Hängmappars varande eller inte är en pågående diskussion här i huset.

Jag anser att hängmapparna – på precis samma sätt som en proppfull garderob – bara är ett ställe att gömma sånt som känns jobbigt att ta tag i.
– Jag lägger den här i hängmappen med ”diverse”! säger min djefla man.
– Men varför? Där kommer du ju inte att hitta den! svarar jag – som ju är bäst i världen på att inte hitta saker som ligger på ett bra ställe.
– Johodå. Kolla nu. Schwopp, borta men ändå inte!
– Vad var det för nåt? frågar jag nyfiket.
– Eh. Har jag glömt. Vill du ha en glass?
Vårt dammsugarmunstycke har gått sönder – materialet är lika hållbart som plastgafflar eller rispapperslampor. Därför gack jag mig ner i källaren för att leta upp ett årtal. (Att leta upp en garanti är det inte fråga om, för dammsugaren är säkert fyra år gammal.) För huuuu vilken dålig kvalitet det är i våra Electroluxprylar; ska man kontakta kundtjänst och klaga på en produkt, bör man i veta i alla fall vilket decennium som inköpet gjordes.
PANG! sa det, så hade jag glömt bort dammsugarmunstycket och satt istället och rensade ur en hängmapp som hette ”bruksanvisningar, övrigt”. Lätt som en plätt var det att rensa bort förr-förr-förra vattenkokaren, femton olika bruksanvisningar för cykelhjälmar, alla anvisningar till brandvarnare (vi köpte på oss ett gäng efter branden 2009) och de fem förbrukade tvätt- och diskmaskinerna som vi har haft sedan 1999.

Men … jag blev ju tvungen att njuta lite av dåtiden en stund. Fem olika bilbarnstolar. Tre olika barncykelsadlar. Tre trappgrindar. En elektronisk febertermometer med en felmarginal på ± 4 °C. Det var tider, det.



Men den allra finaste bruksanvisningen är ändå den till …

Nu skulle man ju kunna förledas att tro att vi föddes på 1940-talet, så det är bäst att jag meddetsamma deklarerar: nej. Det här är inte vår. Vi måste ha fått den av någon, för rullbandspelare hade våra föräldrar (allihop födda på 1930-talet).

Nu måste jag ner i källaren igen för att hitta
- bandspelardäcket
- ett rullband att spela
- det där årtalet för dammsugaren, ja.
Vi (groomen) har också just letat igenom våra bruksanvisningar för att hitta hur man kopplar på trådlöst bredband från modemet. Det fick vi ta via internätet. Men det blev ett par att slänga, för den uppbrunna dammsugaren och så.
Hulda, maken gråter varje gång jag vill slänga nån av hans dyrgripar, som gamla körkort från 70-talet, eller broschyrer från Obs Interiör! som handar om hur man lägger golv. Kvitton från Ica Gammelstad, daterade 1984 och påvisande att Hulda, maken på den tiden förtärde formfranska, lövbiff och kaffe samt använde toapapper, är också blivande släktklenoder.
Jag har löst problemet på enklast tänkbara sätt genom att inte tala om för honom att det är slängt.
Funkar finfint.
Egna hängmappar röjs kontinuerligt.
På den tid man fick pappersfakturor gick jag alltid igenom pärmarna jag sorterat in det i under året i veckan mellan nyår och trettonhelg.
Hulda, maken, bleknade när jag slängde en kasse eller två.
Annars så gör jag så att jag ger bort grunkor som inte kommit till användning. Pianon t ex.
Särskilt nya bekantskaper brukar gå att lura på det mesta.
Ninja: De nya bekantskaperna tackar och tar emot och låter pianot impregneras med baconos. (Men vi letar efter nya vårdnadshavare som har råd med stämning. Stackars pianot låter ju som en halt basketspelare.)
Men Brid: HUR BRANN DAMMSUGARN OCH VARFÖR BLIDDE DET INTE BRASKANDE RUBRIKER I KVÄLLSTIDNINGARNA AV DET?
Lotten, hur går det med era övervintrade vinterdäck som
du hittade i ett skrymsle vid framletningen av sommardäcken?
Jamen pianostämmaren ville ju ha det!
