Jag fick ett mejl från en läsare som vill vara lite blyg och hemlig:
”Lotten! Här går man och väntar i timmar, dagar och snart en hel vecka på det allra viktigaste: frukostbilden! Är äggröran god? FÅR DU NÅN BACON?”
Självklart.
Bob, som är B&B-tjifen, rör ägg och steker bacon och tomater och kastar korvar in i ugnen med alla oss gäster hängande i kjolarna. I morse slog han sönder en nyinköpt, svensk glasskål samtidigt som han berättade roliga historier och rabblade meningar på svenska.
Den gamla prästgården köpte han för fyra år sedan. Hela det första förfärliga året gick åt till att överklaga olika förbud och skaffa tillstånd för verksamheten och via en advokat betala en enorm summa pengar för ett obskyrt papper som ingen egentligen förstår sig på. Det finns nämligen forntida regler som säger att prästgården inte får användas som hotell, så hans B&B-verksamhet får liksom inte vara hotelliknande. Men nu när allt är igång, är han glad som en en lärka och vill göra äggröror till tacksamma blondiner resten av livet.
Södra England har kustturistorter, pirar, ebb & flod samt regn. Solen sprängde sig dock fram i Teignmouth under några fina minuter igår, och då lyckades jag med mobilen ta denna panoramabild. Men vad är det för kärra där i förgrunden?
En bättre bild från andra sidan vill ni förstås ha.
Jo, det är en badmaskin. ”A bathing machine”. Det var ju på det viset i 1800-talets pryda Storbritannien att de flesta män fick sprätta omkring i pyjamasrandiga badkläder på stranden … men att kvinnor inte fick det. Som en burka på hjul rullades kvinnoblomstren istället iväg – ut i vattnet – i dessa täckta kärror, tills de var såpass långt från stranden att ingen som inte hade kikare kunde se de liljevita vaderna.
Antingen spändes hästar för badmaskinerna, eller så drogs de ner i vattnet av starka kvinnor. Japp – inte ens med ögonbindel fick männen komma det täcka könet nära. Det här är förstås lika tramsigt som nutida nakenkroppsfixeringsregler och överdrivet skylande pga. fåniga idéer. (Ursäkta, men jag begriper det verkligen inte.)
I Sverige var vi nästan lika larviga – män och kvinnor hölls åtskilda till i början av 1900-talet, när man skapade badskandaler i Mölle och alla ville bada hela tiden. Citat ur en tidningsartikel från 1925:
”Faktum är att det enda svenska folket för närvarande orkar sysselsätta sig med är simning.”
Håhåjaja, eländes elände.
Avslutningsvis: vad har hänt med fönstren här nedan?
Uppdatering
Svaret finns i kommentatören Skogsgurras initierade ord hääär.
Blåsor av munblåsning, ser det ju ut som … mina kunskaper i glasmakeri är synnerligen, synnerligen rudimentära.
Det vore roligt att få bada i badmaskin, bara för att, liksom. Men då vill jag naturligtvis inte ha muskulösa madammer utan (lagom) muskulösa unga män som drar ut schabraket i vattnet …
Och i sportnyheter meddelas att Leicester City har vunnit Premiere League. Vilket inte vore så särdeles intressant om det inte vore för att de officiella oddsen gör att den som satsade på Leicester som ligasegrare när säsongen började, nu får femtusen gånger pengarna.
Alldeles rätt, Annika.
Men här är det imiterade munblåsor. Framställda i maskin.
Att blåsa en bubbla som skars upp och svängdes så att centrifugalkraften gav en hyfsat plan skiva var det första sättet att göra fönsterglas. Då fick man små trevliga glas, som man ibland kan se i just England med omnejd.
Senare utvecklades tekniken så att man blåste en cylinder som lades upp på ett bord och skars upp så att man fick ett planglas.
Ännu lite senare, industriell tillverkning, drogs glaset upp ur vannan med en stållinjal och bröts samt stjälptes ner på en mottagarskiva där luften dämpade fallet så att det inte gick sönder. Så såg det ut i Oxelösund, där hyttgasen användes att värma vannan. Det var i samband med detta som Hyttis köpte mig.
