves, och han hade inga kända hälsoproblem. Hon berättade sakligt, som man gör när man ännu är i chock. Researrangören och hotellet bistår på alla vis, men vad hjälper det när man behöver packa sin avlidne livskamrats väska?

  19. Så rysligt, LarsW. Men … får man vara lite glad åt att karln förmodligen mådde bra när han dog?

    (Säger jag som ju vill dö på basketplanen.)

  20. Men usch, LarsW.

  21. LL99, jag såg datumet och tyckte att jag verkligen borde ha stött på ett så begåvat skämt redan då (jag som läser såpass mycket i brittisk massmedia) — tänk att National Trust kan vara så roliga, och det har jag inte vetat på en hel månad!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.