Lotten! Du vet väl att man inte ska syna given häst i munnen? Och att man inte ska provspela fådda pianon?
Pianostämmaren fick kalla pedalfötter …
Joru, de däringa vinterdäcken hann ju stoppas in under huset innan jag fattade att de kunde bo nån annanstans. Vilket är helt okej: vi har inte (jag upprepar: inte) ont om plats.
Vi ääälskar det fådda pianot. Alla som försker spela på det, reser sig förskräckta upp och undrar varför vi inte tar hand om det.
För nytillkomna läsare: vi fick pianot. Sedan ville vi stämma det, men det är ogörligt eftersom det är över 100 år gammalt och man då måste %&&€€#€ och €&%&%&”€#% samt &%&#&€”&, vilket är jähättedyrt.
Men hur är det med fådda skal?
Jag tänker på den stackars paddan i förra båset; hur går det när Freddy växer men inte skalet? Det kan kännas lite trångt och instängt kanske.
Hängmappar är jättebra! Man slipper hålslag och man kan lägga ner en katalog.
Märk nu dammsugaren med ett nummer, bruksanvisningen och kvittot med samma nummer och så märks även en hängmapp med plats för 10 bruksannvisningar plus kvitton med ett nummerintervall, som matchar dammsugaren och nio andra prylar.
Saker som inte kan märkas, sorteras på samma vis men efter begynnelsebokstav. ”Dyra basketskor” under D, B eller S. Plättlätt!
Hos oss är (o)ordningen ungefär så här med några månaders intervall mellan de olika punkterna – eller år:
1. På bordet.
2. På bordet.
3. Annat ställe på bordet.
4. Nånstans på bordet.
5. Men var i h-te är högen nånstans?
6. Låg i gammal kartong som borde ha kastats.
7. På bordet.
8. Nej, nu får vi röja upp här – i hängmapp med MYCKET LOGISK MÄRKNING.
9. Upprepning av pkt 5 ett antal/otal gånger.
10. Dyker upp vid flytt från Gammpörte till Nypörte.
11. På bordet, tillsammans med andra pappershögar.
12. Gå till 1.
Kallas också ”Papperets kretslopp på kontoret”
Med risk för nya påhopp: Det är en Sony TC-377, en på sin tid kvalificerad hemmabandspelare. Hastigheten 7½ tum för musik eller 1⅞ för tal är dock numera under all kritik för seriösa användare, kvaliteten är nätt och jämnt mellanvåg på talet. Musiken är nog än i dag bättre än dagens smartphones, dock.
7½ tum var accepterat för vjuer på fältet, medan standarden var 15 tum, dvs 38 cm/sek på rullbandet i studiosammanhang.
Reportagebandspelarna tog sjutumsspolar, vilket innebar en begränsning på inspelningstiden eftersom de flesta inte ville byta band under pågående vju. Detta tvingade dem att vara koncisa. Numera kan man digitalt spela in vjuer på hart när timmar i sträck, vilket straffar sig i redigeringen.
En Sony rullbandare med sneda fronten, det var ju typ dåtidens SL-1200, https://sv.wikipedia.org/wiki/Technics_SL-1200, en klassiker jag aldrig hade råd med …
En fråga från en som slänger nästan allt, vad gör ni med alla dessa papper, kvitton och bruxar som ni sparar, och hur ofta, om någonsin, tar ni fram dem igen? Har ni någonsin haft nytta av allt som sparats?
Jag sparar, i bästa fall, kvitton på riktigt dyra saker (de hamnar i den berömda högen på skrivbordet), allt annat åker, och det har hittills funkat bra, så jag undrar vad jag kan ha missat? De gånger jag behövt leta fram ett kvitto ur högen kan nog räknas på ena handens fingrar, även Frodo skulle klarat det med glans, så det händer inte varje decennium direkt (och när det händer går det oftast lättare att hitta dokumentationen online, särskilt manualer, men även kvitton, som banken är väldigt bra på att hålla kontroll på).