Idag är det nästan bara flytglas som gäller. Det produceras genom att glasmassan flyter ut på ett tennbad där det sakta svalnar till massivt glas. Corning utvecklade metoden och den ger oerhört plant (bara jordytans krökning) och jämnt glas i dimensioner som var svåra att åstadkomma med tidigare metoder.
Gererad Lotten? Tror inte det. Googlade hennes sida ”topless”
https://lotten.se/?s=topless
Fantastiskt!
SG inte bara kunnig om pappersmaskiner utan även glasdito.
”
Badmaskinerna kunde dras av hästar också, för det gjorde drottning Victorias badmaskin på Isle of Wight. Det har jag läst. Eller sett på teve.
Hmm.. Undrar om hästarna bajsade i vattnet och på stranden? Måste ha varit ett ganska stort problem. Hur löste man det? Specialträning? Baktornistrar? En kår av bajsplockare? Med specialverktyg?
”Bernhard Stockman – hippien som blev nätverksguru”.
De kan ha dragit ut kärran, selats av och väntat på stranden tills majestätet badat klart.
Bubblorna i fönstren, är inte de tänkta att funka som skvallerspeglar?
Eller skade sprida mer ljus inne i rummet?
Fuskantiviserade fönsterglas skulle jag kalla dem. Som skvallerspeglar fungerar de inte. Och den där funktionen som vattenfyllda glaskulor ansågs ha på gamla skolplanscher (koncentrera ljus) har de inte heller. Nej, rent och skärt misslyckat försök till antikvisering är vad det är.
Jamen klart att det är fusk!
Men man kan välan få gissa för det.
Jorå. Du gissar, jag kommenterar. Bra arbetsfördelning.
I Skåne har jag sett både glaserat taktegel och bukiga spröjsrutor. Föga autentiska de också. För övrigt är det här med att glas ”rinner” en myt. (Texten är tung, men väl värd att sätta sig in i).
Rap-battles är veherkligen inte min normala tekopp. Men nu har jag sett en som är så rolig och dum och rolig och dum och …
(Man ska väl vara fantasyläsare/-tittare i åtminstone någon liten mån för att rätt uppskatta det glada tramset.)
George RR Martin vs. JRR Tolkien.
Roligt och dumt och roligt. Och dumt och roligt!
När jag ser den rostade mackan vattnas det i min mun. Jag undrar hur det kommer sig att brittiskt rostbröd smakar så mycket bättre än vårt?
Själv har jag i snart fjorton dagars tid frukosterat på nystekt ägg vänt över en nyrostad brödskiva, med salt och peppar ovanpå och margarin emellan. Basonfläsket står jag över, tung som jag är, och äggröran verkar faktiskt vara pulverbasead. Kaffet smakar räv och kräver nästan lika mycket mjölk för att öht kunna inmundigas. Detta på Rhodos.
Jag tror, Maj Korner, att det brittiska rostebrödet är så gott för att det innehåller ohemult stora mängder socker. För jag håller helt med: det är delikat! Och med massa smör och marmelad på blir det bättre än, ptja, brylépudding.
Jag berättade i förra båset om hon vars make avled i sömnen här på hotellet natten till i går. Vi har i dag försökt kolla läget, men det gav inte mycket; Hon hade inte visat sig till vare sig frukost eller lunch –vilket man kan förstå– och i Repan visste de att det ofta hade ringt till henne, men den vi pratade med hade gått på sitt pass klockan tre så hon visste ju inte mycket om vad som hade förevarit. Sen har ju de att vara diskreta i tjänsten, också.
Vi vet alltså mycket lite, men så mycket att hennes son är mycket aktiv och gör vad han kan, liksom resebyrån och hotellet vet vi iaf. Hoppas bara att hon kommer hem med nästa möjliga flyg och inte den schemalagda hemresan på söndag morgon.
(Kusin Ann och maken Mike är inte hemma. Jag tittar på tv – QI – och äter köttpaj samt dricker vitt vin, mellanäter en brieost och ska strax avsluta denna fullständigt deikata måltid med en katrinplommonyoghurt. Good old Britain!)
Ja, eftersom det nu är resa som tycks gälla för närvarande här båset så tog även vi vårt ansvar som båsister och lyfte från vardagens torva. Vi stack till Paris förra veckan. Hyrde en liten studió (ni hör det franska uttalet?) i Montmartre med utsikt över halva Paris. Ingen hotellfrukostservice alltså, men Lille Maken kilade ut och köpte färsk baguette och croissanter varje morgon.
Jag har rest till Motala idag och sett en järnvägskorsning i skogen.
Imorrn ska jag resa till Sverige! Spännande!
I går åkte jag till Upplands Väsby från Stuvsta. Ingen frukostservering.
Ninja: Jag har med mej hem en ny skyddsling i plastflaska. Från Montmartres kyrkogård. Den ser ut som om den heter reseda. Jag fick med en del rötter, så den ska nog klara sej. Skotte mådde fint ensam hemma i 8 dar, utan vattning. Yippie.
Reseda är en fin liten sak som kommer bli väldigt mycket större och få väldoftande blommor.
Skotte börjar helt klart bli stor, klarar sig själv hela dan, stora karln.
Nu när vårens blomster slår emot oss från nypörtets impediment och urskog äter vi både nyplockade vitsippor och strånklök (lokal benämning) på frukostbrödet. Det blir liksom en hyllning till Slases favvolag.
Nattquiz:
1. Vad är det som är speciellt med vitsippans kronblad?
(Tips: Man kan lära sig om detta i Eskilstuna)
2. Annan benämning på strånklök?
3. Vilket lag höll Slas på?
4. I vilken bok ingår en diskussion mellan en supporter av samma lag och en idiot som kunde tänka sig att hålla på Juurgån?
Hm. Erik Gustaf Geijer hör väl inte till mina allra största idoler, men just nu kom jag att tänka på en dikt. Ty den heter Reseda, och beskriver så fint hur blygsamt resedans utseende är, samtidigt som örten doftar himmelskt.
Blomster i de svala lunder,
där du dväljes obekant,
dig jag sjunger, dolda under,
främling från ett bättre land!
Solens stråle icke stänkte
med sin purpur dina blad;
ibland gräsen du dig sänkte,
steg ej främst bland blommors rad.
Fast du ej av ljuset smekas,
bor en helig eld i dig;
och din själ, som uttryck nekas,
blommar stilla inom sig.
Leva, ack, det är att lida!
Ljuvt du andas ut din bön.
Gläd dig, blomma! Glädje sprida
bättre är än vara skön.
… ja, sisådärja, nu slängde jag visst in jähättegammal poesi alldeles oombedd.
Det händer att jag odlar reseda, bara för doftens skull.
Men SG, så ni förvillar mig …
Strånklök? Strån plus lök blir ju gräslök, men den är tämmerligen kort än så länge hos oss, så torde vara ännu kortare oppi Bergslagen.
Slas och fopoll vet jag heller inget om — bajjen? Nä …
Vitsippans kronblad är olika många, är det jag vet om vitsippor. Sex, sju, åtta, nio och tio har jag räknat till på olika blommor i samma bestånd.
Närå, jag kan bara babbla i det blå.
Mycket av Svanen från Grönköpingsån i den där. Han slutar gärna med en reflexion över sin egen förträfflighet och blygsamhet ställda i kontrast eller vid sidan om den besjungna företeelsen.
Mittpartiet ser bra ut. Om man sejer.
Om man sejer som Geijer. Och det gör man ju!
Nu önskar jag plötsligt att jag vore bättre på spontan-transpiranto än jag är …
Mitt i er poesi, måste jag bara komma med en uppmaning: båset bör skyndsamt inhandla ett B&B och tillsammans driva plejset. Förutom alla boring conferences som ska hållas, ska äggröra röras och poesi poetas.
Japp. En dundersuccé är vad det kommer att bli.
Full disclosure:
Jag visade för min andra hälft hur det såg ut på B&B-stället du bebor/har bebott den här tiden (via länken du tillhandahöll häromdagen). Och han utropade ”bokmärke!”
Nu funderar vi bara på vad vi kan hitta på för ursäkt för att resa dit.