Dammsugaren blev antagligen överansträngd när jag försökte dammsuga alla rum i lägenheten ordentligt under en vecka. Mitt i biblioteket (som innehåller hälften av våra bokhyllor) övergick den från att säga BZZZZZ till att säga BZ-ft-ft-ft-SPRAAK, det blixtrade kring detdär stället som inte på länge hade visat om påsen var full (vilket den inte var, för jag bytte innan sagda vecka inleddes), och så började det lukta bränt. Så jag drog ur sladden och cirklade kring dammsugaren ett tag för att se om branden skulle sprida sig, men det skulle den inte. När groomen kom hem klagade han över lukten, och sen for vi och köpte en ny dammsugare, eftersom vi skulle ha 60 personer på besök i helgen och faktiskt var tvungna att flytta på en del möbler och således på det damm som kom ut under dem.
OM man lyssnar p pianot i länken hör man att det är nedstämt en oktav, men jämt nedstämt (det har varit nedstämt jämt), så jag tar inget ansvar för det. Får väl kmma och hämta det igen da!
Näääää. Inte hämta! Vill haaaa! (Ni hör: jag är 3 år. Max.)
Pysseliten: Jag hänvisar ordern till DDM. ”Märk nu dammsugaren med ett nummer, bruksanvisningen och kvittot med samma nummer och så märks även en hängmapp med plats för 10 bruksannvisningar plus kvitton med ett nummerintervall, som matchar dammsugaren och nio andra prylar.” Plättlätt, ska jag tillägga.
Mitt system är en kombo mellan Ninjas och Skogsgurras system. Viktiga papper startar i fönstret intill min sittplats i köket, därefter hamnar de i en hög på mitt skrivbord. Därefter sorteras det som fortfarande är aktuellt in i hängmappar. Kvitton sparas fem år och slängs sen om det inte är en garanti för någon dyr pryl.
Ambitionen är att gå igenom pappren varje år men så blir det sällan.
Dessutom tar det ju så lång tid att gå igenom, alla dessa distraktioner …
I någon mån OnTopic är faktiskt det här (och jag ber om ursäkt för norsk nyhet på engelska, men det var ju på BBC jag fann den): Omfattningen av ”terms and conditions” för appar … Heja norska konsumentverket och alla frivilliga!
Vi brukar faktiskt hålla ordning på viktiga kvitton och bruksanvisningar, men inte enligt något fast system. Antagligen är det som med t.ex. böcker, vi vet var saker finns genom något sorts kombination av muskel- och synminne, samt mödosamt vunnen insikt i våra egna tankeprocesser (”det finns sånt-och-sånt på det stället, så antagligen la vi X där”).
Observera dock att ”brukar” är ett avgörande ord i ovanstående utsaga — det finns verkligen inga garantier (häpp!).
Hos oss heter det MFS-Mycket Fiffigt Ställe. Det är där man lägger saker så de inte ska komma bort eller att man glömmer var man lagt dem.
Sen jag träffade Hulda, maken har jag blivit tvungen att bli pedantisk med viktiga papper och tocke för annars försvinner det ut i hyperspace.
Källaren är inte framkomlig än mindre beboelig sen Hulda, etc, skulle göra ordning golvet för att inreda källaren.
Vinden är belamrad av tjugo års osorterad bokföring.
På båda ställena behöver man en liten scout, nödproviant och skyddsutrustning för att ta sig fram längre än femtio centimeter från utgångspunkten.
(Förresten och helt OT, innan det är för sent: Ingen panik, jag har verkligen en liten handduk här.)
Ytterligare en god anledning till att avskaffa eller åtminstone
kraftigt begränsa copyright.
https://www.theguardian.com/technology/2016/may/23/copyright-law-internet-mumsnet
Idag har jag varit ute och åkt tåg. Ingen Lotten i sikte så det
måste vara därför de två tågen jag åkte med både ankom och
avgick i tid. 😉
Gammalt vin till salu.
Åh, LL99 är rolig hela dan, när ingen annan — sannerligen inte jag — är det!
Apropå copyright finns det åtminstone ett verkligt glädjande domstolsutslag. Även om fallet i sig samtidigt är ett bevis på hur långt in i rena missbruket av copyrightlagarna en del storföretag är beredda att försöka gå …
Nu åkte jag ffg i spamfiltret. Protest!
Youtubelänkar blockeras helt och hållet av spamfiltret.
Jag försökte komma runt det med Tinyurl men det gick inte heller så
Lotten eller Lottens bloggtomte har antagligen aktiverat
något inställning i spamfiltret som blockerar youtube.