B&B! Det är en mycket bra tanke. Gärna så beläget att det kan nås med allmänna kommunikationer eller egen bil. Givetvis utan parkeringsproblem och i ett lugnt område men ändå i en tätbefolkad region. Husets färg bör vara gult och det bör vara försett med ett kännetecken av något slag – kanske någon lustig kuriositet i toppen på en stång så att den kan ses på långt håll.
B-delen i B&B kan gärna vara belägen i källare, bottenvåning eller övre plan och bör innehålla antingen intressanta samlingar, bibliotek eller tidigare verkstad för stränginstrument medan B-delen i B&B ska hanteras av någon som studerat saken ingående. Om detta B&B ligger i närheten av allmänt bad och dessutom har basketkorg(ar) installerade utomhus så är succén given.
Se där en grundspecifikation. Nu gäller det bara att hitta detta verkligt goda boende.
**fnissar så att det blir lite blött på överläppen**
Ni reser och far. Själv har jag hållit mig kvar uti Lund. Men fick idag ett riktigt vykort från Frankrike via Postnord (skickat via appen Riktiga Vykort) av en av sönerna. Så nu har jag läst på om en pittoresk-fransk-by-komplett-med-slottsruin. Najac heter den och ligger i södra Frankrike.
http://www.tourisme-aveyron.com/en/discover/unmissables/najac.php
Nu kom jag på förekommen anledning (igen) på att du ju ska ha en tischa skickad till dig, Skogsgurra!
Här är än en gång länken till plejset jag var på till igår: http://www.oldvicaragekenton.co.uk/
BB-inspektoratet kommer att komma, och då finns tillfälle att utväxla textila produkter. Icke skicka.
Järnvägskorsning.
Närmarebild.
Icke-skicka-meddelandet mottaget loud and clear!
Däremot ser jag inte vad PK:s bild skulle kunna illustrera. # liksom?
Troligen en decauvillebana. Sådana som det förr fanns gott om på diverse industriområden. Smalspåriga saker med låg hastighet. Praktiska.
Tiden som du har tillbringat i Devon skulle kunna benämnas devontiden. Den såg ut så här när jag var barn:
http://www.geografifaget.dk/uploads/tx_cliopolaroidphotoflex/devon_quizbillede_wikimediacommons.jpg
Lotten, det är två normalspåriga järnvägsspår som korsar varandra.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6418473
Hjälp!
Liten kajak sökes.
Svar till: Gemensam trevnad på liten insjö. Med paddel och vagn.
Observera: Detta är seriöst menat och jag avser ingå ett stadigvarande förhållande om tycke uppstår.
Vi hade ju ett dödsfall på vårt hotell i förrgår. Änkan hade ingen sett på hela dagen i går, men i morse var hon nere och åt frukost. Vi fick en pratstund med henne och nu vet vi att sonen kommer ner i kväll och reser hem med henne på ordinarie resa på söndag. Självklart är hon nere, men inte trasig.
Det förtjänar att upprepas att både hotellet och resebyrån verkligen ställer upp.
Liemannens senaste offer; Olle Ljungström.
Usch och fy, en efter en lämnar de oss. Hoppas nu att Iggy Pop håller sig vid liv så jag får se och höra honom ikväll. Som om det inte var vemodigt nog att han spelar en massa låtar från de skivor han gjorde med Bowie i Berlin, så ska man ha Olles frånfälle i bakhuvudet medan man försöker glädjas åt en sannolikt urbra konsert.
Blandade känslor …
Och Carl Fredrik Reuterswärd är också borta (men han var nästan 82, så inte så förtida död).
Här passar det faktiskt med en bild.
SG: Är det ramslök du avser?
Ninja och Annika: Tack för uppmuntrande ord och reseda-vers. Det doftar reseda överallt hos Selma Lagerlöf och jag skulle bra gärna vilja ha sån blomma. Tyvärr är nog min parisiska kyrkogårdsväxt nåt annat. Lite vedartad men tunn stam och den släpper små små frön och pyttesmå nöbb-blads-näsor (lönn-näsor) omkring sej. Ingen doft alls.
Jag reste till jobbet igår.
Räknas det?
Så nu ska han ligga under pilen han också, Olle? Eller var det Magnus Ugglas idé?
Jag reser hemåt! Och snart reser jag till basketträningen!
Jag tror, Cecilia N., att det var Olle Ljungström som hittade på ”pilen” i texten, även om Magnus Uggla ändrade jättemycket på resten. (Har väldigt skakigt internet, kan inte goggla.) Fast jag trodde ju att det var ”bilen”.
Jag reste till Gotland igår. Det måste väl räknas?
Och jag reste till Årjäng. För att hämta kanot!
Lottens blogg är oslagbar i alla avseenden.
Nej, strånkig = långlagder. Som änkeman Jarls katt. Alltså gräslök.
Hur många båsister kommer att fira på lördag? Jag tror många av de som åker ön runt på Öppna Ateljéer kan bli förvånade om vi firar.
SG, för många år sedan såg jag en streamer med texten: ”Jag åkte till Årjäng men där var det stängt” och det är även min erfarenhet. Du menar alltså att det är på ett annat sätt?
Ja. Numera är det i alla fall öppet hos vissa. Efter 16.30. Vissa dagar. Men nu är det nog stängt igen.
Näcka i trädgården? Ja, egentligen inga problem, förutom att jag inte bedriver trädgårdsskötsel i min.
Får väl näcka ändå.
Hmmm … nå, om inte annat så är man ju naken under kläderna … hmmm.
Idag är det Star Wars day och det har uppmärksammats
av bl. a Nordiska museet. https://www.instagram.com/p/BE_4Ji_RXGZ/
Javisstja. Och vad fint från museet, LL99!
Menar du, Skogsgurra, att Årjängsbon med kajak eller -not kommunicerade med dig här och att du nu är kanotägare?
Jag kanske förenklade det hela. Men ostridigt är att:
Jag beskrev mitt behov. Fick nys om kajak i Årjäng. Kontaktade den personen och hänvisade till din blogg. Årjängarn insåg att jag, med mina speciella och personliga behov, borde få köpa kajaken. Varpå Hyttis och jag färdades 236 km. Bjöds på finfika. Fick hjälp att lasta kajak i alldeles för kort bil och var hemma ca 20:30.
Att din blogg är oslagbar i alla avseenden – även om skeendet var lite mer komplicerat än du trodde – är ju redan tidigare känt och omvittnat av många trovärdiga personer.
Bild på Kaj-Åke nedan. Kaj-Åke är välväskt – ungefär 2,5 gånger längre än tillgängligt lastutrymme och stack upp som en hajfena där bak.
Hurra!
Jag är så glad att Bloggen kunde hjälpa till! Var hälsad, Kaj-Åke! (Men du ska väl ha flytväst, va?)
Ursäkta — ska Kaj-Åke ha flytväst? Jag trodde han flöt ändå.
Har aldrig haft. Sorry. Svårt att lära gamla hu.. gubbar drunkna. Och skulle det ske så kanske det faktiskt är dags? Reuterswärd hade ju åldern inne. Och så jäkla mycket yngre är jag inte.
Dessutom – vilken färg skulle passa till Kaj-Åkes tämligen djärva färgsättning? Sådant är viktigt. Syster Karin skulle till exempel aldrig tillåta en violett (lila) flytväst. Och de gängse orange funkar inte heller. Nej, bäst utan annat flytmedel än underhudsfettet. Det har jag så det räcker.
Båset är bäst, ingen protest!
Men om du ramlar i plurret så bör du ha hjälm, SG, så kallad badkruka.
Funkar vurpollon? Det har jag ett i garasjä.
På tal om död och förintelse så har det dötts lite för mycket på senare tid. Och när vi fick besked om att Jan Danielsen dog häromdagen så tyckte vi att vissa personer borde uppmärksammas mer än som sker.
Vi hade en del kontakt med honom och han var både intressant och en äkta osjälvisk människa. Bland annat satsade han ganska mycket pengar i en uppfinning där det enda skälet verkade vara att han uppskattade uppfinnarens engagement. Att få igen pengarna tror jag inte att han överhuvudtaget tänkte på.
Det är med glädje vi ser att han nu faktiskt blir uppmärksammad
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22743267.ab?teaser=true