Testar med Korturl så får vi se om spammonstret släpper igenom det.
Sabina Zweiacker sjunger The Dragonborn Comes.
Ha! Jag knäckte den! 🙂 😀 😈
Sant, LL99: De gånger under den allra, allra senaste tiden (inte så många men kanske … två?) som jag har tänkt lägga in en YouTube-länk har jag fått en ”du-är-en-elak-spammare”-varning, och struntat i det för att … för att. Men problemet finns, tydligen.
Eller snarare, det är ju ingen absolut livsnödvändighet (och sannerligen ingen rättighet!) att kunna länka direkt till just YouTube-filmer just här, men det kanske är bra om allas vår Båsmoder känner till att detta är ett … jag vill inte säga ”problem” eftersom just YouTubelänkar inte är livsnödvändiga … ett faktum vi ibland möter.
Yo.
Tuben är alltså inte välkommen här. Låt mig försöka med källan till min länk i stället. Underbar pianomusik. Hur många signaler känner ni igen?
mäh … just som jag … just då gjorde LL99 … mäh …
… så då måste vi in på korturl. Korturl.
Ursäkta, jag kurar ihop mig i ett hörn och får små ”dator- och internetförkortningar är inte Go’aulds försök att ta över hela universum”-anfall och *spottar* försöker säga ”korturl”.
Börjar fantisera om lamabönder som måste förklara att en del lamor har kortare och lockigare päls än andra.
**svimmar nästan**
Nej, oroa er inte, alltihop beror på Fröken Fantasi. Hon går igång då och då.
Jag vet faktiskt inte varför spamfångaren har bestämt sig för att rata vissa kommentarer med filmlänkar – utan att lägga själva kommentaren i spamlådan. Jag ska kolla inställningarna igen!
Lotten: Bra kommentarer i eftermiddagens debatt om fotbollsdomare.
Tack, Örjan! (Samanfattningsvis: allt är männens fel. Fast det var inte jag som sa det!)
OT: Sena men ärliga Födelsedagsgratulationer till SG!
Örjan — wut?!
Så det har jag helt missat.
Oh waily waily …
Skogsgurra är en man så god
att jag vill kalla’n en frood
Han får maskiner att gå bra
och handduk har han — säg hurra!
… äh.
SG, SG, gamle vän
festligt att du lever än
men du ser rätt vissen ut
nu hörs ett ilsket tjut …
När du står vid tåg och bom
så är hela rälsen tom
alla tåg har spårat ur
eller kört på nåt djur.
Lotten reser ofta bort
hon har jättestiligt kort
Men se då står där en figur
och retar Fröken Ur
Men vi tycker alla fall
att han är rätt så ball
å nu har han fölsedag
med han hänger till ett tag.
Hurra!
Ha! Nu fick jag se något som kanske egentligen hänger ihop med förra båsets skol-och-ungdomar-och-språk-ämne, but never mind …
Hur bra skriver svenska små barn under sina första skolår? Hur bra skriver den här sjuåringen som vill bli fotbollstränare? Alltså, både handstilen och uttrycksförmågan är helt förödande bra!
Åh, preciiis så där fint är det ju. När vi står vid bommarna och väntar på att tåget ska passera.
Idag erbjöd vi besökande barnbarn att gå med upp till bommarna. Men hon hade redan sett tåg, sa hon. Och dessutom kom hon plötsligt ihåg att hon hade bråttom till en grej som hon hade glömt.
Så …
Bom.
Förlåt, det där kom direkt ur ryggmärgen.
Träff vid bommen?
Även det en ryggmärgsprodukt.
Bom-ull. Mycket bra, om den är impregnerad med honung och vissa örter, till ett hett omslag. Botar de flesta muskelskador.
Jag har en blå tejp på benet! Naprapaten var tveksam till effekten på musklerna (den ska ju sitta på hälen, eller?), men jag ska tipsa om bomullen ned honung.
Är det månne en sån här tejp, Pysseliten?
Lotten, hälsa din sjukgymnast att det är han eller hon som är gammal.
Det heter faktiskt fysioterapeut nu för tiden.
LL99 : Min lokala fysioterapeupt som hjälper mig med träning inför förhoppsningsvis framtida atros-/höftoperation.
http://www.hshalsan-livibalans.se/